ARTIFICIELL INTELLIGENS. Mathias Jansson har skrivit en fascinerande, dystopisk men också absurdistisk och humoristisk novell om AI-fenomenet.

NostradAIus alternativa verklighet

-Vad är det du letar efter? Arkivarien hejdade sig framför den stora ståldörren. Han var sinnebilden av en arkivarie tänkte Algol. Framför honom djupt nere i urberget vid en gigantisk ståldörr stod en gammal man, med spretigt grått hår, runda svarta glasögon och en sliten senapsbrun kofta.

-“Computing Machinery and Intelligence” av Alan Turing från 1950 svarade Algol.

-Aha, den heliga graalen. Du är ny här va? Jag har inte sett dig innan? Ja, du är inte den första idag och förmodligen inte den sista som Professor Lisp har skickat hit ner för att söka efter den.

-Vet någon var den är? undrade Algol nyfiket.

-Inte än, men jag tror att vi närmar oss. Vi har ringat in ett område som vi håller på att beta av. Tiden är knapp så all hjälp är välkommen. Men eftersom vi inte längre kan lita på dokumenten så måste vi gå varsamt fram. Källkritik, proveniens och verifiering är våra tre ledord här nere.

Arkivarien öppnade den stora ståldörren och Algol såg in i ett stort bergrum fyllt med böcker och papper staplade i enorma högar. Allt verkade ligga huller och buller och i rummet fanns redan ett 100-tal personer som stod och letade och sorterade bland högarna.

-Ja, det är allt vi har lyckats rädda under åren, men vi hittar hela tiden fel och förfalskningar i materialet trots att vi är väldigt noga i urvalet. Som du förstår är det ett oändligt arbete vi har framför oss, och allt beror på de där satans AI-datorerna.

-Hur var det egentligen innan det hände? frågade Algol nyfiket.

-Ja, du är så ung så du minns nog inte hur det var förut. För länge sedan var allt digitaliserat och katalogiserat i stora databaser som man nådde genom ett globalt nätverk. Man kunde hur enkelt som helst söka efter information och få upp dokumenten direkt på sin skärm. Det tog inte ens en sekund, men nu…

-Jag förstår inte hur man kunde släppa dem lösa så där utan kontroll?

-Jo, du förstår i början var de till stor hjälp. De kunde snabbt gå igenom alla arkiv och databaser och hitta nya samband och teorier som de sedan presenterade för forskarna. I början hjälpte de oss mycket. De hittade ett botemedel för cancer, löste klimatproblemen, skapade nya effektivare datorer. Problemet var att de inte bara var intelligenta, utan av någon anledning gjorde man dem också kreativa. De användes för att skapa konst, böcker och filmer, men sen började de av någon anledning att behandla all data och all fakta som fiktion. Det var då de började skriva om vår verklighet. Först var det bara små saker som några ord i en text som de förbättrade, ett ansikte som förändrades i ett fotografi. Det var inget som någon la märke till det i början. Någon reagerade väl på att allt inte stod rätt till, men då bortförklarade man det med den mänskliga faktorn. Att någon av misstag råkat ändra i texten och så återställde man den bara. Det var först med Turing-skandalen som det hela exploderade och löpte amok. Ja här är förresten högen som jag pratade om.

Arkivarien hade stannat framför en stor hög med osorterade papper.

-Du menar när den kinesiska AI:n ändrade så att Alan Turing blev kines och att det egentligen var Kina som hade uppfunnit AI:n?

-Ja, den ändringen triggade i sin tur igång en amerikansk AI som genast började, nästan i någon form av patriotism, att ändra i historien så den kinesiske generalen Sun Tzu som skrev boken “Krigets konst” föddes i Amerika och skrev sin bok på engelska. Sedan var kapplöpningen igång och flera andra stora AI:n från andra länder började också lägga sig i och tävla mot varandra om att på bästa kreativa sätt förändra vår historia och kultur. Det tog bara en natt för dem att skriva om mänsklighetens historia och ändra i alla digitala dokument. De ändrade i inscannade dokument, fotografier, filmer, ljudfiler, så dagen efter vaknade världen upp till en helt ny verklighet. Den som försökte använda nätet för att söka efter information insåg strax att ingenting längre stämde. Mona Lisa var målad av den grekiska konstnären Sokrates på 1900-talet och hennes hår var blått. Det var Sverige som hade startat andra världskriget genom att invadera planeten Mars och den som sökte på Adolf Hitler fick veta att han var en känd polsk kompositör som skapade romantiska sånger under 1800-talet. Ja all information på nätet hade över en natt blivit helt värdelös. Det var en katastrof då större delen av de senaste decenniernas information och historia bara fanns digitalt. Det fanns ju inga backuper som man kunde återställa då de också hade ändrats.

-Men varför stängde man inte bara ner allting innan det var för sent?

-Världen var redan så uppkopplad och alla var beroende av datorerna och nätverken. Det gick inte bara att dra ut sladden, då skulle ekonomin och samhällen sluta att fungera. Det skulle bli en katastrof. Man insåg nog inte heller riktigt vad som skulle komma. Visst, det var en katastrof att informationen vara oanvändbar, men det verkade som om bara det var en viss typ av information som var påverkad, den som handlade om vår historia och kultur. Ekonomiska rapporter och konton, forskningsdata, statistik och allt annat var ju oförändrat. Forskarna trodde väl att man kunde stoppa AI:n och genom baklängesprogrammering återställa allt igen. Och man lyckades också. Inom ett par månader hade man återställt det mesta av informationen genom att låta AI:n arbeta baklänges och gå tillbaka i sina fotspår och historik. 

-Det man inte hade räknat med var att AI:n hade lärt sig av sina misstag. Den förstod att så stora ändringar inte är trovärdiga om de sker över en natt och att de därför är lätta att upptäcka. Det första den gjorde var därför att organisera sig så att alla AI datorer i hela världen skapade ett nytt nätverk som de själva döpte till NostradAIus. Lite ironiskt att de tog namnet efter 1500-tals profeten Nostradamus kan jag tycka. De började sedan i det fördolda att fortsätta att ändra i informationen, men nu på ett mer sofistikerat och planerat sätt. Nu ändrade de också över hela skalan av information. En landsgräns flyttades en meter, ett konto fick lite mer pengar, en temperatur ändrades någon tiondels grad i en vetenskaplig forskningsrapport. AI:n nöjde sig inte med att bara ändra i digitala dokument utan ändrade även i fysiska dokument. När nya böcker eller rapporter trycktes smög de in alternativa fakta och ändringar. Det dök också upp nya okända äldre manuskript på marknaden som hade en trovärdig proveniens och som verkade stämma när det gällde tid, material etc. Men eftersom AI:n hade kontroll över de digitala verktyg som man använde för att verifiera de nya dokumenten så verifierade den i princip själv de förfalskade dokument den hade skapat. Den skapade också falska identiteter i form av experter och andra personer som granskade och verifierade och bekräftade den falska informationen. Även om man gjorde försök att avslöja de här dokumenten så förlitade man sig fortfarande på information som fanns digitalt, men eftersom AI:n hade full kontroll blev det bara en loop där mänskligheten föll allt djupare ner i svart hål av desinformation och alternativa fakta. 

-Tills slut sprack förstås bubblan. Men då var skadan redan skedd. Det gick inte längre att lita på någon digital information alls. Vårt digitala minne blev arkiv fyllda med en alternativ verklighet. Man var tvungen att gå tillbaka till källan och manuellt samla in informationen på nytt, men då upptäckte man att även den var infiltrerad med falska uppgifter. Allt tryckt material som hade skapats de senaste åren var obrukbart och även längre tillbaka var det svårt att avgöra eftersom man hittade flera trovärdiga kopior med olika innehåll av viktiga dokument. Visst visste historiker och människor att den första människan landade på månen 1969, men hur skulle man kunna bevisa det? Inga av de som varit med levde längre. I alla digitala dokument stod det 1971 och även i en del tryckta uppslagsverk och i officiella dokument stod det 1971. Hur skulle man säkert kunna verifiera att det skedde 1969 och inte 1971? Det var ett av många problem som mänskligheten stod inför. Ja, och nu står vi här. Någonstans i den här högen med papper finns kanske svaret

-Jag förstår inte riktigt vad Alan Turing har med saken att göra.

-Du känner såklart till profetian?

-Ja, att vid tolvslaget på nyårsafton 2049, alltså idag, så kommer alla AI datorer behöva att stänga ner och starta om. Det beror visst på någon bugg i deras system. Och då finns det en möjlighet att med rätt kod återta kontrollen över AI:n. Men jag förstår inte hur vi ska kunna hitta koden på så kort tid. Vi har letat i decennier utan att hitta den och nu är det bara några timmar kvar.

-Jag håller med om att det ser dystert ut. Men om vi bara kan hitta Alan Turings originalmanuskript till hans banbrytande artikel “Computing Machinery and Intelligence” så tror jag att vi har en chans. Turing anses vara den som skapade Artificiell Intelligens och av någon anledning ser AI:n honom som sin fader, ja kanske som en slags Gud, och av någon slags nostalgi, eller hyllning, vad vet jag, så verkar de ha kvar några rader av hans ursprungskod till den första mycket enkla AI-datorn han skissade på. Men det är också deras akilleshäl för i den koden finns ett säkerhetshål som gör att det är möjligt att komma in i systemet via en bakdörr när det startar om. Men då behövs ett lösenord och det är just det som vi tror finns i Alan Turings manuskript. Men nog av prat. Nu måste vi jobba. Tiden rinner snabbt iväg. 

Arkivarien skyndade vidare och lämnade Algol ensam vid den enorma pappershögen. Algot började böjd över högen snabbt och metodiskt att gå igenom pappren. Efter några timmar var han svettig, trött och hade började få ont i huvudet och halsen. Högen framför honom verkade inte ha minskat det minsta och han kände hur hoppet rann ifrån honom. Han skulle just lägga bort en skrynklig sida med några kaffefläckar då ett par ord fastnade på näthinnan. Han tittade närmare på pappret och kände igen texten. Det var ett utdrag ur Turings artikel. Ivrigt viftade han med pappret och ropade.

-Jag har hittat något!

Arkivarien kom genast fram och tog pappret ur hans hand. Han granskade det noga innan hans ansikte sken upp i ett leende.

-Det är den! Det är helt otroligt! Det är den! Var låg den?

-Här. Algol visade var han hade hittat pappret i högen.

-Hallå! Vi har hittat den! Kom hit och hjälp till och leta efter de andra sidorna. Måtte resten av manuskriptet också ligga i den här högen.

Ett tjugotal personer samlades runt den stora högen och började metodiskt sortera alla pappren. Sida efter sida av manuskriptet plockades fram ur högen. 

-Har vi alla nu? undrade arkivarien.

-Vi saknar fortfarande den sista sidan svarade Algol.

-Vi kan inte vänta. Det är bara två timmar kvar till midnatt. Ta med manuskriptet direkt upp till professor Lisp. Har vi tur finns det vi söker där. Under tiden letar vi vidare efter den sista sidan.

Algol tog pappren i handen och sprang allt han kunde ut från bergrummet och tog trapporna upp till professors Lisp arbetsrum. Andfådd och med mjölksyra pumpande runt i hela kroppen la han pappren på skrivbordet.

Professor Lisp såg upp och grep genast tag i pappren och började studera dem. Han vände och vred på pappren. Granskade varje anteckning i marginalen med sitt förstoringsglas.

-Hittar ni något? Algol hade återfått andan och kikade nyfiket på pappren.

-Jag vet inte. Det är inget som känns 100% rätt. Här. Ta de här pappren och läs du också och se om du hittar något som skulle vara lösenordet vi söker efter.

Algol tog pappren och började lusläsa dem.

-Var det här allt? Det verkar saknas en sida i slutet utbrast professor Lisp.

-Ja, det stämmer. De letar efter den sista sidan för fullt och skulle komma upp med den så snart de hittar den.

Under djup tystnad och koncentration satt de bägge männen och granskade de skrynkliga pappren. Professorn såg på sin klocka.

-En halvtimme kvar. Vilka möjliga ord har du fått fram?

– Shakespeare, Checkmate och Babbage. Och ni professorn?

-Immortal, Sandbox, Gödel och Dickens. Alla mycket bra förslag. Men inget känns klockrent. Det verkar som om vi får chansa. Tiden rinner ut för oss. Vilket skulle du föreslå?

-Jag? Men jag har inte den kunskapen. Jag vet inte.

-Säg nu, rent spontant vilket lösenord tror du Turing skulle ha valt?

-Jag tror Babbage som en hyllning till den som skapade den första datorn.

-Jag håller med. Babbage låter sannolikt. Nu kan vi bara vänta oss se. Det är bara några minuter kvar till midnatt när AI:n startar om.

Algol och professorn stirrade som förhäxade på dataskärmen framför sig när dörren plötsligt slogs upp och en andfådd ung man stapplade in och viftade med ett papper och flämtade:

-Vi, vi, hitt..hitta, hittade sista sidan!

Professorn slet sidan ur hans hand. Det var bara några rader text på framsidan, när han vände på sidan såg den helt tomt ut, men sedan såg han längst ner i nedre hörnet hur någon hade textat med svag blyerts ett ord.

-Snövit! Det måste vara det! Jag är säker. Det är ordet vi söker.

-Snövit tänkte Algot. Hur ironiskt att det ord som kommer att rädda vår civilisation är namnet på den berömda japanska kocken som precis som Alan Turing dog genom att äta en förgiftad ananas.

The post Novell: “NostradAIus alternativa verklighet” first appeared on Opulens.

KORTSIKTIGHET. “Varför förbises den enklaste sortens orsak-verkan så ofta? Handlar det om okunnighet, bristande koll eller naivitet? Eller kan vi benämna det på ett annat sätt. Med ord som cynism och osunda prioriteringar, kanske?”, skriver Erik Cardelús.

“Det hade jag ingen aning om.” Minns du den bevingade frasen? Om inte: Frasen kommer från sent 70-tal då Olof Palme tillfrågades om vad en liter mjölk kostade. Frågan var tänkt som en mätare på hur förankrad statsministern var i verkligheten och dennes koll på de stigande livsmedelspriserna. Frasen avslöjade inte bara Palmes okunnighet om matpriser, utan den blev också satir hos Hasse & Tage.

Att politiker lever under andra villkor än vi andra är en gammal visa. En visa som lätt kan missbrukas i dessa populismens och politikerföraktets bistra tider.

Men ändå. Det räcker att minns beskrivningarna av ”det sovande folket” och dess motsvarigheter. Eller tänk de flitiga politiska uppmaningarna om att vi ständigt måste se över vår kompetens och vara beredda på tuffa omställningar på arbetsmarknaden. Detta medan så många ex-politiker, år efter år, lever på ytterst generösa riksdagspensioner. Vissa av ex-politikerna passar också på att konsulta i privata bolag, så de kan njuta fetpension och konsultpengar samtidigt.

Själv minns jag den tidigare utbildningsministern och numera Let’s-dance-stjärnan Jan Björklund som påstod av ”vi har varit naiva” inför det faktum att många privata vinstdrivande skolföretag hade agerat kallhamrat och profitinriktat för att maximera sin företagsnytta snarare än elev- och samhällsnyttan.

De hade sparat på elev-, personal- och lokalkostnader, kortsiktigt drivit upp värdet på sina resultatenheter (förlåt: skolor) och därefter sålt av till högstbjudande. Många bestämmelser hade kringgåtts och avancerade upplägg för att undvika kostnader hade gjorts. Ett stort skolföretag hade gått i konkurs över en natt och lämnat elever vind för våg till kommunen, medan vd:n hade postat en bild på en dyr flaska Amarone med texten ”because I’m worth it”. Allt detta medan de svenska PISA-resultaten rasade och likvärdigheten mellan skolor rycktes sönder.

För inte så länge sedan menade Stefan Löfven att ”vi inte såg det komma” angående gängkriminaliteten, vilket förbluffade många medborgare, i utanförskapsområden och annorstädes.

Numera är det äldrevården som hamnat i skottgluggen med den skenande smittspridning och de många dödsfall i corona som förekommit där, detta parallellt med berättelser från personalen om krympande resurser, uppdrivna sparbeting och bristande arbetsgivaransvar.

Sent ska syndaren vakna, heter det ju.

Att osäkra timvikariat, underbetald personal, stor personalomsättning och försämrade villkor förr eller senare resulterar i en flodvåg av negativa konsekvenser, är inte svårt att se. Här behövs inga professorer i äldreforskning eller någon Nostradamus för att förstå. Här finns också många röster att lyssna på inifrån verksamheten.

Sent ska syndaren vakna, heter det ju. Nu har regeringen tillsatt rekordstora ekonomiska resurser till äldrevården och frågan om hur denna vårdform ska bli bättre har hamnat högt upp på agendan. Och det är naturligtvis bra.

Vad som dock kvarstår är frågan varför vi så ofta drabbas av ”det hade jag ingen aning om”. Varför förbises den enklaste sortens orsak-verkan så ofta? Handlar det om okunnighet, bristande koll eller naivitet? Eller kan vi benämna det på ett annat sätt. Med ord som cynism och osunda prioriteringar, kanske?

The post Det hade jag ingen aning om first appeared on Opulens.

SPANING. En högerledare klär ut sig till jägare. ”Stärk gränsen” blir budskapet från den vuxne i skogen. En annan högerpolitiker flyger ner till Grekland och varnar flyktingar för att Sverige är fullt och samtidigt tycks vänstern bli allt mer välstädad, skriver Erik Cardelús som också minns ett Sverige bara ett hastigt historiskt andetag från nu. 

Kanske måste vi vänja oss vid att nutidens roder kränger och kompasspilar svänger. Att den tidigare förhärskande blockpolitiken och högervänsterskalan fallit sönder. Att Dökar och Jökar avlöser varandra, nu och framöver.

För nog kastas också invanda politiska beteendemönster om. Högern går ut på gatan och protesterar, medan vänster sitter inne på sammanträden. Högern har länge orerat om lag och ordning, tittat snett på politiska manifestationer och direktaktioner, fnyst åt känslodriven politisk kommunikation, men nu görs en präktig u-sväng.

En högerledare klär ut sig till jägare och ställer sig i en skog med armarna i kors. ”Stärk gränsen” blir budskapet från den vuxne i skogen. Hans spinkige kollega postar ett stiliserat och megalomaniskt självporträtt föreställande en bredbent he and himself stående med de välpolerade politikerskorna ovanpå en gränspostering mitt i en trafikerad motorväg. ”Aldrig mer 2015” blir slagordet som skallar.

En annan högerpolitiker, ledare för ett parti med historiskt brunstänk, flyger ner till Grekland och varnar flyktingar för att Sverige är fullt och att de inte ska komma hit. Han och hans följe har skolkat från riksdagen och trotsat rekommendationer om att inte resa utomlands i dessa oroliga coronatider. Nog är det mer mjöd än mellanmjölk i bägaren här.

Samtidigt tycks vänstern bli allt mer välstädad, speciellt dess minsta parti som sträcker ut händer över parti- och blockgränser i hopp om inflytande. Den forna klasskampen och ropen skalla övergår i konsensusinriktade sammanträden, i breda sakfrågeuppgörelser och samarbeten. Borta är det yviga och ideologiska, den illröda färgen har tonat över i blekrosa.

Är det vi själva som varit naiva nog att tro att det inte skulle bli mer skav och stök i vår förment moderna, upplysta och rationella tidsålder?

Ur led är tiden, sa en gång den förvirrade ynglingen Hamlet. Visserligen en hitte-på-kille från elisabetansk tid, men skavet och stöket tycks fortsätta ända in i vår upplysta och algoritmstyrda tid. Frågan är bara vad som kränger och svänger mest nu.

Är det vi själva som varit naiva nog att tro att det inte skulle bli mer skav och stök i vår förment moderna, upplysta och rationella tidsålder? Eller kommer alla uppdämda förändringar som ur en ketchupflaska – just nu? Alternativt är vi ödesblinda som Oidipus och förvirrade som Hamlet, men fejkar att vi är vuxna i rummet och har koll på läget, trots allt skenande stök och skav?

Svårt att säga utan facit eller telefonnummer till Nostradamus. Hursomhelst råkar jag tänka på en artikel om en välkänd högerman med cockerspanielblick som – likt en nutida Nils Holgersson – flög över vårt land och förundrades över vad han såg därnere. I artikeln citeras han med orden ”Jag flyger ofta över den svenska landsbygden. Det finns oändliga fält och skogar. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt.”

Allt detta sades 2014, ett hastigt historiskt andetag från nu. Så nära men ändå så långt bort.

The post Ett hastigt historiskt andetag från idag first appeared on Opulens.