RAPPORT. Stiftelsen Expos årsrapport 2022 tyder på att aktiviteterna i den rasideologiska miljön har ökat. De högerextrema grupperna använder dessutom nya strategier.  

En rapport från den svenska stiftelsen Expo har avslöjat att antalet aktiviteter utförda av högerextrema grupper i Sverige ökade med cirka 20 procent under 2022, med totalt 1 791 aktiviteter registrerade. Rapporten konstaterar att medan den högerextrema gruppen Nordiska Motståndsrörelsen (NRM) tidigare dominerat i den svenska högerextrema miljön, har den tappat medlemmar de senaste åren och har ersatts av mindre och mer hemlighetsfulla grupper inriktade på kampsport och träning.

Rapporten noterar en förändring i den svenska högerextrema relationen till Sverigedemokraterna som tenderar att bli mer öppna för vissa högerextrema idéer. Rapporten förutspår att högerextrema grupper kommer att fortsätta att sprida rysk desinformation och ge uttryck för transfobi under 2023.

The post Nya strategier och ökad aktivitet i högerextrema kretsar first appeared on Opulens.

DISPYT. Svenska Akademiens rättsliga process mot nazistiska Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen blev en kostsam affär – som dessutom hamnade hos Kronofogden.

Det framgår av Akademiens verksamhetsberättelse för förra året.

Till Svenska Akademiens uppdrag hör att bevaka det så kallade klassikerskyddet. Skyddet överträddes, ansåg Akademien, när Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen på sina hemsidor publicerade flera klassiska verk. Motiveringen var att det fanns en risk för att “verken uppfattas ge legitimitet åt budskap som kan innebära bland annat hets mot folkgrupp”.

Akademien inledde därför 2019 en rättslig process i Patent- och marknadsdomstolen där man yrkade på att föreningarnas användning av verken skulle förbjudas vid vite. Domstolen var dock av en annan åsikt. I en dom den 15 april i fjol slog rätten fast att skyddet inte omfattar “sammanhanget för återgivningen”.

Trots att Akademien inte ansåg att domskälen var särskilt övertygande överklagades inte domen. I stället vill Akademien att riksdag och regering tar ställning till om domstolens avgränsning av skyddet är godtagbart eller om ett förtydligande av lagskyddet behövs.

Svenska Akademien hade hos justitiedepartementet begärt att få ersättning för sina advokatkostnader i samband med rättsprocessen – en ansökan som avslogs i juni förra året. Nu framgår av Svenska Akademiens årsredovisning att man till Kronofogden inbetalat cirka 1,5 miljoner kronor, vilket avser motpartens rättegångskostnader.

TT Nyhetsbyrån

The post Akademitvist slutade med nota till Kronofogden first appeared on Opulens.

FÖRLUST. Svenska Akademien förlorar den rättsliga striden om äldre svenska diktverk i patent- och marknadsdomstolen mot Nordiska motståndsrörelsen och Nordfront.

The post Förlust för Akademien mot nazistorganisation first appeared on Opulens.

ÅTAL. Bröt Nordiska motståndsrörelsen och Nordfront mot det så kallade klassikerskyddet när man publicerade en rad diktverk? I dag faller domen i det uppmärksammade målet mellan Svenska Akademien och nynazistiska NMR.

The post Nu faller domen i NMR-målet first appeared on Opulens.

RÄDSLA. Nazister accepterar inte de vanliga spelreglerna kring rättigheter och skyldigheter. Ingen inbjudan till öppna samtal räddar därför liv, revben eller det goda i samhället, skriver Samira Ariadad.

En del av oss har redan börjat göra upp en plan B och plan C för var vi ska bo den dag då nazister och rasister har större makt än vi kan stå ut med. Rädslan har den effekten på folk. Flyktviljan eller strävan att vara till lags för att komma undan lindrigare, för att kanske bli skonad, är kanske en grundläggande instinkt. Men även om det ibland är bättre att fly än illa fäkta kan vi inte resonera så med dagens högerextrema framfart. För rädslan skapar grogrund för det fruktade att växa ytterligare.

I mitten av april skrev Mikael Delin ett reportage i Dagens Nyheter om nazister och Ludvika, detta ofrivilliga näste för medlemmar av Nordiska motståndsrörelsen (NMR), en kommun där ett flertal skolor, byalag, butiker och även medier haft en omväxlande naiv och räddhågsen inställning till NMR:s bygge av en nationell nod. Tron på dialog har fått sig en ordentlig törn sedan ett litet problem vuxit sig stort. När det sker rekrytering av barn och ungdomar i skolor, när en NMR-ledare sitter i kommunfullmäktige och när pizzeriaägare blir misshandlade är det lätt att se hur en gnista blev till en brand. Det är här yttrandefrihetsdiskussionen ibland inte bara ger frihet, utan curlar fram våldsamhet. Den nazistiska yttrandefriheten har inget motstycke i skyldigheter. För vem skulle våga utkräva sådana?

Varken idén om att ”låta dem vara och ge dem ingen uppmärksamhet, så försvinner de” eller inbjudan till öppna samtal räddar liv, revben eller det goda i samhället: liv, frihet och fred. För vi kommer inte att få något ”låt dem vara” tillbaka från nazisternas håll. Därför blir denna frihet, som i grunden bygger på ett utbyte, skev, naiv och rent ut sagt livsfarlig.

Genom samhällets naivitet och räddhågsenhet har NMR märkt hur de kan vinna mark. Från bakluckeknivar till bomber, från dolda våldsdåd till mer öppna. De har allt att vinna på vår rädsla. För de nya rekryterade innebär den makt och gemenskap. För fienderna, vilka i deras ögon är väldigt många – och du kan absolut räkna in dig själv bland dem – skapar rädslan tystnad och därmed större utrymme. Om rädslans gräns tidigare gick vid att fysiskt behöva försvara sig mot en nazistisk attack, inställer den sig i dag allt tidigare: vid att uttala sig, att se sig bakom ryggen när man river ner NMR-klistermärken.

Efter NMR:s attack på Kärrtorps antirasistiska demonstration verkar de ha bestämt sig för att trappa upp de symboliska och målinriktade våldsaktionerna. Våldet ger dem publik och uppmärksamhet. De rider fortfarande på den vågen. Och inte bara nazisterna. När sverigedemokrater bokar torgmöten och ställer in, använder de påhittat offerskap som en kampanjstrategi.

Ju mer vi backar, ju mer tålamod vi visar, desto våldsammare motstånd kommer att krävas av oss och våra barn i framtiden. För varje gång någon låter dem dela ut propaganda på skolorna, eller för den delen inte vågar ta det jobbiga samtalet med barn och vuxna om samhällsproblem, om skillnaden mellan individer och grupper, om diskriminering, klass och segregation, kommer allt fler av oss, skribenter, butiksägare eller aktivister, behöva försvara våra liv med näbbar och klor.

Rädslan försvinner inte, men kan övervinnas med övertygelse och vägran. Även om några av er är anonyma, ändrar det inte på vår hudfärg. Och en dag är inte heller din anonymitet eller strävan att ”leva livet som vanligt” något val.

Alla artiklar av Samira Ariadad

The post Om vi fortsätter att vara tysta kan vi säga adjö till våra vanliga liv first appeared on Opulens.

HÖGERPROPAGANDA. Då och då läser jag samtida svenska högerextrema tänkare och opinionsbildare. Jag besöker deras medier och försöker förstå hur de konstruerar sina budskap och kamouflerar sina hatiska idéer. Hur fungerar egentligen deras propaganda?

Medan rasistiska vindar blåser växer de högerextrema idéerna, som förmedlas genom hånfulla bilder på internet. Det rör sig inte om enstaka fall utan tvärtom om ett nytt sätt att nå ut till människor och påverka dem utan att vara beroende av dem som beskrivs som fienden: medierna.

Svensk högerextremism är dynamisk. Utöver Sverigedemokraterna, som suttit i riksdagen i åtta år, ställer en hel del högerextrema partier upp i årets riksdagsval. Vi har till exempel Alternativ för Sverige, som består av missnöjda före detta sverigedemokrater, och nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Med tanke på antalet riksdagspartier, den begränsade spaltplatsen och partiernas än så länge fåtaliga väljare är risken dock liten att dessa två nybildade partier får medialt utrymme (om de nu inte handlar sensationellt eller våldsamt förstås). Partiernas relation till medier och journalister gör det knappast lättare för dem att få alldagliga pressmeddelanden att bli till nyhetsreportage.

Förutom att ägna sig åt rasistiskt hat klumpar dessa partier ihop landets medier och positionerar sig mot dem, som när NMR försöker angripa journalister och kalla dem för ”folkförrädare”. De väljer i stället att kommunicera och mobilisera sina sympatisörer på sociala medier, där deras budskap inte filtreras genom en journalistisk redaktion.

Även SD utmålar i sann fascistisk anda den oberoende journalistiken som nationens fiende och har en stor närvaro på sociala medier. SD har dock inte bara intresse av trafik till sina internetsidor, utan har genom expansion i de senaste valen och opinionsmätningarna också allt större intresse av politisk makt, där man vill uppfattas som ett parti bland andra och omsätta sin storlek i reellt inflytande. Sedan tidigare nazistiska SD valdes in i riksdagen har man producerat kampanjmaterial i syfte att provocera meningsmotståndare och locka ut dem på demonstrationer för att på så vis få större utrymme i de stora nyhetsmedierna. Ett exempel på detta är partiets kampanj i Stockholms tunnelbanor mot tiggande EU-migranter. Den revs ner inom några få timmar, vilket rapporterades i riksmedier.

Sverigedemokraterna producerar gärna sofistikerade hatbudskap i syfte att provocera motståndare och bli omtalat i medierna, men på senare år har det också uppstått mer ”identitetsorienterade” grupper. Dessa arbetar aktivt med att tillgängliggöra sina högerextrema idéer och menar till skillnad från Sverigedemokraterna att det finns olika biologiska faktorer som skiljer folkgrupper åt. Förutom mer intellektuella angreppssätt hos exempelvis Daniel Friberg, som är ansvarig utgivare för den ”identitära” idéplattformen Motpol och reser Europa runt till fascistiska konferenser och möten, har den amerikanska ”alternativhögern”, Alt-right, som mobiliserade vita frustrerade män att rösta på Donald Trump i USA:s presidentsval, fått fotfäste i Sverige.

Anförda av tidigare SD-toppen Christoffer Dulny, som kallar sig “kulturarbetare”, skapar Alt-norden en så kallad ”nordisk alternativhöger”. Gruppen är en del av en global rörelse som  producerar och sprider idépolitiska texter, mems och delarvänliga stillbilder eller rörliga bilder som utöver popkulturella referenser kan ha idépolitiska intentioner. Det digitala politiska memspråket har på många sätt utvecklats via diskussionsforum som 4Chan och Reddit, vilkas användare främst är unga vita män. Här produceras och diskuteras idéer anonymt för att sedan spridas vidare på sociala medier.

Anonymiteten och de lösa reglerna på politiska sidor som Trump-positiva Reddit-sidan ”The_Donald” gör det möjligt att fritt uttrycka missnöje kring känslan av att vara stigmatiserad som vit man och rikta sitt hat mot grupper som feminister, liberaler, hbtq-personer och invandrare. Man gör det med humoristiska och lättsamma framställningar som i text eller bild kan framställa den vite liberale man som kämpar för kvinnors rättigheter som en könsförrädare utan maskulinitet som underkastat sig det svagare könet.

Denna förmedlingskultur har utvecklats i samverkan med den amerikanska alternativhögern, som i ett valarrangemang för president Trump gjorde nazisthälsningar och ropade slagord om ”Hell Trump, hell vårt folk, hell seger!”. Nu är den även befäst i Sverige.

Svensk högerextremism är inte längre enbart dynamisk i fråga om politiska mål, men även i fråga om metoder. Även om mems kan uppfattas som groteska enstaka bilder som sprids på internet, är det enligt min mening nödvändigt att förstå innebörden av dessa visuella budskap för att begripa nutida högerextrem propaganda.

Alla artiklar av Kevin Shakir

The post Det högerextrema internetspråket first appeared on Opulens.

EXTREMISM. “Hej, är det IS? Jag är reporter på Kvällsbladet och undrar om du skulle vilja kommentera vår artikel om era attacker mot civila i staden X? Du kanske vill berätta lite om er ideologi också, typ varför ni gillar att spränga folk?”

Chansen är liten att ett sådant telefonsamtal kommer att höras på en seriös nyhetsredaktion inom den närmaste tiden. Få reportrar får ens infallet att försöka få tag på en talesperson för islamistiska grupperingar eller, för den delen, andra våldsbejakande rörelser. Så varför ger svenska medier högerextremister möjlighet att uttala sig när journalisterna skriver om dem?

Har vi att göra med en klassisk Lex Breivik, det vill säga, en ljus hår- och hudfärg leder automatiskt till tveksamheter kring terror/extremismetiketten?
Är pöjkar med namn som Andreas och Niklas helt enkelt inte lika läskiga som blodtörstiga jihadister från andra sidan jordklotet och därmed förtjänta av någon slags medial gräddfil som man aldrig skulle upplåta åt Ahmed?

Det går bara att spekulera (med hjälp av mediestudier som stärker ovanstående teser) i orsakerna. Men faktum är att den nu aktuella nazistgruppen är antidemokratisk, kriminell och har blodiga dåd på sitt samvete. Bör den då behandlas som ett folkvalt riksdagsparti av typen Sverigedemokraterna? Mitt svar, baserat på åratal av granskningar av den högerextrema rörelsen, är otvetydigt nej. Att intervjua avhoppare är en sak, det kan ge värdefulla insikter som ligger i läsarnas intresse, men aktiva extremister är bara intresserade av att sprida sin propaganda – om ens det. För låt oss titta lite på vad den nu så medialt heta nazistgruppen faktiskt säger när de får chansen.

I den i övrigt föredömliga artikel som kartlägger de nazister som greps efter upploppet vid septembers bokmässor i Göteborg har kvällspressen gått ett steg längre än vanligt och försökt kontakta varje enskild uthängd nazist. “Vi har sökt Hagman”, “Vi har sökt Pettersson” står det under de 23 namnen. Men svaren blir i vartenda fall antingen tystnad eller förväntade propagandautspel av typen “jag uttalar mig inte till folkfientlig media”.

“Du jobbar för en ondskefull arbetsgivare”, säger till exempel ledaren Pär Öberg, helt i linje med den högerextrema ideologi som pekar ut medier och journalister som judelakejer och rasförrädare som ska hängas från lyktstolparna när den vita revolutionen kommer (och hotas, förföljas och trakasseras innan dess, vilken adderar ännu en bisarr dimension till mediernas försök att kontakta rörelsens företrädare).

“Jag förstår inte varför Expressen håller på och ringer oss,” sade samme Öberg redan för flera år sedan när NMR var SMR . “Det är sjukt att du ens ringer mig”, konstaterar han nu när GT söker kontakt i september i år. Som mediebevakare är det tyvärr svårt att inte instämma i extremistens frustration.

Alla artiklar av Lisa Bjurwald

The post “Det är sjukt att du ens ringer mig” first appeared on Opulens.