POP/ROCK. Hanna Chawki har botaniserat bland aktuella musiksläpp med pop- och rockartister och hittat tre pärlor. Det blir musik i amerikansk protestsångsstil, fast på svenska, flummig spacerock och en verkligt dansant låt.

Bo Åkerström från bandet Torsson släppte den 18 oktober 2021 sin första soloskiva någonsin. Samma dag fyllde Åkerström dessutom 69 år. Plattan heter Remington och första spåret är en härlig liten låt som heter ”Sannolika skäl” där dur och moll blandas på ett ljuvligt sätt.

Åkerström sjunger njutbart, lätt nasalt, orden uttalas smakfullt som om de gled runt i hans mun som gräddkolor.

Det påminner om gamla tiders amerikanska protestsånger. Lunkar behagligt fram utan att bli tråkiga. Ytterst välspelat. Med på skivan är bland annat Nisse Hellberg från Wilmer X.

Åkerström är även professor på Biomedicinskt centrum i Lund. En man som djupdykt i minst två ämnen. Musik och medicin. Jag kan inte uttala mig om hans medicinkunskaper men att han kan sitt hantverk när det kommer till musiken, den saken är klar.

Fem stjärnor av Chawki för Åkerströms oemotståndliga sångstil!

Den 19 november ger det stockholmska skivbolaget PNKSLM ut en deluxe-variant av Hollow ships debut Future Remains som bandet släppte förra året. Den nya utgåvan innehåller tre spår som inte fanns på första plattan, bland annat ett 16 minuters jam som börjar försiktigt med gitarrplonk för att växa ut i en galax av fina flumljud. Det är batteristen Mårten Magnefors, Johannes Cronqvist på bas, Greve Vincent Vensal (från Magna Mater) och Thomas E Frank (Den Stora Vilan) på gitarr och sång.

De gästas av bland andra syntproffset Jerker Jarold från legendariska URAN Gbg. Nya låten och singeln ”Where are we now” kickar igång energiskt med pigga gitarrer och spacesyntar, drar iväg i instrumentala flippexesser och efter det falsettsång och flöjtljud. Skönt! Greve Vincent Vensal sjunger med både bett och sexighet på ”Chasing Shadows”. Den gungar fram i latinostil. Santana tillsammans med Den stora Vilan på liten tripp. Hollow Ship är från Göteborg men Frank & company har ambitioner, skicklighet och fantasi som känns mer intergalaktisk än göteborgsk.

Inspelningen är gjord på Ljudvalvet och Welfare sounds. Två studior i västra delarna av Göteborg.

Ett annat band som kan funka när man vill ägna sig åt hälsosam eskapism, bort från galningarnas hemvist JORDEN, är bandet Pond från Australien. De gav just ut en ny skiva som heter 9, gissningsvis för att den består av 9 låtar.

En del av dem är väldigt sömniga och dem hoppar jag glatt över och väljer att upprepa det i mitt tycke bästa spåret, en otroligt snygg låt ”America’s Cup”. Svängig, bra att dansa till, sång med attityd, en melodi som hittar på oväntade saker, flera gånger.

Jag känner att jag lyfter upp mot sfärerna varenda gång jag lyssnar på den låten. Man tar del av den pågående apokalypsen, på distans, med ett snett leende och ett par danssteg.

The post Nya ljud: Bo Åkerström, Hollow Ship och Pond first appeared on Opulens.

SJÄLVBIOGRAFI. För en tid sedan publicerade vi en intervju med musikproducenten Kjell Andersson som skrivit en självbiografi. Bo Bjelvehammar har läst boken och anser att den är en rik källa att ösa ur, men också krävande genom myllret av detaljer.

Ingen går hel ur det här – Mitt liv iden svenska musiken
av Kjell Andersson
Albert Bonniers Förlag

När musikproducenten Kjell Andersson var sextio år slutade han med sitt arbete inom musiken. För att tygla tomheten och livsledan började han att skriva på sin självbiografi. Den är nu åtta år senare färdig och följer honom fram till 2014. “Ingen går hel ur det här” är ingen tunn skrift. Boken som har undertiteln “Mitt liv i den svenska musiken” är på 570 sidor och har ett kombinerat sak- och personregister på 18 sidor, där varje registersida har tre spalter.

Bortsett från den självbiografiska grundtonen är boken en tidsresa i den svenska rockhistorien. Den handlar om svensk pop- och rockmusik från andra hälften av 1970-talet och i alla fall trettio år framåt.

Under denna tid var Kjell Andersson musikproducent och artist- och repertoarman, i huvudsak på skivbolaget EMI. Det går inte att hålla reda på allt, som han gjorde i samband med en skivproduktion. Det är lättare att säga vad han inte gjorde. Det finns vissa funktioner, som är dominerande. Han är en kreatör, en pådrivare och har alltid inflytande över produktens formgivning. Som regel är han en drivande kraft i de flesta projekt, släpper inte taget, tänker inte överdrivet länge, utan griper tillfället i flykten. När han har fått en idé, då är han trogen den, ofta på ett både buffligt och bullrigt sätt och låter han alla höra vad det är han vill. Inte heller glömmer lätt, utan är både självupptagen och långsint. Samtidigt omtänksam och nära sina vänner. Och har mestadels en energi, som aldrig sinar. Det finns dock perioder när han inte orkar fullt ut, det är när de svarta demonerna jagar honom ut i träskmarkerna.

Kjell Andersson arbetar med en lång rad svenska artister som Ulf Lundell, Plura, Per Gessle och Marie Fredriksson, Nisse Hellberg och Mauro Scocco samt många fler av samma kaliber. Han producerar ständigt nya skivor och utöver detta sammanställer han hyllningsskivor och samlingsboxar.

Det är ingen tillfällighet att jag nämner Ulf Lundell först. Deras samarbete är nämligen långvarigt och fortsätter i en speciell bemärkelse långt efter att det har upphört. Kjell Andersson fortsätter att skriva brev till Ulf Lundell, men det är brev som aldrig blir avsända. Det är ett ytterst sårbart förhållande mellan två starka egon, båda vill driva igenom sina viljor och båda hatar att hamna bredvid varandra i centrala processer. De vill inte vara osedda. De vill inte bli sårade, men drar sig inte för att såra andra.

Det finns många omdömen om Kjelle, som han ofta kallas. Några kallar honom geni och andra säger att han är en jobbig jävel, en surgubbe. Men alla pratar mycket om att han alltid har åsikter om det mesta. Åsikter som han alltid tycker är bäst och som han inte viker från. Men för många har han haft stor betydelse, inte minst för Plura, Per Malte Lennart Jonsson.

Boken är en rik källa att ösa ur. Den innehåller smärtsamma skildringar av barndom och uppväxt, svåra berättelser om tiden i skolan. Det är lättare att förstå hans sätt att vara och förhålla sig till andra, när du får veta mer om hans dysfunktionella bakgrund. Dessa textsjok berör mig mest i boken, tillsammans med hans ärlighet och äkthet, när han skriver om sina egna tillkortakommanden och skavanker.

Det som är störande och tröttande i boken är myllret av detaljer, på varje sida, ett otal personnamn och namn på skivor och album. Det hade behövts en mer sträng redaktör, för att skapa renare textmönster och en mer tillgänglig struktur.

The post En musikproducents minnen first appeared on Opulens.

POP. Bo Bjelvehammar lyssnar på Jakob Hellmans nya album Äntligen borta och tycker om det han får höra.

Äntligen borta med Jakob Hellman
EMI/Universal Music

1989 kom Jakob Hellmans förra album, ”… och stora havet”. Nu kommer det andra albumet, trettiotvå senare. Alla har undrat vad detta dröjsmål har för grunder. Ingen har något bra svar, inte ens Jakob Hellman själv. De senaste åren har han visat sig, återuppstått, både som kompositör och sångare i mindre sammanhang.

Det är väl som för många andra, det kommer andra saker emellan i livet, vi flyttar på oss, vi bildar familj, vi har ingenting att berätta eller skriva om på ett tag.

Det första albumet fick tidigt kultstatus, med sin sköra osäkerhet, sin inåtvända och ivriga upplevelse. Det handlade om att stå bredvid världen, riva upp revor i dunkel, skingra dimmorna, besegra mörkret och undvika alltför många leriga evigheter, gyttjepölar och smutshålor. Det är som vårvinter när brunjord blandar sig med vitjord.

Med de nya sångerna rör han sig i samma klangvärld, med samma tonläge, men det finns på alla spår både en större ro och stabilitet. Både tonen och texterna är starkare och mognare, det är en god produktion som han gjort tillsammans med Magnus Ekelund och Jonatan Lundberg.

Det finns många sorgsna ord, som borta, utanför och skymning. Jakob Hellman bjuder in till ett samtal, en dialog, om livets vägar, utan gränser men med flera vägar att välja. Det är inga märkvärdigheter han talar om, det är ett samtal som går att föra i kön på ICA, eller ett kallprat med dansken med de svarta hundarna på morgonpromenaden. Det smyger sig på en ångest, en tystnad kommer, så går vi över i möten med människor till de trygga ämnena som väder och sjukdomar och andras bemängdhet av fel och skavanker. Nisse Hellberg har rätt, vad skulle vi ta oss till om inte vädret fanns, vad skulle vi tala om.

På albumet finns tio sånger och en psalm, “I denna ljuva sommartid”:

”I denna ljuva sommartid
gå ut min själ och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.”

Psalmen har sina textrötter ner i 1600-talet, musiken tillhör ikonen Nathan Söderblom.
Jag vet inte vad psalmen har här att göra, men den är vacker, med en ljus och mjuk tolkning av Jakob Hellman.

Om vi nu ska behöva vänta lika länge, på det tredje albumet, så kommer det när Jakob Hellman är 88 år.
Det verkar onödigt länge, jag lyssnar gärna på det tidigare.

The post Hellman bjuder in till dialog first appeared on Opulens.