LYRIK. Inför helgen är vi glada över att i Littestraden få presentera en diktsvit av Nina Norén. Titeln är ”Blanka papper”.

Nina Norén jobbar med teater, skriver manus och dramatiserar böcker. 2023 gav hon ut boken ”Mönster – spåren vi följer” och har även publicerat prosa i Tidskriften Märgen och poesi här i Opulens. Mellan 2011 och 2019 skrev och deltog Norén i utgivningen av ”Teatern Är Min Plats. En Antologi om Konst och Integration” av Teater InterAkt i Malmö. Inspirerad av arbetet de då gjorde tillsammans med ensamkommande och asylsökande skrev hon en diktsvit som vi nu är mycket glada över att publicera.

CAROLINA THELIN

 BLANKA PAPPER

dikt 1

vi repeterar på Tryckeriet i Sofielund

vi sitter i ring på golvet i danssalen

Jawad berättar sitt minne

han bodde i bergsområdet Hazarajat

det blåste sand den dagen

mina bröder och jag kom till skolan

min lärare stod bunden vid en påle

några män tände eld på honom

jag såg min lärare brinna

dikt 2

jag bär på ett kroppsminne

lukten av sand, torr hud,

sol som bländar

den gamles rinnande ögon

farsoten, elden, starka vindar,

sprickor i släckta bränder

det nya ljuset är ännu ej fött

den lilla var

sotfödd

dikt 3

den första riktiga vårdagen

Mohammad och jag

sitter på cafét

vid Möllan

vi lutar oss fram

nära

jag ser i dina ögon

flykten

havet

det oroliga barnet

hungern

jag ser faderns grepp mjukna

hur han sjunker in i sömnens tomhet

hur du böjer dig fram och försiktigt håller den lilla

jag ser fadern som vaknar

och rasande sliter barnet ur din famn

jag ser minnet

i dina ögon

dikt 4

På hösten repeterar vi på

Underverket på Hasselgatan

vi hade uppvärmning

alla sprang i takt med trumman

Kazim sitter på golvet vid väggen

vill du inte vara med idag?

nej inte än

har du ont i huvudet?

 …nej           

…min bästa vän blev skjuten … idag

                                                                                         i Herat

 han är död

dikt 5

Varje morgon under de senaste fyrtio åren hade Zohra gått ut i sin trädgård.

För att rensa, gallra, beskära, lufta och vattna.

Under de starka vindarnas tid för att skydda, stötta och begrunda.

Under regnets månad för att täcka och dränera, satt sen tätt mot väggen under det utstickande taket och lyssnade på regnet.

Nu går hon ut. Tar hissen ner till bottenvåningen. Går ut på parkeringen och går två kvarter bort till Coop, på Järnvägsgatan 9 i Åstorp. Där står hon en stund och tittar på ölandstokens gula blommor. Sen går hon hem.

dikt 6

minnet njuter solen på stigen

ner till vattnet ved i spisen   fåglarna

                                                                                                                      dikt 7

Den främmande pulsen

i storstaden

är påträngande

staden är inte min

språket är inte mitt

intrycken ristar mina ögon mina fötter

vart? varför? vem?

hur länge här? och sen?

förlusten av nära

trygghetskroppar

tär hud och muskler

längtan är inte ordet

avsaknad

kanske

vaknar

glider mjukt ur drömlandskapet

de främmande

ljuden,     

dofterna,

                      språkbilderna

tränger

in

hemmet är kvar i drömmen

   en hel dag kvar till sömn dröm

dikt 8

saknar ord

dikt 9

Sajad, Maram och jag

gick från lokalen på Spångatan

till Möllevångstorget

solen gassade och det var varmt

de kallade mig alltid mamma Nina

de bar min ryggsäck

det gjorde de alltid

han sa – jag minns inte hur min mamma ser ut

hon sa

ingenting

om blanka papper

inne i mörkret fanns en ensam liten flicka

bland vilsna levande och alltför många döda

bortsprungna människor och hundar

vi skrattade mycket och mest

de ovan skrivna stroferna

var sällsynta berättelser under sällsamma dagar

vi utövade leiklist

leiklist är det isländska ordet för teater

lek konst  konsten att leka

den tacksamhet som strömmade ur er

fick många av oss att skämmas

hör själv er – oss

tacksamheten är en gåva

vi fick en lärdom

tack

The post Littestraden: Diktsvit av Nina Norén first appeared on Opulens.