ROMAN. “Nina Åkestam Wikner är en skicklig stilist och hon har skrivit bra grejer förr och hon har dessutom humor,” skriver Carsten Palmer Schale som inte är helt nöjd med hennes senaste roman “Tribunalen.”

Tribunalen av Nina Åkestam Wikner
Mondial 2022

När jag fick nys om denna bok vattnades det i munnen. Jag har nämligen länge väntat på en satirisk eller ironisk text vari PK ställs mot tradition i (framför allt, men inte bara) genusfrågor. Det handlar alltså om ”Tribunalen” av Nina Åkestam Wikner

Och? Ja, ambitionen och intentionen är högst beundransvärd och lovande. De första 25 och de sista 10 sidorna är lovande, surrealistiska och ”kafkaiska” (som det formulerades i texten som väckte mina förväntningar). Men de övriga drygt 200 sidorna? Visst finns här pärlor, skrattretande situationer och just konflikten mellan, låt oss säga, PK och anti-PK. Men håller det fullt ut? Tveksamt.

Josephine Kahl ställs alltså, en smula Kafkalikt, inför en ”feminsttribunal” ledd av Unicorn97. Och varför det då? Ja, hon har av en radda figurer på sociala medier på internet betraktats som ”problematisk”, det vill säga – i den här kontexten – som problematisk feminist. Och då blir man – jag – ju sugen! Äntligen!

Josephine Kahl, alltså en kvinnlig Josef K, är en briljant och begåvad ekonom, arbetar både ideellt och mot betalning. Hon tar till exempel tiotusen kronor för ett timslångt samtal. Hon har sociala forum, tjänar eventuellt pengar även på detta och bor med en man i en lyxig och välstädad lägenhet. Hon är emellertid och dessutom, sina få 42 år till trots, en legendarisk feminist på gränsen mellan åldriga ”boomers” och unga ”millennials”. Ändå står hon där nu som anklagad.

Jaha, varför då, egentligen? Och här fuktar jag läpparna. Tja, blir min slutliga bedömning, även om vanlig kritik framförs: hon använder hon i stället för ”hen”, man istället för ”en”, hon är vit, hon är rik (fast detta bejublas senare!), hon är därtill en cis-kvinna, ja hon är – kort sagt privilegierad.

Men egentligen händer inget särskilt (som jag förväntat), och Josephine Kahl och hennes delegerade åklagare blir ibland, och efterhand alltmer, faktiskt kontanta. Jaha.

Dock finns det inflätade avsnitt om Josephine själv, hennes liv, hennes man och hennes karriär lyfter texten. Och hon rannsakar faktiskt sig själv både inom sig och inför åklagarna. Ja, hon är privilegierad – på alla de sätt vi kan föreställa oss. Bortsett från att hon är begåvad och har arbetat hårt.

I övrigt bjuder boken för min del på några kluckande skratt. Däremot tror jag starkt att författaren kan komma att åstadkomma mycket mer än så här! Nina Åkestam Wikner är en skicklig stilist och hon har skrivit bra grejer förr och hon har dessutom humor. Men borde ta ut svängarna än mer!  

Nina Åkestam Wikner är med andra ord en författare som lovar mycket.

The post Satir som inte fullt ut håller vad den lovar first appeared on Opulens.