POP/ROCK. Så här i slutet av årets första månad tipsar Hanna Chawki om en kommande platta med Nicolai Dunger, men lyfter också fram artister från förr som presenteras i ny tappning, Fairouz och The Beatles.

Nu är det snart februari och det börjar hetta till. Neil Young vill inte ha kvar sin musik på Spotify eftersom han anser att de sprider desinformation. Jag tar en snabbkik in på “desinformationsdomänen” och hittar låtlistor skräddade för de uttjatade antagonisterna. VAXXXED AND RELAXXXED, Anti-social dist-dancing, HOT VAXXED SUMMER, Vaxxed and handsome, Antivaxx legend, och så vidare.

Det finns även en uppsjö låtar med det fantasieggande namnet QR CODE. Till exempel en fransk sensuell QR CODE med rappande ladyn Aly Bass för att nämna en av dem som sticker ut.

Musikern och sångaren Nicolai Dunger utforskar värld efter värld med nyfikenhet och integritet och denna gången ”den nya världen”. Han släpper snart en LP och i dagarna kom ett singelspår från den med titeln “Brand new world“, som ett löfte om att vår värld håller på att transformeras och bli helt ny.

Den kommande fullängdaren är delvis inspelad i trummisen Pontus Torstenssons studio Katakomb, där den även är mixad och producerad. Ebbot dyker upp lite varstans på skivan, inte minst i “Brand new world”.

Profeterna Dunger och Ebbot lattjar och har trevligt och det låter som en gammal dänga av Soundtrack of our Lives. Det som sätter mest karaktär på spåret är oao-ljuden som de utför vokalt.

Jag har fått höra att albumet som snart kommer ska vara fantastiskt.

Så håll ögonen och öronen öppna!

Remixen av låten “Adaysh kan fe nas” med den fenomenala sångerskan Fairouz är ganska skön att lyssna på. Men jag nämner den mest för att få tillfälle att presentera en av arabvärldens genom tiderna största sångerskor, Fairouz, för dem som har lyckats missa henne.

Det är svårt att sjunga på arabiska även för en arabisktalande på grund av alla gutturala ljud. Så det krävs alltså stor teknisk skicklighet av arabiska sångare.

Fairouz röst är som honung. Man vill slicka i sig varje stavelse. Sagolik. Hon har sjungit klassisk arabisk musik, folkmusik, jazz och pop.

Själv lyssnar jag helst på den storstilade, djupt passionerade klassiska arabiska musiken. Fairouz föddes i Libanon 1936.

För dem som är less på samtiden och vill tillbaka till 60-talet släpps det idag en skiva med The Beatles: Get back (Rooftop performance). Det är från deras gig uppe på ett tak på Savile Row i London den 30 Januari 1969. Deras sista gig. Plattan öppnas av två varianter på “Get back”. Det är bra stuns i maskineriet. Det kan verka märkligt men det är mer energi och vitalitet i de här låtarna än det mesta som prånglas ut nu.

Vi får ta del av flum- och jampartier. Friskt! “Dig a pony”: Lennon sjunger så det bränner till inombords.

Det är perfekt tajming att släppa ut en platta med dessa män nu. Vi behöver nämligen frisk, fri analog air att andas i. Get back to the sweet sixties!

Tack, Beatles, för lite äkta mänsklighet!

The post Nya ljud: Dunger, Fairouz och Beatles first appeared on Opulens.

POP/ROCK. Hanna Chawki har lyssnat på en förtrollande röst, en ljuv stämma och ett uthålligt gubbsväng. Det kan du också göra! 

Sångerskan och musikern Josephine Foster från Colorado med den förtrollande rösten och härligt, skeva och vackra låtar har just släppt en singel från fullängdaren Godmother som kommer i början av nästa år, med titeln “Guardian Angel“.

En besynnerlig melodi som skiftar karaktär mellan udda verser och mer traditionell refräng, men ändå inte. Hela låten är en skön tvist. Och jag behöver en skyddsängel nu.

Planeten Jorden skälver. Foster är musikaliskt njutbar, intelligent och fantasifull. En kvinna i min smak. Frälsningsarmén i Underlandet.

En annan häftig sångerska är Yukimi Nagano som sjunger i svenska Little Dragon med den stabila trummisen Erik Brodin (släkt med den passionerade musikern Johan Johansson som under många år förgyllt staden Göteborg med sina nedslag vid keyboarden).

Little Dragon släppte en EP den 7 december med en och samma låt i tre varianter. “Drifting out“.

Först kommer standardvarianten med ett pianokomp som rullar fram på ett behagligt sätt.

Yukimi sjunger med själ och rullar omkring hon med, som en kelsugen katt. Sedan kommer en experimentell remix med trummor, effekter och elektronik.

Sist kommer en variation med stråkar. Längtan efter att driva iväg, upprepas och vi får flyta bort på olika sätt, till olika komp och med Yukimis ljuva stämma som en eggande pelare i templet som lyfter från marken för en ride mot det okända.

Min gamla polare Steffe ringde och klagade på Neil Young & Crazy Horse.  Att de var gamla gubbar som klädde sig som tjugoåriga rock’n’rollers. Sånt har jag själv allt överseende med och kan tvärtom uppskatta en gammal person som är såpass ungdomlig att han eller hon har energi över att lägga på hälsosam attityd! Men hur låter plattan Barn som släpptes idag?

Öppningsspåret är sömnigt. Illavarslande start. Munspel, dragspel och trötta gitarrer. Neil har sin sensitiva och sylvassa stämma intakt och målar fram Amerika, ett hederligt Amerika på landet, en öl på baren, svettiga arbetare. Rustikt.

Schyst snubbe utan överraskningsmoment. Denna gången. Jag gungar med i vissa låtar för svänget är osvikligt.

Ett uthålligt sväng.

Låten som avrundar skivan heter “Don’t forget love” och den frasen upprepas många gånger som ett mantra till ännu en sömnig melodi. Som en gammal kärlek man glömt för länge sen, av en god anledning. Lite mer passion och craziness, maybe?

The post Nya ljud: Josephine Foster, Little Dragon och Neil Young & Crazy Horse first appeared on Opulens.

SCI-FI. Den kanadensiska musikern Neil Young har skrivit en sci-fi-roman med titeln “Canary”. Han uppger på sin hemsida att han precis lämnat in den till sin förläggare efter att ha jobbat med romanen tillsammans med sin redaktör, skriver Brooklyn Vegan.

Att lämna in romanen efter att ha jobbat med den i fyra år, beskriver Neil Young som “ett tomrum”.

Neil Young gör också ett nytt album med bandet Crazy Horse, som han senast jobbade med på albumet “Colorado” 2019, enligt Brooklyn Vegan.

“Jag har fem låtar klara för nästa album, så jag tror att resten kommer med tiden och att vi snart kan börja spela in igen”, skriver artisten på sin hemsida.

Neil Young skriver vidare att “inga gigs är planerade förrän jag är säker på att publiken är trygg”.

TT Nyhetsbyrån

The post Neil Young klar med sci-fi-roman first appeared on Opulens.

OPERASCEN. Dalhalla föddes som operascen, men på 2000-talet har det inte bjudits mycket opera — trots att arenan bland operahabituéer rankas som en av Europas främsta. Björn Gustavsson förklarar varför och funderar över framtiden för Dalhalla.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Margareta Dellefors och Dalhalla har länge varit synonyma begrepp. Men hur började alltsammans, och hur kom det sig att en enda människas vision resulterade i en så fantastisk operascen? Och varför har denna arena med tiden orienterat sig mot ett utbud dominerat av popmusik? I nuläget framstår det som tveksamt om det någonsin mer blir opera i Dalhalla, men mer om det senare.

Under en semesterresa i Siljansbygden bestämde sig Margareta Dellefors — tidigare operasångare och vid denna tid chef för avdelningen musikdramatik på Sveriges Radio — för att kolla in ett nyligen nedlagt kalkbrott sju kilometer norr om Rättvik (som hade varit i drift sedan 1940-talet).

Hon provsjöng en aria på bottnen av den flera hundra meter vidsträckta gropen — akustiken var perfekt Och hon insåg att det nedlagda dagbrottet skulle kunna bli en underbar amfiteaterscen — i klass med världsscener som Bayreuth, Savonlinna, Verona och Avignon.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Margareta Dellefors kontaktade lokala politiker. Många skakade på huvudet. Skulle verkligen det gamla kalkbrottet, mitt ute i skogen, kunna förvandlas till en framgångsrik operascen? De flesta tvivlade. Men bygget kom igång, och 1993 stod det amfiteaterliknande bygget med plats för 6 000 åhörare klar.

Efter några år permanentades musikverksamheten i Dalhalla. Kulturdepartementets pressrelease samma år vittnar om att Dellefors entusiasm verkligen hade smittat av sig på Stockholmsbyråkraterna: ”Dalhalla är en helt unik konsertsal i såväl skönhet som akustik… Dalhalla kan få stor betydelse för Sveriges rykte och status som internationell musiknation.”

Men 2003 tvingades Margareta Dellefors lämna uppdraget som konstnärlig ledare för Dalhalla. ”Det känns oerhört bittert”, kommenterade hon det faktum att hon stängdes ute från arbetet med sin egen skapelse. För tio år sedan utgav hon boken Dalhalla, kampen för ett brott (Carlssons), där hon beskriver hur hon efterhand manövrerades ut av mer kommersiellt inriktade aktörer.

Dalhalla föddes som operascen, men på 2000-talet har det inte bjudits mycket opera — trots att arenan bland operahabituéer rankas som en av Europas främsta.

Flera operauppsättningar resulterade i stora förluster och 2010 upphörde operaverksamheten flera år i följd. En privat finansiär köpte in sig på arenan och föreningen Dalhallas vänner fick allt svårare att hävda just operans betydelse i utbudet. Istället arrangerades allt fler konserter med rock och pop.

Dalhalla drivs sedan 2012 av det privatägda bolaget Dalhalla förvaltning AB, som i sin tur hyr ut till Rättvik Event som arrangerar de populärmusikaliska konserterna. För operaverksamheten svarade länge Föreningen Dalhalla opera, men på senare år har de bara kunnat sjösätta enstaka operaföreställningar.

Den ursprungliga idén om det gamla kalkbrottet som en scen för opera och konstmusik har dunstat bort. Dalhallas privata finansiärer har istället satsat på popmusik och andra publikdragande evenemang.

Genom åren har de mest fantastiska uppsättningar presenterats i Dalhalla: Nibelungens ring, Porgy and Bess (New York Harlem Theatre), Trollflöjten, Turandot, Kärleksdrycken… Också mer popinriktade evenemang har ibland inneburit stora upplevelser: Norah Jones, Sting, Patti Smith, Kraftwerk, Jamie Cullum, Melody Gardot, Neil Young…

Och sensommarkvällen då Björn Skifs framträdde inför en fullsatt arena blev så där egenartat fantastisk som vissa konserter faktiskt kan bli.

Fler minnen: endast 300 personer var på plats när Sven-Bertil Taube, en av Sveriges främsta estradörer, gjorde ett storartat framträdande. Och bara 100 i publiken (!) när Dalasinfoniettan spelade tillsammans med Västerås sinfonietta. Och när den brittiske musikern Jamie Cullum kom ut på scenen och förklarade: ”Detta är den vackraste scen jag någonsin befunnit mig på. Man vet inte om det är dröm eller verklighet — vet ni?”

Så sent som 2011 kungjorde Leif Borgert att arenan tecknat en överenskommelse med Stockholmsoperan, som skulle bidra med gästspel varje år framöver. Av detta — och mycket annat — har dock intet blivit. Luften har allt mer gått ur de personer som kämpat för fortsatt operaverksamhet.

Dalhalla tillkom som en operascen men har med tiden blivit en arena för en helt annan slags musik. Sveriges nya operafestivalcentrum har istället Opera på skäret blivit (inrymt i ett gammalt sågverk).

Som huvudskäl till att Dalhalla hamnat på efterkälken angav Margareta Dellefors häromåret följande: ”Opera på Skäret har en professionell konstnärlig ledning med en tydlig målsättning.”

Hösten 2018 framstår Dalhallas framtid som operascen ytterst osäker. Efter en ekonomisk förlust med Carmina Burana 2017 förlorade föreningen Dalhalla opera sitt landstingsstöd. Landstinget i Dalarna föreslår nu att stödet till Dalhalla ska upphöra. Det skulle i så fall innebära att inte heller Kulturrådet lämnar stöd — vilket i sin tur kan innebära att även Siljanskommunerna säger nej till fortsatta bidrag.

Den ideella föreningen Dalhalla opera avser att söka förnyat stöd för fortsatt operaverksamhet, men förutsättningarna för att lyckas förefaller i dagsläget små.

Alla artiklar av Björn Gustavsson

The post När opera slås ut av rock och pop first appeared on Opulens.