KÖNSAPARTHEID. “Efter tjugo år av slöjdebatter vägrar många debattörer och beslutfattare att inse att slöjan är ett viktigt redskap i hedersetikens uråldriga fysiska och andliga vapenarsenal.” Det skriver Nätverket mot hedersrelaterat våld med anledning av de pågående protesterna i Iran.

Det styrande prästerskapet i Iran är synbarligen fast beslutna om att bevara de iranska kvinnornas slavstatus till viket pris som helst. Efter att moralpolisen i september misshandlade den 22-åriga Mahsa Jina Amini till döds, för att hon bar sin slöja på ett moraliskt otillfredsställande sätt, så väljer de styrande nu att hellre mörda sina egna landsmän som protesterar mot hijabtvånget än att släppa könsapartheidslagarna. I dagarna meddelade makthavarna att en massrättegång mot tusen demonstranter kommer att iscensättas med brottsrubriceringen ”krig mot Gud”, som kan leda till dödsstraff.

Uppenbarligen är könssegregation – som slöjan är ett verktyg för – en av hörnstenarna i länder som Iran, Saudiarabien eller Afghanistan. Men hur kommer det sig att iranska kvinnor som riskerar sina liv genom att bränna sina slöjor i Iran, blir förföljda på samma sätt som ”kättare” och vetenskapsmän gjorde under medeltiden i Europa? Hur kommer det sig att människorättsaktivister fängslas och avrättas i Iran och i andra länder vars ledare faktiskt har skrivit under på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna? Och hur kommer det sig att delar av etablissemanget i västvärlden blundar för dessa medeltida normer och till och med kämpar för ”barns rätt” att dölja håret i namn av ”mångkultur”?

När apartheidregimen härskade i Sydafrika eller George Floyd dödades i USA så blev protesterna världsomfattande.

För faktum är att den breda och uppmärksammade internationella rörelsen #metoo inte skapat en likvärdig rörelse i solidaritet med Masih Alinejads ”White Wednesdays”-kampanj mot slöjtvånget. När apartheidregimen härskade i Sydafrika eller George Floyd dödades i USA så blev protesterna världsomfattande och massiva, med uppbackning av medierna, de  intellektuella och makthavarna. Men när teokratier tvingar hundratals miljoner kvinnor till en slavliknande tillvaro, där de inte ens får titta på en fotbollsmatch eller resa utomlands utan tillstånd av en manlig släkting, då uteblir den effektiva responsen i västvärlden. Varför?

Uppenbarligen är det så att respekten för ”Gud och kultur” går före mänskliga rättigheter även i demokratier. Fenomen som kulturrelativism, wokeism och cancelkultur har skildrats i flera böcker men kanske det kortaste svaret på frågan ges i tre ord av forskaren Kenan Malik som kartlägger västvärldens ”Culture of Fear” från och med 1989. Det var då, 1989, som Ayatollah Khomeini dömde Salman Rushdie till döden och fundamentalisterna fick bränna Rushdies böcker utan konsekvenser medan många makthavare och intellektuella i västerlandet ”avstod” från att kritisera tyrannen i Teheran eller till och med visade förståelse för dödsdomen ”i Guds namn” (Malik: From Fatwa to Jihad). Rädslan för att ”såra den andra” gör att medeltida normer bevaras, menar Malik. 

Att separera könen är en av könsmaktsordningens grundpelare och det är inte bara en fråga för Iran. I ett svenskt sammanhang kan man säga att ännu idag, efter tjugo år av slöjdebatter, vägrar många debattörer och beslutfattare att inse att slöjan är ett viktigt redskap i hedersetikens uråldriga fysiska och andliga vapenarsenal. Poeten Adonis, född Ali Ahmad Said Asbar och kandidat till Nobelpriset i litteratur, hävdar att slöjan skadar islam. Han skriver: ”Muslimer som insisterar om slöjan måste veta att själva deras påstridighet betyder att de inte respekterar de värderingar som de nu delar fosterland med. Att de inte vill dela dem, att de utmanar själva grunden för samhällslivet och hånler åt lagar som deras nya landsmän länge kämpat för. Därmed förkastar de den demokratiska ordningen i det land som tagit emot dem och gett dem arbete och frihet”.

I Iran påtvingas könssegregation genom terror medan det i Sverige handlar om en frivillig segregation som skapar en infekterad samhällsdebatt och konflikter inte bara mellan flickor och pojkar utan också mellan och inom olika minoritetsgrupper.  Vi uppmanar regeringen att agera – lokalt och globalt. Tre förslag:

1. Sverige klargör för Iran att slöjtvång är ett brott mot mänskliga rättigheter och om lagarna om könsapartheid inte skrotas ska diplomatiska kontakter och handel frysas.

2. Kanadas parlament och en rad inflytelserika kvinnor, bland andra Michelle Obama, Malala Yousafzai, Hillary Clinton, Christine Lagarde och USA:s vicepresident Kamala Harris, kräver att Iran utestängs från FN:s kvinnorättskommitté. Hur hamnade Iran över huvud taget i den kommittén? Är det ett skämt? Sverige kan åstadkomma bättre än plakatpolitik. Tillsammans med några få länder som tar jämställdhet på allvar (de är inte många) kan man föreslå att inget land vars lagstiftning sanktionerar könsapartheid och tillåter barnäktenskap skall ha rösträtt i FN:s generalförsamling. Förslaget kommer inte godtas men det skulle leda till lite turbulens bland patriarkerna och få nedtystade frågor att lyftas högre upp på agendan.

Alla sorters synliga religiösa symboler bör stanna utanför skolans område.

3. På hemmaplan kan regeringen börja med att hålla isär tro och vetande i skolan. I skolan ska barn inte behöva slitas mellan två oförenliga världar, mellan religiösa dogmer som inte går att ifrågasätta och vetenskapsbaserad kunskap fri att ifrågasättas. Skolan borde vara en oas för jämlikhet och jämställdhet och inte en marknad för diverse gudar. Alla sorters synliga religiösa symboler bör stanna utanför skolans område. Som i Frankrike. 

Könsapartheid, oskuldskrav, barnäktenskap och könsstympning är inte uppfunna av Gud utan av historiska patriarker. Huvudorsaken till att dessa fenomen lever ännu idag är som bland andra Malik påpekar, makthavarnas rädsla för att ta itu med medeltida skadliga sedvänjor. Det är inga omöjliga uppgifter. Det räcker att tänka på numera historiska fenomen som till exempel bundna fötter i Kina, änkebränning i Indien eller dödandet av tvillingar bland Igbofolket i Afrika (som författaren Chimamanda Ngozi Adichie berättat om).

Det beundransvärda modet hos unga iranska kvinnor som trotsar hijabpolisens terror, bränner sina slöjor och dansar runt elden borde ge inspiration och handlingskraft till den demokratiska världens maktelit för att agera och sätta stopp för medeltidens återkomst. ”Politik är att vilja” sa Olof Palme. Men tyvärr så är även att inte vilja också att betrakta som politik. 

Styrelsen för Nätverket mot hedersrelaterat våld 

Samiran Ishak, socialpedagog

Seyran Duran, ordförande Kurdistans kvinnoförbund

Cecilia Palmgren, beteendevetare

Maria Rashidi, ordförande Kvinnors Rätt

Ida Lind, tandsköterska

Nicklas Kelemen, etnolog/fältarbetare

The post De iranska kvinnornas frihet angår oss alla first appeared on Opulens.

NÄTVERKSNATUREN. “Kanske förstår vi endast organismer genom våra metaforer. Ska vi tänka bortom det analoga och in i det digitala? I ett holistiskt svampnät sprids utvecklingen både snabbt och överallt.” Lis Lovén har läst Merlin Sheldrakes Ett sammanvävt liv och sveps med av författarens inspirerande tankegångar.

Ett sammanvävt liv av Merlin Sheldrake
Översättning: Jim Jacobsson
Volante förlag

Merlin Sheldrake har åstadkommit en mäktig debut om svampar i sin bok ”Ett sammanvävt liv.” (Volante förlag i översättning av Jim Jacobsson). Man behöver inte ens vara New Age-biten för att utifrån denna bok se en väv på jorden så inspirerande att man borde bli sökande nörd för resten av livet.

Svamparnas biologi är ett slags organismer, varken växter eller djur, som förmedlar sin struktur utan hjärnkapacitet, men ändå med en förmåga att påverka allt liv. Ett vanligt bröd jäser på grund av svampstruktur. Svampar kan påverka alla ämnen och är viktig i den process som bryter ner höstens löv till jord. Höstens härliga doft kittlar våra sinnen och väcker åtminstone min egen poetiska nerv.

Ändå är svamparnas mekanism till stora delar okända för oss. Forskningen har nyss börjat. Livets uppkomst genom vetskap om svamparnas symbios (dvs samverkan) borde nu kunna öka mänsklighetens förståelse för ekologin. Biologin står inför nya resultat som kan kullkasta våra ingrodda, förutfattade meningar om hur vi tänker begreppet ´liv.` Och finns det liv finns det hopp. Merlin säger det själv: ”När vi luras ut ur våra förväntningar faller vi tillbaka på våra sinnen.” Se där, ekologi, svampar och struktur bortom hjärnans kapacitet! Hur fungerar det?Jag får hur många uppslag som helst i denna underbara bok…

Sheldrake genomgick till och med en LSD-session under ledning av vetenskapsmän. Det är inte långt till att tänka att vin och öl är bryggt på ett slags svampjäsning, så inspirationen kan härmed flöda åt pluralistiska håll. Luras ut ur sin egen förväntning var det, ja! Och visst längtar många dit!

Svampars sexuella nätverk är pluralistiskt, och utan vare sig hjärna eller hjärta saknar de en central kontrollmekanism. De äter inte sin mat likt annat liv, utan de måste uppgå i sitt näringsintag, bli del av det för att kunna få ämnesomsättningen att fungera. Deras strukturer är mer nätverk än det är individ-centrerat, och att förstå ordet “kropp” blir problematiskt. Holismen flödar. Till och med svamparnas sporer påverkar luftrum och atmosfär, kanske i förlängningen väder och vind. Svampar kan minsann överleva även radioaktiv strålning. Liv betraktat som liv måste i denna bok kullkasta allt vi någonsin tänkt! Jag tänker mig förstås att klimatoroliga ungdomar kan behöva denna bok. Ja, resten med!

Min egen tanke är då: Livets helhet som struktur är större än de separata delarna. Och svampar och lavars förmåga att kommunicera via sin struktur kastar nytt sken över biologernas forskningar. Till och med Darwins evolutionsprocess måste omförhandlas och tänkas om.

Om det första livet på jorden uppkom ur svamparnas organismer kan de kanske lära oss mer än våra studier om apor och hominider. Att känna till sin språkvetenskap när det handlar om strukturer kan kanske i framtiden förena banden mellan humaniora och naturvetenskapen. För kanske förstår vi endast organismer genom våra metaforer. Ska vi tänka bortom det analoga och in i det digitala? I ett holistiskt svampnät sprids utvecklingen både snabbt och överallt…

Svampar kan smälta sten, överleva i radioaktiv miljö, fungera som kommunikationsnät liv och liv emellan. Se där! Vetenskapen kan förstås på nytt! Den mänskliga härvan av missförstånd i det moderna samhället behöver få sig en skjuts framåt. Att tänka i termer av nätverk syns mig viktigare än någonsin. Och det nya intresset för österns läror kan förstås på nytt. Tänk bara på kvantmekanik och buddhismen! Buddha menade att själva jaget är en illusion. Ja, illusion som separat del, som ego, men kanske giltigt att förstås som tankarnas nätverk. Att röra sig i alla riktningar, men lära sig att fokusera sitt mål, det är struktur i sig som jag ser det. Än en gång är denna bok del av ungdomarnas hopp om en framtid.

Och kan vi verkligen bota depressioner med psykedeliska medel? Jag låter frågan hänga löst… den är nog problematisk för somliga.

The post Mäktig debut om svampar first appeared on Opulens.

BROTTSLIGHET. Lag och ordning var heta ämnen i den senaste valrörelsen. Brottslighetens koppling till invandring debatteras livligt. Svante Lundgren har läst två böcker om Södertäljenätverket och reflekterar över parallellsamhällen, tystnadskultur och mänsklig girighet.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

I början av 2015 flyttade jag till Södertälje. Staden hade en tid innan skakats av flera härvor av ekonomisk brottslighet kopplade till tongivande syrianska familjer. Kort efter min flytt kom nästa skandal: kyrkohärvan. En uppburen ledare inom den syrisk-ortodoxa kyrkan dömdes så småningom till tre och ett halvt års fängelse för grovt bedrägeri och annat fiffel.

Värre var det några år tidigare då det så kallade Södertäljenätverket härjade i staden. Efter det uppmärksammade dubbelmordet på bröderna Moussa sommaren 2010 lyckades polisen till slut knäcka nätverket. Sveriges mest omfattande polisutredning efter Palmeutredningen och Sveriges dyraste rättegång ledde till att flera av de ansvariga dömdes till fängelse. Nätverkets ledare, Bernard Khouri, fick livstids fängelse för anstiftan till tre mord.

Polisen förklarade att den aldrig i Sverige sett en så maffialiknande struktur som Södertäljenätverket. Man kunde förvänta sig att detta skulle väcka stort intresse. Men hittills har bara två böcker utgetts om ämnet. De är olika, men båda läsvärda.

Baris Kayhans bok Nätverket ger en detaljerad skildring av nätverkets verksamhet och det polisarbete som till slut ledde till dess fall. Ann Törnkvists Följ fucking order har sin styrka i att beskriva desperationen hos mänskor i Södertälje som blev offer för nätverket.

Den fråga som blir mest aktuell är hur nätverket kunde härja på så länge innan det blev stopp. Här möter vi två nyckelbegrepp: parallellsamhälle och tystnadskultur. Enligt chefsåklagaren Tora Holst växte Nätverket fram ur misstron mot myndigheterna och kunde tack vare sin interna ekonomi, rättskipning och den tystnadskultur som rådde utnyttja den egna gruppens lojalitet.

Gunnar Appelgren, ansvarig för polisutredningen mot Nätverket, säger i Törnkvists bok att han tycker det är för mycket fokus på etnicitet i diskussionen om brottsligheten i utsatta områden. Socio-ekonomiska faktorer har större betydelse. När det gäller Södertälje spelar dock, enligt Appelgren, etnicitet en stor roll.

Södertäljenätverket var kopplat till den assyrisk/syrianska folkgruppen, som utgör en tredjedel av befolkningen i Södertälje. Den har satt stor prägel på staden, som kallats både Mesopotälje och Sveriges Aleppo. På 1960-talet kom många finländare till staden. Bara från min lilla hemby öster om Helsingfors flyttade 21 familjer till Södertälje i början av 1960-talet. Finländarna fick jobb på Scania, slet hårt i veckan och söp hårt på helgen.

På 1970-talet började assyrierna (som de då enbart kallades) flytta in. De fick också jobb på Scania, men startade också restauranger, kemtvätterier och frisörsalonger. På helgerna gick de i kyrkan och så småningom också på fotboll. Vissa av Södertäljes stadsdelar – Ronna, Geneta, Hovsjö – kom snart att helt domineras av assyrier/syrianer. Tilltagande förföljelse av kristna i Irak och Syrien ledde till nya vågor av invandring.

Så växte ett slags parallellsamhälle fram. Många umgicks knappt med andra än sina landsmän. Hamnade man i svårigheter gick man inte till myndigheterna utan anförtrodde sig åt ledarna i den assyriska föreningen eller syrianska kyrkan. Behövde man pengar lånade man inte i banken, utan av en landsman. Lojaliteten fanns hos släkten. Staten var i bästa fall något avlägset, i värsta fall något att plundra.

Låneverksamhet kom att bli en del av Nätverkets affärsidé. Det finns inga studier om situationen i Sverige, men utländsk forskning visar att invandrare spelar mer än den infödda befolkningen. Bland alla som spelar är det en del som fastnar i missbruk. De kan driva sig själva och sina familjer i fördärvet när skulderna växer och kraften att hoppa av saknas. Många i Södertäljenätverket lånade pengar till spelare av olika slag. Och krävde in dem med hög ränta. Lukrativt för de kriminella, förödande för deras offer.

Illegala spelklubbar, av Kayhan beskrivna som en hybrid mellan ett casino och en bank, växte snabbt upp i Södertälje på 1990-talet. En av dessa, Oasen i Ronna, ägdes av Jakob Moussa, en central person bland de något äldre kriminella i staden. I Oasen mördades Mohaned Ali i december 2009 samt Jakob Moussa själv och hans bror Eddie, elitfotbollsspelare, i juli 2010. Eddie hade under sina sista år, med Kayhans ord, förvandlats från en ödmjuk, omtyckt och snäll fotbollsspelare till en brutal procentare.

Vid sidan av att låna ut pengar till ockerräntor ägnade sig nätverket också åt att driva in skyddspengar. Assyrisk/syrianska företagare fick veta att de skulle betala betydande belopp ifall de ville vara ifred.

Den äldre generationen kriminella i Södertälje verkade i det tysta för att tjäna pengar. De yngre däremot höll hög profil och ville bli sedda, kända och fruktade. Vad de allra mest önskade var att skapa sig ett namn. Bland dessa fanns Bernard Khouri och ännu en broder Moussa, Dany, Khouris barndomsvän som blev hans rival. Revirstriden mellan deras gäng, Södertäljenätverket och X-team, utlöste det dödliga våldet.

Polisen märkte tidigt att varken offer eller ögonvittnen ville berätta om grova kriminella handlingar som de kände till. En vanlig förklaring till tystnadskulturen är att den är en kvarleva av den inställning man hade i sina hemländer. Eftersom myndigheterna aldrig gjorde något för den kristna minoriteten lärde man sig att det inte lönade sig att gå till dem med klagomål eller önskemål. Den inställningen bär man med sig i det nya landet.

Det ligger säkert något i detta, men många assyrier/syrianer i Södertälje har levt hela sitt liv i Sverige. Och hemtjänsthärvan och assistanshärvan visade att man visst kunde vända sig till det offentliga bara det fanns pengar att vinna. Kanske tystnadskulturen handlade om genuin rädsla. Flera av dem som till slut bröt tystnaden och berättade för polisen vad de visste tog tillbaks allting när det blev dags för rättegång.

Berättelsen om Södertäljenätverket är en trist historia om ett gäng gangstrar som härjade ostörda och höll många hederliga assyrier/syrianer i skräck. Många kom från trasiga familjer och hamnade i den grova kriminaliteten efter att tidigt ha börjat med småbus. I en värld där förebilderna var fotbollsspelare och gangstrar var det gangstervägen som var den enda möjliga om man ville få respekt och bli rik snabbt.

Och det ville man. Kärnan i Nätverket var personer som saknade utbildning, var arbetslösa och hade skulder hos Kronofogden. När verksamheten tog fart blev de kungar i baren, rörde sig med de snyggaste tjejerna och körde fina bilar. Khouri, som de sista tio åren i frihet inte deklarerade några som helst inkomster, hade en ”gudomligt vacker” fästmö och körde en bepansrad Mercedes.

Den mördade Mohaned Ali, en utomstående (kurd från Uppsala), funderade på att för familjens skull hoppa av och leva svenssonliv med knegarjobb, men den ständiga jakten på mer pengar höll honom kvar i kriminaliteten. Som en polis uttryckte det: ”Ta fram en sedelbunt i de där kretsarna och kolla hur de här killarna reagerar, det är nästan som om pengar har en sexuell effekt.”

För denna girighet och jakt på status fick många lida. Också assyriernas/syrianernas rykte. ”Min pappa har slitit hela sitt liv och betalat skatt”, säger en syrian i Södertälje, ”sen är det rövhål som Khouri som får bli symbol för oss.”

En annan åsikt som är vanlig bland assyrierna/syrianerna är att brottslingar kommer undan för lätt. De hävdar att de kriminella kalkylerar avkastning kontra risker och kommer till att en kort tid i fängelse, som mer liknar en fritidsgård, inte är så avskräckande. Khouri sitter nu på Kumlaanstalten, som definitivt inte är någon fritidsgård, men de flesta andra dömda är idag på fri fot. Moussabrödernas syster säger i Törnkvists bok att rättssystemet i Sverige är sjukt som ger så löjliga straff.

Och också från Kumla utövar Khouri ett inflytande. Det fick Ann Törnkvist uppleva. Efter hot från gängledaren drog sig hennes ursprungliga förlag ur bokprojektet. När ett annat förlag gav ut boken censurerades en sida på Khouris begäran. Törnkvist kommenterar lakoniskt: ”Khouri vinner. Även jag följer fucking order.”

*

Jag bodde i ett och ett halvt år i Södertälje. Jag trivdes alldeles utmärkt. Som det socialdemokratiska kommunalrådet Boel Godner säger i min bok om assyriernas femtio år i Sverige är Södertälje en magisk stad. ”Det här med förtryck, förföljelse och flykt blir så konkret här med den befolkning vi har. Livet kommer nära.”

Också döden kom nära. Jag menar att det assyrisk/syrianska civilsamhället, inte minst kyrkorna, borde rannsaka sig självt efter det senaste decenniets härvor. Gjorde man tillräckligt för att motverka brottsligheten? Vilket ansvar har man för att de materialistiska värderingarna är så utbredda? Med biskopar som länge nolltaxerade har man nog inte varit en alltför god förebild.

Alla de hederliga och hårt arbetande assyrier/syrianer som gjorde min tid i Södertälje så givande bör kunna lita på att den här mörka tiden aldrig kommer igen.

The post Helgläsning: Södertälje, mon amour first appeared on Opulens.

https://soundcloud.com/arbete-och-politik/intervju-en-annan-vard-ar-mojlig

PODD. Simon intervjuar nätverket En annan vård är möjlig. En timmes intervjuspecial för alla som vill sätta sig in i moderna välfärdssverige.

Om podcasten Arbete och politik samt tidigare avsnitt >>

The post Intervju: En annan vård är möjlig first appeared on Opulens.

https://soundcloud.com/arbete-och-politik/intervju-forsvara-strejkratten-vasterbotten

PODD. Stellan möter Erik från Nätverket Försvara Strejkrätten Västerbotten för ett samtal på en halvtimme.

Om podcasten Arbete och politik samt tidigare avsnitt >>

The post Försvara strejkrätten first appeared on Opulens.