DROGER. “Vi måste göra allt för att förebygga missbruken – inte tävla i hur vi bäst kan åstadkomma en möjlig tillvaro för de drabbade att fortsätta med sitt missbruk”, skriver Ante Filip Tepic som är kritisk till en föreslagen legalisering av narkotikabruk.

På den överbelastade Folkhälsomyndigheten finns fortfarande lite kreativitet kvar; vid sidan av arbetet med att stoppa det härjande coronaviruset, jobbar myndigheten med att få till en utredning angående narkotikalagstiftningen i Sverige. Folkhälsomyndigheten vill utreda om det verkligen är effektivt att förbjuda användningen av droger – antalet drogmissbrukare har ju inte minskat. I trafiken finns fortfarande de som kör med för hög hastighet – kan inte Trafikverket utreda om det verkligen är nödvändigt med hastighetsbegränsningar?

Beroendeforskaren Markus Heilig tillhör en skara forskare som är kritiska till den rådande narkotikalagstiftningen. Han anser att dagens lagstiftning inte är effektiv, eftersom drogmissbruket inte minskat i vårt samhälle. Därför tycker han att det egna bruket av narkotika inte längre ska klassas som olagligt. Detta hade möjliggjort för drogmissbrukare att fortsätta sitt missbruk, utan rädsla för en förändring. Däremot vill han inte göra droger lagliga. Vad är egentligen skillnaden? Balansgången är hycklande skör.

Det faktum att den psykiska ohälsan i samhället ökar, samtidigt som narkotikaanvändningen och överdosdödligheten tilltar, vittnar om att något är fel och att en drastisk förändring inom kort måste ta plats. Lösningen kan inte vara att låta personer fortsätta med sitt missbruk, som bara leder till ett ännu mörkare tillstånd, och i värsta fall till döden. Vi måste göra allt för att förebygga missbruken – inte tävla i hur vi bäst kan åstadkomma en möjlig tillvaro för de drabbade att fortsätta med sitt missbruk.

Den franske filosofen Jean-Paul Sartre skrev om hur varje människa är en individ som påverkar samhället med sina gärningar; hur små och betydelselösa vi än kan känna oss emellanåt, ska vi veta att vi formar samhället på vår lilla del av gemenskapen, i samband med våra gärningar. Vi är alla en del av samhället, och våra handlingar spelar roll, och alla kan vi göra en liten skillnad.

Jag ska börja med mig själv; när jag inte skriver eller läser, är jag på tennisbanan med barn och ungdomar. När vi umgås under en timme på banan, är det mycket mer än snygga slag och snabba löpningar som vi utvecklar. Vi pratar, skrattar och funderar över allt möjligt under våra sextio minuter vi har tillsammans i veckan. Så länge vi är där, på tennisbanan, kan vi inte göra något destruktivt. Vi delar på glädjen när någon lyckas och vi delar på tårar när någon ibland skrapar upp knäna, men vi är tillsammans och vi känner att vi betyder något för varandra.

Så många är ensamma och rastlösa idag att de inte har något annat att vända sig till än skadliga substanser, som i längden inte bara skadar den enskilda individen, utan hela dennes omgivning. Rastlösheten är döden, och roten till mycket ont. En präst som på 1800-talet hjälpte unga att sysselsätta sig i Turin för att de inte skulle hamna i en destruktiv tillvaro, var Giovanni Don Bosco. Hans kända preventiva metod räddade många unga själar. Den gick ut på att erbjuda en meningsfull sysselsättning.

Vi idag, såväl som samhälle och som enskilda individer, har ett ansvar att rädda både barn, unga, vuxna och äldre i vår närhet. För att göra det, måste vi erbjuda en meningsfull tillvaro. Att låta våra medmänniskor, nära och kära fortsätta med sitt droganvändande, kan aldrig leda till ett meningsfullt liv.

The post Ansvarslöst att tillåta droganvändning first appeared on Opulens.

KRIMINALITET.  “Hur ska man bryta den onda cirkeln? Mitt svar: Legalisera alla eller så många droger det bara går, både bruk och försäljning.”

En vaktmästare och familjefar kämpar för livet efter att ha blivit skjuten med fem skott när han saltade gångbanor i Malmö natten till i onsdags. Den person som misstänks för skotten är bara femton år. Han häktades efter att polisen förhört ett antal ”extremt brottsaktiva” personer med kopplingar till gängkriminalitet.

Gängskjutningar är en brottskategori som ökat under en längre tid. På senare år har så många skjutits att den långvariga trenden sedan 1990-talet mot att allt färre dör av våldsbrott, brutits i en uppgång. De dödliga uppgörelserna har ofta som ett av motiven kampen om att sälja narkotika i ett visst område. Medier rapporterar om nya ungdomsgrupper som finner förtjänsterna av att sälja narkotika vara bättre än skola och jobb, och andra som fastnar i missbruk och står för en ökning av personrån och väpnade rån.

Hur ska man bryta den onda cirkeln? Fler poliser, säger många. Men de har sällan svar på varifrån dessa poliser ska komma. Mitt svar: Legalisera alla eller så många droger det bara går, både bruk och försäljning. Det skulle ha två rätt så omedelbara effekter. För det första skulle det frigöra polisresurser. Omkring 1800 polisårsarbetskrafter (i praktiken betydligt fler poliser) skulle kunna sättas in mot riktiga brott istället för att jaga missbrukare och narkotikalangare. För det andra skulle den viktigaste intäktskällan för de kriminella gängen bakom skjutningarna försvinna. Mindre pengar, färre personer, färre pistoler.

Jag förstår att många slår bakut inför tanken. Ska vi legalisera de droger som skapar så mycket elände och personliga tragedier? Ja, just därför. För det första: Att drogerna är förbjudna har inte hindrat att de säljs till och av utsatta ungdomar. Tvärtom grasserar heroinmissbruk bland ensamkommande från Afghanistan. För det andra: Samma droger (fast säkrare och kontrollerade) hade kunnat tillverkas i vanliga fabriker och säljas i vanliga butiker, där de hade kunnat generera jobb och skatteintäkter. Visst kan konkurrensen skapa dålig stämning även på lagliga marknader, men det är sällan apotekare gör upp sina tvister genom skottlossning.

Men ökar inte missbruket och de sociala problemen? Sannolikt inte. Portugal har avkriminaliserat personligt bruk och innehav av droger sedan 2001 och med en del av de sparade resurserna kunnat hjälpa fler missbrukare till ett fungerande vardagsliv. Varken bruk eller missbruk skiljer sig från grannländerna, annat än att Portugal har märkbart färre unga injektionsmissbrukare, betydligt mindre fängelsepopulation och mindre missbruk i fängelserna. I Sverige med sina strikta förbud är tvärtom dödligheten bland missbrukare hög och ökande.

Kriget mot narkotikan har haft förödande konsekvenser globalt sett. Organiserad brottslighet och terrorister har tjänat enorma pengar på försäljningen. Hela stater har härjats av korruption och mordvågor. Förorter har tagits över av kriminella gäng och barn och ungdomar vuxit upp med bilden av att det är där de snabba och stora pengarna finns, vilket gör just den öppna narkotikaförsäljningen till den mest socialt skadliga. Polis- och rättsväsende har överbelastats.

Detta har beskrivits väl i aktuella reportageböcker som Johann Haris Att tysta skriket (Massolit förlag, 2016), liksom den svenska historien i Magnus Lintons Knark (Atlas, 2015). Ändå är det knäpptyst i den svenska politiska offentligheten. Både om den ökande gängbrottsligheten, och att det finns en åtgärd som faktiskt skulle kunna vända utvecklingen.

Alla artiklar av Mattias Svensson

The post Legalisering kan vända våldsspiralen first appeared on Opulens.