INDIEPOP. Svenskspråkiga skådespelaren Henrik Heselius från Finland gör musik som Nuuksio. Nu kommer debutvideon till hans låt Mer. 

Finska indiepoparen Henrik Heselius började enligt egen utsago spela i band vid åtta års ålder men solodebuterade först 2021 med singlarna Inlindad och Cirklar, på modersmålet svenska. Nu är han tillbaka under namnet Nuuksio med låten Mer som trots titeln görs i ett minimalistiskt, avskalat arrangemang. Livevideon premiärvisas 17 februari. 

I videon, inspelad under en festival i Helsingfors, syns en overheadapparat dränka sångaren i cerisa och gula orber. Låten framförs tillsammans med musikerna Mirei Kato och Theo af Enehielm. 

Att Henrik Heselius är en liveartist vittnar om hans bakgrund som skådespelare. Han har bland annat spelat mot Sven Wollter i tv-filmen Georg & Lydia från 2011. På scen har han också medverkat i den pilsnerosande uppsättningen av Ebberöds bank samt i serietecknarna Nina Hemmingssons och Liv Strömquist föreställning Jag är din flickvän nu. Artisten låter via sitt skivbolag meddela att en EP och ett fullängdsalbum inte är långt borta.

The post Nuuksio vill mer first appeared on Opulens.

MUSIKVIDEO. Denna vecka presenterar vi musikvideorna I changed my voice for you och Fuck me like a robot på vår Prosa & Poesi-avdelning. Independentartisten och producenten med artistnamnet Bara Karin ifrågasätter patriarkatet, könsstereotyper och normer i sitt skapande. 

Med ena foten i föräldrarnas frikyrka i hemstaden Örebro och den andra i hemliga festivalrus uppkom hennes sound som från början bestod av kyrkoorglar och syntar, en hybrid av den musik hon växt upp med; psalmer och lovsång på söndagsgudtjänsterna, The Knife och Fever Ray på nätterna.

Nyligen släppte Bara Karin en singel med tillhörande musikvideo, Fuck me like a robot, om porrindustrin och penetrationsnormen. Hon har också gjort ett konceptalbum, I changed my voice for you, som tar upp ämnen som den manliga blicken, könsidentitet och Tinder-erans utbytbarhet. Bara Karins musik har uppmärksammats av Hymn, Equalizer Magazine och Popmani. I kommande album är det psykiatrin och samtidens syn på människan som skärskådas. Nedan musikvideon med albumets titellåt samt längre ner den nya singeln. Dessutom berättar Bara Karin lite om sina tankar kring det hon gör.

CAROLINA THELIN

I changed my voice for you

They told me I looked like all the boys
I let my hair grew out of fear
I changed my hair for you

I can’t win this
Can you?

They told me I had to look feminine
I didn’t know where to begin
The doctor said I should try to gain weight
It just resulted in self hate

Now I hate myself for you
cause I changed my self for you
I changed my self for you
I changed my voice for you

Fuck me like a robot (videon efter texten)

They talk about global goals and humanity
Talk about porn filters and equality
Talk about saving food and sustainability

She’s just as good as she ever was
Built as reliable recycable because
She’s not too hard to produce she’ll go around
And she’s not too hard to melt down
She’s not too hard to melt down

Fuck me like a robot
Don’t care if it’s right or wrong
Vaginal is normal
But I want it oral so

There’s always something that’s catching her mind
Disease and starvation in Azerbajdzjan
Talking to Malou brought up of what you must do

Fuck me like a robot
Don’t care if it’s right or wrong
Vaginal is normal
But I want it oral so

Recyclable
Sustainable
Returnable
Exchangeable

Fuck me like a robot
Don’t care if it’s right or wrong
Vaginal is normal
But I want it oral so

I changed my voice for you.
They told me I could be anything
so I became a disappointment
They told me they didn’t like my voice
so I changed it to fit in here

The post “I changed my voice for you” och “Fuck me like a robot” first appeared on Opulens.

TILLBAKABLICK. Jag var inte ens påtänkt 1981 när fenomenet MTV föddes, detta nya sätt att förmedla musik. Ändå kom denna musiktelevision att spela en stor roll i mitt liv.

I dag är det stora skämtet ”MTV – trettiosex år, femton år med musik”. Naturligtvis finns det en trist verklighet bakom detta. Kanske är jag rent av den sista MTV-generationen som kunde se musikvideor dygnet runt – eller musikvideor över huvud taget.

VJ:s, videojockeys, blev det nya stora yrket som musikdyrkande ungdomar började att sukta efter: att få stå där i studion och presentera videor låter i dag så futtigt, men då var det inte det. Morgon, middag, kväll och som sagt natt fanns musiken där i den så elakt kallade dumburken. Karaktäristiskt för MTV var dess topplistor. När jag gick på gymnasiet brukade jag börja morgonen med Top Ten Countdown. Det var så många låtar man hann med att lyssna på innan det var till att springa mot bussen: precis, för man behövde inte titta utan det räckte gott och väl med att lyssna. Jag kan inte svära på det, men så här många år senare känns det som om man dessutom var skonad från reklamblocken och hojtande människor på morgonradio. Men det var då det. Reklamen, som började som små fyndiga slogans för kanalen, spårade snabbt ur i det alldeles ordinära, irriterande och ständigt återkommande.

MTV var under sin tidiga historia inte alltid progressiv i alla frågor, men konceptmässigt förstod man sig på – eller snarare upptäckte – att realityserier var framtiden. Minns ni Real World? Detta originalformat som i dag är utslitet och möjligen en förbannelse, det låter jag vara osagt. Men MTV slutade inte där – hur skulle vi kunna glömma program som Celebrity Rehab with Dr Drew, A Shot at Love with Tila Tequila, Jersey Shore eller Pimp My Ride? Och ungdomarna i 16 and Pregnant och uppföljaren Teen Mom, eller kärleksbedrägeri över Internet i Catfish: The TV Show? Säg mig den generationskamrat som åtminstone inte funnit ett avsnitt av en av MTV:s största succéer The Osbournes fenomenalt roligt! Men nu har jag liksom själva kanalen kommit bort från ämnet, musiken.

Denna tevekanal som gav så mycket har med åren frångått sin ursprungliga form med rockmusik för yngre vuxna till ytlig underhållning för tonåringar. Nu ska jag framhålla att en hel del program på MTV faktiskt är bra men det är inte musik. Anledningen är att man funnit att videor idag är passé, medan jag snarare skulle hävda att det beror på att kanalen inte ens försökt konkurrera med exempelvis YouTube och streamingtjänster som Tidal. Man upptäcker inte längre talanger, man bjuder in dem till olika galor och prisutdelningar – sådana som jag förr brukade sitta bänkad framför teven halva natten för att se live (trots att repriserna sändes i månader efteråt), men som man i dag inte höjer på ögonbrynen för och än mindre byter kanal till. Nya genrer fick sin stora chans på MTV, men i dag finns det inget som tyder på att man ens letar efter det nya.

Musikvideor, denna form och detta hantverk. Viacoms systerkanal VH1 skapades för oss lite äldre. Där skulle vi få oss lite lagom med pop, men vad hände? Jo, av de två giganterna har VH1 gått segrande ur kampen: allt till musikvideons försvar. Och det är helt enkelt befriande, fokus och inte trams.

Music Television slutade att vara viktigt för mig för länge sedan, och jag erkänner att jag saknar den.

Alla artiklar av Linda Bönström

The post Till minne av musikvideotelevisionen first appeared on Opulens.