HISTORIA. Anne Edelstam har sett en utställning i Paris om Afghanistan. “Utställningen är synnerligen viktig för att förstå Afghanistans brokiga men intressanta historia,” skriver hon.

Saison afghane
Musée Guimet, Paris
Utställningen pågår t o m den 6 februari 2023.

Det asiatiska museet i Paris, visar denna vinter Afghanistans rika historia.

Talibanerna har inte alltid härskat i denna, för oss, avlägsna del av världen. Afghanistans rika historia utspelar sig i denna utställning. Ett Afghanistan som har kommit nära oss i och med de flyktingar som kom till Sverige, främst under 2015. Men trots det så vet vi ganska lite om landets brokiga bakgrund. Det hjälper då att få ett historiskt perspektiv på detta, i många avseenden, okända land.

Det är svårt att tala om ett homogent folk, för Afghanistan består av flera stammar vilka härstammar från diverse bakgrund. Islam förenar dem – med undantag för vissa mindre, men förtryckta, religiösa grupper.

Utställningen på Musée Guimet gör anspråk på att ge besökaren en historisk inblick i detta tusenåriga gamla bergsland.

Den första salen visar några intressanta exempel på statyer av gudar och gudinnor i trä, tillverkade då landet fortfarande var animistiskt. Cirka 2000 f Kr bosatte sig indoeuropéer ifrån Persien i området och med dem kom den zoroastriska religionen att dominera. Alexander den Store satte sedan sin grekiska prägel på Afghanistan när han tog över riket, vilket vissa utgrävda föremål ger uttryck för. Den berömda sidenvägen gick tvärs igenom landet och handel och kommers med olika länder var en del av vardagen. Afghanistan låg således i en korsning, med influenser från världens alla hörn. Detta gör det svårt att få ett homogent intryck av landets kultur trots den pedagogiskt upplagda utställningen. Man får snarare se det som ett lapptäcke av olika sammansatta delar.

Genom medierna blev vi varse om Afghanistans buddhistiska epok, med bland annat de gigantiska Buddhastatyerna som talibanerna sprängde sönder och samman i Bamiyanregionen. På museet visas dessutom flera målningar, statyer och inristningar från den tiden. Vissa har även inslag av hinduism. Tydligen beblandades de båda religionerna med varandra vilket kan tyckas märkligt när man tänker på hur olika inriktningar de ändå har.

Sent under 800 talet konverterade afghanerna till Islam och en ny byggnads- och poetisk konst växte fram.

Mongolerna erövrade sedan landet och lämnade också spår efter sig i form av föremål och byggnader.

Den sista salen ägnas åt islamiska konstruktioner – flertalet återuppbyggda av utländska arkitekter och arkeologer – samt fotografier.

Fotografier från utgrävningarna ger insikt om den rikedom som fortfarande finns begravd i Afghanistans inre. Tyvärr förstördes en hel del, även föremål på nationalmuseet i Kabul, då talibanerna intog landet för första gången.

Kommer de att vara mera försiktiga denna gång? Plundring (samt narkotika) utgör tyvärr fortfarande en stor del av mångas försörjning i detta urfattiga land.

Utställningen är synnerligen viktig för att förstå Afghanistans brokiga men intressanta historia. 

På en av de övre våningarna i detta storslagna museum, visas en aktuell utställning från Afghanistan: Sur le fil – på tråden. Den handlar om en afghanska, Zolaykha Sherrad, som flydde landet men som återvände 2002.

Hon inrättade då vad som kom att utvecklas till Zarif Design. Genom att använda sig av lokala sömmerskor, broderare och tyger skapade hon en verkstad vilket ledde till en butik i huvudstaden Kabul. Denna affär existerar fortfarande berättade hon för mig. Det är dock svårt numera att exportera varorna till västvärlden. Men kvinnorna får än så länge sy åt henne och det håller dem i gång och borta från talibanväldet. Huruvida de ska få fortsätta står skrivet i stjärnorna. Men så länge det finns liv finns det hopp!

Afghanerna har varit med om talrika omställningar och inskränkningar under århundraden av erövringar och umbäranden. Kvinnorna i Afghanistan börjar nu också, i takt med vad som sker i Iran, protestera och ta av sig slöjorna. Kan det vara så att ännu en omvälvning håller på att ske i Afghanistan men denna gång genom kvinnorna? Historien visar oss att allt är möjligt.

The post Afghanistan sett ur ett annorlunda perspektiv first appeared on Opulens.

MODE. I modestaden Paris lockar allt som har att göra med tyger och trender publik. Vårens kimonoutställning på Musée Guimet är inget undantag. Den påminner om tider då japanisering var en fluga i Europa och fortsätter att influera modister.

Utställningen visar kimonons och accessoarernas utveckling genom tiderna samt deras inflytande på dagens modister. För första gången utanför Japan presenterar det kända modehuset Matsuzakaya, grundat 1611, delar av sin kollektion. Det spelade en avgörande roll i spridningen av plagget, framförallt hos den militära överklassen, den kejserliga aristokratin och borgerskapets handelsmän.

Besökaren kan följa plaggets uppsving genom cirka 150 utställningsföremål från dess början under Edo-eran (1603-1868) till nutid. Japanska stylister som Issey Miyake, Kenzo och Junko Koshino inspireras fortfarande av anfädernas kimonos för att skapa sina kreationer.

Kimonon användes till en början endast som underställ. Det var samurajerna som först förändrade det till ett ytterplagg innan det spreds till resten av den japanska befolkningen. Kosode som det då kallades blev japanernas främsta klädnad. Tyget och motiven framställde olika saker beroende på klass, status, ålder och kultur. Typiskt japanskt så spelade estetiken också en väsentlig roll.

Kimonons storhetstid var framförallt innan mitten på 1700-talet då en mycket kreativ textilindustri började framställa tekniker vilka blandade komplexitet och tålamod. Färgningen var särskilt omsorgsfull, liksom valet av tyg och tråd.

Vissa kimonos tillverkades i tjockt tyg, andra lövtunna i linne eller i siden, och samtliga hade intrikata motiv med blommor, djur eller vardagliga ting broderade i olika färger eller i guldtråd. Inom motivet kunde skaparen lägga in symboler som visade att den som bar plagget exempelvis hade en hög litterär kunskap eller var en duktig krigare.

Det var inte förrän i mitten av 1800-talet som kimonon nådde Europas överklass. Plagget användes inomhus under en tid då det ansågs exotiskt med allt japanskt. En impressionistisk konstart influerad av Japan utvecklades samtidigt. I början av 1900-talet tog franska modeskapare som Paul Poiret (1879-1944) och Madeleine Vionnet (1876-1975) tag i kimonon och skapade kläder med vida ärmar och kjolar. Senare influerades även Yves Saint Laurent, John Galliano och Jean Paul Gaultier, för att nämna några, av kimonon.

Ett föråldrat plagg har således överlevt genom tiderna och lyckats klarat sig genom alla upp- och nedgångar för att återfinnas i våra garderober än idag. Ett mode som visar hur utvecklande det är att blanda kulturer och traditioner för att skapa nymodigheter.

The post Fyra hundra år gammalt modehus debuterar i Paris first appeared on Opulens.