<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>Monstret - Opulens</title>
	<atom:link href="https://www.opulens.se/tag/monstret/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://www.opulens.se</link>
	<description>Sveriges dagliga kulturmagasin</description>
	<lastBuildDate>Sun, 19 Nov 2017 17:40:23 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=6.8.12</generator>

<image>
	<url>https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2019/03/cropped-favicon512x512-32x32.png</url>
	<title>Monstret - Opulens</title>
	<link>https://www.opulens.se</link>
	<width>32</width>
	<height>32</height>
</image> 
	<item>
		<title>Kvar finns askan</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/kvar-finns-askan/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 17 Nov 2017 08:00:02 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Monstret]]></category>
		<category><![CDATA[plågsamhet]]></category>
		<category><![CDATA[psykisk ohälsa]]></category>
		<category><![CDATA[självmord]]></category>
		<category><![CDATA[Terézia Mora]]></category>
		<category><![CDATA[växelsång]]></category>
		<guid isPermaLink="false">http://www.opulens.se/?p=6347</guid>

					<description><![CDATA[<img width="1024" height="642" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-1024x642.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" fetchpriority="high" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-1024x642.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-450x282.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-600x376.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-300x188.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-768x482.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280.jpg 1280w" sizes="(max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><p>FÖRFRÄMLIGANDE. &#8220;Allt han känner är en inre stumhet – likt en sedan länge avdomnad eller rentav död kroppsdel – som ockuperar mer och mer av hans personlighet och upptar mer och mer av medvetandet&#8221;, skriver Crister Enander i del två av fyra om Monstret. Darius Kopp har sin hustrus aska kvar, det är efter deras nio gemensamma år det enda som nu återstår – förutom minnen och en mängd av märkliga anteckningar som han snart av en ren händelse råkar återfinnas. Dessa notat och reflektioner, översättningar av ungerska dikter, tankar tänkta på tvären och hennes reflektioner kring sin psykiska sjukdom</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/kvar-finns-askan/">Kvar finns askan</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="1024" height="642" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-1024x642.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-1024x642.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-450x282.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-600x376.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-300x188.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-768x482.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><figure id="attachment_6348" aria-describedby="caption-attachment-6348" style="width: 940px" class="wp-caption aligncenter"><img decoding="async" class="wp-image-6348 size-large" src="http://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-1024x642.jpg" alt="" width="940" height="589" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-1024x642.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-450x282.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-600x376.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-300x188.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280-768x482.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/fire-2889649_1280.jpg 1280w" sizes="(max-width: 940px) 100vw, 940px" /><figcaption id="caption-attachment-6348" class="wp-caption-text"><i>Bild: Pixabay.</i></figcaption></figure>
<p><strong>FÖRFRÄMLIGANDE. &#8220;Allt han känner är en inre stumhet – likt en sedan länge avdomnad eller rentav död kroppsdel – som ockuperar mer och mer av hans personlighet och upptar mer och mer av medvetandet&#8221;, skriver Crister Enander i del två av fyra om <em>Monstret</em>.</strong></p>
<p><span id="more-6347"></span></p>
<p>Darius Kopp har sin hustrus aska kvar, det är efter deras nio gemensamma år det enda som nu återstår – förutom minnen och en mängd av märkliga anteckningar som han snart av en ren händelse råkar återfinnas. Dessa notat och reflektioner, översättningar av ungerska dikter, tankar tänkta på tvären och hennes reflektioner kring sin psykiska sjukdom – ett alltid närvarande och högst reellt hot i hennes liv – finns på hennes bärbara dator. De bildar tillsammans en synnerligen originell och grym dagbok som spränger alla traditionella gränser och ord som man kanske skulle vilja försöka använda för att beskriva vad en dagbok innehåller.</p>
<p>Men Flóra Teodóra Meiers själ, hennes innersta kärna, har redan bränts av elden; köttet som en gång var hennes kropp har svetts av heta lågor och sakta stigit som förtätad rök mot himlen och därmed lämnat jordelivets sorger och glädjeämnen. Kvar finns askan. Den ligger orörd i Berlin och är en emblematisk bild av Darius brist på vilja och förmåga att vara en del av livet.</p>
<p>Kvar – vid sidan av askan – finns Darius Kopp och hans brustna vilsenhet och svåra smärtor av tomheten och en okuvligt envis känsla av att framhärda med denna allomfattande känsla av brist, en förlust som inte går att förstå med blotta förståndet – tillsammans är det ett tillstånd som överskrider det skenbart enkla som borde finnas där Darius Kropps liv borde existera. Frånvaron, den skrämmande tomheten, är större än den närvaro som återstår.</p>
<p>Och där hänger Flora i det träd hon valt. Repet skär in i halsen.</p>
<p>Sakta, som en drogad pendel, rör sig den livlösa kroppen i den milda brisen.</p>
<p>Döden kan knappt bli påtagligare. Ett mäktigt gammalt träd. En kraftig gren. Repet om grenen och vidare ner runt den smäckra halsen. En själmördares flykt, en drabbad och plågad människas desperata utväg när inga andra stod henne till buds.</p>
<p>Det är som om en del av Darius Kopps egen kropp hade slitits bort med ett enda hårt ryck. Han är inte längre hel. Han är – från det ögonblicket – på ett grundläggande plan en förlorad gestalt, en brusten människa, och han går nu, åtminstone vad det verkar som utifrån betraktat, ett ännu plågsammare öde till mötes. Förvirrad. Avskärmad från omgivningen och onåbar för andra människor. I avsaknad av hunger. Ingen känsla av fysisk smärta. Allt han känner är en inre stumhet – likt en sedan länge avdomnad eller rentav död kroppsdel – som ockuperar mer och mer av hans personlighet och upptar mer och mer av medvetandet.</p>
<p>Om ordet inte var nött och slitet så uppstår det i <em>Monstret</em> av Terézia Mora en växelsång mellan vad som å ena sidan händer Darius Kopp och den dagbok Flora Meier lämnat efter sig på en laptop som oväntat har dykt upp efter hennes självmord. Draget av att det rör sig om just en växelsång, två röster som ömsom samsas ömsom faller varandra i talet och inte sällan motsäger den andres utsagor, framhävs ytterligare genom att den mer traditionella romanen om Darius Kopp är tryckt på de övre halvorna av boksidorna och Flora Meiers dagböcker återfinns nertill. Ett streck löper rakt över alla boksidorna.</p>
<p>Och sida efter sida, en oändlig mängd anteckningar finns på den återfunna hårddisken. Där lever hon trots allt vidare: stämman är tydlig och skär rakt igenom den all den tid, den oändlighet, som hon lämnat efter sig. Där finns tydligt spåren av henne kvar – rösten talar bortom döden – och fram träder det som en gång var hennes liv, hennes smärta och hennes försök att bemästra en vardag som varje ny morgon var en enda utmaning. Här finns även ansatser till de konturer som tillsammans skapar en möjlighet att förstå den desillusionerade syn hon innerst inne hade på världen.</p>
<p>Hon kände sig aldrig delaktig. Hon kunde inte återfinna sig själv i de miljöer och kretsar som hon rörde sig i. Ett utanförskap var hennes Kainsmärke.</p>
<p>I grunden är <em>Monstret</em> en vidräkning med den samtid som tvingats på oss; värderingar som kräver enorm viljestyrka att frigöra sig ifrån. Denna svidande samtid betraktas inte med ens en ansats till försonande blick. Allt går mot sin upplösning. Entropin härskar. Vad som nyss var fast och trovärdigt repas upp, trasas sönder och förvrids, med en ohöljd brutalitet och – paradoxalt nog – en rå och rak känslosamhet som saknar varje ansats till såväl barmhärtighet som förståelse eller bär på minsta ansats till empatisk omtanke.</p>
<p><em>Monstret</em> är en storslagen och brett anlagd roman. Den förmår ge form och liv åt två trasiga människor, två personer på drift mellan tillfälliga platser, eller snarare tillfälliga mentala tillstånd, som de inte själva varken känner igen till fullo äger förmågan att förstå eller hantera på ett sätt som leder dem framåt, mot något bättre eller inspirerande.</p>
<p>De är förlorade och det i ordets fundamentala betydelse. De saknar förankring i såväl vardagens verklighet som i sig själva. Vad de förlorat, vad som skett dem och vad som i grunden deformerat deras personligheter, är romanen ett försök att undersöka och samtidigt kartlägga. Förståelsen de då och då tycks erbjuda och öppna sig för är dock nyckfull och ofta bedräglig. Här finns inga enkla sanningar.</p>
<p>Störande smidigt tycks den nästan lättsamt glida ur de mest förfarna av händer och förmår att avvika i varje ögonblick då beskrivningarna börjar nå fram till kärnpunkterna i karaktärernas inre existens. De tenderar, skickligt och drivet, att gäcka gängse former av beskrivningar vilket ger <em>Monstret</em> en särskilt påträngande och vibrerande intensitet mitt i detta nästa omnipotenta försök att skildra samtidens alienation som underminerar och grundligt förstör de mellanmänskliga relationerna.</p>
<p><a href="http://www.opulens.se/litteratur/vad-som-nyss-var-viktigt-ar-nu-forvandlat-till-rena-trivialiteter/">Här kan du läsa del I.</a></p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img decoding="async" class="size-medium wp-image-388" src="http://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-199x300.jpg" alt="" width="199" height="300" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><a href="http://www.opulens.se/?s=Enander">Alla artiklar av Crister Enander</a></p><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/kvar-finns-askan/">Kvar finns askan</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Vad som nyss var viktigt är nu förvandlat till rena trivialiteter</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/vad-som-nyss-var-viktigt-ar-nu-forvandlat-till-rena-trivialiteter/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 16 Nov 2017 11:00:36 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Darius Kopp]]></category>
		<category><![CDATA[existens]]></category>
		<category><![CDATA[Monstret]]></category>
		<category><![CDATA[möten]]></category>
		<category><![CDATA[samtid]]></category>
		<category><![CDATA[skörhet]]></category>
		<guid isPermaLink="false">http://www.opulens.se/?p=6312</guid>

					<description><![CDATA[<img width="768" height="512" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_.jpeg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_.jpeg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-450x300.jpeg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-600x400.jpeg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-300x200.jpeg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-210x140.jpeg 210w" sizes="auto, (max-width: 768px) 100vw, 768px" /><p>FÖLJETONG. &#8220;Samtidigt är det skört och känsligt, och det går aldrig att undfly insikten hur otäckt sprött och ömtåligt det invanda och föregivet lyckliga livet egentligen framstår&#8221;, skriver Crister Enander. Imorgon publiceras del två av fyra. Monstret av Terézia Mora Rámus förlag (2017) Översättning: Linda Östergaard I ett oväntat ögonblick, under den förbiilande stunden – kort som en hastig inandning – då även uppmärksamheten brister och ingen är längre fullständigt förberedd, just i sådana obevakade och rastlösa sekunder av sällsynt grymma moment kan vad som helst inträffa. Händelserna, de där skrämmande tillfällena då vad som helst tycks kunna ske, då</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/vad-som-nyss-var-viktigt-ar-nu-forvandlat-till-rena-trivialiteter/">Vad som nyss var viktigt är nu förvandlat till rena trivialiteter</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="768" height="512" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_.jpeg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_.jpeg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-450x300.jpeg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-600x400.jpeg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-300x200.jpeg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-210x140.jpeg 210w" sizes="auto, (max-width: 768px) 100vw, 768px" /><figure id="attachment_6320" aria-describedby="caption-attachment-6320" style="width: 768px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-6320 size-full" src="http://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_.jpeg" alt="" width="768" height="512" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_.jpeg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-450x300.jpeg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-600x400.jpeg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-300x200.jpeg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/11/image.php_-210x140.jpeg 210w" sizes="auto, (max-width: 768px) 100vw, 768px" /><figcaption id="caption-attachment-6320" class="wp-caption-text"><em>Terézia Mora (Foto: Peter von Felbert)</em></figcaption></figure>
<p><strong>FÖLJETONG. &#8220;Samtidigt är det skört och känsligt, och det går aldrig att undfly insikten hur otäckt sprött och ömtåligt det invanda och föregivet lyckliga livet egentligen framstår&#8221;, skriver Crister Enander. Imorgon publiceras del två av fyra.</strong></p>
<p><span id="more-6312"></span></p>
<p><strong>Monstret av Terézia Mora</strong><br />
Rámus förlag (2017)<br />
Översättning: Linda Östergaard</p>
<p>I ett oväntat ögonblick, under den förbiilande stunden – kort som en hastig inandning – då även uppmärksamheten brister och ingen är längre fullständigt förberedd, just i sådana obevakade och rastlösa sekunder av sällsynt grymma moment kan vad som helst inträffa. Händelserna, de där skrämmande tillfällena då vad som helst tycks kunna ske, då tingens inre, likt ett inhyst bedrägeri får fritt spelrum av – vad det verkar – Djävulen själv. De finns där ständigt lurpassande. De lever. De frodas och väntar med vad som måste beskrivas som ett oändligt och måhända tidlöst tålamod.</p>
<p>Dessa Djävulens småhål i själarna är för alla tider laddade med dessa lika gäckande som otäcka kunskaper som – och det är ofta en ännu plågsammare utmaning som sedermera snabbt slår över i kall och naken visshet; dessa tillfällen, vassa som splitter och djupa som själens svartaste sår, tvingas alla att möta – dessa stunder kan vänta och de kan konsten att vänta – och efteråt, när ögonblicket passerat, fastnar alla hemsökta av att – så att säga – ännu en gång lära sig konsten att leva med dessa förändringar och förskjutningar i självaste själen, det gamla ingrodda och det nya obekanta måste samsas, sida vid sida, tätt intill varandra och de oberoende av hur plågsamma och frånstötande de än är.</p>
<p>Inga val återstår. Enbart nakna råa fakta är vad som nu gäller. Och den samsas med den absoluta och lika tärande stillhet som inträder efteråt, då allt redan är försent.</p>
<p>De flesta verkar i dessa överrumplade situationer omedvetet välja, av ren och rå renrakad instinkt att hålla överlevnaden och dess livskraftiga styrkor så intakta som möjligt, att glömma hur litet, hur den trivialaste av händelse är det enda som krävs för att det som blivit till invant och tryggt, och som framträder som just lugnande vardagligt, framstår som en exakt kopia – ett trovärdigt eko – av det som de flesta håller för högt och kärt, och som genom en pilsnabb och dramatisk händelse, ett mättat och ödesladdat slag, skiftar gestalt och förändrar grunden, själva fundamentet, för tillvaron och därefter ger den en annan och avsevärt mer tragisk karaktär.</p>
<p>Scenen blir en annan. Vardagen skiftar för alltid färg.</p>
<p>Samtidigt är det skört och känsligt, och det går aldrig att undfly insikten hur otäckt sprött och ömtåligt det invanda och föregivet lyckliga livet egentligen framstår.</p>
<p>Just skörheten tycks framträda som dess innersta kärna.</p>
<p>Hans hustru har dött. En dag gick hon ut i skogsbrynet och valde sig ett träd, en gammal ek som stod stadigt där mitt ibland alla granar och tallar.</p>
<p>Där, i den eken, hängde sig Flóra Teodóra Meier – alltid kallad Flora – efter att de tillsammans fått dela nio år. Månad har sedan lagts till månad sedan hon återfanns dinglande från repet i trädet, livlös och för alltid förlorad för Darius Kopp. Tiden saknar sedan dess all form av betydelse. Ingenting finns kvar. Ingenting därute lockar längre Darius Kopp i vardagsvärldens vanliga och – som han ser det – allt tristare enfald och numera hånfulla tomhet. Vad som nyss var viktigt är nu förvandlat till rena trivialiteter.</p>
<p>I sin lilla lägenhet i Berlin försöker han dock att hålla en viss ordning, det vill säga om det inte vore för mängderna av tomma pizzakartongerna som oroväckande svajar på höjden, och de växer stadigt högre och på flera ställen närmar de sig redan taket.</p>
<p>Dariusson Darius J. Kopp – som hans fullständiga namn lyder – är en av de två huvudpersonerna i Terézia Moras nya och efterlängtade roman <em>Monstret</em>, översatt till svenska på ett tveklöst lysande och imponerande följsamt sätt av Linda Östergaard som även översatte Moras roman <em>Alla dagar</em> som utkom på svenska för sex år sedan.</p>
<p>Varje dag äter den mer och mer apatiske Darius Kopp – som i princip har barrikaderat sig i lägenheten – en pizza från den lilla krogen som ligger nere i hörnet. Variationen, om man vill använda ett så högtidligt ord i detta slafsiga sammanhang, består av att han systematiskt arbetar sig uppifrån och ner i pizzerians meny. Sammanlagt blir det tjugofyra olika sorters pizzor – ”från Margherita till Speciale”. Sedan börjar han om från början.  ”En Margherita, tack!”</p>
<p>Är det bilden av ett liv som tömts på såväl riktning som innehåll? Eller vad säger dessa tjugofyra pizzor, denna medvetna isolering från omgivningen? Vad består denna kylslagna brand av, den isvind som härjar hans själ och gröper ur Darius Kopps själva vilja att ens känna minsta lust att vara en del av varje tänkbart sammanhang?</p>
<p>Det är lätt att trilla ner i det vedertagnas och kvävande konformas hänsynslöshet, den arroganta lätthet som idag så många håller så högt. Och då så många dessutom saknar insikter i andras liv döms dessa vinddrivna varelser till att vara avvikande, till utanförgestalter som saknar utrymme och acceptans i normalitetens samhälle – som likväl ändå, sett utifrån, mest av allt framstår som ett självvalt fängelse.</p>
<p>Många, otäckt många, är nog utan kunskaper och är dessvärre renons på ens ansatser till djupare insikter i vad som sker inom den person de just passerade på trottoaren. Anonymiteten är en av vår tids mest hyllade avgudar. Och de som tillber guden är utan tvekan beredda att sätta etiketten ”dåre” eller ”missfoster” på personer de över huvud taget inte vet någonting om. De avfärdar dem med en lätt viftning med handen som slog de bort en insekt. Och de avfärdar de obekanta rakt av. Utan förståelse. Utan hänsyn. Utan kunskaper. Utan varje form av inlevelseförmåga.</p>
<p>Men om Darius Kopps hemlevererade pizzor står för en stark och för honom grundläggande längtan efter att få leva ett liv som har inslag av en främmande frihet och håller liv i en längtan som inte längre riktigt är hans och som det längre inte finns utrymme för i hans liv? Skulle även det, i vår tillskruvat stressade och småhysteriska samtid, kunna vara ett utslag av något som ändå ska ge andra rätt att klassificera som onormalt och ge dem friheten att betrakta honom som ”Tokig”? Vad samhällets svar är förblir lätt att tyda. Men hur är det med den enskilde individens vilja att förstå en främmande gestalt vid ett kortare eller mindre hastigt möte? Finner främlingar andra främlingar och därigenom förmår att ge varandra ett ansikte, bekräftar existensen?</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-medium wp-image-388" src="http://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-199x300.jpg" alt="" width="199" height="300" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><a href="http://www.opulens.se/?s=Enander">Alla artiklar av Crister Enander</a></p><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/vad-som-nyss-var-viktigt-ar-nu-forvandlat-till-rena-trivialiteter/">Vad som nyss var viktigt är nu förvandlat till rena trivialiteter</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>
