NÄTHAT. ”Det är bara vita på bilden, är inte nysvenskar välkomna?” ”Det är ni som är antidemokrater!” ”Varför demonstrerar ni aldrig mot antisemitism?” Efter att Opulens chefredaktör Stefan Bergmark lade ut ett foto på Twitter i tisdags kväll har replikerna haglat. Nu ger han svar på tal.

Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Det är en sanning med modifikation. I tisdags tog jag ett foto och så många tokiga tolkningar av en bild har jag aldrig varit med om. Fotot var på en manifestation mot rasism på Möllevångstorget i min hemstad Malmö. Snabbt sammankallad och med anledning av valresultatet. Jag twittrade ut fotot med orden: ”Just nu: Stor manifestation mot rasism på Möllevångstorget i Malmö. #val2022”.

Då blev det liv i luckan.

Å ena sidan fick tweeten tusentals likes, å den andra hundratals kommentarer varav de allra, allra flesta var negativa. De rent hatiska, om att vi demonstranter är vidriga svin osv, svarar jag givetvis inte på. Men har heller inte tid att enskilt svara de i många fall inte rimliga, men ändå inte otrevliga, twittrarna. Så här kommer svar på de vanligaste kommentarerna (läs: tolkningarna) av bilden vilka jag själv formulerar i fetade påståenden eller ledande frågor. 

”Det är ni som är antidemokrater!” Nej, kära högertroll. Att demonstrera mot rasism med anledning av högerextremismens framgång är inte detsamma som att förkasta valresultatet. Sverigedemokraterna är de enda egentliga valvinnarna och det får vi givetvis acceptera. Det finns dock fler sätt att uttrycka sin röst i en demokrati än att lägga några valsedlar i urnan vart fjärde år. Landets antirasister bör nu höja sina röster och idag lördag kommer det återigen vara protester i landets tre storstäder. Det får DU acceptera.

”Varför protesterar ni aldrig mot de gängkriminellas skjutningar?” Det ena utesluter inte det andra och det ordnas faktiskt  regelbundet manifestationer mot våldet i Malmö. Särskilt känslomässigt stark minns jag att den på Gustav Adolfs torg var, efter att femtonåriga Ardivan Diaa Samir mördats i Rosengård. Dessa manifestationer har däremot sällan den politiska laddning att det blir rubriker i riksmedia så du har nog helt enkelt missat dem.

”Det är bara vita på bilden, är inte nysvenskar välkomna?” Eh, zooma in bilden eller skaffa nya glasögon om det nu är så viktigt för dig att konstatera hudfärgstoner. Har du fortfarande svårt att se nyanserna kan jag trösta dig med att andra mest verkar sett ”latinamerikanska exilkommunister”, IS-folk och kurder på detta foto.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

”En större samling arbetsskygga bidragstagare än på den här bilden får man leta efter.” Här får jag lägga in en brasklapp innan jag svarar. Möjligtvis har de som är inne på detta tema gjort en statistisk undersökning på plats, det vill säga på Möllevångstorget i tisdags kväll. Men om så inte är fallet så får vi anta att dessa kommentarer är antaganden utifrån deltagarnas partipolitiska sympatier, vilka förstås i hög grad ligger vänsterut. Svt:s valundersökning för 2022 visar att SD har högst antal väljare, hela 57 procent, som är arbetslösa eller lever på sjuk- alternativt aktivitetsersättning. Men att hävda att detta skulle göra deras röster mindre värda är en sunkig människosyn som inte hör hemma i en demokrati.

”Varför demonstrerar ni aldrig mot antisemitism?” Denna och framförallt närliggande frågor om antalet judar i tisdagsmanifestationen samt varför det inte syns någon Israel-flagga på fotot, är förstås helt utanför ämnet. Men detta är Malmö och ni från yttersta högern försitter ju aldrig chansen att i stort sett vilket sammanhang som helst försöka rikta diskussionerna om stadens problem med antisemitism. Hur som helst. Jag har gått i flera Kristallnatten-demonstrationer och kippavandringar mot antisemitism här i hemstaden och Malmö är nog den kommun i landet som gör mest i arbetet mot judehatet vågar jag påstå.

”Partiet Nyans är det verkliga rasistiska problemet!” Ja, vad ska man svara på det? Ordna en manifestation själv! Fast det vet ju både jag och vilket slumpvis valt högertroll som helst att det inte kommer att hända. Reaktionära Nyans är ett pytteparti men visst, vi kommer nog att få ta den matchen också.

The post Tusen ord säger mer än en bild first appeared on Opulens.

HINDER. Ett nyliberalt system sätter prislappar på rättigheter, skapar hinder och exkluderande koder för chansen att ens försöka. Det är ett system beroende av att vissa aldrig ens blickar bortom ett diskjobb, skriver Samira Ariadad.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Rinkeby, min förort, mitt hem. Jag må inte ägna mycket fritid här. Men det är likväl mitt hem. Det är här jag kommer till liv. Det är områdets ljudbild som fyller mitt sinne om natten. E18 forsar utanför, fåglarna på Järvafältet förgyller sommarmorgnar. Någon gång ibland, ligger man vaken och hör ett dån från explosionen i en grannförort.

Våldsbrotten här är inte att överdriva. De är inte heller att förminska.

Under mina första år i Iran sov jag mig förbi ljudet av bomber, berättade min mor lyckligt. Under min tonårstid förträngde jag den personliga lärdomen av rädsla. Under mitt vuxna liv, har jag skakat på axlarna över vilken typ av ekande ljud som hörs utanför fönstret. Men jag har lärt mig nu.

Ärligt talat är personvåldet, det icke-sexuella, extremt riktat. Det sker främst mellan ungdomar och vuxna som redan var i skiten eller försökte ta sig ur den. Det var det i Hässleholmen i Borås under uppväxten. Det var det i Sofielund i Malmö, och det är det i Rinkeby. Man behöver inte vara rädd för sitt liv här allmänt sett, men kanske vissa grannar är rädda för sina barns liv, eller för vad de eller en själv kan få bevittna.

Hopp, möjligheter, konkreta livsvägar går i arv och instiftas runtom oss. De sätts i system, genom utbildningar med resurser och vägledning. Möjligheter för goda liv med arbeten som finns och som kan fås trots ditt namn eller din brytning. Jobb under villkor och med löner som kollegorna före oss och med oss kämpar sig till.

Ett nyliberalt system sätter prislappar på rättigheter, skapar hinder och exkluderande koder för chansen att ens försöka. Det är ett system beroende av att vissa aldrig ens blickar bortom ett diskjobb.

Att andra parter, som organiserade ligor, kommer in i leken och vinner över arbetskraften, med bättre betalt eller mer status, är ett naturligt inslag i det hela. Den brottsbekämpning vänstern står för kan i bästa fall dämpa effekterna. Som bäst arbeta för riktade jobb till ungdomarna och deras föräldrar, under skonsamma arbetsförhållanden och till skälig lön. För ett rättssystem som arbetar rehabiliterande, för billiga bostäder. Gott så. Vill vi mer, kräver det en ännu större kraftansamling för att så småningom lyckas skapa helt nya samhällssystem. För att på riktigt få bukt med exploateringen, både på den vita marknaden och på den svarta som vi känner den.

”Vi har gjort mer än någon annan regering”, sa Morgan Johansson efter den senaste dödsskjutningen av ett barn på Möllevångstorget. Åtgärderna handlar till största delen om repression. Och det är inte helt olikt en förälder som vill slå vett i sitt barn.

Vår rörelsefrihet här är begränsad. Vi är övervakade och vi är rädda för att passera tunnelbanan, där det ibland står nazistiska vaktgäng. Vi är den allmänhet som tyngs av fotsoldaters eller statliga anställdas territorium-markörer, av toxisk maskulinitet i en omgivning utan framtidstro.

Så vilka är åtgärderna riktade mot? Vilken allmänhet ska känna sig trygg? Är det de som har barn som ska växa upp i området som ska bli trygga? Vars barn ska få en framtid för att det finns en till högupplöst kamera här, fler poliser, fler vakter? Vi vet väl mycket väl att deras åtgärder är för de konservativa, välbeställda, för de där som finns på andra sidan vägen. De som gärna tror att deras inkomst och sociala status är av egen förtjänst. För deras känsla av trygghet.

Vi vet ju vad som behöver göras. Vi kan inte fixa allt. Men vi kan både höras, och ställa motkrav, tillsammans. Ta tillbaka epitetet som allmänhet, omdefiniera trygghet. Vi delar redan det lilla vi har. Dags att kräva mer, här och bortom.

The post Dags att kräva mer first appeared on Opulens.