OMSTRITT KONSTVERK. Det är omstritt vem som verkligen har målat mästerverket Salvator Mundi. Att verket är i privat ägo försvårar en underökning av saken. Om detta skriver Ida Thunström idag.

År 2017 såldes en nyupptäckt målning av Leonardo Da Vinci, Salvator Mundi, på Christie’s i London. Den gick för den rekordhöga summan 450,3 miljoner dollar, till en dold köpare som senare visade sig vara Mohammed bin Salman, Saudiprinsen. Sedan dess har det emellertid inte varit möjligt att betrakta den fenomenala tavlan, eftersom prinsen helt fräckt och kompromisslöst, gömt undan den för världen. Minst sagt oschysst gjort, men inte helt utan anledning. Sedan verket sålts har nämligen dess äkthet allvarligt ifrågasatts. Av ett otal experter. Det finns idag tillräckligt mycket som tyder på att just den här målningen inte är gjord enbart av Leonardos hand, utan av hans verkstad, för att värdet på målningen ska sjunka avsevärt. Mohammed bin Salman är alltså med rätta lite skakis över att det ska uppdagas att det unika konstverket inte är fullt så jätteunikt som man trott. Enda sättet för honom att bevara verkets ”äkthet” är alltså att blåvägra att lämna det ifrån sig så att inga vidare undersökningar kan göras. Och det är precis det han gör.

The post Vem har målat mästerverket? first appeared on Opulens.

SKÄMTTECKNING. Ett foto från mötet mellan Putin och kronprins Mohammed bin Salman får Ivo Holmqvist att minnas en politisk skämtteckning från 1939. Här berättar han om detta…

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

När Rysslands president Vladimir Putin och Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman hälsade hjärtligt på varandra vid det storpolitiska mötet i Buenos Aires häromdagen skapade det rubriker. En händelse som gör att en gammal teckning dyker upp i mitt minne…

David Low som var född i Dunedin på Nya Zeelands sydö 1891 tog sig som tjugoåring över Tasmanska havet till Sydney, och åtta år senare vidare till England. Där blev han, med Evening Standard som bas, snabbt förra seklets skickligaste och mest träffsäkra politiska skämttecknare (som är en lätt missvisande översättning av engelskans political cartoonist — när han var som mest intensivt verksam hade man inte mycket tid över till skämt). På hans kanske mest kända teckning ses två män hälsa artigt på varandra, med kasketterna lyfta och ena handen på bröstet, i snygg koreografi som vore det en balettuppvisning.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Kontrahenterna på denna teckning som publicerades första gången den 20 september 1939 och som tryckts om otaliga gånger sedan dess är lätta att känna igen: till vänster Hitler, till höger Stalin. De harangerar varandra belevat, med sina respektive titlar. Hitler: ”Jordens avskum, eller hur?” Och Stalin: ”Arbetarnas blodige mördare, förmodar jag?” Lows engelska läsare kanske associerade till den amerikanske journalisten H M Stanleys underskruvade replik när han mötte David Livingstone i det mörkaste Afrika: ”Dr Livingstone, I presume?”

Men jag kommer alltså att tänka på något alldeles rykande färskt och dagsaktuellt: de båda figurer som ostentativt hälsade varandra vid mötet i Buenos Aires härförleden med en ”high five”, den tramsiga seden att sträcka händerna upp i luften och slå samman handflatorna (Wikipedia påstår att några amerikanska baseballstjärnor gjorde så första gången 1977). En rysk despot och en saudiarabisk prins, båda med blod på händerna även om de just då råkade vara rentvättade: ”The Scum of the Earth, I believe? – The bloody assassin of the workers, I presume?”

The post En high five med blod på händerna first appeared on Opulens.

UNDER PRESS. Efter mordet på Jamal Khashoggi har Donald Trump varit ovillig att fördöma Saudiarabien. Bredvid honom står Vince McMahon. Han är vd för wrestlinggiganten WWE, som nu pressas till att möjligen bryta ett avtal med Saudiarabien. Kevin Shakir kommenterar.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

”Kayfabe” är ett av de mest essentiella begreppen inom pro wrestling. Över hela världen, bland annat i Mexiko, Japan och USA, har miljoner av människor i årtionden fångats av denna teatraliska sportform. Karaktärer spelar roller som renodlat goda eller det onda, kämpar för publikens jubel- eller burop medan de brottas i enlighet med en på förhand uppgjord dramatisk story. Begreppet kayfabe beskriver de element som utgör wrestlingstoryn, verkligheten som skapas i ringen som många gånger skiljer sig från verkligheten som vi känner till och lever i. Så fort två wrestlers, som kanske är vänner privat, går in i ringen och enligt storyn ska mötas som fiender så ska de betrakta och behandla varandra utifrån vad storyn föreskriver, följa manus och respektera kayfabe. Bryter den ena kayfabe upphör handlingens magi och karaktärernas persona straffas.

Jag har tidigare i Opulens skrivit om hur USA:s nuvarande president Donald Trump  2007 var med i världens största wrestlingbolag WWE, World Wrestling Entertainment. Där var han med i den så kallade miljardärsfejden mellan honom och WWE:s ägare Vince McMahon. Med sina erfarenheter från reality-programmet The Apprentice och tiden i WWE tillägnade han sig ett av wrestlingens främsta knep, att genom provokation skapa en skräckförtjusning bland publiken för personen, eller varumärket, Donald Trump — något vi känner igen från hans mediala uttalanden som president. Trots att kayfabe-relationen mellan Trump och McMahon var konfliktfylld och hatisk, så är banden mellan personerna sammanvävda.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

En nära affärsmässig relation mellan männen etablerades redan år 1988, då WWE för fjärde gången arrangerade wrestlingens svar på Super Bowl, det årliga arrangemanget Wrestlemania IV, på Trump Plaza i Atlantic City. Trump, som var intresserad av att marknadsföra sina casinon, blev året därpå återigen värd för Wrestlemania V. Nu, 30 år senare är han den enda hittills som varit värd för Wrestlemania-arrangemang två år i rad.

När storyn om miljardärsfejden avslutades i 2007 hade Trump uppnått att gå från utbuad miljardär, till anti-McMahon eller anti-etablissemangshjälte, korad av publiken som historiskt dominerats av USA:s vita arbetarklass. Efter att bli älskad av publiken i WWE annonserar Trump några år senare sin presidentvalskampanj. Han uppviglar grupper som demografiskt liknar den typiska WWE-publiken, för valrörelse på sina meriter som miljardär och företagsledare och vinner valet. Han tog wrestlingretoriken med sig in i politiken och blev på många sätt kvar i ”kayfabe”, trogen den vårdslösa och sensationella karaktären Donald Trump, som kämpar mot etablissemanget. Dessutom utsåg han Linda McMahon till småföretagarminister. Linda McMahon, som alltså tillsammans med hennes man Vince McMahon, har varit delägare i multimiljardärsföretaget WWE.

De senaste dagarna har dessa tre personer varit i strålkastarljuset, efter det brutala mord på den saudiarabiska journalisten Jamal Khashoggi som ägde rum på Saudiarabiens konsulat i Istanbul.

Förra veckan mötte USA:s president Donald Trump massiv kritik efter oviljan att fördöma kronprinsen Mohammed bin Salman och den saudiarabiska regimen, som uppenbart står bakom dådet. En vecka senare, tisdagen den 23 oktober, verkar Trump fortsatt motvillig att kritisera handlingen. Han kritiserar snarare Saudiarabiens mediehantering för ”den värsta mörkläggningen i mörkläggningshistorien” Medan Trump desperat försöker hålla masken, ovillig att uttala något som kan uppfattas som en politisk handling mot Saudiarabien uttalar hans partikamrater bland Republikanerna kritik mot Mohammed bin Salman.

Bland annat den republikanska senatorn Lindsey Graham menar nu att kronprinsen ”måste avgå”, trots att han länge försvarat USA-samarbeten med Saudiarabien. Men för presidenten är det just i samarbetet mellan USA och Saudiarabien som skon klämmer. Trots att presidenten är besatt av den mediala uppmärksamheten som karaktären Donald Trump får, så vilar hans politiska arv och roll på att fortsätta stärka USA:s geopolitiska makt i Mellanöstern. Genom att alliera sig med Saudiarabien kan USA stärka sin ställning i regionen, bland annat gentemot Iran. Dessutom verkar det vara i presidentens intresse att fortsatt massexportera militära resurser till Saudiarabien, trots att diktaturen använder dessa vapen för att slakta Yemens befolkning.

Även Vince McMahon och WWE har förväntats agera gentemot Saudiarabien efter nyheten om mordet på Khashoggi. WWE har nämligen planerat att för andra gången i år, den 2 november, hålla ett stort wrestlingarrangemang i Riyadh, Saudiarabien, som de döpt till Crown Jewel.

Medan Saudiarabien fortsätter styras som en förtryckande diktatur använder de samarbetet med WWE som en metod att normalisera landet som progressivt. Bland annat stod denna generations största wrestler John Cena mitt i ringen under WWE:s tidigare arrangemang i Saudiarabien i år och uttryckte ”ett genuint tack till det saudiska kungariket”.

Så fort nyheten om mordet på Khashoggi kom började kritiken hagla mot WWE. Senatorn Chris Murphy uttalade hos The Independent Journal Review att företaget borde tänka om rörande deras samarbeten med kungariket. Längre gick senatorn Bob Menendez som menar att kopplingen mellan minister Linda McMahon och WWE, ger anledning för regeringen att försöka påverka företaget att ställa in novemberarrangemanget.

De senaste dagarna har WWE nästan upphört att nämna ordet Saudiarabien när de marknadsför arrangemanget. Bland annat en av historiens mest älskade wrestlingkaraktärer The Undertaker mottogs med burop när han under en show nämnde landets namn i sitt försök att få publiken med sig mot motståndaren han väntas möta den 2 november. Det är ännu osäkert vad företaget förväntas göra med arrangemanget men utgör, likt för Donald Trump, en besvärlig ekonomisk situation. Arrangemanget Crown Jewel är nämligen en del av ett tioårigt partneravtal mellan wrestlingbolaget och Saudiarabien, där WWE räknas tjäna mellan 20 och 40 miljoner dollar, enbart på dessa två arrangemang i år.

För WWE, som själva flera gånger sagt att de helst vill hålla sig utanför politiska debatter, hade en flytt eller inställning av arrangemanget betytt att bolaget skulle bryta kayfabe. De skulle behöva bryta sig loss ur alla storys som i Riyadh skulle avslutas med stora wrestlingmatcher och eventuellt uppleva ekonomiska konsekvenser och varumärkesskador.

För Donald Trump hade öppen kritik av Mohammed bin Salman och politisk handling gentemot Saudiarabien på sitt sätt också betytt att behöva bryta kayfabe. Han hade behövt försvaga USA:s handelsrelationer och geopolitiska makt i Mellanöstern och i storyn besegras av den han i flera år, inför sina väljare, framställt som en av sina främsta fiender — en islamist långt borta i Mellanöstern. Men den största förlusten för Donald Trump kan bli att mista sitt varumärke som USA:s vårdslösa miljardärspresident.

Även om McMahon-familjen och Donald Trump bemästrar wrestlingens konst, att vara storyn och konceptet ”kayfabe” trogna, kan de nu tvingas bryta kayfabe och tappa masken.

***

(Uppdatering: WWE  skriver i ett pressmeddelande att de inte kommer att ställa in Crown Jewel-arrangemanget i Saudiarabien den 2 november. Företaget hänvisar till att de har arbetat i Mellanöstern i nästan 20 år och har utvecklat en stor publik).

Alla artiklar av Kevin Shakir

The post Trump riskerar tappa masken first appeared on Opulens.