MEDIEKRITIK. I veckans krönika skriver Lars Thulin om hur SVT:s förra miljöreporter Erika Bjerström gjort ett misslyckat utspel i debatten om klimat och miljö.

Erika Bjerström har blivit hatad och hotad

SVT:s förra miljöreporter Erika Bjerström är en omtalad person. Först genom att berätta hur hatad och hotad hon blev för sin rapportering. Hat och hån som uteslutande kom från kränkta män. Fruktansvärt och helt oacceptabelt. Det värsta är inte att Bjerström drabbats. Utan att hon är en i en lång rad av kvinnor som råkat ut för samma sak.

Sedan skrev hon en krönika i Dagens Industri. Den handlade om hur vi i väst lever på ett sätt som är skadligt för miljön. Men det viktiga budskapet kom att skymmas av en hätsk och hatisk debatt om något annat – genusfrågor. Eller för att uttrycka sig drastiskt: könskriget.

Artikeln blev viral

Bjerströms artikel blev viral eftersom hon skrev att rika vita män var mest skyldiga till miljöförstöringen. Detta problem ansåg hon kunde adresseras bland annat genom en skatt på inköp via kreditkort av speciellt miljöstörande saker: typ kött, flygresor och liknande.

Detta fick givetvis klimathotsförnekarna och den högerlutande pressen att gå bananas. Dessa mörkermän hatade, förlöjligade och missförstod medvetet hennes text.  Därmed flyttades debatten över till frontalangrepp från båda sidor i könskriget.

Några invändningar

Låt oss syna ett par detaljer.

För det första: är alla vita män, och endast dessa, skyldiga till överutnyttjande av jordens resurser? Nej, knappast. I så fall skulle inga kvinnor äta kött och fisk och inte heller grönsaker och frukt som flygimporteras från andra delar av världen. De skulle aldrig åka på solsemester. Aldrig duscha varmt och länge, aldrig överkonsumera kläder. Aldrig åka bil. Och syndernas-förlåtelse skulle skickas bakåt i tiden till medsystrar som glatt sprutade ut ozonförstörande hårspray i atmosfären.

För det andra: vad gäller förnekande av klimathotet är män i förkrossande majoritet, i alla fall om man följer debatt och inlägg i forum på nätet.

För det tredje: finns det skillnader i utnyttjande av resurser mellan olika grupper på vår jord? Ja. Är kön och hudfärg orsaken? Knappast.

Bjerström nämner i sin artikel att män står för ungefär 25 procent mer miljöstörande verksamhet än kvinnor. Hur en sådan beräkning ska göras och vilka faktorer som ska mätas och hur de ska viktas, är komplicerat. Men någon typ av sanning finns med största sannolikhet i påståendet.

Den brännande frågan blir: är kön och hudfärg den oberoende eller beroende faktorn? Inom vetenskapsteori är detta viktiga begrepp. Den oberoende faktorn är den man undersöker och kan ändra för att få olika utfall. Beroende faktorer är de faktorer som ändras när den oberoende ändras.

Samhällsposition trumfar kön och hudfärg

Jag hävdar att makt och position i samhället är den oberoende faktorn när det rör miljöstörande verksamhet. Inte kön eller hudfärg. För finns det bevis för att kvinnor i ledande positioner i politik och näringsliv lever väsentligt annorlunda än män i samma position? Eller att icke-vita politiker och företagsledare lever mer miljövänligt än deras vita motsvarigheter? Jag har inte funnit något som tyder på det.

Nåväl invänder någon: är det så farligt att skuldbelägga vita rika män? Är de så lättkränkta? Måste vi inte få slå på dem för att få en förändring?

Erika Bjerströms inlägg är kontraproduktivt

Givetvis måste det få ske. Men kritik måste också riktas mot övriga individer som lever på liknande sätt. Därför är den debatt som följt i spåren av Bjerströms artikel kontraproduktiv. Den skadar och stör den livsviktiga debatten om miljön, vilket ytterst handlar om utnyttjande av jordens resurser.

Varför är den kontraproduktiv?

Främst för att klimathotsförnekande män, vilka inte sällan finnas i ledande positioner i samhället, då enkelt kan göra miljöfrågan till en genusfråga. Och avfärda den som lögner från hysteriska fruntimmer. Just genom att hävda att västerländska kvinnor minsann också belastar miljön. Så det så.

Kontraproduktiv också för att kvinnor kan fås att luta sig tillbaka och inte ta sitt eget överutnyttjade av jordens resurser på allvar. Eftersom männen som vanligt är bovarna och orsaken till allt som är dåligt. Så länge de inte ändrar sig behöver kvinnor minsann inte bry sig.

Miljön är förloraren

I båda fallen är miljön den stora förloraren. Varför har debatten hamnat där den gjort? Både Bjärstöm och DI:s redigerare och rubrikmakare är medskyldiga. För deras agenda är att tränga igenom det massmediala bruset. Skriva något som får läsaren att haja till redan vid åsynen av rubrik och ingress. Skapa det som flertalet redaktioner vill ha – ett klickmonster. Vägen dit är det som kallas triggers – ord och begrepp som omedelbart skapar starka känslor.

Att vår miljö mår dåligt är dessvärre ingen trigger. Detta har vi vetat länge och det vill vi inte tänka på. Att ställa män mot kvinnor i könskriget väcker alltid känslor och det tycks däremot få tröttna på.

Därför har Bjerström och Dagens Industri använt den triggern. Och därmed gjort självmål. Krönikan Bjerström skrivit frälser möjligtvis de redan frälsta. Och ökar definitivt hatet från de ofrälsta. Leder detta till en förändrad och förbättrad miljödebatt? Knappast. Till ökad polarisering däremot? Ja.

Vinnare är klimatförnekande och misogyna män. Samt frontsoldater i könskriget.

Förlorare är vi som inser att alla, oavsett kön, hudfärg och plånbok måste göra allt vi kan för miljön och därmed ge våra barn och barnbarn en hyfsad framtid på ett hårt utnyttjat klot.

The post Sorgligt självmål av Erika Bjerström i miljöfrågan first appeared on Opulens.

FÖRTAL. Teaterarbetaren August Lindmark polisanmäler journalisten och författaren Lotta Fristorp för tryckfrihetsbrott, på grund av vad hon skrivit om honom i sin nya bok Benny. Drevet, döden, om drevet mot den tidigare teaterchefen Benny Fredriksson som föranledde hans död.

I sin nysläppta bok Benny. Drevet, döden beskriver Lotta Fristorp det mediedrev mot Kulturhuset Stadsteaterns tidigare chef Benny Fredriksson, som föranledde att han tog sitt liv 2018. Nu polisanmäls Fristorp för tryckfrihetsbrott genom förtal eller ärekränkning av teaterarbetaren August Lindmark, som hon i boken påstår låg bakom artiklarna som publicerades i Aftonbladet om Fredriksson.

– Hon konstaterar att jag har samarbetat med Aftonbladet, men det har jag har inte. Hon har felaktigt dragit in mig i ett drev som jag inte var en del av, säger Lindmark.

Fristorp menar i sin bok att Lindmark hade koppling till Aftonbladets publicering om Benny Fredriksson och den problematiska arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern, vilken fälldes hos Pressens Opinionsnämnd för att grovt ha brutit mot publicistisk sed. Hon skriver att hans samarbete med Aftonbladet “inte är en osannolik gissning”, vilket enligt Lindmark inte är tillräckligt för att publicera honom med namn.

Nästa steg är att anmäla Fristorp till Justitiekanslern. Lindmark anser att Fristorp har pekat ut honom som en klandervärd person som agerat i lönndom, och han tror att det finns stor risk att boken kan skada honom på många sätt, inte minst i hans arbete som frilansande teaterarbetare.

– Det är otroligt svåröverblickbart och det är ju det som är problematiskt. Jag utgår från att alla som läser boken, och jag vet att det är många i min bransch som gör det, inte kommer att säga något till mig.

Lindmark har tidigare debatterat om Fredriksson och andra teaterchefers sätt att bedriva ledarskap på sin Facebooksida. Han berättar att han var personligt engagerad och hade för avsikt att samla in vittnesmål som en traditionell, facklig och politisk strategi, men aldrig fick tag på några. Han står för att vara en kulturdebattör som driver fackliga, politiska linjer.

– Jag är hård och kompromisslös ibland i min argumentation. Det är jag beredd att bli kritiserad för, men inte för saker som jag inte har gjort, säger han.

Diskussionerna i Fristorps bok kretsar till stor del kring pressetik och avslutas med orden: “Har sanningen någon plats i ett drev”. Lindmark menar att hon målar upp en bild av att sanning och faktakontroll är viktiga saker för henne, vilket kan ge läsaren en bild av att boken är noga undersökt och kan tas på allvar.

– Det blir någon slags ironi i det hela, för jag börjar fundera på om sanningen har någon plats i Lotta Fristorps bok, avslutar Lindmark.

Opulens har försökt nå Lotta Fristorp, som inte vill kommentera anmälan. Thomas Olsson på hennes förlag Kaunitz-Olsson skriver i ett mejl:

“Benny – drevet, döden handlar om kopplingen mellan sociala medier och traditionella medier under hösten 2017. Därför återger boken August Lindmarks inlägg som för övrigt fortfarande går att ta del av på hans öppna Facebooksida. Boken påstår inte att Lindmark är källan till Aftonbladets publiceringar men eftersom han skriver  ”Jag kan förmedla berättelser till personer som är inblandade i Aftonbladets publicering” menar boken att det inte är en osannolik gissning att det finns en koppling. Särskilt som han utlovar ”Full anonymitet” till sina uppgiftslämnare.”

The post Lotta Fristorp polisanmäls för sin bok om Benny Fredriksson first appeared on Opulens.

MEDIEDREV. Cissi Wallin, Paolo Roberto, Katerina Janouch och Malcom Kyeyune. Nathan Hamelberg funderar, apropå Wallins “avbön” tidigare i veckan, över förlåtelse och hur lätt den offentliga person som idag hamnar i kylan imorgon söker värme i ett helt annat, och tidigare kanske otänkbart, sammanhang.

Kan man ”dras med” av sina följare? I måndags bad Cissi Wallin om ursäkt för uthängningar hon gjort på sociala medier, men tillade att hon var del av en stor rörelse och en ”obehaglig mentalitet”. Jag själv reagerade starkt på det, vad är det här för nonsens och bortförklaringar. Men ju mer jag tänker på det tror jag att det stämmer. Det som provocerar är att det går att läsa som att Wallin avsvär sig ansvar för sina handlingar. Utan likheter i övrigt tänker jag på när Paolo Roberto bad om ursäkt för ett drygt år sedan, till skillnad från vad Wallin skriver nu så var det krishantering och skedde direkt. Men folk studsade på att han skrev om ”hål i själen”. Precis då som nu så är det som att det finns en besatthet av att förstå förklaringar som ursäkter. Och de kanske till och med är avsedda som sådana, men jag tror det går att förbise dem.

The post Cancelkulturen var mer total förr first appeared on Opulens.

RÄTTSKIPNING. “Vad rättsapparaten kommer fram till verkar allt oftare irrelevant, det som trumfar Justitia är en ytlig offentlig rannsakning, en ociviliserad rättskipning utanför rättssalen”, skriver Carolina Sundell.

Journalistkåren är ytterst ansvarig för det öde som Göran Lambertz vaknat till under påskhelgen. Demonstranterna som dök upp utanför hans hem i Uppsala hade givits indirekta instruktioner, upphetsade av moralpredikningar och känsloladdade utsagor ihopkokade av dagspressens krönikörer.

Vad rättsapparaten kommer fram till verkar allt oftare irrelevant, det som trumfar Justitia är en ytlig offentlig rannsakning, en ociviliserad rättskipning utanför rättssalen. Journalistkåren är högst drivande i denna utveckling, de gör sig skyldiga till moralpanik. Även om helgens demonstration var en liten sådan, visar denna att pressen lätt kan skaffa sig en fjärrstyrd arme av fotsoldater, i alla fall så länge människor ägnar sig åt det tanklösa mediesupandet.

Om brott skall bedömas av de som iakttar, håller ett pöbelvälde på att formas i modern tid. Detta blir farligt om allmänheten saknar motståndskraft, för att använda Ellen Keys ord; ”… det anstår icke den tänkande människan att utan pröfning sprida åsikter”. Flera skribenter som kallar sig journalister har aktivt deltagit i Lambertz korsfästelse och hetsat fram en typ av stenkastning men istället för stenbumlingar är det skrivna ordet vapnet som nyttjats. Majoriteten av de så kallade prominenta journalisterna, de med en stor läsarbas, har trots att den anklagade friats av det rättssystem vi tills dags datum har, bestämt att före detta justitierådet Göran Lambertz i någon mening är skyldig – eller så anser dessa känsloupptagna att det inte spelar någon roll. Lambertz måste enligt dem ändå på grund av enbart misstanke representera alla som en gång gjort sig skyldiga till sexualbrott.

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, vars tidning piskat upp och bidragit till pöbelväldets upptakt, har tagit hyenajournalistiken till nya höjder. När Göran Lambertz lider nederlag i offentligheten passar Wolodarski på att fördubbla kritiken mot honom och påstår att Lambertz etiska kompass inte bara kärvat på senare dagar, utan att den även gjort det under hans yrkeskarriär (Wolodarski menar till skillnad från Lambertz att Quick-domarna var en rättsskandal). Chefredaktören ägnar sig åt historierevisionism, han försöker inte ens argumentera för varför Quickhistorien skulle varit en rättsskandal. För att ytterligare öka känslopåslaget och driva tesen att Lambertz etiska kompass havererat hävdar Wolodarski att kvinnan som anklagat Lambertz lidit, att Lambertz “förstärkt lidandet” – detta skriver DN:s tidningsherre efter att förundersökningen mot Lambertz lagts ner och när det framkommit att det finns rimligt tvivel mot kvinnan.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Med det sagt är det inte helt lätt för någon att diskutera skuldfrågan, när det ter sig mycket svårt för polisen att styrka brott vid misstanke om våldtäkt. En viss komplexitet uppstår, som den moderna människan verkar sky att grotta ner sig i. Vid skuldfrågor kan människan antingen utgå ifrån sin egen omdömesförmåga eller det mer enkelspåriga; få hjälp på traven av media med ett värdeomdöme. Det är då det tanklösa mediesupandet har en stor inverkan och det framkommer att en bristfällig rapportering gällande målsägande kan ha förödande konsekvenser. Den ytligaste slutsatsen vinner när det kritiska tänkandet drabbats och post-metoo har det formats en osund konsensus att målsägande inte får ifrågasättas, inte heller omständigheterna sägs det att vi ska undersöka och att tala om målsägandens trovärdighet är enligt denna logik per definition antifeministiskt. Denna antiintellektuella nyskapade norm måste uppmärksammas och diskuteras för den kan allt för lätt leda till att oskyldiga anklagas.

Få verkar i drevets dagar kunna dra sig till minnes att Göran Lambertz en gång hyllades för sitt skarpsinne och sin juridiska kunnande. Kanske borde journalistkåren ge en man som hållit ett av de högsta ämbetena inom rättsväsendet en chans att komma till tals och låta honom ostört beskriva sin sida av de anklagelser som riktats mot honom. Är det ett problem att Lambertz kallar målsägande för bedragerska och lögnerska för att han är man? Om det inte låg något i det han sa skulle väl åklagaren inte lagt ner ärendet? Istället för att ensidigt ta del av journalistkårens känsloutbrott borde allmänheten läsa vad Lambertz skriver på sin blogg. Den som inte är förblindad kan läsa juristens egna publiceringar där han visar en annan sida än karikatyrbilden. Det framgår där att Lambertz anser våldtäktslagstiftningen vara bra i grunden och att han faktiskt går med på lagens nuvarande utformning ”där bristande samtycke är våldtäkt eller oaktsam våldtäkt”.

För många är det svårt att ta i debatten, det vidriga epitetet gubbslem ekar i bakhuvudet och när epitetet har använts tillräckligt många gånger sätter det sig. Journalister och allmänheten har hetsat upp sig och slutat tänka, de bryr sig inte om vad Lambertz, eller ett annat ärende med slående likhet, Julian Assange, gjort eller inte gjort. De önskar inte gå på djupet, det är lättare att föreställa sig en vit man som är skyldig och inget annat förtjänar än att bli vanärad. På Olaus Magnus tid fastkedjades män på torget och en börda av stenar lades på nacken i syfte att ”afskräcka från förförelse af det svagare könet”. Om vi inte ifrågasätter mediernas makt över den allmänna meningen och pöbelväldets framväxt kommer vi att i morgon vakna upp i medeltiden.

The post Mediedrevet korsfäste Lambertz  first appeared on Opulens.