LYRIK. Inför helgen presenterar vi 14 dikter av Mats Cullin.  Samtliga är skrivna i haiku/senryū-stil.

Mats Cullin är 60 år, bor i Vallberga. Han är sociolog och litteraturvetare. Förutom att skriva sysslar han även med bildkonst i form av måleri. Sedan barndomen har Cullin levt ett liv med psykisk ohälsa och har alltid känt ett utanförskap.

Tillhörigheten och gemenskapen fann han i stället i litteraturens och musikens värld och började skriva, främst poesi, i 20-årsåldern och var en tid aktiv som estradpoet.

Cullin har tidigare medverkat i Skrivare i Halland, här i Littestraden och även gett ut en liten upplaga med egent material. Han säger sig vara kräsen och refuserar sig själv hårt.

Nyligen började Cullin skriva i stilarna haiku och senryū och nu är vi glada att få presentera fjorton av dessa dikter.

CAROLINA THELIN

kuvert utan namn
brev som inte skrivits än
duvorna väntar

ringer ett nummer
ett gammalt på gulnad lapp
svar från annan tid

livet strävar på
mot alltings förgänglighet
slutet är början

barn barfota i sand
lämnar tillfälliga spår
evigheten minns

risfält i höstsol
dimma skymmer fujis topp
bonden strävar på

tiden har stannat
väntar in sin egen takt
vrider klockan rätt

anslagstavlas lapp
denna dagen är inställd
kanske i morgon

grodan kvackar högt
dammen ligger stilla tyst
skymningen viskar

svalor flyger högt
nattens dagg dunstar sakta
dagen andas lust

svalor flyger lågt
regntunga moln drar förbi
vemod söker skydd

ensam tillsammans
gemenskap utan djup
gosedjur som tröst

stjärnklar vinternatt
inget mörker utan ljus
gatulampan ler

livets skörd bärgad
kvarnens hjul har stannat av
arbetet är över

varm sensommarkväll
med kaffe och cigarett
katterna spinner

The post Littestraden: 14 dikter av Mats Cullin first appeared on Opulens.

MINNESORD. I dag har vi glädjen att publicera en dikt av Mats Cullin. Dikten kan ses som ett slags minnesord över poeten och författaren Kristian Lundberg.

Mats Cullin är 56 år, sociolog och litteraturvetare. Förutom att skriva arbetar han numera endast ideellt med en tidning för personer med funktionsnedsättning. Sedan barndomen har han levt ett liv med psykisk ohälsa och har alltid känt ett utanförskap. Tillhörigheten och gemenskapen fann han i stället i litteraturens och musikens värld. Cullin började skriva, främst poesi, i 20-årsåldern och var en tid aktiv som estradpoet. Han har tidigare medverkat i någon enstaka kulturtidskrift och även gett ut en liten upplaga av egentryckt material. Han är kräsen, skriver han, refuserar sig själv hårt, men det finns material i gömmorna.

Nu har vi glädjen att publicera en av Cullins dikter som är ett slags minnesord över Kristian Lundberg. Den följer ett tema om förluster men även hopp. Han beskriver sin dikt så här: “Jag tycker den förmedlar en del av vem han var som poet och människa för mig, jag tillhör dem som helst inte vill förklara och dissekera mina texter, inte andras poesi heller för den delen. Jag går ofta mer på ordens känsla än deras exakta semantiska innebörd och hur de passar ihop emotionellt snarare än rent språkligt begripligt. En ibland abstrakt konst med ord i stället för med färg”.

CAROLINA THELIN

Till minne av Kristian

om natten sjunger näktergalen som vackrast,
för sig själv,
vi nattens barn lyssnar och lever ut då andra inte hör.

skuggor fäktar i mörkret,
döljer en skimrande gryning,
ett nytt löfte är på väg längs vallfärdarens brokiga stigar,

om en tid där alla kan höra och vet vad de borde göra,
men bara hör och inte gör

lågan i lampan brinner ännu för de osagda,
men vem ska nu sjunga vår sång,
den utan natten

The post Littestraden: Dikt av Mats Cullin first appeared on Opulens.