MUSIKPOESI. Littestraden inleder 2026 med en text av musikpoeten Mårten Lärka, som är aktuell med en ny EP med titeln ”19 minuter”.

Den Hälsinglandsbaserade indietrubaduren Mårten Lärka spelar, som han säger själv, biblioteksrock från Hälsingland. 2023 släppte han och bandet emligheten en platta med Stig Dagermantolkningar vilken vi skrev om i Opulens då.

I december 2025 kom de ut med en ny EP , ”19 minuter” samt en musikvideo till låten ”Konstnären”.

En landing page till den officiella releasen finns här.

I Lärkas värld får både det otäcka, det vemodiga och det vardagliga plats. Musiken är inspelad på åttakanals rullbandspelare och präglas av en sällsam tramporgel, shoegazeaktiga gitarrer, synthesizer och munspel.

Så här beskriver Lärka låten ”Nian” från den nya EP:n: ”Låten hade lika gärna kunnat heta Fotografiskt minne från nionde klass utan omskrivningar. Det är en framkallad dagbok, med eller utan skämskudde. Navelskåderi eller romantik? Jag bryr mig inte om vilket”.

Nu är vi stolta över att återigen få presentera denna säregna musikpoet med just ”Nian”:

CAROLINA THELIN

NIAN

(Text: Lärka. Musik: Lärka, Hellquist, Larsson, Olsson)

En söndag i advent 1986

Var det ett specialprogram, på radion

Spelade in nästan allt, två kassettband

Det var om punken

Tio år sen på den bollen

Nog inte ens inne på planen

Nästan som med fotbollen

Defensiv mittfältare, offensiv back

Undrar ibland om jag mobbat någon

Det var ett specialprogram gå i skolan

Blev spolad i en toalettstol

Samma dag jag fyllde femton

På Harmångers centralskola

Men tror det kändes helt okej

Kanske bara för att bli sedd eller femton

Tänker ofta på nian, tänker ofta på nian

Det var nånting med nian

Tänker ofta på Linda

Tyckte om Bosse Lundberg

Och att spela trummor

Kunde varken spela gitarr eller sjunga

Och kan det kanske inte ens än

Men bryr mig inte lika mycket nu som då

Vi började gå på Högliden

Glömmer aldrig första gången

M.E och jag dansade till Suburbia

Och videon gick på största duken

Bara ett halvår innan han bröt foten

Och trettioåtta innan min remiss till kirurgen

Den döende dandyn…

Tänker ofta på nian, tänker ofta på nian

Det var nånting med nian

Tänker ibland på Hamstern

Och jag minns hur jag ryckte undan handen

Från Ingela när hon tänkte ta mig i handen

Men jag vågade ta mopeden i Tjernobyl-dimman

Fast det var nog redan i åttan…

Fick rakvatten av några tjejer i klassen

När jag fyllde år den där gången

Det var Pierre Robert, jag kanske behövde det?

Fanns en lista över dom snyggaste på skolan

Enda lista jag varit med på

Diana tyckte jag skulle raka bort fjunet som jag hade på kinden

Tänker ofta på nian, tänker ofta på nian

Det var nånting med nian

Tänker ofta på Saimon

Första gången som jag knullade

Var på busstationstoaletten, i gymnasiet

Nötte sönder glaset på konfirmationsklockan

Men fick ett nytt på uraffären, det gick på försäkringen

Skyllde på en gitarrsladd men det var stengolvet

Tänker inte på gymnasiet som på högstadiet

Tänker ofta på nian, tänker ofta på nian

Det var nånting med nian

Tänker ofta på den tiden…

The post Littestraden: Musikpoesi av Mårten Lärka first appeared on Opulens.

INDIEPOP. ”Traditionell vispop i all ära. Men denna gång tolkas en anarkist av en annan anarkist. Lärka gör Dagerman rättvisa genom att göra honom till sin,” skriver Erik Bovin som lyssnat på Mårten Lärkas aktuella album med egensinniga Stig Dagerman-tolkningar.

Två dagar om året – Mårten Lärka spelar Stig Dagerman
Comedia/M.OTION SONGS. Distribution: The Orchard.

Kort efter Stig Dagermans hundraårsjubileum släpptes hyllningsalbumet Två dagar om året – Mårten Lärka spelar Stig Dagerman. Att denna undergroundartist förr eller senare skulle låta sin musik hämta kraft ur litteraturen förvånar inte.

Lärka som själv beskrivit sin musik som biblioteksrock har alltså förläst sig på Dagerman och låtit texter ur ett kort men mångfasetterat författarskap kokas ned till 12 medryckande indiedängor.

Med Dagermans bläck – och ett mörkt Europa som fond – fick människans ondska, svek och förtvivlade längtan efter frihet en rejäl genomlysning. I dag råder onekligen andra stilideal än under Dagermans 40-tal. Ändå är det uppenbart på vilket sätt han talar till oss i dag.

I mitt tycke fångar Mårten Lärkas musik – som både skevar och svänger – en viktig motsägelse hos Dagerman: hur han tog avstånd från mörkret samtidigt som han inte kunde låta bli att såväl erkänna som betona dess dragningskraft.

Ta de idag närmast bevingade orden ur Bränt barn (1948), som Lärka sjunger i låten med samma titel: ”Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden. Det dras till elden som en mal till ljuset. Det vet att när det kommer nära skall det åter bränna sig. Ändå kommer det för nära.”

Mörkret bjuder gärna upp till dans; alla som varit där vet hur lätt det är att gå upp i mörkrets egen tarantelladans. Det gäller att gripa efter det lilla handlingsutrymme som står till buds för att ta sig ur detta ormgrepp. Men som denna nyansernas mästare till författare visade är även detta val förenat med ångest. Som bekant lyckades inte Dagerman bekämpa sina demoner och dog ung. 1954 begick han självmord, blott 31 år gammal.

Syndikalist och anarkist

Dagerman var mycket: syndikalist, existentialist men också anarkist. I dag innehar han ställningen som en något mer rumsren nationalskald än Strindberg. Men ”nationalskald” är nog ett epitet som får en anarkist att vända sig i graven. Dagerman var nämligen en stark kritiker inte bara av diktaturer utan, i viss mån, även av välfärdsstaten, han identifierade till exempel tidigt folkhemmets auktoritära drag.

1946 beklagade han sig över ”individens oförmåga att i det väsentliga förfoga över sitt eget öde” även i ett demokratiskt land som Sverige. ”Man födes, man lyder, man dör / det sista en människa lyder är en ålderdomshemsdirektör” som Lärka sjunger i ”Den sista skolan”.

Prosabaserade Dagerman-tolkningar  

Det självklara hade varit att låta Dagermans dikter tjäna som låttexter, i stället tas ofta passager ur Dagermans prosa i bruk. Texten till inledningsspåret ”Den vackra systern” utgör också inledningen i romanen Bränt barn medan ”Den tomma rustningen” (där Mårten Lärka påminner en aning om Franska trion) är hämtad ur den, även med dagermanska mått, ovanligt febriga romanen De dömdas ö (1946).

Men att Lärka skulle göra det enkelt för sig var knappast väntat. Sedan 2015 har denna särling huvudsakligen släppt låtar med franska texter, uppförda på små scener inför en, får man förmoda, till majoriteten icke-fransktalande publik.

Punkig indiepopkostym

Ingen hade nog väntat sig att Dagermans texter skulle passa i en punkig indiepopkostym – men det gör dem! Men, tänker kanske några, borde inte ett hyllningsalbum åtminstone försöka göra hyllningsobjektet rättvisa? Vad hände med respekten? Borde inte nationalhelgonets textskatt förlänats ett mer finstämt arrangemang? Och det stämmer. Mårten Lärka gör Dagerman främmande för oss – så att vi kan upptäcka honom på nytt! Traditionell vispop i all ära. Men denna gång tolkas en anarkist av en annan anarkist. Lärka gör Dagerman rättvisa genom att göra honom till sin.

The post Anarkistiska Stig Dagerman-tolkningar first appeared on Opulens.