NOBELPRISET. Varje år tipsar Carsten Palmer Schale, med en avsevärd träffsäkerhet, om vem som kan komma att få årets Nobelpris i litteratur. Här är hans prognos för 2024.

Carsten Palmer Schale sammanfattar varje år, i god tid, sina tankar om vem som kan stå på tur att få årets Nobelpris i litteratur. För tre år sedan var Carsten först i Sverige med att tippa helt rätt – det blev Gurnah. För två år sedan fick en av de tre han trodde mest på priset, Annie Ernaux. Och förra årets pristagare Jon Fosse fanns med bland de fem som Carsten i juni rankat som mest sannolika att få priset.

Här kommer så Carsten Palmer Schales prognos för 2024. Håll till godo!

CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör

Vilka författare är aktuella för Nobelpriset i år? 

Jag tror att årets pristagare inte blir vare sig en man eller en europé. Snarast en kvinna från Nordamerika eller Asien, men det finns givetvis, och som vanligt, många från andra håll som kan vara aktuella.

Nedan dristar jag mig dock att helt kort lista: 1) De tio jag tror kan komma i fråga 2) De fem jag tror ligger bäst till 3) Den jag tror får det 4) vilka tre jag personligen för tillfället håller högst samt 5) den jag hoppas får det.

De tio jag tror kan komma i fråga (utan inbördes rangordning).

Joyce Carol Oates från USA

Can Xue från Kina

Yoko Ogawa från Japan

Colm Tóibín från Irland

Mircea Cărtărescu från Rumänien

Ngũgĩ wa Thiong’o från Kenya

Marilynne Summers Robinson från USA

César Aira från Argentina

Margaret Atwood från Canada

Peter Nádas från Ungern

De fem jag tror ligger bäst till (likaledes utan inbördes rangordning)

Joyce Carol Oates från USA

Can Xue från Kina

Yoko Ogawa från Japan

Mircea Cărtărescu från Rumänien

Margaret Atwood från Canada

Den jag tror får det!

Can Xue från Kina

De tre jag personligen för tillfället håller högst.

Can Xue från Kina

Mircea Cărtărescu från Rumänien

Margaret Atwood från Canada

Den jag hoppas får det

Can Xue från Kina

Några funderingar

Varje år, när diskussionerna börjar komma i gång, brukar Akademien åtminstone vid tillfälle med viss, ehuru delvis måttfull, emfas, hävda, att priset bara handlar om den BÄSTA litteraturen. INGENTING ANNAT. Nähä. Tillåt mig att åtminstone tvivla en smula på detta.

I år, exempelvis, som alltid, finns det några skäl att både välja bort och välja in. Så att säga.

Låt oss fundera! Dels har vi det som hände förra året. Dels har vi ålderskriteriet. Dels har vi fördelningskriteriet. Dels har vi (fast hysch!) det politiska kriteriet. Dels har vi genrekriteriet. Dels har vi säkert en räcka andra kriterier också.

Kriterier

Åldern

Ja, under det senaste decenniet (och innan dess och nu) har en del rent faktiskt fallit för bilan (fast undantag finns), medan andra börjar bli påfallande gamla och skröpliga. Så till exempel  tycks ju Ko Un och Cees Noteboom, och kanske även den något yngre, António Lobo Antunes ligga nära strecket.

Fördelningskriteriet

En kvinna känner jag på mig. Gärna, som sagt, en asiatiska.

Det politiska kriteriet

Nej, nej, nej, menar man i Gamla stan. Hur då med Sofi Oksanen, någon transnistrier – eller rentav någon från Ukraina eller Ryssland? Nej.

Genrekriteriet

Poet, dramatiker eller prosaist? Jag tror att det är prosa som gäller i år! Folk orkar inte med en poet mer än vart annat decennium.

Något specialkriterium?

Ja. Joyce Carol Oates verkar på något märkligt sätt (som Anthony Burgess var) direkt-diskvalificerad. MEN! Betänk att Grass, Lessing och Pinter blev nobelpristagare. Så jag vill inte utesluta att hon trots allt tilldelas priset.

Kriterier som är positiva

Kvinna. Icke-Europé. Prosaförfattare. Detta talar för Can Xue eller Margaret Atwood.

Yoko Ogawa bör även hon få priset inom några år. Så vem vet?  Kanske blir det redan i år.

The post Vem får 2024 års Nobelpris i litteratur? first appeared on Opulens.

BEVARING. Samtidigt som den konservativa majoriteten i USA:s högsta domstol hotar amerikanska kvinnors aborträtt publicerar Margaret Atwood och förlaget Penguin Random House en obrännbar utgåva av romanen “The Handmaid’s tale” (“Tjänarinnans berättelse”), skriver The Guardian.

I sin roman från 1985 skildrar Atwood ett framtida USA där kristna fundamentalister utnyttjar kvinnor i fruktsam ålder som befruktas mot sina vilja av härskarklassens män.

Enligt American Library Association är “The Handmaid’s tale” en av de romaner som oftast ifrågasätts eller till och med förbjuds på amerikanska skolor. För att försäkra sig om bokens framtida existens har Margaret Atwood nu tillsammans med förlaget låtit publicera en kort video på Youtube där man berättar om den nya obrännbara editionen: “Den är avsedd att skydda den här vitala berättelsen och står som en symbol mot censur.”

TT Nyhetsbyrån

The post Atwood ger ut obrännbara romaner first appeared on Opulens.

FÖRFATTARE. Zimbabwiska Tsitsi Dangarembga är den senaste i raden av författare som blivit uttagen att skriva till det norska projektet “The future library”.

Därmed sällar hon sig till samma skara som bland andra Margaret Atwood, Ocean Vuong och Karl Ove Knausgård.

Projektet startades av den skotska konstnären Katie Paterson och Tsitsi Dangarembgas nya verk kommer – liksom de övriga författarnas – att tryckas på boksidor gjorda av de 1 000 träd som planterades i Nordmarka utanför Olso 2014. Textens längd och omfattning bestämmer hon själv.

Inte förrän år 2114 ska den tryckas och tills dess förvaras den i ett rum på Deichman-biblioteket i Olso.

Tsitsi Dangarembga fanns med bland finalisterna till Bookerpriset för sin senaste roman “En kropp att sörja”, som snart kommer i svensk översättning.

TT Nyhetsbyrån

The post Tsitsi Dangarembga skriver till framtiden first appeared on Opulens.

The post Atwood redaktör för modern “Decamerone” first appeared on Opulens.

SATIR. Iodine Jupiter läser mellan raderna i Bibeln och drar vissa slutsatser och slår också ett slag för det genreobestämda och oväntade. “Trygghetsnarkomani leder raka vägen till Ingenting,” konstaterar han.

När upplevelser placeras i fack för att få en etikett och en förutbestämd tillhörighet dör de. Rädslan för ovissheten gör att det obekanta avfärdas just därför att det inte är förutsägbart och tryggt. Genrebestämning är lika trist som fasta tv-tablåer. Fönstren måste inte vara fyrkantiga bara för att de alltid är det. Runda fönster är uppiggande men nästan förbjudna. Fast man jublar om lyckas få syn på ett hjärtformat fönster − i Paris.

Att ha likadana prydnadslampor i fönsterlängor vittnar om denna skräck för det udda. Man vill visa omvärlden att man är stabil, pålitlig, och förutsägbar. Det är som om medelklassen står i kö och ropar: ”vi är små och rädda och vet inte vad vi ska tro”, när det dyker upp något de inte kan relatera till: ”Usch vad osymmetriskt, jag kissar på mig.”

Skepticism inför det oväntade är också ett problem inom litteraturen. ”Varför har poeten armbindel, är han fascist”? Kanske han vill gestalta ett tecken i tiden. Och vill visa hur två disparata former kan skapa oväntade upplevelser. Företagsfascism och god litteratur är ett otippat möte. Ingen poet har förrän nu ifört sig företagsbindel runt armen. Är det protest, skämt eller allvar?

Varför skulle konformismens fiender anpassa sig efter normen? Ingen stor konst har någonsin gjort det. Det är i mottagarens huvud det ska klicka Aha! Inte i författarens.

Bibeln är just en så genreobestämd bok som man kan önska. Fantastik och dystopisk fiktion ingår i storyn på samma explicita men samtidigt implicita sätt som i till exempel filmatiseringen av Margaret Atwoods A handmaid’s tale för att relatera till nutid.

Huvudpersonen Jesus avslöjar att han är en cyborg om man läser noga, mellan raderna, i Lukasevangeliet. I boken antyds också med ett par rader, att romarnas tillfångatagande av Guds son kanske aldrig har inträffat, att det var en av Paulus hallucinationer.

Händelserna kring korset kan för en dataspelare vara en avatarvärld med trollkarlar, affärsmän med portföljer och shamaner samlade framför den döendes altare. En uppspikad Jesus som sjunger är helt naturligt och får ingen reaktion alls. Med rondellhunder är det annorlunda.

Om det gränsöverskridande är tillräckligt otryggt finns det en sannolikhet för att mottagaren saknar referenser och därför inte kan härbärgera känslan.  Då finns en förutsättning för att mötet mellan verk och mottagare ska bli intressant på riktigt.

Den lågmälda upplevelsen i Arkadij och Boris Strugatskijs science-fiction roman Picknik vid vägkanten (som senare blev filmen Stalker av Tarkovskij) är en höjdpunkt. Det diffusa, ovissa och ogripbara skapar en suggestiv väv med referenser som kan knytas till Orwell och Huxley.  Var är vi, vart är människan på väg, var har vi varit?

Jag hävdar att det genreobestämda är en bra krydda. Dess verkan i till exempel skräck blir starkare om du inte är beredd på att det är skräck. Mitt hem och min trädgård kan vara en mysig trädgårdsfilm på TV om hur man planterar pelargoner, mysig tills man finner ett lik i rabatten. Då blir det liv i luckan. Fyndet får ingen särskild förklaring, händelsen förblir okommenterad. Filmen rullar på. Betraktaren lämnas traumatiserad. Krisgrupp! Krisgrupp! Det osannolika får en större effekt utan påklistrat epitet. Fantastik är en krydda som med fördel används med finess.

Unheimlich blir det med likadana prydnadslampor på rad i fönstren. Unheimlich om konsten inte tillåts sätta nånting på spel. Trygghetsnarkomani leder raka vägen till Ingenting.

The post Jesus var en cyborg first appeared on Opulens.