SATIR. Veckans krönika av Lars Thulin är en satirisk text som tar avstamp i att Jimmie Åkesson inte är ensam om att drömma mardrömmar.

Följande berättelse beskriver en dröm, inte verkligheten. Texten kan kallas satir. Länkarna hänvisar till faktiska händelser som måhända gett bränsle till min nattmara.

Mardröm eller sanndröm?

Minns ni Jimmies Åkessons hemska mardröm från i vintras? När han blev jagad av en islamist. Han fattade inte ett ord av vad mannen i drömmen sade, men visste ändå att personen inte gillade svenskar, sverigedemokrater, västerlänningar eller judar.  Så SD-ledaren förstod ändå mycket av ett språk han inte begrep ett dugg av. Jimmie försökte fly i sömnen och slog då huvudet i ett sängbord och en spegel. Blodvite uppstod och skadan krävde ett stort plåster.

En hemsk mardröm

Häromnatten hade även jag en hemsk mardröm. Då slog jag vänster stortå i sänggaveln med ett blåmärke som följd. Jag drömde att jag flydde från Sergels torg i Stockholm.

Valkampanjen i Sverige

Drömmen handlade om den fortsatta valkampanjen i Sverige. Tidölaget låg tio procentenheter efter oppositionen i början på augusti. En förnumstig Mats Knutson förklarade i Aktuellt att läget för regeringen var utomordentligt svårt. Att något extraordinärt krävdes för att Tidölaget inte skulle förlora makten

Två dagar efteråt intervjuade tidningen Kvartal SD:s Richard Jomshof. Han berättade om rädsla för valfusk och att det fanns trovärdiga indikationer på att vänstersidan planerade detta. Poströster kunde försvinna och vid sammanräkningen i vallokalerna skulle falska siffror rapporteras in till valmyndigheten. Allt till vänsterns fördel. Precis som i USA då Trump bestals på valet 2020, påpekade Jomshof.

Den svenska vänstern hade därmed lärt sig hur man gör. SD skulle därför sätta ut observatörer med batonger i vallokaler för att övervaka processen. Jomshof sade att de av partiets kamrater som övervakade Putins val i Ryssland, där inget valfusk någonsin förekommit, lovat att hjälpa till.

Linus Bylund, SD:s expert på mediefrågor, meddelade två veckor senare att partiet polisanmält SVT-chefen. Anklagelserna gällde korruption samt förberedelse till terrorbrott. Anledningen var ekonomiska oegentligheter samt att SVT:s ensidiga rapportering, som ständigt allvarligt missgynnade Tidösamarbetet. Därmed banade SVT vägen för blodiga attentat från vänsteraktivister, hävdade Bylund. Och SVT drev, enligt honom, tesen att kriminella ska få saft och bullar istället för straff. Detta måste klassas som terrorhandlingar ansåg SD.

SVT-chefen stängdes av samma eftermiddag. Ledarsidorna på Svenska Dagbladet, Dagens Industri och Expressen jublade ikapp för att det ”äntligen gjordes en oberoende utredning av den socialistiska statstelevisionen”.

Attentatet

I början av september inträffade det som skakade Sverige. Under ett bejublat valmöte i hemstaden Sölvesborg besköts SD:s ledare Jimmie Åkesson. Kulan snuddade höger sida på huvudet och orsakade ett blodigt sår på örat. Ingen såg träffen, bara att SD-ledaren böjde sig ner bakom talarstolen. Då han reste sig, blödde det från örat.

Expressens fotograf var snabb. Han fångade på en sekund Åkesson i exakt rätt vinkel så att eftermiddagssolen belyste såret. Tänk att han råkade stå så bra till och var beredd! Skärpan var perfekt och bildutsnittet så finurligt att en flagga med SD:s logga samt den svenska fanan ramade in Åkesson. På bilden höjde han sin knutna näve. Därefter fördes han bort av vakter. Minuten efter hördes ett nytt skott. Det var en av Jimmies vänner från den lokala mc-klubben, som avlossat SD:s älskade  halvautomatiska vapen av typen AR-15. Med ett skott dödade han skytten.

Statsministern fördömde det besinningslösa politiska vänstervåldet och ville införa undantagstillstånd. Att hålla val i nuvarande säkerhetsläge bedömde han som omöjligt.

Fel öra!

Fyra dagar efter attentatet kom SD-ledaren till riksdagen. Han fick stående ovationer i plenisalen. KD:s Ebba Busch försäkrade att Gud sänkt en skyddande huva över Åkesson innan skottögonblicket. En reporter från Aftonbladet frågade på presskonferensen varför SD-ledaren hade bandage på sitt vänstra öra. På bilden i Expressen var högra örat skadat.

När Jimmie Åkesson skulle svara drabbades han av yrsel och vacklade till. L:s ledare Simona Mohamsson stöttade honom med en av sina berömda kramar. Dagen efter förklarade SD:s pressavdelning att partiledaren led av posttraumatisk stress. Därför hade han bandagerat fel öra och fått balansproblem. Glädjande var att skadan på höger öra läkt fantastiskt bra tack vare en privat vårdcentral i Sölvesborg. Så bra att såret nu knappt syntes.

Fortsatt mardröm…

Då vaknade jag, drack ett glas vatten och somnade om. Drömmen fortsatte. Tidöpartierna hade förlorat valet. Nya regeringen skulle presenteras i riksdagshuset. SD höll strax innan ett möte på Sergels Torg. Ledare var Charlie Weimers, SD:s representant i EU-parlamentet, mannen som vill att svenska staten ska genomföra utomrättsliga avrättningar i utlandet.

Bakom skottsäkert glas hävdade han att valet var stulet av det vänsterliberala klägget. Weimers visste att om nya regeringen tillträdde skulle folkutbytet inledas och regelbundna islamska bönestunder omedelbart införas i riksdagen och i departementen. Griskött förbjudas i hela landet.

Därför hetsade han alla Svärjevänner att gå ner till Helgeandsholmen och storma riksdagshuset för att förhindra maktövertagandet. Talmannen skulle hängas.

Jag flydde. I sömnen sparkade jag till sänggaveln.

The post Mardröm eller sanndröm valåret 2026? first appeared on Opulens.

KULTURHISORIA. Boken sätter in amerikanska maktstrukturer i ett större sammanhang och ger en slags snabbgenomgång av några av de mörkare sidorna av USA. Det menar Lis Lovén som läst Amerikanska mardrömmar av Per Leander.

Amerikanska mardrömmar av Per Leander
Carlssons förlag

Per Leanders Amerikanska mardrömmar förenklar olika nedslag i USA:s kulturhistoria. Men när jag använder ordet förenkla menar jag inte att boken på något sätt är dålig, tvärtom. Men hur beskriver man en nation på ett så lättfattligt sätt så att fakta och berättelser inte blir svårtuggade? Amerikanska mardrömmar är trivsamt skriven och belyser vissa amerikanska företeelser och händelser, myter och fakta, händelser, personer och allt som följer med.

Oftast ser Leander skeenden i historien i ett klassperspektiv och detta breddar förståelsen av till exempel häxprocesserna, rasismen, inbördeskriget, filmerna, litteraturen, konspirationsteorierna, vilka presidenter som väljs  och mycket mer.

Flera kända personer får skildra det svåra och hemska med kommunistskräck, folkmord, japanska fångläger och personer som tvingats dölja sin homosexualitet. Här bjuds på korta berättelser om Frank Sinatra, Walt Disney, Lincoln, J F Kennedy, Washington. George Bush, Clinton, Donald Trump, Barack Obama och ja, många andra personligheter i den amerikanska kulturen. Allt sätts, som sagt, in i ett sammanhang som blir begripligt när nu denna nation ändå är så ung som den är. Vissa författare nämns också för att avslöja den skräck som döljer sig i myter om spöken och huvudlösa män i den kulturella amerikanska kontexten. Vad skrev man om och varför?

Leanders uppdrag är att avtäcka den optimistiska framgångsmyten om ett Amerika som någonstans försöker dölja mardrömmen bakom medelklassvillornas konformism. Om alla kan ta sig upp och lyckas får kanske denna myt människor från alla klasser att tro på ett gott USA. ”Make America great again?” Det ärkekonservativa, rent av reaktionära och ibland högerextrema USA vill inte sätta in skeenden i en större, mer förståelig kontext. Kanske är det därför som man bara kan beskriva Amerika i några korta nedslag. Så att detta att genom bisarra och mardrömslika nedslag skärskåda en kulturhistoria blir lättsamt intressant i denna bok. Jaha, tänker man, så kan det vara.

Rent marknadsmässigt ekonomiskt och pragmatiskt imperialistiskt har Amerika baktankar med sitt intresse för omvärlden. Så myterna och personkulten kring till exempel Lincoln ses i denna bok ur ett annat perspektiv. JF Kennedy var inte riktigt så fredsälskande som man vill tro. För hur var det med hans antikommunistiska böjelse? Hans intresse för att krossa Kuba?  Kanske drivs inte alla ”goda” politiker av antirasism, utan mera av ekonomiska intressen. Kanske inte ens politiker som Barack Obama är tillräckligt radikal för att kunna styra upp svårigheterna Amerika står inför? Vi får även följa Malcolm X väg till bildning och förståelse av att inte alla vita personer är hemska.

Ja, kapitalismen har sin egen logik. Obetydliga personer som dör har inget försäljningsvärde. Men om massmördaren är en elegant eller intelligent person, en som säljer lösnummer, så väcks en bisarr fascination för honom (det är oftast en han.)

Jag saknar nog ändå en annan berättelse om Clintons påstådda sexuella trakasserier. Jag hade velat läsa utifrån Monica Lewinskys perspektiv om vad som egentligen hände i Vita huset. Inte minst med tanke på den mardröm hon genomled på grund av medias mobbning. Men på det stora hela är det en bra bok.  En snabbgenomgång av några av de mörkare sidorna av USA. Boken sätter helt enkelt  in amerikanska maktstrukturer i ett större sammanhang, och det behövs.

The post Att förenkla det svåra med Amerika first appeared on Opulens.