ROMAN. Bo Bjelvehammar har läst Lukas Moodyssons nya roman “Rebellerna” och känner både glädje och sorg inför de starka tidsbilderna.

En roman baserad på verkliga händelser

Rebellerna av Lukas Moodysson
Wahlström & Widstrand

Lukas Moodysson är filmregissör, romanförfattare och poet. Förra året utkom hans senaste diktsamling – ”Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta”.

Hans nya roman ”Rebellerna” är en berättelse, baserad på verkliga händelser som inträffade i Stockholm och Uppsala våren och sommaren 1968.

I romanens mitt finns Monica, som försörjer sig som krokimodell och som lever i en unken relation utan rörelse och värme.

Monicas tillvaro verkar så tillfällig och utan mening. Stillastående som det bruna, järnrika vattnet i skogskanten.

Allt blir annorlunda när hon möter Torbjörn. Monica lämnar allt och börjar ett nytt liv. Hon blir en del av den revolutionära aktionsgruppen Rebellerna, en utbrytargrupp av KFML, alltså en extrem, politisk rörelse.

Monica går med i ett kollektiv, som till en början sysslar med lekfulla och oskyldiga upptåg. Men rörelsen ändrar karaktär, lever enligt stränga regler och försakar alla värdsliga tillgångar. De ägnar sig åt ivriga studier av ordförande Maos skrifter. Medlemmarna måsta inrätta sig i stränga led, det ställs krav på handlingar och beteenden som är trogna idealen. Avvikelser leder till korrigeringar och bestraffningar.

Revolutionära ideal

Under tiden blir målet mer framträdande och tydligt. Revolutionen ska segra och för att uppnå detta gäller det att nå fram till arbetarklassen. Det visar sig inte helt enkelt.

Tvärtom gror och växer kollektivet till en hård, ideologisk kärna långt bortom de tankar och värderingar som vanliga arbetare har.

Det blir en både skrämmande och underhållande läsning. Mycket känns främmande när kollektivet rör sig i ett dunkel där dogmatismen är förhärskande.

Lukas Moodysson gestaltar glipan mellan teori och tillämpning

Monicas personlighet präglas av både vilsenhet och hårdhet, en trevande osäkerhet på randen till upplösning och kaos. Till slut blir hon hopplöst tveksam till hela det ideologiska experimentet, ja, det går att benämna det så.

Till slut går de vackra bilderna sönder. Monica har tagit sina medmänniskor i öppna händer och hon har värmt dem som sköra fågelungar med trasiga vingar och lagat dem.

Till en början var allting möjligt och åtminstone Monica ville mycket. Så sker det glidningar och rörelser mot en urgröpning och ett förfall.

Monicas liv skrivs fram till nutid, dåtiden bleknar och nuet ter sig diffust. Hon visar, kort sagt, fram en sammansatt karaktär.

Lukas Moodysson målar starka tidsbilder, skapar scener där dramaturgin skärps. De starkaste avsnitten handlar om mellanmänskliga relationer. Och så handlar det förstås om den stora glipan mellan politisk teori och samhällelig praktik och tillämpning. Det går både att känna sorg och glädje inför det som skildras.

The post Lukas Moodysson skapar starka tidsbilder från 1968 first appeared on Opulens.

1960-TALET. Channa Bankier blickar tillbaka på 60-talet och det kulturella dubbelliv hon levde på den tiden.

Hur är det
Såg ni Sergio Leones spaghettiwesterns på 60-talet med Clint Eastwood?
Jag gjorde det
På en obskyr liten biograf i stort sett i grannhuset i Stockholm
På Hantverkargatan
Såg dom i kronologisk ordning allt eftersom dom kom
På dagarna var jag maoistisk aktivist
Ni vet den där sorten med lillaröda-citaten
På kvällar & nätter sög jag i mig Sergio Leones undergångsvisioner med Clint som ett skinande ljus
Det slags komplikationsnivåer var inte möjliga i Clarté på den tiden
Sög f.ö. i mig mycket annat förbjudet på kvällar & nätter
Rolling Stones & sånt
Det var ett slags kulturellt dubbelliv

De filmerna har gjort ett outplånligt intryck på mig på mitt liv & arbete
Clint lämnar mig ju ALDRIG
Maoismen däremot är som ett blödande sår

The post Kulturellt dubbelliv first appeared on Opulens.