SMÄRTA. Vi fortsätter tjäna kapitalismen och hoppas att patriarkatet ska självdö, precis som misshandlaren på andra sidan väggen. Vi kvinnor, icke-män, gråter när vi ser dokumentären om Josefin Nilsson, hennes smärta är vår, men mannen som dödade henne står fortfarande på upplysta scener, skriver Anna Jörgensdotter.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Dagen efter att jag sett dokumentären om Josefin Nilsson på SVT:s K-special sitter jag i vårblåsten på balkongen och slår på måfå upp en sida i Alexandra Kollontays bok Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen. Det är någon form av magiskt tänkande som jag ägnat mig åt sedan jag blev inlagd på psykavdelning för anorexi. Då hade jag Sun Axelsson och Kerstin Thorvall på sängbordet och varje kväll innan jag skulle sova — med revben som skavde mot madrassen — slog jag upp en sida och satte fingret på en rad som skulle hjälpa mig att förstå något i mig själv, eller i världen. Som en ledtråd.

Nu slår jag upp sidan 178 och läser: ”En mängd problem omger kvinnorna som en fast mur. Under kapitalismen är denna mur omöjlig att bryta sig igenom. Den orubbliga privategendomen, existensen av privathushåll, de individuella vanornas och sedernas sega uthållighet samt bristen på kollektiva samhällsformer under kapitalismen gör kvinnofrågan till en komplicerad och olöslig social knut. T.o.m de som är välvilligt stämda till kvinnorna är ur stånd att lösa den så länge kapitalets makt härskar. /…/ Vilka är de vägar som för kvinnan inte till hennes formella och yttre, utan till hennes verkliga, levande frigörelse?”

Orden privategendom, privathushåll, bristen på kollektiva samhällsformer är ord som sticker ut. Vi lever i ett hermetiskt slutet samhälle där vi förväntas respektera privatliv och inte lägga oss i.

På Instagramkontot Huskurage ges råd om vad man ska göra om man misstänker att våld förekommer hos grannar. Knacka på, ställa frågor, prata med andra grannar, ringa polisen.

För några år sedan bodde jag och min familj vägg i vägg med ett äldre par där det var uppenbart att kvinnan blev slagen. Vi var nyinflyttade och när jag och min dåvarande partner pratade med grannarna blev det lika uppenbart att det pågått under en lång tid.

När jag träffade kvinnan så uppmärksammade jag blåmärken på halsen och frågade hur hon mådde, om jag kunde hjälpa henne, varpå hon flydde. Det här var ett par i dryga 70-årsåldern. Några dagar senare ringde parets dotter till mig och sa att pappan var snäll, mamman sjuk och att jag skulle hålla mig borta. Jag ringde kvinnojouren som tyckte det var bra att jag engagerade mig, och hänvisade mig till socialtjänsten. Jag ringde socialtjänsten som tyckte det var bra att jag engagerade mig, men eftersom inga barn var drabbade så kunde de inget göra och hänvisade till polisen. Jag har noll förtroende för polisen, men de kom dit vid ett tillfälle vilket endast resulterade i att våldet stegrades. Det var till slut som om vi bara väntade på att det skulle avta, eller att mannen äntligen skulle dö. Huskurage fokuserar barnfamiljen i sina inlägg. Vilket signalerar att den ensamma kvinnan ska klara av att bli fri på egen hand.

Jag har aldrig upplevt fysiskt våld i en relation men i konflikter där mannen vänt sig bort har jag när jag var yngre känt mig så osynliggjord, desperat och dålig att jag slagit mig själv. I en relation behövde mannen alltid säga något taskigt — om mitt utseende, mitt skrivande — vid tillfällen då jag kände mig glad och stark. Kommentarer som fick mig ur balans, och bekräftade min känsla av värdelöshet. Jag har varit i otaliga relationer/situationer där mannen tar över, fokuserar på sig själv och sina behov. Och det värsta är ju att det tillhör vanligheten. Vi kvinnor, icke-män, har tusen och åter tusen erfarenheter och minnen av den här typen av förtryck och skadegörelser. Vilket går helt i linje med vad som hände Josefin Nilsson. En stark, smart, känslig kvinna som bryts ner fullständigt av patriarkal manipulation och den privata, isolerade, tvåsamheten. Där insynsskydd är allt, och där mannen dessutom skyddas av ett finare kulturetablissemang — och av rättsväsendet.

Jag slår upp några sidor i Mona Eliassons Mäns våld mot kvinnor som påminner: ”Många bedömare hävdar att svensk jämställdhet når så långt som den gagnar män”. ”Mannens rättssäkerhet i många fall viktigare än skyddet av kvinnor”. ”Mäns rättighet till sex”. ”Kvinnors vrede måste döljas”. ”Kvinnor har historiskt sett räknats som mannens ägodel.” Det räcker inte med att skrika slagord och bära kränkande erfarenheter som dolda, äckliga sår i en kropp som går sönder av sorg och ilska.

Kampanjen #Metoo åstadkom mycket, men strukturerna består och har på sina håll stärkts (patriarkatets självbevarelsedrift). Kollektivet saknas och den heteronormativa tvåsamheten är alltjämt idealet. Kvinnor ska vara späda och spröda, männen stora och starka.

Vi fortsätter tjäna kapitalismen och hoppas att patriarkatet ska självdö, precis som misshandlaren på andra sidan väggen. Vi kvinnor, icke-män, gråter när vi ser dokumentären om Josefin Nilsson, hennes smärta är vår, men mannen som dödade henne står fortfarande på upplysta scener.

I Stjärnorna på slottet undvek han ämnet “förhållanden” med motivet att han inte vill framstå som en rättshaverist, men började gråta när han tänkte på allt som han gått igenom.

I en intervju säger han att han, på fyllan, ägnat sig åt olika surrealistiska handlingar. Reportern skriver att han mixat ”ett offentligt krogliv med ett lugnare familjeliv” (bland annat då med Josefin Nilsson). ”För att orka fixa tjejer så måste jag droga”. Det här är fortfarande en påtagligt existerande mansform. Den narcissistiskt vältrande som gråter en skvätt för att visa att han har känslor och sen kastar sin partner — fysiskt eller psykiskt — i väggen för att visa sin makt. Han är en produkt av treenigheten kapitalism-patriarkat-fascism. Så länge han får applåder, så applåderar vi också det fortsatta våldet mot kvinnor. Vi kan inte med ena handen tända ljus för Josefin, och med den andra smeka mäns egon.

The post Kvinnor dör i ett insynsskyddat patriarkat first appeared on Opulens.

ESSÄ. “Det finns också, trots de extremt närgångna beskrivningarna, en humoristisk distans som när den kombineras med ämnet förstärker känslan av absurditet. I denna bistert humoristiska betraktares blick förlöjligas den våldsamma mannen, och framförallt hans bild av den egna fallosens gudomlighet”, skriver Anna Remmets.

Att våld och sex är en röd tråd i en stor del av den litterära produktionen ända sedan människan började skriva är knappast någon överdrift, men den österrikiska nobelpristagaren i litteratur, Elfriede Jelinek, (född 1946), går i sina satirer längre än många andra.

Nästan samtliga av hennes böcker skildrar extremt (eller blott alltför vanligt?) manligt våld mot kvinnor. Kärnfamiljen porträtteras som en skräckkabinett. I Lust från 1989 kan direktören Herrmann till sin stora förtret inte längre gå till prostituerade efter aids-epidemiens utbrott. Han är därför hänvisad till att leva ut alla sina sadistiska impulser på sin hustru. Dessa dokumenteras ingående med den på samma gång obarmhärtiga och distanserade blick som är så karaktäristisk för Jelinek. I Glupsk från 2000 utnyttjar den gifta polisen Kurt sin maktposition för att få obegränsad tillgång till sex, och uppstår komplikationer är han inte främmande för att begå mord. Den på Modernista nyutgivna De utestängda, ursprungligen från 1980, handlar om några utstötta men osympatiskt elitistiska ungdomar med syskonen Anna och Rainer (efter Rilke, givetvis) i spetsen. Hemma hos dem härskar fadern, en före detta SS-soldat med bara ett ben som pryglar såväl fru som barn och som hobby tar pornografiska foton av frun.

Det manliga våldet, representerat av före detta SS-soldater och poliser, är som synes ofta tydligt kopplat till den nazism och fascism som alltjämt spökar i det österrikiska kollektiva minnet och även i samtiden. Men det kan också framträda i skepnaden av hänsynslösa kapitalister som direktören Hermann.

Elfriede Jelineks humoristiska och burdusa blick uppehåller sig ofta vid diskrepansen mellan å ena sidan vad hon tycks se som en förljugen bild av ett idylliskt alpland och å ena sidan bortarbetade historiska trauman och provinsiell inskränkthet. Detta illustreras medvetet övertydligt i en scen i Lust där direktörens plågade hustru söker upp sin älskare men blir utsatt för en gruppvåldtäkt på en idyllisk skidort mitt bland semestrande familjer.

Det är mot denna bakgrund nästan givet att Jelinek i sin senaste bok Vinterresa (2011), som också nyligen getts ut på Modernista, ägnar sig åt ett av landets nutida kollektiva trauman: kidnappningen av Natascha Kampusch som hölls fången i åratal hos en man. I Vinterresa, som består av olika historier i form av lösryckta monologer, gestaltas en kollektivets dömande blick på Kampusch, som hade den dåliga smaken att inte bara försvinna och låta ”oss” glömma, utan framträder i media och påminner ”oss”. Kampusch framstår i Jelineks berättelse med andra ord som en symbol för alla de brott och trauman som det kollektiva, inskränkta vi:et helst vill sopa under mattan men som envisas med att komma tillbaka.

Det patriarkala våldet hos Jelinek beskrivs genomgående med en nästan mikroskopisk detaljrikedom. Varenda lukt från kroppsvätskor, vartenda ljud från ett knäckt näsben körs upp i läsarens ansikte. Det ska inte vara möjligt att vända bort blicken. Samtidigt framkallar den extrema detaljrikedomen, tillsammans med Jelineks lekfulla användning av liknelser och metaforer, att det som skulle kunna blivit diskbänksrealism snarare slår över i absurdism.

Det finns också, trots de extremt närgångna beskrivningarna, en humoristisk distans som när den kombineras med ämnet förstärker känslan av absurditet. I denna bistert humoristiska betraktares blick förlöjligas den våldsamma mannen, och framförallt hans bild av den egna fallosens gudomlighet. Pianoeleven Klemmer i Pianolärarinnan (1983) deklarerar i sexakten att han snart ska ”urladda sig vulkaniskt”, medan berättaren beskriver hur han ”uppfordrande håller sin lilla kulspruta”.

Ett annat motiv hos Elfriede Jelinek, som är intimt sammankopplat med våldet och med nazismens spöke, är de missanpassade existenser som ser sig själva som ”övermänniskor”. Ungdomarna Rainer och Anna i De utestängda är typexempel. De går så långt som till ”praktisera” sin inbillade överlägsenhet genom att misshandla slumpvis utvalda människor på gatan. Erika Kohut i klassikern Pianolärarinnan är ett annat exempel. Denna misslyckade konsertpianist understöds ivrigt i sin på en gång grandiosa och självföraktande självbild av sin mor med vilken hon har ett destruktivt, pseudoincestuöst förhållande.

Men det är tydligt att det finns komplikationer för kvinnor, som liksom Erika och Anna, ser sig som övermänniskor och skapande konstnärer. Det våldsamma, aldrig vilande patriarkatet, sätter dem snabbt på plats genom sexuell förnedring. Pianolärarinnan som både reproducerar och parodierar bilden på den sexuellt frustrerade ungmön slutar med att Erika blir svårt misshandlad av den elev hon inlett en sexuell relation med. I De utestängda blir Anna, som även hon är en aspirerande utövare av klassisk musik, mördad av sin bror Rainer.

Det finns knappast något upplyftande emancipatoriskt i Jelineks mörka och barocka litterära universum. Istället får vi en skrattspegel (där skrattet visserligen ofta fastnar i halsen) som hålls upp mot patriarkatet och mot alla former av uppblåsta nationalistiska självbilder.

Alla artiklar av Anna Remmets

The post Det manliga våldet first appeared on Opulens.

ARBETSVILLKOR. “Att som manlig regissör använda utmattning, trakasserier och förödmjukelser för att få kvinnliga skådespelare att prestera på ett visst sätt är tyvärr inget ovanligt, och frågan har blivit än mer aktuell i och med den senaste tidens #metoo-rapportering”, skriver Karolina Bergström.

Vi vill gärna tro att det vi ser på film är resultatet av autentiskt skådespeleri. Och så är i regel oftast fallet, men inte alltid. I Bernardo Bertoluccis Sista tangon i Paris (1972) finns de facto ett filmat övergrepp, när Marlon Brandons rollkaraktär Paul tvingar sig på Maria Schneiders Jeanne i en simulerad anal våldtäkt med smör som glidmedel – en scen som inte alls fanns med i manus, utan som Bertolucci själv lade till i sista minuten. Anledningen var att han enligt honom själv ”ville få hennes reaktioner som en flicka och inte som en skådespelare – jag ville få henne att visa sig förnedrad”.

Om målet var att visa förnedring, så lyckades Bertolucci med råge. Den då blott 19-åriga Schneiders tårar under scenen var äkta, och i en intervju med Daily Mail år 2007 berättade den i dag bortgångna skådespelerskan om hur hon ”kände sig förnedrad och, för att vara ärlig, våldtagen av både Marlon och Bertolucci”, men att hon inte vågade protestera mot den äldre regissören vad gällde den plötsligt tillkomna scenen. Efter filmens premiär föll Schneider i sin tur ner i en drogrelaterad depression med flera självmordsförsök.

Att som manlig regissör använda utmattning, trakasserier och förödmjukelser för att få kvinnliga skådespelare att prestera på ett visst sätt är tyvärr inget begränsat till ovanstående exempel, och frågan har blivit än mer aktuell i och med den senaste tidens #metoo-rapportering. För om kvinnor uppenbarligen inte alltid kan känna sig trygga bakom kameran, hur ska de då kunna känna sig trygga framför den?

Den franska skådespelerskan Lea Seydoux, som spelade en av de två huvudkaraktärerna i Guldpalmsbelönade Blå är den varmaste färgen, beskrev exempelvis i intervjuer hur den evighetslånga inspelningen av filmens explicita sexscener, manipulativt orkestrerad av regissören Abdellatif Kechiche, fick henne att känna sig förödmjukad och ”som en prostituerad”, och uttryckte samtidigt tacksamhet för att filmen trots allt lyckades vinna i Cannes eftersom ”det (inspelningen) var så hemskt”.

Att spela in film är ett slitsamt och krävande jobb för alla inblandade, och att i det läget utnyttja de medverkandes beroendeställning borde i praktiken vara ett stort no-no för vilken regissör som helst. Som tur är var det länge sedan som Alfred Hitchcock ansåg sig myndig att under åratal trakassera den då kontraktsbundna Tippi Hedren till den grad, att han lyckades sätta stopp för hennes karriär då Hedren inte svarade på hans sexuella inviter under inspelningarna av Fåglarna och Marnie. Och det är också ett tag sedan The Shining-regissören Stanley Kubrik såg till att göra ett nervvrak av skådespelerskan Shelley Duvall under inspelningarna av den klassiska skräckfilmen, bland annat genom att uppmana teammedlemmar att helt enkelt ignorera henne samt tvinga Duvall att ta om den berömda slagträscenen hela 127 gånger.

I dag skulle liknande utpräglade trakasserier inte vara fullt lika görbara. Men den senaste tidens vittnesmål från fler än sjuhundra svenska kvinnliga skådespelare rörande sexuella trakasserier och övergrepp inom film- och teatervärlden vittnar om en ofta otrygg situation, där övergrepp blivit en del av arbetet i sig och där medverkande inte vågar säga ifrån i rädsla över att uppfattas som ”obekväma”.

Män som tar fram kuken under inspelning, som tar ett fast grepp om ens bröst inför hela ensemblen, som pratar om vem som först ska hinna våldta en, som öppet recenserar sina kvinnliga kollegors kroppar – och det är bara en liten bråkdel av alla vittnesmål. I snögnistrande julklapp skulle undertecknad därför vilja önska sig en helt ny slags filmmärkning – en märkning som säkerställer trygga arbetsvillkor för alla medverkande, oavsett vad man nu råkar ha mellan benen.

Alla artiklar av Karolina Bergström

The post Behovet av filmisk trygghetsmärkning first appeared on Opulens.

UPPMANING. “Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: vi vill inte höra fler sagor, skottsalvor, böner, bortförklaringar. Vi vill att någon ska säga som det är: ”Det är inte en galen seriemördare som förläst sig på Bibeln. Det är bara en helt vanlig fähund som hatar kvinnor.” Annelie Bränström-Öhman om det strukturella våldet mot kvinnor.

Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: det är inte klokt. Har ni hört? Det hände en sådan sjuk sak i staden där vi bor. I förrgår. För två veckor sedan. I fjol. Igår klockan 21.37 på kvällen.

En elvaårig flicka blev kallad jävla hora när hon väntade på skolbussen. För att hon bara stod där och stod. Tre tjejer i teknikklassen fick höra av sin lärare att de distraherade honom så att han inte kunde koncentrera sig på att undervisa när han såg dem. För att de bara satt där och satt. En tjugotreårig kvinna blev ombedd att lämna krogen för att tröjan hon hade visade för mycket hud. För att hon bara… såg ut. Det triggar killarna, sa vakten.

Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: Nej, det är okej. Ingen dog. Alla kom undan, gick hem. Fast ingen klarade sig. Inte vi. Inte dom. Inte hon som blev mördad av sin ex-pojkvän en månad innan sin studentexamen. Fast det var i Hudiksvall. Inte hon som åkte ubåt. Fast det var i Öresund. ”Fem famnars djup…” Där tog livet slut.

Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: vi borde akta oss. Ni med. Tio ouppklarade våldtäkter på tio månader, tre kvinnomord på tre veckor i trakterna där vi bor. Det handlar om ”riktigt blod, av den sorten som ropar till dig från jorden”. Novembers mörker är tungt. Vi borde dra för gardinerna så vi inte syns om kvällen där vi går omkring och visar för mycket hud i köket. Vi borde överhuvudtaget låta bli att gå ut när det är mörkt. Om vi absolut måste: låt oss bli osynliga. Tysta. Tassa i filtskodda skor. Klä oss i heltäckande svart eller grått. Ingen hud. Vi upprepar: visa ingen hud! Skratta inte högt, prata inte med främlingar. Undvik att möta någons blick. Undvik att möta någon. Någon man. Överhuvudtaget.

Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: det är i alla fall inget krig. Inte något riktigt krig. Inget vi mot dom. Som att alla män skulle…? Det är bara hjärnspöken. Bara rädslan som får oss att se i syne. Bara vrångbilden av en farbror som tafsade på flickor i fyllan som ställer sig i vägen för den fina drömmen om en tid då en gentleman kunde flirta fritt och damer kunde ta emot en komplimang. För det är ju inte alla män. Bara fem dussin Hollywood-kändisar och två fotbollstränare. Tre svenska programledare på teve. En brittisk försvarsminister. Och en galen filmproducent som håller sig med en privat armé av spioner och falska kvinnorättsadvokater för att få alla skvallrande, ljugande, tjattrande kvinnor att hålla käften. Men det är inte alla. Nej.

Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: vi vill inte höra fler sagor, skottsalvor, böner, bortförklaringar. Vi vill att någon ska säga som det är: ”Det är inte en galen seriemördare som förläst sig på Bibeln. Det är bara en helt vanlig fähund som hatar kvinnor.”

Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: ja, vi erkänner vi är rädda. Livrädda. Skitskraja för att gå ensamma hem genom parkerna, gångtunnlarna, de döda vinklarna bakom parkeringshusen, mörkret i kommentarsfälten på twitter. På goodreads finns en lista med 100 romaner om manliga-karaktärer-som-du-borde-springa-för-livet-ifrån-om-de-försökte-dejta-dig. Vi gör det. Vi gör det nu. Springer för livet. Viskar:

”Var rädd

det finns ett mönster”

Vi ringer (inte) våra mödrar och säger: skit i att vara tysta. Skit i att inte synas. Gör oväsen. Visa mycket hud, ben, bröst. Skrik. Vråla hål på tystnaden. Gör avtryck. Höj ett knä och tryck till. Sätt läppstiftsmärken på alla tafsares skjortkragar.

Nej, vi ringde inte våra mödrar. Vi sa inte: vi har fått nog. Skammen var för djup. Känslan av att vi hade oss själva att skylla för plågsam. För att vi inte ville göra dom besvikna. Beröva dom drömmen om att vi hade klarat oss. Kommit undan. Vi som föddes för att bli fria flickor, lyckliga kvinnor.

Vi ringer våra mödrar. Det är nu vi gör det. Vi säger: Jag med. Vi hör dom svara: Jag med. Jag med. Jag med.

fritt efter Jonas Hassen Khemiri, ”Jag ringer mina bröder” (2010). Citat av William Shakespeare, Margaret Atwood, Stieg Larsson och Katarina Frostenson.

Alla artiklar av Annelie Bränström-Öhman

The post Vi ringer våra mödrar first appeared on Opulens.

SPRÅKVIRTUOS. “Liksom många andra västerländska författare är Duras ambivalent i sin skildring av kolonialt våld. Å ena sidan beskriver hon illusionslöst kolonialismens grymhet och cynism och å andra sidan framställer hon den koloniserade platsen i sig som en våldsam och barbarisk plats.” Anna Remmets debuterar idag som litteraturkrönikör på Opulens och skriver om Marguerite Duras.

Den korta svenska sommaren är snart slut utan att det varit någon värme att tala om.

En författare som det nästan alltid är sommar hos är den franska giganten Marguerite Duras (1914-1996) som ständigt ges ut på nytt. I somras kom Moderato Cantabile från 1958 ut på Modernista och på Ellerströms stundar en utgivning av en av hennes sista verk, Yann Andréa Steiner. I nästan alla Duras romaner ligger hettan som ett vibrerande, vitglödande lock över scenen.  Sällan innebär den någon njutning. Solen steker obarmhärtigt. Om man vill hemfalla åt en biografisk läsart skulle en med fog kunna gissa att det beror på att Duras förknippade värmen med barndomens kringskurna tillvaro i den franska kolonin Indokina. Detta är en plats hon ständigt återvänder till, framförallt i två av hennes mest berömda romaner Älskaren (1984) och En fördämning mot Stilla Havet (1950).

Båda handlar om en fattig uppväxt präglad av våld och om affären mellan en rik asiatisk man och en fransk tonårsflicka. Hettan som gisslar slätterna medan de fattiga böndernas barn dör som flugor speglar kolonialismens våldsamhet och härjningar. Liksom många andra västerländska författare är Duras ambivalent i sin skildring av kolonialt våld. Å ena sidan beskriver hon illusionslöst kolonialismens grymhet och cynism och å andra sidan framställer hon den koloniserade platsen i sig som en våldsam och barbarisk plats som driver modern i barndomsskildringarna till ett vansinne som hon slungar ut över sina barn i form av ett ursinnigt våld.

Med samma ambivalens porträtteras den kinesiska älskare som förutom i de ovan nämnda romanerna går igen även i Älskaren från norra Kina (1993), som berättar nästan exakt samma historia som den mer kända Älskaren. Detta är något som är typiskt för Duras som även arbetade med film: hennes verk ter sig som omtagningar från olika vinklar av en urscen utan att någonsin kännas som upprepningar. Mannen framställs omväxlande som löjeväckande, omväxlande som förmögen att väcka en vanvettig passion hos huvudpersonen med sin androgynitet som skiljer honom så totalt från hennes brors grovhuggna maskulinitet.

Det andra mest centrala motivet hos Marguerite Duras, det som oftast brukar förknippas med hennes författarskap, är givetvis den förtärande passionen. Det är en passion som lämnar efter sig galenskap och total jagupplösning där den drar fram. Älskaren i Älskaren och Älskaren från norra Kina gråter och kvider av åtrå bakom jalusier som är neddragna lika mycket för att utestänga den hetta som speglar de älskandes passion som för att stänga ute nyfikna blickar. Lol i Lol V. Steins hänförelse (1964) låses vrålande in för att sedan helt sluta tala efter att ha sett sin älskade med en annan. För att nämna bara ett par exempel.

I centrum av den nyutgivna Moderato Cantabile finns en kärlek som leder till döden då en man mördar sin älskade (även om en med mer cyniska ord skulle kunna beskriva det som rätt och slätt ytterligare ett fall av mäns våld mot kvinnor). För romanens huvudperson, den uttråkade hemmafrun Anne, leder hennes besatthet av fallet till gradvis psykisk upplösning. Även här utgör det vackra vädret en kuliss som bara ökar känslan av klaustrofobi. Det omgivande havet erbjuder ingen svalka även om det är förföriskt vackert. Förföriskt vacker är också språkvirtuosen Duras prosa. Men hennes glödheta litterära universum där ingen respit ges från våldet och den våldsamma passionen, är ett universum där det ibland nästan är outhärdligt att vistas.

The post Duras litterära universum first appeared on Opulens.