VÄRDEFULL. Isaac Grünewalds ”Kungsträdgården, i solgasset” med ett utropspris på 3-4 miljoner kronor har sålts på Bukowskis för 8 697 500, vilket är världsrekord för konstnären.

Den färgrika målningen är utförd 1915 av en då tjugosexårig konstnär och har varit utställd på Liljevalchs Konsthall i Konstnärsförbundets utställning 1916, Expressionistutställningen 1918 samt på en retrospektiv utställning år 1944. Sedan dess har verket varit i privat ägo och har aldrig tidigare varit till försäljning på auktion.

Det tidigare rekordet för en Grünewald-målning som nu slogs var försäljningen av ”Apachedansen” som såldes på Bukowskis för 5 512 500 år 2001.

“Det känns fantastiskt att 21 år senare få vara med om att förmedla ett av de mest betydande mästerverken av Isaac Grünewald och sätta ett nytt rekord. Det är en magnifik målning från en banbrytande tid, både för konstnären och inom konsten”, skriver Carl Barkman, chefsspecialist för Fine Art och antikviteter på Bukowskis, i en kommentar.

TT Nyhetsbyrån

The post Nytt prisrekord för Isaac Grünewald first appeared on Opulens.

FÖRDÄRVAD. Målningen “Den störande ankungen” från 1959 är ett av den danske konstnären Asger Jorns mest kända verk och hänger vanligtvis på Jornsmuseet i Silkeborg i Danmark. Men nu har målningen plockats ned efter det att den danske konstnären Ibi-Pippi Orup Hedegaard i fredags vandaliserade verket, rapporterar Artnews.

Ibi-Pippi Orup Hedegaard klistrade dit en bild på sig själv och signerade tavlan med svart tuschpenna. En “dubbel modifikation” och en fortsättning i Jorns konstnärliga anda, hävdade förövaren senare i ett inlägg på Facebook, och konstaterade att det numera är “ett Ibi-Pippi-verk”. Kort efter händelsen greps Ibi-Pippi Orup Hedegaard.

Museichefen Jacob Thage säger till Politiken att experter nu jobbar med att avlägsna lim och tusch från målningen, men att skadorna dessvärre lär bli bestående.

TT Nyhetsbyrån

The post Konstnär vandaliserade Asger Jorn-verk first appeared on Opulens.

BOTICELLI. En målning av den italienske renässansmästaren Sandro Botticelli har sålts på auktion för över 420 miljoner kronor. Målningen “Sorgernas man” från tidigt 1500-tal visar en bunden Jesus med törnekrona på huvudet, omgiven av små änglar.

Köpesumman är dock blygsam i jämförelse med vad man betalade för en Botticellitavla som såldes för ett drygt år sedan, då “Porträtt av en ung man som håller en medaljong” såldes för drygt 765 miljoner kronor. Det är den högsta summan hittills som ett verk av Botticelli har inbringat på en auktion.

TT Nyhetsbyrån

The post Jesusporträtt sålt för 420 miljoner kronor first appeared on Opulens.

VÄRDEFULLT. Spaniens regering har stoppat en auktion av en målning i Madrid. Orsaken: Tavlan kan vara ett sedan länge försvunnet mästerverk av den italienska renässanskonstnären Caravaggio.

The post Auktion stoppas – tavla kan vara värd miljarder first appeared on Opulens.

KONSTHALLSPLANER. Gatukonstnären Banksy avslöjar att han är ansvarig för att ha målat en bild på ytterväggen till ett fängelse i Reading i Storbritannien. Konstverket skildrar en man i gammaldags fångkläder på rymmen från fängelset via ett rep av hopknutna lakan.

I en video på Banksys Instagram visar han hur han gick tillväga när han målade bilden. Fängelset i Reading stängdes 2013 och är mest känt för att ha huserat författaren Oscar Wilde under hans tvååriga dom för “onaturlig otukt”, det vill säga homosexuella kontakter.

Det pågår just nu förhandlingar kring om fängelset i Reading ska omdanas till konsthall.

TT-Nyhetsbyrån

The post Banksy tar åt sig äran för fängelsemålning first appeared on Opulens.

FLERDIMENSIONELLT. “Jag talar om värk då jag anser att all emancipation – både den fysiska och psykiska – är i olika grader smärtsam”, skriver Melker Garay.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Denna målning är ingen målning. Jag skulle vilja säga så men det är lönlöst. Den finns i en kontext som tvingar den att bli en målning. Den är dömd att vara det. Den kan inte träda ut ur sig själv och bli något annat. Fångad är den. Inklämd och instängd i en tvingande omständighet. Vilket osökt får mig att tänka på Goethes ord: Först i begränsningen visar sig mästaren.

The post Ett verk som värker first appeared on Opulens.

URKRAFT. “Själsligt hemlös blir den som förskjuter överskridandets glädje och därtill förkrossande blind.”

Det finns en värld där himlen är röd om dagen och om natten. Där fantasin utgör det som vill överskrida den yttersta begränsningen. Där den blir en kraft som inte kan spärras in i rum, loger eller salar. En kraft som utan att tveka forcerar trångsynthetens hindrande barriärer. Sant är att inget kan hålla tillbaka denna skapande kraft som söker det hjärta som vill växa under en röd himmel.

I den världen finns på samma gång det raka och krokiga, det höga och djupa, det flammande och det sobert dämpade. Där finns skriet och stillheten, glädjen och bedrövelsen, sanningen och lögnen. Där finns allt. Där är fantasin provokativt voluminös och omfamnar allt. Där blir ordet för en gångs skull stumt. Där backar det enständiga intellektet undan, då det för ett kort ögonblick inser att det står inför en urkraft vars färg är röd som himlen.

I den världen bedrar man sig när man slår igen dörren till fantasin. Själsligt hemlös blir den som förskjuter överskridandets glädje och därtill förkrossande blind. Utestängd från färgrikedomar och omätliga mängder av former och gestalter. Allt blir torftigt för den som förkastar förmågan att bejaka den kraft som får en att skapa. Lätt är det att glömma att fantasin finns där för den som vill leva under en röd himmel.

Alla artiklar och filmer av Melker Garay

The post Drama under röd himmel first appeared on Opulens.

I varje människas fantasi borde det finnas en kraft som förbarmar sig över denna egendomliga varelse som kommer från ingenstans, men som hämtat sina delar från rester som ingen vill ha. Emellertid borde det också finnas en kraft som vill ta sig an denna varelse som springer där ute ensam och vilsen. Den som givits ett märkligt stort huvud som pryder dess utdragna hals. Den vars ben är så korta att det ser ut som om den ska falla när som helst.

Vad den tänker på vet man inte. Och ingen vill närma sig denna vanskapta uppenbarelse. Vad ska man ta sig till med den, frågar man sig. Den rör sig så egendomligt som om den var sjuk från födseln. Ensam har den alltid varit. Vilset rör den sig från gryning till skymning. Som om den sökte efter någon. Som om den ville hitta någon som förstod sig på den. Som om den inte längre orkade leva i sin ensamhet och vilsenhet.

Det måste finnas en kraft som vill gott. Men det finns inget måste. Vad vore en fantasi om det fanns ett måste? Där existerar endast ett flöde som rör sig fram lika obarmhärtigt som tiden. Ett flöde som bara finns där och som man kanske till slut kommer att förlika sig med. Ett flöde som aldrig upphör och i vilken en vanskapt varelse inte förändrar något. Ett flöde vars kraft varken är god eller ond. En kraft som saknar vilja och mening.

Kanhända är det just det som varelsen innerst inne känner i sin övergivenhet. Att den är utlämnad åt en blind och skoningslös kraft. Inte undra på att hela dess existens får en att bli smärtsamt ledsen. Se på den! Se hur huvudet vajar betänkligt fram och tillbaka. Se hur halsen sträcks till bristningsgränsen. Se hur kroppen är gjord av rester som ingen vill ha. Som om den vore en fantasi, dömd att för alltid vara förskjuten.

Alla artiklar och filmer av Melker Garay

The post En kropp av rester ingen vill ha first appeared on Opulens.

REFLEKTION. Hans öde är att alltid komma tillbaka till världen. Och att ständigt dö. Predestinerad för den eviga återuppståndelsen.

Aldrig ska han bli fri från livet. Han tillhör det. Så är det bestämt. Vem som bestämt det vet han inte. Och kommer aldrig att få veta det. Dömd är han att leva i ovisshet. Men trots det vill han tro att det finns en mening med hans ändlösa liv. Han måste tro det. Och åter tro på det. Endast så kan han förlika sig med sitt öde. Godta det eviga i sin egen existens. Att det aldrig någonsin ska ta slut. Att allt bara ska fortsätta och förbli som det alltid har varit. Att han – fågel Fenix – i all oändlighet kommer att vara instängd i livet. Att han aldrig kommer att få dö på riktigt.

Likväl finns tvivlet i hans tro. Var gång han förtärs av elden frågar han sig om meningen med sin eviga återkomst. För visst har det en mening? Och när han återuppstått ställer han sig frågan som han ställt sig sedan urminnes tider: Om det inte finns en mening, hur ska jag då kunna stå ut med min ändlösa existens? Den existens som jag har blivit påtvingad. För inte har jag valt ett liv i evighet. Om detta är ett straff, vem har i sådana fall utdömt detta straff att aldrig kunna bli fri från livet?

Fågel Fenix kan inte svara på det. Och trots att han inte kan finna ett slutgiltigt svar på sina frågor, fortsätter han att ställa dem. Som om tvivlet höll hans tro vid liv. Tron att det finns en mening med att aldrig få dö på riktigt.

Alla artiklar och filmer av Melker Garay

The post Kontemplation över en målning first appeared on Opulens.

FABEL. “Till skillnad från fågeln tänkte aldrig trädet på frihet.” En allegorisk berättelse av Melker Garay utifrån hans akrylmålning Fågeln som blev ett med trädet. 

Det är skymning. Fortfarande söker sig ljuset in i djungeln. Och där inne någonstans sitter en fågel och tänker på det som varit. Dess blick är inåtvänd och modfälld. Alldeles orörlig kontemplerar den över hur det kunde bli som det blev. Som att dess frihet gick förlorad för länge sedan. Eller att den inte längre kan breda ut sina vingar och flyga sin väg. Oklart är det när detta hände men det saknar betydelse. Sant är dock att den nu tillhör trädet. Med tiden har de vuxit ihop. Inget kan längre skilja dem åt. Kanske är det meningen att det ska vara så. Att de från första början var ämnade för varandra. Och att de ska förbli tillsammans tills döden skiljer dem åt. Kanhända var det så det var tänkt. Eller så kunde det ha varit annorlunda. Men om det vet fågeln inget. Likväl funderade den ofta över det. För en gång i tiden kunde fågeln flyga från träd till träd. Inget band den till något. Den tillhörde ingen. Fågeln hade sin frihet. Men det var då. Dessa tankar kom den alltid tillbaka till när det sista ljuset sökt sig in i djungeln. Som om den ville rama in skymningen med sina dystra tankar.

Till skillnad från fågeln tänkte aldrig trädet på frihet. Den hade alltid haft sina rötter i jorden. Alltid levt på en och samma plats. Men det hindrade inte trädet att försöka förstå fågelns funderingar om en svunnen frihet. Det ville förstå vad det innebar att kunna ge sig iväg från en plats till en annan. Ja, det ville ju så gärna förstå då deras öden nu var sammanvävda. Men det var svårt. Istället var trädet bekant med en annan frihet. Den frihet som innebar att inte bli fälld av stormar, att inte bli angripen av röta, att inte förlora sina löv. Det vill säga friheten från att bli drabbad av en olycka. Fågelns frihet var som sagt en annan – att få välja sin egen väg i livet. Den väg som kunde leda till lycka. Frågan var bara vad priset var för en sådan frihet. Om detta samtalade de dock inte. Trädet tog livet som det var, medan fågeln tog livet som det skulle ha kunnat vara. Och trädet kunde förlika sig med sitt öde. Fågeln däremot var tyngd av sitt. Emellertid blev allt lite lättare för den när natten med dess tysta mörker lade sig över djungeln. Ett mörker som var barmhärtigt då det fick fågelns ögonlock att sänkas. Endast i sömnen kunde den bli förskonad från sina dystra tankar. De tankar som snart återigen ska få dennes blick att bli inåtvänd och modfälld. Tankar som kommer att rama in den skymning som blott är i sin linda.

Alla artiklar och filmer av Melker Garay

The post Fågeln som blev ett med trädet first appeared on Opulens.