JUBILEUM. Opulens fyller fem år. Chefredaktör Stefan Bergmark skriver kort om magasinets tillkomst och målsättning.

Den 6 februari 2017 sjösatte jag och entreprenören samt författaren Melker Garay kultur- och samhällsmagasinet Opulens. Tidningen fyller alltså nu fem. På grund av pandemin blir det i år ingen fest liknande den vi hade då vid releasen på Moriska Paviljongen i Malmö, från vilken vi publicerade en bildkavalkad.

Lanseringen för fem år sedan hade under vintern föregåtts av diskussioner om det högljudda debattklimat som skapats i svallvågorna av sociala mediernas framväxt, samtidigt som vi upplevde att kulturjournalistiken fått minskad betydelse. Många dagstidningar har inte längre någon kultursida och de som fortfarande har lägger allt oftare artiklar bakom betalvägg. Så föddes idén om att göra ett brett samhällstillvänt kulturmagasin med såväl opinionstexter som reflekterande artiklar om alla konstarter.

Mycket har hänt under de här åren vilket gör att tiden för mig både känns kort och lång. Under den första våren utgjorde jag själv en enmansredaktion men hade stöd av en handfull skribenter runt om i landet. Under åren som gått har i nämnd ordning kulturredaktör, redaktionssekreterare, webbtekniker och nyhetsredaktör tillkommit och frilansstallet mångdubblats. Även innehållsmässigt har magasinet successivt ökat i volym och vi publicerar nu 9-10 artiklar sex dagar i veckan.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Listan över förändringar som gjorts under dessa fem år är lång och många av dem, framförallt de av teknisk natur, har nog inte något större allmänintresse som det ibland brukar heta i journalistiska sammanhang. Men den största skedde för ganska precis ett år sedan då vi startade en avdelning med kulturnyheter. Dessvärre fick vi i vintras avslag på vår bidragsansökan hos mediestödsnämnden vilket innebar ett bakslag i tidningens utveckling.

Men vi ger oss inte! Kan bland annat teknikmagasin och morgonshower i radio räknas som ”allmänna nyhetsmedier” bör förstås också ett magasin med kulturnyheter kunna beviljas stöd.

Det har varit fem år av hårt slit. Tack till alla som läst och alla som bidragit till magasinet! Resurserna har varit knappa men steg för steg tar vi oss framåt mot vårt mål – att vårt dagliga magasin ska vara en självklarhet för alla kulturintresserade i landet, oavsett om hen är bokälskare eller författare, cineast eller filmregissör.

The post Opulens fem år first appeared on Opulens.

KULTURJOURNALISTIK. ”Utan att avslöja för mycket kan jag lova att vi till hösten fortsätter göra samma breda magasin, där dagskritiken samsas med opinionstexter, men att vi också kommer förstärka några av kulturavdelningarna”, skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark som önskar läsarna en trevlig sommar.

Kulturjournalistik handlar om så mycket mer än recensioner av böcker, konstutställningar, filmer etc. Traditionellt sett är kultursidan också dagstidningens andra opinionsbildande sida och har större fokus på idédebatt och samhällsanalys medan ledarsidornas tyngdpunkt ligger på att kommentera dagspolitiken. Gränsdragningen dem emellan är inte alltid tydlig och idag är den inte heller det mellan nyhets- och kulturjournalistik.

Ifjol utkom exempelvis en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nordicom Review som undersökte skillnaden mellan vanliga nyheter och kulturjournalistik i rapporteringen av terrorattackerna i Paris november 2015. Medan nyhetsjournalistiken främst beskrev händelserna, lade kulturjournalistiken större fokus på känslomässig solidaritet och sammanhanget, samt lyfte fram demokratiska värderingar och terrorismens eventuella konsekvenser.

”Kulturjournalistiken fokuserade mindre på enskilda aktörer eller händelser, istället placerades de i ett bredare sammanhang och analyserades i förhållande till dess långsiktiga konsekvenser” förklarade Kristina Riegert, en av forskarna bakom studien. Ett bra exempel på hur kulturjournalistiken, när den fungerar som bäst, står mitt i samtiden.

Med parollen ”Gör kulturjournalistiken stark igen!” startade vi för tre år sedan Opulens magasin. Vi hade sett hur kulturjournalistiken under flera år försvagats. En anledning till detta torde vara dagstidningskrisen. Kultursidorna produceras i stor utsträckning av frilansare och ett fåtal anställda och det är lättare att skära ned i frilansbudgetar än att sparka folk. Samtidigt har ledarsidorna förstärkt sin ställning då de politiska redaktörerna i klickonomin klivit fram som dragplåster i de sociala medierna.

Men om samhällsdebatten i journalistisk form endast skulle drivas av skribenter mer eller mindre knutna till partipolitiken skulle idéutbytet bli fattigt. Vårt bidrag till att vända utvecklingen var alltså att starta ett dagligt kulturmagasin med sikte på samma bredd som dagstidningarnas kultursidor. Eller rättare sagt med samma bredd som de en gång hade. För idag har ju många tidningar ingen kultursida eller så är de rejält vingklippta.

När vi nu tar sommaruppehåll fram till den 17 augusti så har vi kommit en bra bit på vägen. Men vi är bara stolta, inte nöjda. Utan att avslöja för mycket kan jag lova att vi till hösten fortsätter göra samma breda magasin, där dagskritiken samsas med opinionstexter, men att vi också kommer förstärka några av kulturavdelningarna. Mer om det till hösten. Men vi slutar inte publicera helt under denna åtta veckor långa semesterpaus. Som vanligt presenterar vi vinnarna av vårens novelltävling.

Trevlig sommar!

The post Ha en skön sommar! first appeared on Opulens.

KRIS. Opulens chefredaktör Stefan Bergmark skriver om en tidningsbransch i kris och om magasinets avvägning mellan att kunna nå ut brett och överleva ekonomiskt.

”Vi vill göra ett brett samhällstillvänt kulturmagasin med såväl opinionstexter som reflekterande artiklar om alla konstarter.” Så skrev jag efter Opulens första vecka för drygt tre år sedan. Det är den tidning vi försökt göra och kommer att fortsätta försöka göra. Men tiderna är svåra för medierna och inte minst kulturjournalistiken.

I förra veckan införde landets största kultursida, Aftonbladets, betalvägg. ”I skuggan av lidande och död håller en grundbult i demokratins infrastruktur på att slås ut. Tidningskrisen var ett faktum redan innan pandemin.” skriver kulturchef Karin Pettersson som anledning. Orsaken är den vikande annonsmarknaden. Enligt Tidningsutgivarna kan 50 procent av annonserna försvinna i år.

Karin Pettersson menar att ett stort ansvar nu ligger hos medieägarna att värna journalistiken, men riktar också sin uppmaning till riksdag och regering. Hon har förstås rätt. För vad är alternativet när annonsintäkterna uteblir?

När vi startade Opulens hade vi sett hur så kallade alternativmedier, högerextrema propagandasajter, vuxit på den seriösa journalistikens bekostnad. Hur fake news och känslostormar i de sociala medierna i allt högre grad ersatt fakta och eftertanke. Men vi såg också att många hade tröttnat på debattklimatet och kulturjournalistikens krympande betydelse i opinionsbildningen.

Så vi startade Opulens. Först utan någon betalvägg alls för att nå ut så brett som möjligt. Men våra resurser är förstås betydligt knappare än tidningsjätten Aftonbladets och vi kände oss efter något år också tvingade att införa en betalvägg. Dock använder vi den i så liten utsträckning som möjligt, i dagsläget låser vi endast 15 procent av texterna, och prenumerationspriset för vår premiumtjänst är låg. I första hand ser vi nämligen prenumerationerna som en möjlighet för er som gillar det vi gör, även om ni liksom vi heller inte har några feta plånböcker, att stödja oss.

Opulens erhåller tidskriftsstöd från Kulturrådet. Det räcker bara till en bråkdel av det vi behöver för att kunna driva magasinet. Jag hoppas därför att fler av er läsare anser att 19 kronor i månaden är en rimlig kostnad för vår dagliga kultursida.

The post Även Opulens journalistik kostar first appeared on Opulens.

SOUNDTRACK. “Äntligen på väg hem igen, drar upp min iPod och en av plupparna på hörsnäckorna flyger i väg och försvinner någonstans med bussens aggressiva krängningar. Jag tror minsann att jag säger rakt ut vad jag tänker”, skriver Linda Bönström.

Blusen jag ska ha på mig fastnar i något och en reva, en stor sådan vill jag poängtera, uppstår fem minuter innan jag måste springa iväg. Det är tidig morgon, jag har redan sett snön som väcker inte bara en typ av vemod utan en ren och skär ilska inom mig som om det vore en av världens konspirationer emot just precis mig.

Klädbyte i panik leder till för dåligt om fötterna och frusna fötter sätter så som alltid tonen för dagen. På bussen inser jag matt och samtidigt stingsligt att jag åkt ifrån både mobiltelefon och snus. När jag sedan stiger ut på perrongen så flyger min klocka i marken och lyckas att studsa två gånger mot stenklossarna under alla stressade och uttråkade fötter.

Monoton und Minimal
Meine Welt ist ganz neutral
Und die Lösung einfach klar
Monoton und Minimal

(Welle: Erdball)

Dagen blir varken bättre eller kortare men på något vis så blir det dags att ta sig hem. Eller snarare så att det blir ett projekt att ordna en ny klocka, att vara lärare utan en sådan är att be om problem konstaterar jag buttert för mig själv. Lönen som inte täcker allt det som vore fördelaktigt att kunna kryssa av på listan av räkningar har precis kommit in.

Några dagar tidigare sätter det igång: detta tillstånd jag tycks dela med många. ”Den där nya skivan…”, ”nu behöver jag något nytt att lyssna på” (trots att man äger en samling sådana plattor för nödfallslyssning), eller min personliga favorit, ”man måste väl få leva också!”. Och får man ett dumt förslag som att ”man kan väl lyssna på den på Spotify” inser man att personen i fråga inte begriper det viktiga i livet.

And I leave behind this hurricane of fucking lies
And I walked this line a million and one fucking times
But not this time

(Green Day)

Nu råkar det vara så att tillsammans med min favoritrecensent driver jag i mitt eget tycke Sveriges bästa musiksajt, MONO, men ibland vill man ha en pappersupplaga, något att bläddra i, att göra hundöron på sidorna med nya plattor eller välskrivna artiklar. Och för mig finns enbart en enda sådan tidning, nämligen brittiska Q. Och det här förstår sig de flesta affärer inte på. Kanske man får syn på en eller två avarter som intresserar mig lika mycket som att samla på papperspåsar. Jodå, man kan lätt komma över tjugo magasin om heminredning och det dubbla om så kallad skönhet, för att inte tala om yoga och mindfulness… Men jag har ett ess i min snöblöta rockärm, Hanssons Tobak på Järnvägsgatan! Dit kan man till och med ringa och få en tidning undanlagd för avhämtning.

Men så var det ju själva fan till dag: framsidan pryds av Noel Gallagher. Igen. Och inte nog med det utan den nya serien i egen upplaga, Legends, handlar om… Oasis. Kom igen, Q! Vi har passerat den tiden – hur många gånger ni än trycker något om vare sig Noel Gallagher’s ’High Flying Birds’ (vars tredje album Who Built the Moon? som släpptes i dagarna också hamnar i kategorin papperspåse) eller Liam Gallaghers solodebut As You Were som landade förra månaden (som förvisso har sålt jäkligt bra, men vad betyder det en skitdag som denna?). Likväl så tar jag tidningen, slänger in en Mojo dessutom eftersom jag känner mig bedrövligt orättvist behandlad av dagen. Och för att den lovar ”Exclusive Dylan Track – Unreleased Slow Train from Bootleg 13” – som jag redan där i lilla Hanssons tobaksaffär vet om att vara strunt. Men hur skulle jag kunna motstå, jag är bara människa!

Yes you are, you’re gonna have to serve somebody
Well it may be the Devil
Or it may be the Lord
But you’re gonna have to serve somebody

(Bob Dylan)

Äntligen på väg hem igen, drar upp min iPod – jo, exakt så gammalmodig är jag – och en av plupparna på hörsnäckorna flyger i väg och försvinner någonstans med bussens aggressiva krängningar. Jag tror minsann att jag säger rakt ut vad jag tänker. Sedan trycker jag in även den nu enbart lilla metallbiten utan filtrering i örat. Någon måtta får det faktiskt vara!

Monday – humiliation
Tuesday – suffocation
Wendesday – condescension
Thursday – is pathetic
by Friday – life has killed me
by Friday – life has killed me

(Morrissey)

Alla artiklar av Linda Bönström

The post Life has killed me! first appeared on Opulens.

OPULENSHÖSTEN. Nyanställningar, förlagslansering och nya fasta skribenter. Nu ökar vi takten.

Opulens har som ni läsare säkert märkt haft ett sommaruppehåll. Under dom sex veckorna bjöd vi dock på tre sommarserier vilka publicerades på måndagarna, onsdagarna och fredagarna. Har du missat dem kan du hitta alla delarna i Kristina Alstams serie Cancer, kontroll, konsumtion och snus på en samlingssida. Detsamma gäller för Carsten Palmer Schales djupdykning i essäsamlingen Medusas blick liksom Susanne Wilhelmssons nya och ännu ej utgivna diktsamling Ljungens rötter.

I måndags sjösattes Opulens förlag vilken kommer ha en inriktning mot skönlitteratur och humaniora. Under hösten kommer förlaget ge ut två böcker. Den ena är Lars Nordströms Telegrammet från New York, en dokumentärroman om Harry Martinson. Den andra är ett verk av filosofen, konst- och litteraturvetaren Walter Benjamin som inte tidigare blivit översatt till svenska. I översättning av Nils Järvinen.

Magasinets redaktion förstärks och Stephanie Johansson Pastén har anställts som redaktionssekreterare. Hannah Ohlén Järvinen som tidigare satt på den stolen är från och med denna vecka kulturredaktör.

Bland de fasta skribenterna har flera namn tillkommit. Helena Myrstener, Sofia Nerbrand, Isobel Hadley-Kamptz och Bim Eriksson är nya opinionsskribenter och litteraturbevakningen förstärks med Helena Lie och och Anna Remmets. Andreas Engström och Linda Bönström är nya konst- respektive musikkrönikörer och med förvärvet av Anna-Karin Linder har Opulens nu också en också en krönikör som skriver om tv-serier vilket vi tidigare saknat. Alla i Opulensgänget presenteras på vår kontaktsida.

Opulens tar nu med andra ord flera kliv framåt och publiceringstakten kommer att öka. Vi hoppas ni läsare vill hänga med oss på detta äventyr och följa oss på Facebook och Twitter. Ta gärna också en prenumeration på nyhetsbrevet vilken hittas högst upp i förstasidans högerspalt och liksom alla artiklar är helt gratis. Vill ni stödja oss så köper ni en tröja, en bok eller nåt annat i butiken.

Nu lyfter vi!

Alla artiklar av Stefan Bergmark

The post En fågel? Ett flygplan? Nej, det är Opulens som lyfter! first appeared on Opulens.

PARTAJ. Den 6 februari lanserade vi Opulens, Sveriges nya kultur- och samhällsmagasin. Fredagen den 21 april är ni läsare inbjudna att fira med oss under en fullspäckad kväll på Moriskan i Malmö Folkets Park. Det kommer bjudas på författarsamtal, performanceföreställning, jazz med Anna-Lena Brundin & Jan Sigurd och dubbla dansgolv. Ingen entré. På Facebookevenemanget kan ni anmäla er och följa festförberedelserna.

KVÄLLENS PROGRAM
Moriska Paviljongen (Norra Skolgatan 2, Malmö)

Kl 19: Välkomstdrink
De som kommer i tid (max 40 pers) får en drinkbiljett som kan bytas mot en öl eller ett glas vin i baren.

Kl. 19.15: Människans utsatthet i en kall tid
Melker Garay, som äger bolaget bakom Opulens och är aktuell med boken En tindrande natthimmel, samtalar med artisterna och författarna Anna-Lena Brundin samt Jan Sigurd om sin senaste bok.

Kl. 20.15: Jazz för skeppsbrutna
Anna-Lena Brundin och Jan Sigurd spelar låtar ur sitt nya album.

Kl. 21: Den ledande principen
Performance av Teater ONT, ikväll representerad av Per Alvsten, och gästen Lars-Henrik Andersson.

Kl. 22-03: Moriskan klubb
Två dansgolv med RNB/Hiphop/Funk samt Indie/Pop.

VÄLKOMNA!

Alla artiklar av Stefan Bergmark

The post Releasefest för Opulens first appeared on Opulens.