ROMAN. Gregor Flakierski har läst John Boynes senaste roman ”Alla förlorade platser”, uppföljaren till succén ”Pojken i randig pyjamas”. Han är inte alltigenom övertygad om bokens kvaliteter.

Alla förlorade platser av John Boyne
Övers: Maria Nääs
Norstedts

John Boynes senaste roman ”Alla förlorade platser” är en uppföljare till succén ”Pojken i randig pyjamas”. Men om den sistnämnda var en ungdomsbok, vänder sig uppföljaren till en mer vuxen publik.

Gränsen är naturligtvis inte knivskarp, och en bra barn- och ungdomsbok utmärks av att den med fördel kan läsas av alla åldrar.

För er som inte är bekanta med ”Pojken i randig pyjamas” kan jag berätta att nioåriga Bruno bor med sin familj i en flott villa bredvid det som vuxna kallar ”bondgård”, men som Bruno snart upptäcker är något helt annat, smått obegripligt och riktigt otäckt. Hans pappa är chef på stället som med ett underligt namn kallas ”Allt Svisch”. Nyfikenheten driver fram honom till taggtrådsstängslet som omger platsen, och där blir han kompis med den jämnårige Schmuel. En dag försvinner Schmuels pappa och han ber Bruno om hjälp att leta efter honom. Bruno drar på sig en ”randig pyjamas”, tar sig genom ett hål i stängslet – och försvinner spårlöst för alltid.

”Alla förlorade platser” är berättelsen om Brunos då tolvåriga syster Gretel och hennes öden efter kriget.

Pappan hängs som krigsförbrytare, medan hon och mamman byter identitet och flyttar från Tyskland. Berättelsen utspelar sig mellan London 2022 och först Paris 1946, sedan Sydney 1953, och därefter London från samma år och fram till nutid. Där knyts de olika tidsplanen elegant samman.

Under hela sitt långa liv efter 1945 tvingas Gretel att ständigt ljuga om sig själv, sitt förflutna, sin familj. Rädslan för att bli avslöjad hänger över henne som ett Damoklessvärd, och hon jagas av traumatiska minnen i livets alla situationer.

En ännu större rädsla är att bli påmind om brodern. Så intill den milda grad att hon vägrar att ens uttala hans namn. Att inte benämna personer, platser och händelser blir till ett sätta att tänka bort, att få dem att försvinna i ett slags magiskt tänkande.

På samma sätt som med brodern namn kallar hon konsekvent Auschwitz för ”det där andra stället”.

Så formar sig romanen till en uppfordrande berättelse om sorg, skuld och medbrottslighet. Vilken skyldighet har man som vittne? Och gäller det också helt unga människor? Hur ska de förhålla sig till brott som begås av människor som de älskar? Till exempel en far?

Eller är man skyldig till allt gott man inte gjort, som en av personerna, själv inte utan skuld, säger: ”Genom att inte göra något, gjorde du allt.”

Ingen begär förstås att en tolvåring ska kunna stå upp mot Förintelsen. Men senare? Gretel har möjlighet att vittna om nazismens brott, hon kan också peka ut många av de skyldiga. Men hon avstår, av rädsla för att själv bli avslöjad som Monstrets dotter.

Och kanske också på grund av en viss ambivalens till det förflutnas hjältar och deras ideal.

Romanen lider dess värre av en viss förutsägbarhet och en del filosofiska resonemang som enbart framstår som konstruerade och påklistrade.

Men det är bra driv i berättelsen, det är ändå spännande, karaktärerna är trovärdigt utmejslade, konflikterna levande och slutet oväntat.

En roman som vågar lyfta fram svåra moraliska problem, ställa svåra frågor och få läsaren att reflektera över rätt och fel och de val man gör.

The post Boynes senaste roman övertygar inte helt first appeared on Opulens.

RETROKULTUR. Jesper Nordström ser tillbaka på ett Londonbesök för länge sedan och dammar av en 80-talsplatta med syntduon Pet Shop Boys.

Jag är antagligen den enda vänstersympatisör som ändå är lite stolt över ha varit i samma rum som Margaret Thatcher.

Jag var med föräldrarna i London som tolvåring och min anglofile milt mansplainande far propsade på att vi skulle gå och sätta oss på åhörarbänken till House of Lords i parlamentet. Mer stofilt prilligt blir det väl om jag berättar att jag kom ihåg vad som debatterades; nämligen huruvida det skulle upprättas ett register för äldre vapen och dessa adelsmän verkade nervösa över om det skulle behövas stämplas in nummer i deras gamla musköter. Thatcher deltog inte i debatten men var just det barska rivjärnet och höjde rösten och krävde “Order, please!”

Efter detta besök drog vi oss neråt Knightsbridge,och det rådde en slags “blå timmen” över oss, allt framstod i ett elegiskt skimmer och jag förstod att detta var en värld lika ouppnåelig som House of Lords; Harrods med sina lyxvaror. En värld personifierad i en välskräddad solbränd börsmäklare som hoppade in i sin Aston Martin Lagonda…

I oroväckande närhet en luffare som rotade bland sopor.

Det framstår så här i efterhand att Pet Shop Boys album “Actually” (1987) framstår som det klockrena ledmotivet till Thatcher-erans London. Det traditionstyngda adliga och ständigt närvarande homoerotiska från en värld av herrklubbar och internatskolor å ena sidan. Nya pengar och flamboyant dekadens från de glittriga finansdistrikten i Docklands å den andra. Den gamla konflikten mellan nya och gamla pengar. Lyssna till exempel på låten ”King’s Cross”.

Och liksom när jag som barn i Knightsbridge tittade upp och in i de upptända paradvåningarna; en inblick i en värld det inte är meningen att man fullt ut skall kunna förstå.

Albumet är som en ljudsatt Evelyn Waugh-roman från yuppieeran där vi inte helt förstår koden och anar en hemlig trädgård någonstans.

The post Veckans vax: Pet Shop Boys och Thatcher-eran first appeared on Opulens.

AVSLUTAT. Londonmuseet National Gallery bryter helt med Sacklerfamiljen och gör sig av med namnet Sackler i spåren av den amerikanska opioidkrisen, skriver Deadline. Familjen var upphov till namnet på museets utställningsrum nummer 34, känt som “Sacklergalleriet”. Rummet har bland annat synts i exempelvis James Bond-filmen “Skyfall”.

Efter att det avslöjats hur familjen Sacklers läkemedelsföretag Purdue Pharma och produkten Oxycontin givit upphov till den stora opioidkrisen i USA har flera museer tackat nej till bidrag från filantropfamiljen.

Det enda museum i London som nu fortfarande erhåller pengar från Sacklerfamiljen är Victoria and Albert Museum, som mottog åtta miljoner pund i donationer och renoverade sin innergård, döpt till Sackler Courtyard, 2017.

National Gallery skriver i ett uttalande att beslutet att döpa om Sacklergalleriet sker i samförstånd med Sacklerstiftelsen.

Ann Edliden/TT

The post National Gallery stryker skandaldrabbat namn first appeared on Opulens.

TOPPRESULTAT. Den surrealistiska målningen ”L’Empire des lumières” av den belgiske konstnären René Magritte, har gått under klubban för ett rekordpris på en auktion i London, skriver tyska Spiegel.

Målningen anses vara ett av surrealismens mest definierande motiv och summan, 71,4 miljoner euro – motsvarande nästan 770 miljoner svenska kronor – är nästan tre gånger högre än den hittills dyraste Magritte-målningen som sålts.

Det uppskattade värdet för konstverket var motsvarande 54 miljoner euro, drygt 580 miljoner kronor.

TT Nyhetsbyrån

The post Målning såld för drygt 770 miljoner kronor first appeared on Opulens.

CORONAPROTEST. Den brittiska konstnären Tracey Emin vill att hennes konstverk i premiärministerns bostad på Downing Street plockas ned. Premiärminister Boris Johnsons “beteende och brist på ånger” över festerna på Downing Street, trots rådande restriktioner, är “bisarr” förklarar Tracey Emin för The Guardian.

2011, när David Cameron var premiärminister, donerade Tracey Emin ett verk i neon med texten “More passion” till regeringens konstsamling. Verket placerades utanför det så kallade terrakottarummet på Downing Street som ofta används som gästrum. På instagram uppger konstnären nu att hon har bett om att få det borttaget, och föreslår att det ska flyttas exempelvis till ambassaden i Kairo eller läggas i förvaring.

“Jag känner att ‘More passion’ är det sista som den nuvarande regeringen behöver. Den nuvarande situationen är skamlig” skriver Tracey Emin.

TT Nyhetsbyrån

The post Tracey Emin vill få sitt konstverk nedplockat first appeared on Opulens.

BORTGÅNG. Sir Antony Sher, en av Storbritanniens mest respekterade och hyllade scenskådespelare, har gått bort i cancer. Han blev 72 år.

Antony Sher växte upp i Sydafrika men begav sig som ung till London för att utbilda sig inom teatern.

Han var under fyra decennier medlem i Royal Shakespeare Company, en av Storbritanniens mest betydelsefulla teatergrupper. Han medverkade bland annat i “Richard III”, där han spelade titelrollen som en skurkaktig puckelrygg på kryckor. Rolltolkningen resulterade i det prestigefyllda Olivier Award 1985.

På film syntes han bland annat i “Shakespeare in love” och “Hennes majestät Mrs Brown”. Han medverkade också i tv-serier som “The history man” och BBC-serien “Murphy’s law”.

Prince Charles, som är ordförande i Royal Shakespeare Company, beskriver enligt BBC Sir Antony Sher som en “stor man” och en “oersättlig talang” som han sörjer djupt.

Antony Shers make Gregory Doran, Royal Shakespeare Company konstnärlige ledare, hade tagit tjänstledigt för att vårda Sher under hans sista tid. Det blev känt att skådespelaren drabbats av obotlig cancer tidigare i höstas.

TT NYHETSBYRÅN

The post Skådespelaren Antony Sher är död first appeared on Opulens.

SVENSK VÄLFÄRD. Stellan Skarsgårds åtta barn har hjälpt – inte försvårat – hans karriär. Det berättar han i en intervju i The Guardian där det är läsarna som ställer frågorna.

Sedan 1989, då han lämnade Dramaten för att i stället för teater ägna sig åt film, har Stellan Skarsgård bara behövt jobba fyra månader om året.

– Jag har bytt blöjor i 40 år. Jag har ofta lagat mat till barnen, sett dem växa upp och de har följt med när vi rest. Jag har haft ett normalt liv. Det enda som har varit speciellt är att jag kunnat låna drag från mina barn till rollerna. Barn är mänsklighet i dess råaste form, helt omaskerad.

Läsaren får också veta att regissören Lars von Trier “är en fantastiskt trevlig person att vara med”, trots att han anklagats för att vara otrevlig mot kvinnor under filminspelningar.

När det gäller uppväxten i Sverige hyllar Skarsgård svensk välfärd. Han reflekterar över Sveriges hantering av coronaviruset och pekar på misstag, men menar samtidigt att situationen varit värre i Storbritannien.

– Vi har kunnat leva ett normalt liv i Sverige och har inte haft fler dödsfall per capita än England. I fjol tillbringade jag tio månader i London med att spela in en film under lockdown. Det var härligt att kunna bo på hotell i Soho och sova med öppet fönster, men det fick mig också att tänka på människor i östra London som kanske bor åtta vuxna och fem barn i en tvårummare utan socialt skyddsnät, säger han.

Skarsgård berättar vidare att han inte äter surströmming, men gärna sardeller och asiatisk fisksås. Han bästa föräldratips är att inte ljuga, “inte ens om tomten”.

TT NYHETSBYRÅN

The post Stellan Skarsgård har bytt blöjor i 40 år first appeared on Opulens.

FOTOAKTIVISM. Bildmuseet i Umeå presenterar utställningen ​​Zanele Muholi, om fotografens arbete med konst som aktivism för hbtqia+ personer i hemlandet Sydafrika.

Den 27 november öppnar den stora utställningen av fotografen Zanele Muholi på Umeås bildmuseum. Dokumenterande och konstnärliga fotografier blandas med långa, välskrivna texter och skildrar tillsammans livet för svarta hbtqia+ personer i Sydafrika.

– Det här är en otroligt drabbande och vacker utställning som jag tror kommer att bli mycket uppskattad, säger Brita Täljedal, museiintendent, Bildmuseet.

Zanele Muholi kallar sig inte för konstnär utan är i första hand en visuell aktivist som drivs av visionen att, som hen själv uttrycker, “skriva en ny visuell historia om svart queer och trans i Sydafrika, så att världen ska känna till vårt motstånd och vår existens när hatbrotten ökar”.

– Det intressanta är att Sydafrika var ganska tidiga med lagstiftning för hbtqia+ personers rättigheter. Men det är en stor diskrepans mellan lagstiftning och hur det sociala livet ser ut i Sydafrika, särskilt för de svarta, och det är det hen vill berätta med den här utställningen, säger Täljedal.

Utställningen består av hundra fotografier uppdelade i åtta teman. I Only half of the picture – Bara halva bilden, blandas kärlek och intimitet med porträtt av offer för hatbrott och diskriminering. I Being – att vara, porträtteras samkönade par i Sydafrika i nära och inkännande fotografier. Porträttserien Faces and phases – Ansikten och faser, påbörjades 2016 och var den som gjorde Muholi internationellt känd.

– Porträtten har otroligt intressant blickar, ansikten och fysionomier, det är mycket berörande, säger Täljedal.

(Foton: © Zanele Muholi)

Somnyama Ngonyama –Hylla den mörka lejoninnan, är en pågående serie som Muholi har jobbat med sedan 2012 där hen fotograferar sig själv på olika platser i världen. Fotona har en kulturell koppling med referenser till den koloniala tiden och apartheids historia i Sydafrika fram till nutidens rasism. Muholi har använt bruksföremål och upphittat material och gjort om till rekvisita i porträtten.

– Det är väldigt subtilt, vid första anblick ser porträttbilderna bara ut som tjusiga modefotografier, men tittar man närmare upptäcker man detaljerna som kan vara klädnypor, dammsugarslangar, cykeldäck eller svinto skurborstar som bildar en krona på ett huvud, berättar Täljedal.

Community – Gemenskap, består av små färgfotografier tagna vid bland annat begravningar och minnesstunder för lesbiska personer som blivit utsatta för korrigerade våldtäkter och mord.

– Jag tror inte att vi i Sverige har förstått vilka svåra förhållanden hbtqia+ personer lever under i Sydafrika, det här är en informativ utställning som jag lär mig någonting nytt av, avslutar Täljedal.

Hon hoppas på en bred publik till utställningen, som har vernissage på Bildmuseet den 27 november kl. 14.00. Curatorn Yasufumi Nakamori från Tate Modern i London, där utställningen är producerad, gästar invigningen.

The post Fotoutställning skildrar hbtqia+ i Sydafrika first appeared on Opulens.

VAXMUSEUM. Londons berömda vaxmuseum Madame Tussauds har fått sin första utpost i arabvärlden. Lagom till världsutställningen Expo 2020 slår portarna upp i Dubai.

Filialen, som är belägen på en konstgjord ö, visar 60 vaxdockor av “internationella stjärnor” som fotbollsspelaren Lionel Messi, artisten Rihanna, skådespelaren Tom Cruise, Kinas högste ledare Xi Jinping och före detta presidentparet Donald och Melania Trump.

Flera av vaxmodellerna föreställer också regionala kändisar som libanesiska popstjärnorna Nancy Ajram och Maya Diab, samt tyngdlyftningsstjärnan Amna Al Haddad.

– Vi har valt de talanger som är relevanta och populära i regionen, säger Sanaz Kollsrud, chef för Madame Tussauds Dubai.

Med sina begränsade oljereserver fokuserar emiratet Dubai allt mer på utvecklingen av turismen och underhållningssektorn. Expo 2020 öppnade den 1 oktober efter ett års försening och under de de sex månader som världsutställningen varar hoppas Dubai kunna locka miljontals besökare och stärka sin pandemidrabbade ekonomi.

Madame Tussauds har även filialer i bland annat Amsterdam, Berlin, Wien, Hongkong, New York, Las Vegas, Tokyo, Sydney och Hollywood.

TT NYHETSBYRÅN

The post Madame Tussauds öppnar i Dubai first appeared on Opulens.

FILM. Lena Torquato Lidén har sett den portugisiska regissören Ana Rocha de Sousas prisbelönta film Listen och är starkt berörd. “Kanske är det uttrycksbehovet som ändå gör den bitvis ångestridna berättelsen uthärdlig”, skriver hon.

Listen
Regi av Ana Rocha de Sousa.
Frames Portuguese Film Festival på Folkets Bio/Hagabion, Göteborg

Ana Rocha de Sousas spelfilm Listen är ett fruktansvärt verkligt och gripande porträtt av två portugisiska föräldrar i London som kämpar mot de sociala myndigheterna som omhändertar deras barn.

The post Gripande om kamp mot överheten first appeared on Opulens.

MUSIKAL. Ett helt år försenat har “Moulin Rouge!” utropats som årets – eller förra årets – bästa musikal på Broadway.

– Vi är lite sena, men nu är vi här, som värden Audra McDonald sade när hon drog i gång galan i New York.

New Yorks teaterelit var på festhumör när förrförra säsongens bästa insatser skulle prisas och återöppnandet av Broadway firas.

Men paraden på röda mattan var något mindre än vanligt, avstånd hölls och stjärnorna satte lydigt på sig sina munskydd för den delvis digitala galan.

– Som alla shower på Broadway är vår publik vaccinerad och munskyddsprydd. Efter 560 mörka kvällar gör maskerna att vi kan öppna igen. Ljuset är tänt och vi är tillbaka, sade Audra McDonald.

Mest och oftast fick publiken på Winter Garden Theatre applådera ett annat nöjesetablissemang, Moulin Rouge i Paris. Musikalen med samma namn kammade hem tio priser, bland annat för bästa musikal.

Föreställningen, en uppdaterad version av Baz Luhrmanns film “Moulin Rouge”, fick även pris för allt från skådespelare till scenografi.

– Vi är så privilegierade att få göra det här, att få stå på scen på Broadway, sade Aaron Tveit när han tog emot sin statyett för bästa musikalskådespelare, ett pris han saknade mednominerade för.

På talpjäs-sidan dominerade “The inheritance” av Matthew Lopez, en föreställning som tidigare hyllats och prisats i London, då som nu regisserad av Stephen Daldry.

Det inofficiella datumet för återöppnandet av Broadwayteatrarna, som var bland de första kulturinstitutionerna att stänga i mars 2020 när covidpandemin slog mot USA, var 14 september. Alla på scen måste vara helt vaccinerade eller kunna visa upp negativa covid-tester och publiken måste precis som under Tony-galan bära munskydd.

Publiken kan dock inte räkna med att se någon av söndagskvällens vinnare – ingen av dem spelas under hösten på Broadway, och det finns för närvarande inga planer på att sätta upp dem igen.

Martin Yngve/TT

The post Broadway firade gammalt och nytt first appeared on Opulens.

KRYPTOKONST. Även British Museum i London ger sig nu i kast med kryptokonsten – genom ett samarbete med en digital plattform, skriver The Guardian. Tillsammans ska de lansera digitala vykort av konstnären Katsushika Hokusai, genom tekniken NFT, “Non fungible token”.

Tekniken kan förenklat förklaras med att ägaren genom ett så kallat NFT får en form av äkthetsbevis, där ägarskapet lagras i en så kallad blockkedja.

Den nya digitala plattformen La Collection lanseras 30 september, och har som mål att inspirera “nästa generations konstsamlare” genom att sälja kryptokonst i samarbete med stora institutioner. Lanseringen sammanfaller med en ny utställning av Hokusai på British Museum, där 103 målningar som inte tidigare visats ingår.

Totalt ska mer än 200 Hokusai-verk säljas som NFT-konst, bland annat den kända “Under vågen utanför Kanagawa”. Vissa kommer att ha fasta priser och andra auktioneras ut.

TT NYHETSBYRÅN

The post British Museum satsar på kryptokonst first appeared on Opulens.