FILMFESTIVAL. Lena Torquato Lidén har varit på Göteborgs filmfestival och sett två filmer som har Georgien som gemensam nämnare. I övrigt skiljer sig filmerna mycket åt.

What Do We See When We Look at the Sky? utspelas i en liten georgisk stad. Där möts en tjej och en kille på gatan och tycke uppstår. När de råkar mötas igen på kvällen gör de slag i saken och stämmer träff på kaféet vid bron följande kväll. Men det här är ingen vanlig kärlekshistoria, för här inträffar en magisk händelse. Staden berättar för tjejen att de båda drabbats av onda ögat och att hennes utseende kommer att ändras när hon vaknar upp till den nya dagen då de ska träffas.

Dock missar hon den sista biten av förutsägelsen/förbannelsen som innebär att även han kommer att se annorlunda ut. De båda vaknar med helt andra ansikten och kroppar vilket gör livet minst sagt besvärligt.

Rumskompisen får ta hennes pass på apoteket där de båda arbetar. Dessutom har förbannelsen också tagit ifrån dem båda deras viktigaste talang så hennes läkarstudier går inte bra överhuvudtaget…

Han i sin tur vaknar helt chockad eftersom han inte fått någon varning. Han kan inte träna med sitt fotbollslag eftersom tränaren tar honom för en utomstående. Ändå bestämmer de sig att gå på dejt på kvällen, båda övertygade om att den andre ska vara där. Fint att se dem vänta vid varsitt bord i utomhuskaféets mörker utan att tappa hoppet. Såklart känner de inte igen varandra. Men snart börjar hon jobba på kaféet där de skulle träffas och han på bron med att utmana folk att mäta sin styrka genom att hänga i en metallställning som kaféägaren ställer dit åt honom.

Så flyter dagarna förbi och vi får lära känna dem, de lösspringande hundarna och den mysiga lilla staden där det bland annat pågår fotbolls-VM och alla tittar engagerat. Förbannelsen hävs inte men slutet blir ändå lyckligt i denna lågmälda och vackra skildring av georgisk kultur.

Allting är så vackert och enkelt, både deras lägenheters hemtrevlighet, parkerna, gatorna och de till synes lyckliga människorna som porträtteras.

I Brighton 4th får vi se in i den georgiska diasporan i New Yorks liv där de kämpar för överlevnad i dåligt betalda jobb med låg status. Den åldrade pappan reser till sin son i USA, med sig har han en speciell sorts ostar inpackade i örngott och sin hustrus önskan att ta med sonen tillbaka till Tbilisi. Den äldre mannen har en framgångsrik brottarkarriär bakom sig och med den en viss status och berömmelse.

Det visar sig att sonen, som bor på sin fasters pensionat tillsammans med en grupp andra män, har ett spelmissbruk som gör att han inte kan gifta sig för att få green card och ta sin läkarexamen.

Männen dricker, äter och sjunger de vackra georgiska stämsångerna tillsammans på pensionatet men ägnar sig även åt mindre trevlig utpressning av en man som de tycker utnyttjar papperslösa. Till slut kommer den gamle brottaren på en plan för hur de ska bli kvitt spelskulden….

Det är en film om fattigdom och ekonomisk migration med nedgångna smutsiga miljöer i USA men värmen mellan människor är påtaglig. En dramatisk och berörande berättelse.

The post Sevärda georgiska filmer first appeared on Opulens.