BIOGRAFI. Vill man få en lättillgänglig och allsidig beskrivning av Leonardo da Vinci, ja, då är det här en bok att börja med, skriver Mathias Jansson, som läst Dick Harrisons biografi över den världsberömde allkonstnären.

Leonardo da Vinci är en av historiens mest berömda personer. Även om man inte är intresserad av konst så känner man till den ikoniska målningen av Mona Lisa och även om man inte är intresserad av teknik så vet man att Leonardo var långt före sin tid när han gjorde skisser på fantastiska uppfinningar som en helikopter och en pansarvagn. När Dick Harrison ger sig i kast med en biografi över Leonardo da Vinci finns det redan flera hyllmeter med böcker som har berättar om da Vincis liv och gärning ur alla möjliga perspektiv. Frågan är väl om det verkligen behövs ännu en bok om detta världsberömda universalgeni? 

Tanken med Historiska Medias serie med korta biografier om kända personer är nu inte att göra någon djupdykning eller detaljstudie av personens liv eller att avslöja sensationella nya rön. Tanken är att serien ska fungera som en allmänbildande introduktion till kända personer i världshistorien. Och Dick Harrison är förstås rätt person för uppdraget, eftersom han är en utmärkt skribent och folkbildare som vet hur man kan plocka russinen ur kakan när det handlar om ett omfattande historiskt material. Vill man få en lättillgänglig och allsidig beskrivning av Leonardo da Vinci, ja, då är det här en bok att börja med. 

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

I biografin får vi följa da Vincis från barndom till ålderdom och Harrison berättar om konstnären Leonardo, men också vetenskapsmannen, musikern, författaren och festfixaren. Trots avsaknad av högre utbildning rörde sig Leonardo obehindrat mellan humaniora och vetenskap och förnyade både konsten och vetenskapen på olika sätt. Nyfikenhet och rastlöshet verkar ha varit hans främsta drivkrafter. I biografin använder Harrison sina gedigna historiekunskaper för att sätta in Leonardo i ett historiskt sammanhang vilket underlättar förståelsen om hans kringflackande liv och hans intresse för bland annat krigsmaskiner.   Italien var under renässansen en region som bestod av flera olika furstendömen som låg i konflikt och tävlade med varandra. Som begåvad konstnär och vetenskapsman fanns det därför en hel del rika uppdragsgivare att välja mellan och någon som hade nya idéer angående krigföring och försvar var alltid välkommen.

Leonardos liv, är som många andra berömda personers, kringgärdat av många myter och anekdoter. Det finns många olika tolkningar och teorier om hans levnad, men Dick Harrison håller ett kritiskt öga på sitt material och är inte rädd att ifrågasätta tidigare forskning och myter kring Leonardo da Vincis liv. Sammanfattningsvis är det här en mycket välskriven och välbalanserad biografi för den som vill börja lära känna Leonardos mångfacetterade livsgärning.

The post Välskriven och välbalanserad Leonardo-biografi first appeared on Opulens.

The post “Salvator Mundi” skulle hänga bredvid “Mona Lisa” first appeared on Opulens.

OMSTRITT KONSTVERK. Det är omstritt vem som verkligen har målat mästerverket Salvator Mundi. Att verket är i privat ägo försvårar en underökning av saken. Om detta skriver Ida Thunström idag.

År 2017 såldes en nyupptäckt målning av Leonardo Da Vinci, Salvator Mundi, på Christie’s i London. Den gick för den rekordhöga summan 450,3 miljoner dollar, till en dold köpare som senare visade sig vara Mohammed bin Salman, Saudiprinsen. Sedan dess har det emellertid inte varit möjligt att betrakta den fenomenala tavlan, eftersom prinsen helt fräckt och kompromisslöst, gömt undan den för världen. Minst sagt oschysst gjort, men inte helt utan anledning. Sedan verket sålts har nämligen dess äkthet allvarligt ifrågasatts. Av ett otal experter. Det finns idag tillräckligt mycket som tyder på att just den här målningen inte är gjord enbart av Leonardos hand, utan av hans verkstad, för att värdet på målningen ska sjunka avsevärt. Mohammed bin Salman är alltså med rätta lite skakis över att det ska uppdagas att det unika konstverket inte är fullt så jätteunikt som man trott. Enda sättet för honom att bevara verkets ”äkthet” är alltså att blåvägra att lämna det ifrån sig så att inga vidare undersökningar kan göras. Och det är precis det han gör.

The post Vem har målat mästerverket? first appeared on Opulens.

STIPENDIAT. Just nu visar Konstakademien verk av utställningsstipendiaten Amalia Årfelt.  Vår recensent Maria Johansson har sett utställningen och möter en konstnär som i sitt skapande bjuder på sig själv men aldrig låter sig  ägas.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Amalia Årfelt — utställningsstipendiat
Konstakademien, Stockholm
6/10-11/11 2018

Ibland faller konstnärer mellan stolarna av oförklarliga skäl. Men det betyder inte att hon varit overksam.När Amalia Årfelt som elev på konsthögskolan visade den mångbottnade målningen Bjudningen (en nästan sex meter lång målning med inspiration från Leonardo da Vincis Nattvarden, Rousseau och Picasso) eller ett enormt elefanthuvud som sakta vickade på huvudet tänkte jag att en ny stjärna på konsthimlen var född. Men hennes konst har inte synts i de kommersiella galleriernas utställningar i den utsträckning jag hade förväntat mig.

Årfelt har som många flitiga konstnärer en stor produktion bakom sig. Det rör sig om en produktion som består av målningar, skulpturer, grafiska blad och utsmyckningar på offentliga platser.

Hennes statyett Gullspira, som fått sitt namn efter geten i Laura Fitinghoffs bok Barnen från Frostmofjället, med förgyllda horn och en skälla i äkta guld, delas ut varje år som filmpris till någon som gjort goda insatser inom barnfilmen. Samma get finns sedan 2017 att se i ett större format på en gågata i Sollefteå.

När man går in i Amalia Årfelts värld är det lätt att tro att man går in i paradiset. I första ögonblicket verkar hennes bildvärld och estetik naiv och kan kanske till och med te sig lite för snäll. Men det är den inte.

Den är däremot generös, färgglad, och organisk. Dekorativ men också subjektiv. Sedan  — helt plötsligt, liksom som när du bara tittat bort ett ögonblick, har hon inlemmat tillvarons mörka och mer lömska sidor i sin lustgård.

Årfelt bjuder på sig själv men låter sig aldrig ägas. Som konstnär äger hon sin värld men gör inte några vårdslösa övertramp. Hon försöker aldrig få något att verka vara något annat än vad det är och hon konstruerar inte.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Det är så att Årfelt målar mycket och i både stort och smått format. Ibland är målningarna en aning flacka men så plötsligt stramar hon upp bildvärlden. Balanserar motsatser som öppet och slutet, tillfälligt och planerat, inbjudande och nonchalant med varandra.

På samma sätt jobbar hon med skulpturerna, många till antalet och i växlande format och material. Ibland liksom hastigt gjorda och sedan omsorgsfullt, genomtänkt, skarpt.

Det verkar som att hon tålmodigt och lagom nonchalant väntar in sina figurer tills de skapat sitt eget universum. Trumpna, glada, lömska, sura eller bara vänliga är de sedan plötsligt där med en fullständig självklarhet.

The post Generös och organisk bildvärld first appeared on Opulens.

KONSTÅRET. “Det som gjorde henne så viktig förra året var hur hennes konst lyckades transcendera sin ursprungliga betydelse genom att tilldelas en tydlig position i den övergripande kontext som är samtiden. Konstnären var närvarande”, skriver Ida Thunström om Marina Abramovic.

Årets sista vecka brukar präglas av bedömningar av det år som gått. Listor som värderar och avgör vad som varit störst och bäst eller sämst och fulast. Nu placeras skeenden och företeelser i små behändiga lådor, knyts ihop och arkiveras. Vi går vidare. En del nödvändiga förenklingar och det gångna året är överskådligt. Vi har en tendens att, som samhälle, gemensamt utnämna det som är viktigast, det som är bäst. Detta något blir sedan till att stå för allt det som vi läser in, vi lägger en betydelse över det som inte alltid representerar hela sanningen. Det kan därför vara värdefullt att ibland gå tillbaka och rota i gamla lådor.

Andy Warhol är en bra låda. Hela hans konstnärskap (inte bara Brilloboxarna) kan användas i de flesta diskussioner. Men det handlar inte enbart om det han ville säga, utan också om det vi hade behov av att han skulle berätta. Såhär i efterhand, vårt behov av tydliga symboler. Ett konstnärskap blir just så viktigt som vi som betraktare gör det. Vi kan skapa en konstnärsmyt som vi behöver, och sedan klistra på det vi behöver ha sagt. Vi ser Warhols tidsperiod genom Warhols ögon och vice versa. Vår historia i Warhols bilder fram och tillbaka i ett märkligt orsakssammanhang. Bra så. Vi behöver som sagt förenklingar, och vi skaffar oss nya ikoner och symboler hela tiden. Skapar boxar och går vidare.

Ett nytt år alltså, och jag tillåter mig att utvärdera det gångna: Den bästa, viktigaste utställningen i Sverige 2017? The Cleaner, Marina Abramovics retrospektiv på Moderna Museet såklart. Och i Danmark? Abramovic igen, på Louisiana, vilken skulle det annars vara? En massiv utställning av ett mästerligt konstnärskap, pionjär och performancekonstens drottning. Men det är inte därför hon toppar min lista. Det som gjorde henne så viktig förra året var hur hennes konst lyckades transcendera sin ursprungliga betydelse genom att tilldelas en tydlig position i den övergripande kontext som är samtiden. Konstnären var närvarande, hennes varma och personliga självbiografi Gå genom väggar gavs ut av Brombergs förlag, och plötsligt var hon överallt. Hon gav oss en intensiv och öm berättelse, som vi kan spegla och återskapa som en symbol för 2017 och det vi var. Marina Abramovic blev ett fenomen. Och fenomen blir ikoner. Och ikoner berör.

En annan biografi, om dock inte självbiografi, som utgavs 2017 var Walter Isaacsons bok om konstnären (och vetenskapsmannen) Leonardo da Vinci. Denna fullständigt odödliga konsthistoriska person som målat både Mona Lisa och Nattvarden, två av konsthistoriens allra största ikoner.

Det händer då och då, i små steg, att vi omdefinierar det förflutna, och i november 2017 blev Leonardo da Vinci högaktuell. Salvator Mundi, en målning som länge ansetts vara utförd av en av da Vincis lärjungar, har omvärderats. Det har nu fastslagits att den är gjord av mästaren själv. Vi har endast ett tjugotal av da Vincis målningar bevarade, och då är det självklart att det blir dyrt när det dyker upp ett nytt verk. Priset blev svindlande högt, såldes för den högsta summan någonsin på en auktion. Jesusbilden Salvator Mundi är enligt mig en ovanligt vacker målning, men de dryga 450 miljoner dollar den gick för handlar inte bara om dess konstnärliga värde. Vad hade hänt om samlare och konsthandlare världen över inte hade godtagit att målningen är en äkta da Vinci? Om ingen hade budat på verket? Det krävdes ett gemensamt avgörande. Salvator Mundi är som sagt ett enastående konstverk, men det är i första hand faktumet att det nu plötsligt rör sig om en äkta da Vinci som gör att priset känns nästan rimligt.

Jag återvänder till symbolen Warhol, som fortfarande färgar hur vi ser på ett helt årtionde. En passande förenkling. Var sak på sin plats, stänga lådor och gå vidare. Paketet Warhol är en oersättlig symbol. Tydlig och användbar och viktig. Liksom Leonardo da Vinci var för sin tid och kanske nu… efter 2017 års utvärdering… även Marina Abramovic.

Alla artiklar av Ida Thunström

The post Oersättliga symboler first appeared on Opulens.