KONFLIKTER. Mänsklig ondska i sin mest nakna form är inte knuten till en bestämd tid eller plats. Ondskan känner inte till sådana hinder. Den förekommer överallt där konflikter finns, skriver Robert Myhreld.

Ibland blir det som så att man lär sig något när man läser. Ofta oavsiktligt, som en oväntad konsekvens. Kanske slår en insikt rot. Eller åtminstone vad man tror är en insikt. Vi antar alldeles för mycket om oss själva. Vi vet jämrans mycket uppå en grund av i princip ingen kunskap alls; vi kan nästan ingenting om nästan allting.

När jag läser om krigsåren i Europa slår det mig om och om igen med vilken frenesi människor tog tillfället i akt att mörda under skydd av kriget. I Polen. I vad som idag är Belarus. I Ukraina. Antingen var det helt egna initiativ eller genom ett direkt samarbete med tyskarna.

Hatet hade naturligtvis funnits länge och när omständigheterna blev som de blev fanns det inga hinder. Läs Europa mot judarna 1880–1945 av Götz Aly. Där har vi undervisningsmaterial.

Fokuset ska i skolan inte enbart ligga på Förintelsen och inte enbart på att just det kan hända igen. Så snäv är inte utbildningen idag, men vad vi måste ta med oss är att det kan hända igen, men då antagligen inte med drivkraften att utrota enbart judar. Kanske krävs det bara en stor, homogen och med makt bestyckad grupp vars världsbild frätts sönder inifrån. Och en flathet hos övriga utanför denna grupp. Kanske främst det.

Mänsklig ondska i sin mest nakna form är inte knuten till en bestämd tid eller plats. Ondskan känner inte till sådana hinder. Den förekommer överallt där konflikter finns. Ibland behövs inte ens det. Och ondskan är inget abstrakt. Ondskan är människan. Och vi fortlever genom epokerna. Det vackra är att det alltid finns människor som motarbetar ondskan. Oaktat riskerna de tar. Det går aldrig att skylla på omständigheterna. Det är alltid en majoritet som inte handlar mot allt förstånd. Emellertid betraktar jag här inte handlande som ord, ögonkast eller att inte ta en diskussion som ett handlande eller icke-handlande. Oaktat tidens politiska eller moraliska förhållanden finns alltid valet att göra det ena eller det andra.

Det finns många andra exempel som är mer eller mindre läs- och sevärda. Vissa går på djupet, andra låter ondskan ligga strax under ytan. Etty Hillesums och Mihail Sebastians dagböcker är bra vittnesbörd. Det finns mycket av Hanna Krall att läsa och som bör läsas. Leo Feuchtwangers Väntsalstriologi är givna. Robert Antelmes The Human Race som är bland det bästa jag läst oavsett kategori. Men det kan lika gärna vara i Francos Spanien (Rösterna från floden av Jaume Cabré), filmer om folkmordet i Rwanda (Hotel Rwanda exempelvis), barn som flyr från Mexiko till USA (De förlorade barnen av Valeria Luiselli), i Argentina (Mullvadarna av Félix Bruzzone).

Om det är något jag vet, så är det att det bland oss vandrar människor som vid fel förhållanden kommer agera som om det inte funnits en historia.

The post Myhrelds marginalanteckningar: Mänsklig ondska first appeared on Opulens.