NYTT & FRÄSCHT. Jag orkar inte. Jag har ingen inspiration att skriva. Det är så mycket annat i mitt liv som pockar på min uppmärksamhet. Så då är väl det bästa att inte skriva veckans Tankespegel helt enkelt?

Å andra sidan: alla mina trogna läsare kanske blir ledsna och besvikna om de inte får ta del av mina förvirrade ord om livsrelaterade företeelser, och vem vet vad dessa trogna läsare då kan ta sig till? De kanske blir självdestruktiva, eller helt enkelt imploderar?

Eller kanske de söker sig till andra forum, de kanske rentav glömmer bort mig helt och hållet om jag inte ständigt fyller på med nya texter? Sånt har hänt förr. Jag kommer ihåg att jag såg några avsnitt av teveserien Robinson för ett antal år sen. En av deltagarna var begravningsentreprenör, och han blev plötsligt väldigt känd. Under minst ett halvårs tid fanns han med på var och varannan löpsedel.

Ja, naturligtvis inte lika känd som Leif GW Persson, som ju under tjugo år varit på Expressens och Aftonbladets löpsedlar minst fem dagar i veckan. Leif GW om: corona, klimatkrisen, fästingsäsongen, eurovision, trafikkaoset, nakenchocken, sin reumatism, sitt spritmissbruk, sin fetma, valet, skolskjutningen, Palmemordet, snöstormen och så vidare.

Inte lika känd som Leif GW som sagt, men ändå. Alla ville ha med denne begravningsentreprenör i sina olika sammanhang. Fångarna på fortet, Superstars, Skavlan, Stjärnorna på slottet, Big Brother, Arga snickaren VIP, ja, helt enkelt alla. I ett halvår. Sen dog det ut för begravningsentreprenören.

Det ska vara nytt och fräscht. Det är viktigt. Folk vill ha sånt. Inget gammalt dravel, nej nytt och fräscht, det är det som gäller. Det är därför jag skriver min artikelserie på Opulens. Jag vet vad folk vill ha. Nya fräscha betraktelser och reflektioner varje vecka. Om spännande och aktuella företeelser, som livet, döden, människor och slaktsvin.

Jag vill vara som Tomas Ledin och Bert Karlsson och Donald Trump. De är väldigt bra på att veta vad folk vill ha, och så ger de det till folket. De är mina förebilder, jag vill vara som de. Jag vill skapa musik som alla gillar, jag vill företräda en politik som attraherar folkdjupen.

Men det är inte lätt, ska ni veta. Att göra en låt som folket tycker om, det är inget man gör i brådrasket inte. Folket är väldigt kräset, endast det bästa är gott nog. Arvingarna till exempel. De är ju experter på att göra låtar som folk vill ha, men jag har jättesvårt att få ihop såna där texter.

Eller Sverigedemokraterna. I deras partiprogram står ingenting om kultur, och det är precis så som folk vill ha det. Kultur är onödigt. Konst är skräp, litteratur är skit, och så vidare. Om inte konsten ser ut som fina foton av vackra landskap vilket är väldigt imponerande och underbart, och litteraturen består av spännande polisromaner av Leif GW Persson förstås, med hans mansgrisiga polis i huvudrollen, för då är det jättebra. Men då är det inte kultur, utan då är det nånting annat. Nåt som hela folket gillar. Masskultur kanske man ändå skulle kunna kalla det.

Så jag vill vara som mina förebilder, men jag misslyckas ständigt. Jag blir nog aldrig den nya Blondinbella, Guillou, GW eller Bert. Jag har inte den rätta talangen, jag kan inte tala till folket på det sätt som folket gillar.

Men jag har i alla fall bestämt mig – jag skriver ingen Tankespegel denna vecka. Det får gå som det går helt enkelt. Men hoppas på en storartad comeback nästa vecka med en rykande aktuell text om dinosauriernas uppgång och fall!

The post Tankespeglar: Inställd Tankespegel first appeared on Opulens.