SKIVNYTT. Bo Bjelvehammar har lyssnat på Lars Demians tionde album och uppskattar det unika soundet och den fräna satiren.

Vem e det som bestämmer med Lars Demian
Erototon

Vissångaren och textförfattaren Lars Demian släpper nu sitt tionde album, ”Vem e det som bestämmer”. Med honom finns eminenta musiker – David Tallroth och Love Meyerson. Medverkar gör även körsångarna Julia Frej, Yrsa Schau och Thomas Pareigis.

Text och musik rör sig fritt i skilda musikaliska landskap – om något nu ska genrebestämmas, då kan vi säga – visa, pop, rock med inslag av cabaret.

Det går även bra att kalla allt samhällsbilder, politiska kommentarer eller burlesk samhällssatir.

Texterna är centrala

Lars Demian står i huvudsak för all text och musik, men både medmusiker och kör skapar tillsammans en större och mera expressiv musikalisk, organisk enhet.

Texterna är centrala, karaktärsstarka, absurdistiska, dråpliga och allmänmänskliga.

Med Lars Demians tolkningar och säregna röst, bildar de en tonbild, som inte är lik någon annan i Sverige.

Texterna är inte vackra eller polerade, oftare oborstade och dräpande vassa, som rop utifrån från utmarkerna, nära träsken. De som styr, ställer och bestämmer avgör gränsdragningar. Dessutom bryr dessa sig bara om sig själva och inte andra.

För några går det att vara kvar och stanna utanför murarna, men för andra finns det inget val, de hamnar på kåken. Och där får de fundera på livets gåtor, som de stora likheterna mellan djur och människor. Också avgörande skillnader, djur skriver inte sonetter, det kan människor göra.

Demian är en frän satiriker

Lars Demian är sällsynt frän i sin samhällskritik, som när han talar om nazisterna i småstaden.

Du behöver inte dela Lars Demians samhällsvärderingar, men man måste visa respekt för hans åsikter och beundra hans enkla och lättillgängliga tilltal. Och lägg därtill Lars Demians känsla för människor och miljöer.

The post Demian bjuder på frän satir och unikt sound first appeared on Opulens.

FOLKVISPOP. ”Vera Vinter är onekligen en unik röst i svenskt musikliv. Tack vare sången och texterna, men minst lika mycket genom sitt trolska sound,” skriver Erik Bovin som lyssnat på hennes aktuella album.

Från mitt berg med Vera Vinter
Bjärka Records

Artisten Vera Vinters hemtrakt Stora Lappträsk, är trots namnet en liten by utanför Kalix med färre än 30 invånare. Hennes stämma klingar välbekant för desto fler tack vare samarbeten med stora artister som Petra Marklund, Rikard Wolff och Staffan Hellstrand.

Som soloartist är hon dock en smula underskattad. Frågar man mig förtjänar hon en större publik. Hon har helt resolut visat var skåpet ska stå som artist, album efter album, ända sedan debuten 2012 med ”Idyll”.

En höjdpunkt i diskografin är i mitt tycke ”Lios” (2022). Samarbetet med violinisten, låtskrivaren och producenten Hanna Ekström resulterade i ett atmosfäriskt och experimentellt album med texter skrivna på kalixmål.

Även på nya albumet ”Från mitt berg” har hon haft Ekström till sin hjälp som producent. En genomtänkt produktion där Vinters vackra röst står i fokus.

De två första spåren på ”Från mitt berg” ger dessvärre ett osäkert och pretentiöst intryck. Mina farhågor väcks. Det är inte utan att man undrar vart albumet ska ta vägen. Osäkerhet är annars inget man förknippar med denna artist, djupt rotad som hon är i den norrländska myllan, därtill känd för att leverera högkvalitativ norrländsk vis- och folkpop, eller norrbossa som hon själv kallar sin musik.

Det vänder, tack och lov. I ljuvliga “Allt vackert” sjunger hon om att försonas med sig själv och sitt liv så som det blev: ”sluter fred med mörkret / tackar för det som blev”.

Det händer att hon tar sig en tur längs minnenas boulevard, som på ”1992”. Oftare uppehåller sig låttexterna vid nuet, med en uppmuntran om att bejaka det fullt ut. Texterna är tillräckligt poetiska och välskrivna, för att hon ska kunna mäta sig med poplyriker som Lisa Ekdahl och Kjell Höglund.

Kanhända går det skönja andliga övertoner i budskapet om att se det stora i det lilla, liksom i Vinters sällsamt nära förhållande till naturen, som om musiken hörsammat den tyska poeten Hölderlins uppmaning: ”Kom ut i det öppna, min vän”.

Vera Vinter är onekligen en unik röst i svenskt musikliv. Tack vare sången och texterna, men minst lika mycket genom sitt trolska sound. På detta album är det akustiskt, avskalat och jordnära med underskönt vackra stråkar, som när så behövs, förhöjer musiken.

Albumets starkaste spår ”Lyssna” och ”Sjung din sång” handlar båda två om att följa sin inre kompass. Vera Vinter lever onekligen som hon lär; hennes musik är av det kompromisslösa slaget, även om hon just denna gång bjuder på ett rakare och, i ärlighetens namn, något svagare album (men som vittnar om en hög lägsta nivå). Eftersom större delen av Musiksverige består av trendkänsliga posörer är ny musik från en artist av denna kaliber extra välkommet.

The post Vera Vinter ‒ en unik röst i svenskt musikliv first appeared on Opulens.

INDIEPOP. KAJ är inte det enda musikfenomenet från Österbotten. Månskensbonden briljerar med välskrivna låttexter, genomtänkt ljudbild och finlandssvensk charm. Det konstaterar Erik Bovin som lyssnat på det nya albumet ”Svindel och lågtryck”.

Svindel och lågtryck med Månskensbonden
Septembernatt

Det är som modern österbottenskildrare Markus Bergfors, a k a Månskensbonden, gjort sig ett namn. ”Svindel & lågtryck” utgör finalen på den albumtrilogi som inleddes 2018 med ”Vårat ödeland”. Han har rosats för sina musikaliska betraktelser över uppväxten, glesbygden och vad det innebär att återvända hem.

På nya skivan möter vi en artist som ständigt befinner sig på resande fot. Som lyssnare tilldelas du rollen som medresenär. Det är bara att följa med, särskilt svårt är det inte då musiken skickligt fångar känslan ombord på en båt eller ett tåg ”som reser genom natten”.

Spåren på det nya albumet är inte lika omedelbara som på de förgående alstren. De växer dock för varje genomlyssning, och den som lyssnar noggrant belönas.

”Riktiga” instrument möter elektroniskt i sömlös förening. Med Skelleftebördige Henrik Oja som producent är det i sin ordning att musiken påminner en aning om Säkert!. Att tankarna leds till Vasas flora och fauna är inte heller konstigt då bandmedlemmarna Tina Kärkinen och Daniel Ventus medverkar.

Det finns ett stråk av nordiskt vemod i ”Svindel & lågtryck”. Rotlösheten botas inte utan befästs snarare av resorna till Paris och Chicago. Riktigt hemma är Månskensbonden kanske bara i musiken. Briljerar gör han hur som helst – med välskrivna låttexter, en genomtänkt ljudbild kryddat med en stor dos finlandssvensk charm.

The post Månskensbonden ‒ briljant indiepop från Österbotten first appeared on Opulens.

SKIVNYTT. Bo Bjelvehammar har lyssnat på nya albumet ”Medan Viskan rinner” och konstaterar att Claes Pihl än en gång visar sig vara en god låtskrivare samt en skicklig gitarrist.

Medan Viskan rinner med Claes Pihl
Kakafon Records

Viskan är en av de fyra åar som mynnar ut i Halland och som alla minns från skolramsan. Jag har med egna ögon sett den slingra genom Borås.

Vissångaren Claes Pihl är uppvuxen nära Viskan och vattnet följer honom genom albumets tio sånger. Han har skrivit både text och musik till alla sångerna, utom en.

Redan våren 2000 kom hans första album. Detta är det fjärde och än en gång visar han sig vara en god låtskrivare och en skicklig gitarrist.

På albumet ”Medan Viskan rinner” medverkar likaså Henrik Cederblom på gitarr och Johan Bengtsson på kontrabas. Tillsammans med Pihl utgör de en dynamisk och samstämd trio.

Claes Pihl är en vardagsskildrare och vi får följa hans liv från liten pojke till domesticerad arbetare.

I korta livsberättelser och blottlagda minnesfragment får vi följa ett liv, som ligger öppet i en finurlig lekfullhet med mörka underströmmar.

Utan krusiduller, rent, avskalat och nära, rör sig trion med lätthet över olika genrer från en märkbar jazzorientering till klassisk visa.

The post Claes Pihl imponerar med dynamisk viskonst first appeared on Opulens.

KJELL HÖGLUND. ”Han kunde ha kommit var helst ifrån, en trubadur från Kung Arturs England, en herrelös hund, en desertör” påstår förhandsreklamen för Anders Sundelins bok om Kjell Höglund som kommer i september. Om sångaren, låtskrivaren och författaren Kjell Höglund, visste jag inget förrän nu. En förklaring är att jag under många år uppehöll mig utomlands, bland annat i Antipodien. Nu vet jag mer, både genom allt som finns om Höglund på internet och en dokumentär på SVT Play, “När tåget lämnat perrongen”.

Lägg därtill en originell trycksak som förlaget Farozonen just gett ut och som säkert redan är ett samlarobjekt: ett avlångt pappersark finurligt sammanvikt så att man ser en bokstav i taget. Utfällt kan man läsa i versaler DESERTÖREN, med ett N som första sida och med EJ på en banderoll. På baksidorna finns den långdikten, från 1978, som inte mist sin aktualitet.

Den encyklopediske Kalle Lind, ständigt närvarande i tryck och i radio, har skrivit ett bra förord: ”Desertören är en av Höglunds legendariska långlåtar, närmare sjutton minuter lång (…) så revolutionär att den ifrågasätter revolutionärerna. Det är en sång som uppmanar oss att desertera, att inte bli kanonmat, att inte marschera i ledet oavsett hur vackra parollerna är, att slåss genom att vägra slåss. Somliga ord må vara daterade, andemeningen är tidlöst tänkvärd och evigt kjellhöglundsk.”

IVO HOLMQVIST

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Kjell Höglunds tidlösa tänkvärdheter first appeared on Opulens.

VISOR. ”Dan Berglund är en förstklassig vissångare, till detta kommer att hans texter håller en mycket hög nivå.” Det skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på Berglunds nya album ”Liv och dikt”.

Liv och dikt med Dan Berglund
Visor
Kakafon Records

Dan Berglund är sångare, poet och låtskrivare och ”Liv och dikt” är hans sjunde album. Ett knippe, närmare bestämt tio, visor med ungdomlig spänst och ett genreöverskridande sätt att närma sig, främst en kommenterande samhällskritik, både med ett vardagsfilosofiskt djup och en poetisk mättnad.

I synen på aktuella samhällsfrågor är det inte som ett yvigt gapande på barrikaderna, snarare ett ömsint och humorfyllt formulerande av vardagligheter. Inte sällan ett ivrigt bläddrande i minnesalbum.

Alltid egensinnigt och välformulerat på en särskild göteborgska – tanken känns så fri, som om tanken kan flyga, tanken har vingar. Alltid blåser en egen vind genom text och musik, ibland med stänk av finsk tango, ibland med flikar av sunkig garagerock. Men jag tänker också ofta vid lyssnandet på Dan Andersson och C M Bellman.

Dan Berglund är en förstklassig vissångare, till detta kommer att hans texter håller en mycket hög nivå. Dessutom har han god hjälp av framstående musiker som Staffan Svensson på flygelhorn och trumpet och Henrik Cederholm på olika instrument. Den sistnämnde har även arbetat med de musikaliska arrangemangen.

The post Dan Berglund är en förstklassig vissångare first appeared on Opulens.

MUSIKAKTUELL. Joel Alme är både album- och turnéaktuell. Elin Stadenberg fick ett samtal med musikern.

The post Helgporträttet: “Jag pratar bättre genom musik” first appeared on Opulens.

VISMUSIK. “Det är ett album som med sina ord och sin musik, vid upprepade lyssningar ger mod och tröst. Sofia Karlsson och hennes goda medmusiker skapar en storhet. Allt är stort och vackert, albumets design och formspråk är utsökt”, skriver Bo Bjelvehammar.

Sånger från broccolifälten
med Sofia Karlsson
Sally Wiola Music

Sofia Karlsson växte upp i stockholmsförorten Kärrtorp, som ligger intill Bagarmossen och Skarpnäcks gård. De första universiteten var Kommunala Musikskolan och Kyrkokören i Kärrtorp. Hennes släkt är av statarblod från Sörmland och Norrbotten.

Nu har hon funnit en ny plats i sitt liv och har flyttat från Stockholm till Hälsingland.

De allra flesta låtar, ofta i folkviseton, har Karlsson gjort själv, inte sällan med stöd av sina medmusiker.

Det märks att hon är erfaren och ordsäker, efter tjugo år som artist och efter att ha gett ut ett tiotal album.

Ofta är det i texterna reflektioner över våra liv och kommentarer till företeelser och fenomen. Sofia Karlsson ringar snabbt in ett tillstånd och en stämning, och låter den arbeta genom hela texten. Hon är öppen och generös i sina klangbilder och sina närmanden till svåra frågor.

Det som märks med tydlighet är rörelsen och förflyttningen, det är det som driver livet, livet kräver en uthållighet och Sofia Karlsson blottlägger en livsoptimism. Vägen går framåt. Hon visar på en kärlek till det långsiktiga och det hållbara och hyllar långsamheten – jag tänker genast på de långsamma vingslagen hos korpen och långsamheten i kråkans avvägningar vid patrulleringen.

Sånger från broccolifälten är ett album som med sina ord och sin musik, vid upprepade lyssningar ger mod och tröst. Sofia Karlsson och hennes goda medmusiker skapar en storhet. Allt är stort och vackert, albumets design och formspråk är utsökt!

Det finns ett credo, som jag ofta återvänder till – det är sällan bättre på en annan plats!

The post Ett album som ger mod och tröst first appeared on Opulens.

INTERVJU. Med anledning av ett nytt singelsläpp, Five times a day, med Bara Karin har Opulens ställt några frågor till henne angående den nya låten. Här nedan kan du även läsa låttexten och se videon.

Karin Johansson är producent och artist som gör musik under namnet Bara Karin (du kan följa henne på Instagram och på Facebook). För två år sedan presenterade vi hennes musik på Opulens prosa och poesi-avdelning. Nu i början av maj har hon släppt en ny singel med tillhörande musikvideo, som kommer att följas av ett album i höst. Singelns titel är Five times a day.

Även denna gång är det ett feministiskt budskap i låtarna där Bara Karin blandar allvar med humor och singeln tar även upp psykisk ohälsa. Vi ställde några frågor till henne inför släppet:

Vad har du för tankar kring det kommande albumet?

– Det kommande albumet Just one swipe away handlar om tillgängligheten och förgängligheten. Att allt är tillgängligt för oss men just därför också förgängligt – du kan alltid bli ersatt av någon annan. I Five times a day köper männen sex av en amfetaminberoende psykiatripatient, deras fruar blir ersatta när de inte vill vara med och förverkliga det männen sett i porrfilmerna.

– Tematiken och den röda tråden i ett album är viktig för mig. Från början hade jag med en låt som hette Tinder Gold men den var alldeles för romantisk och fick därför inte vara med på plattan, ha ha.

Vad vill du lyfta fram eller förmedla med din musik?

– Med min musik vill jag skildra livet som kvinna; som kvinna i musikbranschen och som kvinna i en heterosexuell partnerrelation i ett patriarkalt samhälle. Jag vill göra det utan omskrivningar för att lyssnarna ska känna igen sig i stället för att tänka ”varför är inte mitt liv/min relation lika fluffig och rosa som hennes?”

Kan du säga något om låttexten till aktuella singeln? 

– Five times a day handlar om livet på en sis-institution. Jag jobbar som psykolog och texten är inspirerad av det jag fått erfara när jag jobbat inom psykiatrin och samarbetat med socialtjänsten. En gång satte en socialsekreterare en prislapp på en patient, påtalade hur dyrt det var för socialtjänsten att ha hen på sis-hemmet. Det blev första raderna till låten.

– Låten handlar också om konsekvensen av okunskapen om olika diagnoser, särskilt ADHD och hur det kan yttra sig hos kvinnor. Psykiatrin går enligt mig mer och mer mot en så kallad medicinsk modell där vi medikaliserar lidanden och försöker lösa det med läkemedel. Jag jobbar numera på en mottagning där vi träffar de som utsätts för våld i sin partnerrelation och de som säljer sex. Sedan jag började där har jag förstått hur tokigt det kan bli när psykiatrin försöker lösa en så kallad depression med SSRI när det egentliga problemet är att kvinnan blivit tyst och tillbakadragen som en strategi för att undgå våld från sin man.

Du har ett tydligt feministiskt budskap i din musik. Varför är det viktigt för dig att förmedla?

– Jag skulle kunna göra pop där jag sjunger om mannen jag saknar och hur fantastiskt det är när vi är tillsammans, det är vad flest verkar vilja lyssna på idag. Men det finns redan tusentals sådana artister som bidrar till att vidmakthålla idén om den romantiska och samtidigt jämställda relationen som möjlig. Sådan musik bidrar till att alla sneglar på andra och undrar varför deras relation inte är som alla andras verkar vara. Men dom jämställda romantiska relationerna finns väl inte? Det är bara populärmusiken som får oss att tro det.

– Det sjungs allt för mycket om riddare på vita hästar som räddar kvinnorna ur ensamheten. Men även i en tvåsam heterosexuell relation idag finns en ensamhet, den existentiella ensamheten som uppstår när man inser att ens manliga partner aldrig kommer att förstå vad det faktiskt är att vara kvinna.

I din musikvideo ser vi dig i en sjukhuskorridor tillsammans med en dansare, utklädd till sjuksköterska eller läkare. Det är både vackert och berörande. Berätta lite om varför du bestämde dig att spela in videon så?

– I psykiatrin är man, liksom i patriarkatet, avhumaniserad. Man går där i sina vita arbetskläder och ibland även patienten.

– Idén som psykolog är också att du inte ska berätta något om dig själv för dina patienter. Jag behöver musiken för att få dela mina erfarenheter med världen och ibland kan jag tänka att min musik hjälper andra mer än mina ord i terapirummet – man missar ofta det strukturella perspektivet som psykolog.

Här kan du se videon till Five times a day

Det går också bra att lyssna på låten här.

Five times a day

Social security tells me
it takes seven thousand five hundred crowns
to keep me safe
within this cage

I take amphetamine five times a day
to stay awake
in this cage
it’s a lot cheaper
than cutting deeper

Five times a day makes the doctor go away
five times a day
five times a day

BDD OCD ADHD
BDD OCD ADHD

I need someone to hold me tight
so I let daddies pick me up
late at night
I make them frown
when I go down
I use my tongue better than them
they never tell it to their wives
and the price?
the pills get cheaper
when I go deeper

Five times a day makes the doctor go away
five times a day
five times a day

The post Bara Karin – skivaktuell med feministiskt budskap first appeared on Opulens.

ALBUMSLÄPP. I morgon släpps Annika Norlins nya album Mentor. Det är det första album artisten ger ut under det egna namnet.

Norlin, som tidigare gett ut album under namnen Hello Saferide när hon sjunger på engelska och Säkert! när hon sjunger på svenska, släppte i höstas de två singlarna “Pengar” och “Hydra”. Den ena låten skriven på svenska, den andra på engelska, och upplägget att blanda låtar på olika språk kommer vara genomgående på albumet Mentor. 

– Att det blev hälften på svenska och hälften på engelska beror mest på att jag nog skrev texter på bägge språken till de flesta låtarna, sedan tog jag det jag tyckte blev bäst, sa Annika Norlin i ett pressmeddelande i samband med höstens singelsläpp.

– Tidigare har jag varit idédriven: “Nu ska jag göra en sådan här skiva.” Den här gången fanns ingen övergripande tanke, snarare en låt för låt-känsla, lite som ett blandband.”

Annika Norlin är född i Östersund 1977, och har sedan albumdebuten Introducing… Hello Saferide 2005 blivit en av Sveriges mest hyllade singer-songwriters, flerfaldigt grammisbelönad och 2018 års mottagare av Evert Taube-stipendiet. Hon debuterade även som skönlitterär författare 2020 med novellsamlingen Jag ser allt du gör, vilken nominerades till såväl Augustpriset som Borås Tidnings debutantpris.

Mentor släpps fredagen den 21 januari.

Anna Brynhildsen

The post Nytt album av Annika Norlin first appeared on Opulens.

BORTGÅNG. Den amerikanske artisten, skådespelaren och låtskrivaren Michael Nesmith, känd från The Monkees, är död, rapporterar Rolling Stone. Han blev 78 år gammal.

“Med oändlig kärlek meddelar vi att Michael Nesmith den här morgonen gick bort i sitt hem, omgiven av familj, i frid och av naturliga orsaker”, skriver hans familj till tidningen.

Nesmith var gitarrist i The Monkees, som nådde stora framgångar både som tv-serie och band. Bland deras hits märks “I’m a believer” och “Daydream believer”.

Efter att gruppen splittrades 1970 gjorde sig Nesmith ett namn som låtskrivare – bland annat skrev han “Different drum” som blev en hit med Linda Ronstadts band Stone Poneys – och producerade även film.

Då även Peter Tork och Davy Jones har gått ur tiden de senaste tio åren är Mickey Dolenz, 76, den sista levande medlemmen i The Monkees.

TT NYHETSBYRÅN

The post Monkees Michael Nesmith död first appeared on Opulens.

STIPENDIUM. Artisten, låtskrivaren och poeten Mattias Alkberg får 2021 års Taubestipendium, som delas ut av Tidningen Vi. Han får det för “att han i sin digra produktion av dikter och sånger ständigt lyckas balansera på avgrundens rand med ett snett leende på läpparna”, enligt juryn.

Stipendiet är ett låtskrivarpris som instiftades 1960 av Tidningen Vi och Evert Taube. Det är den enda utmärkelsen i Taubes namn där han själv deltagit i instiftandet.

Mattias Alkberg har sedan debuten 1992 givit ut nio diktsamlingar, 30 album och 26 ep, i eget namn och med olika bandkonstellationer. I höst turnerar han tillsammans med Jakob Hellman. Angående sitt skapande säger han i senaste numret av Vi:

“Jag försöker hålla hyfsade rutiner. Jag går upp på morgonen och dricker kaffe. Och så läser jag – inte nyheter, inte Facebook, utan poesi. Jag läser poesi och sedan skriver jag poesi. Efter lunch fortsätter jag – eller också inte. Jag har ju valt det här livet för att det ska vara fritt.”

Andra som har fått priset är Sofia Jannok, Jason ”Timbuktu” Diakité, Annika Norlin, Emil Jensen och CajsaStina Åkerström.

TT NYHETSBYRÅN

The post Mattias Alkberg får Vi:s stipendium first appeared on Opulens.