BÖCKER. Erik Bovin har tagit del av en aktuell rapport om bokbranschens utveckling under de senaste decennierna. Här följer hans reflektioner över hoten mot den fysiska boken.

Hur ska det gå för problemsegmentet? Ni som läste tredje delen i Stefan Lindbergs artikelserie i Expressen i fjol minns kanske anekdoten om ett samtal under bokmässan med en berusad höjdare i förlagsbranschen som myntade uttrycket för att beskriva den sorts litteratur som varken förlaget eller författaren tjänar på men som likafullt utgör en inte oväsentlig del av kvalitetslitteraturen. Alla som bryr sig det minsta om den kvalificerade litteraturens fortlevnad borde ömma för detta segment. Läget är minst sagt bekymmersamt. Det blir om inte annat tydligt för den som läser Svenska Förläggareföreningens nya rapport ”Det digitala genombrottet: Den svenska bokbranschens utveckling mellan 2003 och 2023”.

Minskad bokförsäljning

Att allt färre köper och läser fysiska böcker torde inte ha undgått någon. Jag har alltid tänkt att bokförsäljningen i vårt land minskat, ja, åtminstone sedan slutet av 80-talet. Det var trots allt då tv:n på allvar tog upp konkurrensen med boken om folkets uppmärksamhet. Fram tills dess var televisionen rätt tråkig. Med tv-såpornas uppsving och en ungdomskultur som sakta men säkert började leta sig in i televisionen blev dumburken desto mer attraktiv. Dessutom blomstrade pop- och videokulturen. Sedan kom 90-talet, ZTV och med det en ironisk och ytlig attityd som anammades av en ny generation. Beskrivningen av denna utveckling borde räcka som förklaring till bokens låga status, tänker jag.

Ett otippat rekordår för böcker

Men under millennieskiftet händer något och 2003 är, otippat nog, något av ett rekordår för bokförsäljningen. Faktum är att från 2003 fram till 10-talet öppnas det fler bokhandlar än det läggs ned. För 15 år sedan uppskattade man att 40 procent av befolkningen läste böcker regelbundet. En oväntat positiv trend som emellertid visar sig vara kortlivad. 2021 har siffran sjunkit till 31 procent.

Den fysiska boken är hotad

Det råder inget tvivel om att den fysiska boken är hotad. Siffrorna talar sitt tydliga språk. 2003 såldes 40 miljoner tryckta böcker. Sedan dess har försäljningen nästan halverats. I fjol såldes endast 24 miljoner tryckta böcker.

Bokbranschen har under lång tid präglats av en kärlek till boken. En markant förändring har dock skett i och med ljudboksboomen. Ljudbokskonsumenterna är i regel långt ifrån litteraturälskare, data som ger unik inblick i deras konsumtionsbeteende visar att påfallande många somnar med en ljudbok i öronen. När förlag köps upp av stora ljudboksförlag krävs ingen Einstein för att förstå att det hjärta som klappar för boken får ge vika för en mer cynisk litteratursyn liksom ett tänk i strikt kommersiella banor.

Skräddarsydda verk för ljudboksformatet

I dag existerar redan litterära verk skräddarsydda för ljudboksformatet. Dessa kallas inte romaner utan ”berättelser” och de som genererar flest lyssningar tycks vara utarbetade efter ett färdigt recept som lyder: färre huvudpersoner, fler verb och kortare meningar.

När det gäller en fysisk bok spelar det rent försäljningsmässigt ingen roll om läsaren struntar i att läsa ut boken. Men som förläggaren Svante Weyler påpekar i kapitlet ”Förläggeri i disruptiva tider” är det annorlunda med ljudboken: ”Lyssningen ersätts per minut och en uttröttad lyssnare är en direkt förlust för förlaget och författaren som tröttat ut honom eller henne.”

Att förlagen, tack vare data, på förhand vet vad lyssnarna vill ha och lönsamheten är avhängig förmågan att servera dem just detta förklarar varför vissa kommersiella författare är hårt styrda att skriva på ett visst sätt samt varför denna utveckling lär fortsätta. Om detta blir normen – varför behövs då alls författare? Ljudboksanpassad litteratur kan ju lika gärna produceras av AI.

AI oroar

I rapportens avslutande kapitel är man försiktig med att sia om framtiden. Likväl blottas en inte helt obefogad oro för en utveckling där förlagen tack vare AI bokstavligen kan komma att spotta ur sig böcker.

Norge en förebild

Rapporten avhandlar förlagens kriser och de utmaningar digitaliseringen medfört medan författarnas erkänt usla villkor ägnas mindre uppmärksamhet. Svenska författare har alla skäl till att titta avundsjukt på sina kollegor i grannlandet. Fasta bokpriser, generösa statliga stipendier och en inköpsordning som kort sagt går ut på att staten köper in mer än 700 exemplar av nästan all skönlitteratur leder till att norska författare är garanterade en viss inkomst medan svenska författare utan bästsäljare i bagaget tvingas se sig om efter andra försörjningskällor. Jag är nog inte ensam om att tycka att Sveriges litterära system bör ses över med Norge som tänkbar förebild.

Bokens glansdagar är förbi

Ofta när författare, förläggare och annat branschfolk ondgör sig över branschens bistra utveckling låter det som att det inte bara vore önskvärt utan dessutom möjligt att isolera den från världsutvecklingen i övrigt.

Till rapportens förtjänster hör att man inte blundar för hur framväxten av till exempel fildelning, strömningstjänster och smarta telefoner påverkat såväl samhällets som den enskilda individens inställning till den fysiska boken. Att bokförsäljningen på ett mirakulöst vis ska hitta tillbaka till sina glansdagars nivåer är det nog få som tror, i synnerhet i dag när det stora flertalet även slutat köpa skivor, filmer och knappt går på bio längre. Så varför låtsas som att det är möjligt?

Varför är den fysiska boken viktig?

En fråga som inställer sig däremot, och det med rätta: Varför är den fysiska boken viktig i dag? Vissa litterära verk fungerar som bekant inte i ljudboksformat och den fysiska bokens existens är mig veterligen säkrad då den alltid kommer tilltala en hängiven skara litterater och andra finsmakare. Men om vi bortser från dem och vänder oss till den breda allmänheten. För gemene man, är inte utbudet med e- och ljudböcker tillräckligt? Nja. Fysiska böcker bidrar till ökad läsförståelse. Detta kan inte nog understrykas!

Kognitiv forskning visar att vi är bättre på att tillägna oss information på papper än på skärm. Och även om litteraturen, rent krasst, inte har samma betydelse i dagens postindustriella era tyder inget på att behovet av att kunna hantera, tolka och värdera information lär minska. Det vill säga om vi inte är beredda att överlämna allt tankearbete åt ”robotarna”.

Gör oss till bättre läsare

Detta ”problemsegment”, dit nästan all litterärt avancerad prosa hör, må fortsatt vara ett ekonomiskt problem. Ändå är det just detta segment som gör oss till bättre läsare. Och till skillnad från de ”perfekt förpackade” berättelser som omger oss kan den avancerade litteraturen – i bästa fall – ge oss det vi inte visste att vi ville ha.

The post Har fysiska böcker någon framtid? first appeared on Opulens.

LÄSNING. Kerstin Ekman är aktuell med ”Min bokvärld”, en bok om läsandet. Bo Bjelvehammar konstaterar att Ekman är en utmärkt guide in i vitt skilda författares liv och berättelser.

Min bokvärld av Kerstin Ekman
Albert Bonniers Förlag

Kerstin Ekman är en av våra mest lästa författare.

Ekman har skrivit deckare, böcker om Katrineholms utveckling och i boken ”Vargskinnet”, berättar hon om fjällbyn Valsjöbyn i Jämtland, där hon har bott en stor del av sitt liv.

Hon skriver om landskapet, människorna och samhällsförändringar över tid.

I sin nya bok ”Min bokvärld” skriver Kerstin Ekman om läsandet. I 24 kapitel delger hon sina upplevelser av författare och böcker som hon har återvänt till – böcker som nära vänner och följeslagare på livets väg.

Hon gräver djupt bakåt i tiden, ända till barndomshemmets bokhyllor och lånen på Katrineholms stadsbibliotek.

Bra böcker blir lästa mer än en gång och vid varje omläsning öppnar sig nya rum i berättelsen, tidigare obekanta rum. I bästa fall öppnas porten till något större, en katedral.

När du läser får du vistas i en ny värld, känna dofterna i ett annat landskap och möta människor, som du inte visste fanns. Så fungerar en god läsning! Du blir en annan tillsammans med andra.

Kerstin Ekman framhåller även en annan sida av läsandet – att läsa och skriva hänger ihop. Läsandet och skrivandet berikar och befruktar varandra.

Av svenska författare som hon skriver om, fastnar jag för Eyvind Johnsons ”Minnas” och Moa Martinsons ”Kvinnor och äppelträd”. Särskilt den senare ägnar Kerstin Ekman en ingående analys. Hon återskapar både Martinsons landskap och hennes karaktär, som människa och författare. Det är innan sjömannen kommer in i Moa Martinsons liv.

Det finns ett kapitel, som jag sätter främst. Det handlar om berättelsen ”Den första människan” av Albert Camus, där han skriver med värme om sin moder Catherine, som är sällsynt vacker med ett milt ansikte.

Det som Kerstin Ekman särskilt beundrar och lyfter fram i Albert Camus författarskap är hans kärleksfulla personporträtt, lekfulla ibland kärva, men aldrig anklagande. Albert Camus ger också här en sällsynt initierad studie i fattigdomens väsen och liv, den har olika sidor, som analfabetism och materiell knapphet.

Kerstin Ekman är en utmärkt guide in i vitt skilda författares liv och berättelser ocj hon skriver med både lätthet och tyngd.

Slutligen – boken har flera hundra små, vackra och informativa illustrationer.

The post En utmärkt guide till vitt skilda författarskap first appeared on Opulens.

TRÖST. ”Jag tycker det är storslaget att orden hjälper oss att förstå vad själen och hjärtat brottas med. Det kan aldrig sorteras i fint och fult skrivande eller läsande,” skriver Cecilia Persson i en text om vårt behov av tröst. 

När min älskade moster dog när jag var tjugo år tröstade Anna Rydstedts diktsamling ”Genom nålsögat” mig genom en lång och plågsam sorg.

”Mörker ännu över byn.
Gråt ej, lilla vilja
du skall bli stark och stor.”

Anna blev en vän som jag kunde vända mig till. Hon följde med mig på en lång och öde väg i saknad som lämnade ett stort tomrum. Kanske är det just därför som hon blev en av mina älskade poeter. Dikterna blev på riktigt och när jag läste Jan Olov Ulléns biografi om henne ”Kära, kära verklighet” några år senare förstod jag även att hon led av svår ångest som jag förmodligen kände i hennes dikter förblindad av min ångest och smärta. Dikterna blev själens ledstjärna bortom nuet och ännu i dag är efter att ha läst mängder av diktsamlingar är ”Genom nålsögat” den som kallar på mig.

Jag kan ha fel, men jag har en känsla av att läsa och skriva som tröst och terapi har blivit lite undanskuffat. Det är inte riktigt ”fint” att läsa dikter, någon rad i en tidning, höra något klokt på tv, en prästs predikan som gör vardagen lättare.

Identifikationen med orden som bär oss genom mörker och ljus. Igenkännandet. Jag ser dig och vi möts i jag och du. Att berätta för en vän vad det stod i tidningen som blev angeläget att dela och prata om. Ett gränslöst behov av att bli sedd.

Språket kan bekräfta i en värld där människor känner sig obekräftade. Poesins betydelse framgår tydligt när det gäller begravningsannonser och hur omsorgsfullt dikterna väljs för att berätta något viktigt om den avlidnas personlighet och liv. Det är mycket vackert att orden kan få den betydelsen för oss. Som minne. Som tröst. Som terapi.

Det syns också tydligt på sociala medier hur flitigt orden används för att förmedla något väsentligt om vad man känner och var man befinner sig.

Rumi kan vara en andlig vägledare. Karin Boyes ”visst gör det ont” och Nils Ferlins ”barfotabarn i världen”, kan spegla hur man själv känner sig. Något som är vanligt är att dela citat med starka bakgrunder som ger budskapet en förstärkning i viljan att nå ut och dela samtalet om livets olika skepnader tillsammans med andra.

Stig Dagermans ”Vårt behov av tröst” gavs ut postumt av Olof Lagercrantz 1955. Den ursprungliga novellen ”Vårt behov av tröst är omättligt” som publicerades 1952, tycker jag har en starkare betoning just i ”omättlig”. Dagerman tog sitt liv 4 november 1954 och det vittnar om hans eget omättliga behov av tröst.

Vi behöver alla tröstas ibland, men för en del av oss är sökandet efter tröst livsnödvändigt. Det skaver plågsamt i själen. Vi förstår inte alltid varför det uppstår en känsla av att vara ensam och utsatt i existensen. Orden synliggör det och kan skapa en delad gemenskap över det som gör ont. Vi känner oss mindre ensamma. Vi kan klara saker tillsammans. En roman kan peppa att kämpa mot orättvisor. En psalm kan förstärka tron. En dikt kan göra oss lyckliga. En schlager får oss dansa och sjunga. Det spelar mindre roll var orden kommer ifrån ‒ huvudsaken är att de når oss.

Det sägs ganska ofta i recensioner på kultursidorna att den samtida litteraturen domineras av självbespeglande och narcissistiska jagberättelser.

Jag höll för några år sedan en skrivkurs i terapeutiskt skrivande och gemensamt för alla deltagarna var ett skriande behov av att berätta om vad de upplevt som vållat djupa sår och som behövde språkets hjälp för att bearbetas. Livsberättelserna som talar om att jag och mitt liv finns. Ämnena kunde vara våldtäkt, depression, en död mamma, bli övergiven i kärlek, gå in i väggen på jobbet, ett knarkande barn, vännen som svek…

Skrivande som terapi således och frågan är om inte den aspekten finns närvarande i allt skrivande? Det är mer eller mindre tydligt i böcker och karaktärerna kan vara självbiografiska eller fiktiva men energin framstår ofta som personlig. Eyvind Johnsons ”Här har du ditt liv” där Olof är Eyvind själv, är ett exempel.

Det sägs ganska ofta i recensioner på kultursidorna att den samtida litteraturen domineras av självbespeglande och narcissistiska jagberättelser. Nästan som ett slags ”jagets pornografi”. Men, egentligen är väl det naturligt att det blir så i den hårda individualismens tid, där kanske ingen riktigt trivs och mår bra?

En bok som rönt stor framgång och uppmärksamhet är Andreas Lundbergs ”Storm i den pelare som bär” som är en mycket drabbande berättelse om svår depression och vistelse på en psykiatrisk avdelning.

Det lite märkliga är att böcker om tröst och terapi får olika status och jag tror inte bara det beror på den skrivandes begåvning. Kanske är det så att böcker om psykisk ohälsa är mer gångbara än skildringar av till exempel diabetes? Sjukdomar sorteras in i skilda ”lidandekategorier” och psykisk ohälsa har ett mytologiskt skimmer kring sig, men diabetes inte. Behovet av att bearbeta och lära sig att leva med sjukdom är emellertid det samma.

Jag kanske har fel, men är Ann Jäderlunds dikter är ett mer förnämt sätt att bearbeta? Freud och psykoanalysen och ” begäret” ger måhända dikterna en ram av ett mer förädlande lidande? Är det de kloka böckerna som ska upplysa läsarna om sådant de själva inte förstår? Gå på en skrivkurs med likartade behov av svar är liksom inte samma sak som prisbelönta rader? Det omättliga behovet av tröst är allmänmänskligt och inte exklusivt.

Vårt behov av tröst är omättligt och känslor som skrivs ner på papper ibland rent av skillnaden mellan liv och död.

Jag känner när jag sitter här och skriver att mitt ärende nog inte är bedöma något skrivande men likväl illustrera något som möjligen hindrar oss från att mötas likvärdigt i livets villervalla. Att vara människa i den komplicerade och dubbelbottnade verkligheten delar vi alla, men rösten som talar kan vara skör och stark.

Vårt behov av tröst är omättligt och känslor som skrivs ner på papper ibland rent av skillnaden mellan liv och död. Det kanske låter högtravande och möjligen är det en efterhandskonstruktion, men frågan är om inte Anna Rydstedt i min ungdoms sorg också delvis fick mig att förstå att jag själv är en skrivande varelse.

Det terapeutiska skrivandet har varit grundläggande. Jag tycker det är storslaget att orden hjälper oss att förstå vad själen och hjärtat brottas med. Det kan aldrig sorteras i fint och fult skrivande eller läsande. Det kan aldrig sorteras i värdefullt och värdelöst. Någon kan finna sig själv i Dolly Parton och en annan i Platon. Vårt behov av tröst och mening är omättligt. Det är jag helt säker på.

Tag och skriv! Så lyder Gunnar Ekelöfs uppmaning. Tag och skriv!

The post Vårt omättliga behov av tröst first appeared on Opulens.

LITTERATUR. När ett recensionsexemplar av Natalia Ginzburgs roman “Kvällens röster” (Albert Bonniers förlag), i nyöversättning) landade i mina händer hade jag länge ägnat mig åt en tämligen diger och bred läsning. Sådant medför en skärpt medvetenhet. En större kräsenhet. En ny bok blir då som att smaka på ännu ett glas under en vinprovning.

Först hade jag läst Sven Delblancs “Samuels bok” som jag nu håller för det mest vackert gripande tragiska som jag hittills läst. Ja, det kanske kommer något minst lika berörande i min väg framöver, men då brister väl mitt hjärta helt. Så direkt efter den boken liksom sköljde jag mig med Hjalmar Bergmans “Hans nåds testamente”. Språkligt är det kvillrande, rappt och punschdoftande som en pilsnerfilm och för en sekund funderar jag på om en AI-bot skulle kunna lyckas med simulera Delblancs eller Bergmans språk? Nja, jag håller det snarare för troligt att det är Ginzburgs ganska högpolerade staccatospråk som låter sig läras av en intelligent maskin. En stil vars kod faktiskt går att knäcka.

Delblancs stil däremot är så särpräglad att man undrar om hade det fattiga Granskogssveriges idiom närmast i sitt DNA. Det är nu jag blir “kärringen mot strömmen” och inte stämmer in i hyllningskören till Ginzburg. Hon var en bra författare. Med det menar jag “bra” i en liten väl polerad hantverksskicklig standardstil. Liksom “Hans nåds testamente” framstår “Kvällens röster” i mina ögon inte som något mer än kvalificerad underhållning.

Jesper Nordström

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Om att läsa med uppövad kräsenhet first appeared on Opulens.

LÄSNING. Med nästan 700 000 lästa timmar och 1 900 deltagande klasser resulterar Den stora läsutmaningen i en stor lässuccé för fjärdeklassare runt om i Sverige.

Den stora läsutmaningen är ett gemensamt läsinitiativ från Adlibris, Bonnier Carlsen, Natur & Kultur och Rabén & Sjögren med avsikten att öka läskondis och bidra till att läsning blir en vardagsvana bland barn i Sverige. Tävlingen pågick under höstterminen 2022 för fjärdeklassare runt om i landet där de fick tävla om bland annat en klassresa till Astrid Lindgrens Vimmerby. 

På första plats kom klass 4A i Hallenskolan i Mölndal med hela 2 220 lästimmar under höstterminen. Eleverna spenderade cirka en timme och 20 minuter per dag på läsningen för att få ta hem denna seger. I en intervju säger klassens lärare Anna Källgren att:

“- Läslusten hos eleverna har ökat som ett resultat av Den stora läsutmaningen. Det blev en extra morot för eleverna och idag är läsningen en stor och självklar del av undervisningen. Vi inleder varje morgon med tyst läsning och får en lugn och mysig start på dagen. En del elever har berättat att de tagit hem läsningen som en ny god vana. Jag är så glad och stolt över elevernas insats med läsningen under hösten och vi kommer att fortsätta vända blad även när utmaningen är slut.”

Hallenskolan är inte den enda skolan i Sverige där läslusten för fjärdeklassare har ökat. Lärarna från deltagande skolar har uppgett en ökning på hela 70 procent från tidigare terminer. Eleverna som deltagit i läsutmaningen har i snitt lagt 20 minuter per dag på läsningen. Denna succee har fått Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och medlem i Den stora läsutmaningens Advisory Board, att kommentera: 

– Det här är den största folkrörelsen inom läsfrämjande på mycket länge. Den stora läsutmaningen når ut till så otroligt många barn och lärare runt om i landet, vilket behövs för att bryta trenden av minskat läsande.

Vid sidan av Den stora läsutmaningen så har även deltävlingen Årets läsresa korat en vinnare i år. Juryn består av Sveriges ledande experter inom läsning. I denna tävling har klass 4 i Enbacksskolan i Tensta vunnit ett biobesök för hela klassen. Det fantastiska resultatet beror på klassens engagemang utöver ordinarie planering då även hemmet, fritidshem och skolbibliotekarien involverats i att motivera eleverna under tävlingsperioden.

Deltävlingen Årets läsutmanarbibliotek har också hållits där den utnämnda vinnaren är Ekkälleskolans fokusbibliotek i Linköping. Utmaningen har engagerat och motiverat elever, föräldrar samt personal till att ta del av utmaningen. Ett författarbesök är belöningen för bibliotekets insatser.

The post Läsning bland fjärdeklassare ökade 70 procent first appeared on Opulens.

YTTRANDEFRIHET. Grethe Rottböll, ordförande för Sveriges författarförbund, var nyligen med och ledde en manifestation till stöd för den fängslade förläggaren och författaren Gui Minhai. Jenny Wickberg fick ett samtal om yttrandefriheten som är under hot både inom och utom våra gränser, och om vår tid där många drömmer om att skriva men allt färre läser.

Det är åtta år sedan den svenska medborgaren Gui Minhai fängslades, där Sveriges Författarförbund höll ännu en manifestation för att uppmärksamma det.

Hur var genomslaget?

– Det var stort med många olika organisationer och representanter för media på plats. Det finns ett starkt engagemang i frågan.

Vad vet ni om Gui Minhais situation idag?

– Vi har inte fått något livstecken och vet inte ens om han lever.

Har ni haft någon kontakt med den nya regeringen i frågan?

– Vi har i artiklar uppmanat Ulf Kristersson agera och kommer nu att ta personlig kontakt med honom, för att trycka på att det är en viktig fråga. Han har tidigare uttalat sitt stöd och vi räknar med att han nu kommer att ta tag i det.

Frågan om yttrandefrihet har på flera sätt blivit aktuell på nytt, både i Sverige och andra länder. Varifrån kommer de största hoten mot det fria ordet?

– Det är ett växande problem i många länder. Kulturutövare i Ukraina och Belarus har det mycket svårt men situationen hårdnar också i Ryssland, som fler och fler nu vill lämna. Turkiet är ett annat exempel på land där situationen förvärras. I Författarförbundet kämpar vi just för att journalister och författare från bland annat Belarus ska kunna komma hit, i alla fall för att få skriva och vila upp sig en tid utan att behöva tänka på att de kan fängslas snart. Men vi får så många förfrågningar om att vara med och tala, att vi hade behövt ha en heltidsanställd bara för att hinna med alla.

Finns det ytterligare något enskilt fall i utlandet som ni och andra svenska organisationer stödjer?

– Det är den svenska journalisten Dawit Isaak, där situationen är likartad då protesterna här fortsätter men där vi inte heller vet så mycket om hans öde.

Hur ser du på situationen för yttrandefriheten i Sverige?

– Det verkar som om allt fler har tappat känslan för hur viktig den är. Det är en illavarslande trend. Vi har nog levt i tron att allt sådant som har med yttrandefrihet att göra ordnar sig av sig självt, vilket det ju inte gör. Ett exempel är det som händer kring hbtq och våra bibliotek. Det är helt absurt att vi har politiker som ser det som en fråga som angår dem. Vi måste få ett större medvetenhet och förståelse kring vad det betyder att politiken ska hålla armlängds avstånd och inte lägga sig i innehållet i kulturen.

Vad kan vi göra för att värna om det fria ordet?

Svenska medier är fantastiska som aldrig släpper de här frågorna. Vi i Författarförbundet står ibland tillsammans med andra utanför kinesiska ambassaden för att demonstrera mot fängslandet av Gui Minhai. Det är små aktioner där vi aldrig har någon större publik, men trots det rapporterar medierna alltid som om det var frågan om en massrörelse. Den enigheten är viktig, för att visa att vi sätter ner foten.

I Sverige har intresset för litteratur minskat. Vad ser du för orsaker till det?

– De finns flera saker som konkurrerar ut läsandet, som tillgången till serier, filmer och Youtube-klipp. Men en viktig orsak är att man inte värnar om läsandet i skolan. Och trots många rapporter om att läskvaliteten och koncentrationen minskar när man läser på skärm istället för på papper, så låter man barn i tidig ålder sitta med paddor i skolan istället för med böcker.

När det gäller den nutida svenska kvalitetsromanen så har upplagorna sjunkit kraftigt, eller hur?

– Ja, det är mycket bekymmersamt. Det ges ut fantastiska böcker men för att nå ut behöver läsarna veta att de finns. En nyckel till det är att det finns bemannade bibliotek med bra öppettider och kritiker som skriver om dem. Vi hade också behövt ha fler bra litteraturprogram i radio och tv.

Vad vet du om läsintresset i andra länder?

– Där får jag förlita mig på vad mina kollegor i andra länder säger, och den bild de målar upp är att intresset är större i nästan alla andra länder. I till exempel Frankrike och Tyskland försvarar man bokens och litteraturens intressen på ett helt annat sätt än här, bland annat genom prissättningen där en bok kostar lika mycket i den fysiska bokhandeln som om man köper via nätbokhandlarna. I Sverige har inställningen varit mer att vi framför allt värnar om den fria företagsamheten, vilket har gynnat ljudbokens utveckling på bekostnad av pappersböckerna.

Den nya regeringen vill införa en litteraturkanon. Hur ställer du dig till det?

–  Vi i Författaförbundets styrelse såg att frågan var på väg och diskuterade det redan för ett år sedan. Ingen i styrelsen var då för. En litteraturkanon är inte något som staten ska styra över. En naturlig kanon mejslas däremot fram där det finns böcker och bibliotek i skolorna, och där de lärare som undervisar redan vet att det finns författare och verk som det råder en bred allmän uppfattning om och att det är verk som anses betydelsefulla och bra. En statligt bestämd kanon blir som huggen i sten och riskerar att skada mångfalden, att det helt enkelt inte finns utrymme för andra böcker.

Finns det några nya trender inom litteraturvärlden, som du kan se?

– En trend jag hoppas på är att litteraturen får den plats den kan ha och också har haft. Jag tänker på hur det var på Strindbergs och Ibsens tid. Att den blir central och vägledande i debatten om vilka vi vill vara och vilket samhälle vi vill ha.

Samtidigt som svenskarna läser allt mindre, så drömmer var tredje svensk om att skriva och ge ut en bok. Vad tror du ligger bakom alla dessa författardrömmar?

– Ja, det är fascinerande. Det kan bero på att det är möjligt att ge ut en bok idag, utan att gå omvägen om ett förlag, att det sporrar. Det handlar nog också om att man vill dokumentera något och bli förevigad. Det som är bekymmersamt är när människor som vill skriva inte förstår betydelsen av att också läsa. Läsandet och skrivandet går hand i hand, och ju mer man läser desto bättre skriver man.

Samtidigt har väl de redan verksamma författarna inte det särskilt fett?

– Nej, läget ser inte alls bra ut, mycket på grund av ljudboken där ersättningen till författarna är usel. De som skriver genrelitteratur som romance och spänningsromaner kan ge ut en bok om året, och ändå nästan inte tjäna något på det. De flesta författare har ett jobb vid sidan av, även om många har det inom litteraturens värld. Men att också kulturartiklar är så dåligt betalda är ett växande problem.

Du blev tidigt föräldralös?

– Min pappa dog när jag var tio år och min mamma när jag var arton. Pappa var dansk motståndsman och ville att familjen skulle bo i Australien efter kriget. Tyvärr dog han innan vi kunde flytta. Mamma dog av sjukdom. Eftersom min pappa var dansk medborgare blev jag det automatiskt. Något som varit viktigt för mig att behålla eftersom det påminner mig om mina rötter.

Du skrev och publicerade en roman tidigt, 1981 när du var 25 år, men var sedan framför allt verksam som sångerska?

– Skrivandet var ett måste för mig när jag var ung. Författarna och böckerna jag läste blev min familj. Utan litteraturen hade jag inte klarat mig så bra som jag gjort.

Skriva är ju något man gör ensam med eftertanke. Att sjunga är att agera, ha publik och glömma sig själv. Egentligen två väldigt bra yrken som kompletterar varandra. Dessutom bidrar musiken till känslan för ordens rytm och språkets form.

Du har under senare år gett ut barnböcker. Där skriver du för en ålder där både läsintresset och läsförmågan är på nedåtgående. Vad kan vi göra för att bryta den trenden?

– Slukaråldern som tidigare fanns är så gott som borta idag. För att barn ska läsa måste skolan hjälpa dem att hitta fram till litteraturen. Där är det viktigt att det verkligen finns bibliotek på alla skolor, med lärare och bibliotekarier som kan visa barnen vilken rikedom av böcker som finns.

Har du mycket kontakter med dina unga läsare?

– Det har jag och det är underbart att träffa de små barn som läser det man har skrivit. Vi har fantastiska pedagoger på våra förskolor som läser för barnen och som har kreativa projekt kring det, där de ritar, spelar teater och utvecklar egna karaktärer. Pedagogerna är en grupp som förtjänar högre status och där man borde lyssna mer till deras argument i debatten om barns läsande.

Vad är ditt råd till föräldrar för att få barnen att börja läsa?

– Låt inte små barn sitta ensamma med sina paddor. Läsningen är ett första steg mot ett samtal. Att de vuxna sitter med och läser tillsammans med barnen är därför viktigt. Det är inget barnen ska sitta ensamma med.

Och ditt råd till lärare?

– Bjud in författare. Det personliga mötet och samtalet som uppstår kan inte nog överskattas.

Vad läser du själv helst?

– Jag läser det som är aktuellt för att följa med i vad som händer och i vad mina medlemmar skriver. Det blir både sakprosa och skönlitteratur. Det är mycket jobb som ska göras och tiden räcker inte alltid till för allt, men jag läser en eller två böcker i veckan.

The post Helgporträttet: “Hotet mot det fria ordet är ett växande problem” first appeared on Opulens.

PRIS. Fredrika skola i Åsele kommun tilldelas utmärkelsen Årets bokväckare 2022.

Utmärkelsen delas ut för tredje året, och är en del av Kulturrådets Väck boken-satstning – ett läsfrämjande initiativ för skolor med inspiration från tidigare läsambassadören Ann-Marie Körling och hennes citat: ”En bok som ingen läser sover i sin ensamhet. I samma stund du öppnar boken är boken vaken och du som läser väcker innehållet till liv. Att läsa är en aktivitet.”

Barnen på Fredrika skola har inom Väck boken-projektet startat ett Instagramkonto, ordnat en bokhylla för väntande kunder i den lokala lanthallen och pizzerian, haft läsutmaningar, bokgympa och även lånat hem böcker till sina föräldrar

– Vi gick in i projektet med målsättningen att öka läslusten både hos våra elever samt hos alla andra människor runt om i bygden. Det sistnämnda för att vi vill förse våra elever med fler läsande förebilder, berättar Katarina Henriksson, lärare på Fredrika skola till Kulturrådet.

Anna Brynhildsen

The post Fredrika skola blir Årets bokväckare first appeared on Opulens.

GENUS. Jenny Wickberg funderar över klyftor som blir allt djupare mellan könen och understryker vikten av brobyggande. Därtill får vi några fina boktips.

”Visste du att 72 procent av nyutgiven svensk skönlitteratur 2019 var skriven av kvinnor? Förlagsvärlden är numera en sexistisk bransch.”

The post Barn och Unga: Bästa bron byggs på förståelse first appeared on Opulens.

LÄSLOV. “Kanske är dagens litteraturlandskap mer marknadsnarcissistiskt än något annat”, skriver Erik Cardelús.

Läslov och dags att fundera lite det där med läsning. På senare år har litteraturlandskapet glidit och gäckat. Från att ha dominerats av en snårig (post)modern destruktion av de stora berättelserna och begreppen, har mycket av preferenserna blivit autofiktiva och marknadstillvända.

The post “Gärna författare men läsandet får andra sköta” first appeared on Opulens.

LÄSLUST. Jenny Wickberg funderar över det sviktande intresset för läsning bland tonåringar. Och framhåller vilka upplevelser som en bra bok faktiskt kan ge.

Knappt hälften av Sveriges tonåringar läser böcker. Det visar nya siffror som kom lagom till det lov som döpts om till läslov. De få skönlitterära böcker som trots allt når fram till dagens högstadieelever är de som filtrerats fram genom skolan.

The post Barn & Unga: Magiska kulturkickar first appeared on Opulens.

BOKMÄSSA. Få besökare på plats, men kanske desto fler digitalt? När Bokmässan i fjol strömmade alla seminarier gratis var 25 procent av publiken ny. Mässchefen Frida Edman hoppas nå nya litteraturälskare även i år.

På torsdag öppnar årets Bokmässa i Göteborg, utan den obligatoriska trängseln men med med ett digitalt program vars innehåll går att ta del av fram till årsskiftet. Mässhallarna är desamma, liksom scenerna, och den generösa ytan är en del av poängen. Årets pandemianpassade hybrid ska vara luftig.

Erika Josefsson/TT

The post Hybridmässan här för att stanna? first appeared on Opulens.

BOKHÖST. Kerstin Ekman, Göran Greider och Rachel Cusk ger ut ny litteratur. Bokhösten bjuder också på en georgisk släktkrönika, relationsdramatik i apokalypsens tid och brännheta funderingar kring klimat och moral. Här är tio böcker att se fram emot. 

The post Höstläsning att se fram emot first appeared on Opulens.