FACKLITTERATUR. Kristina Maria Mezei har i sommar fördjupat sig i ett aktuellt praktverk om rosor – ”Rosarvet i Nationella genbanken” av Lars-Åke Gustavsson och Henrik Morin. Här följer hennes redogörelse för innehållet. Därtill en uppmaning om att ta till vara det kulturarv som gamla rossorter utgör.

Rosarvet i Nationella genbanken
av Lars-Åke Gustavsson och Henrik Morin
SLU, POM, 2021

Vad har kunskap om rosor gemensamt med brottsutredningar och faderskapsspårning? Jo, dna-analyser. De bygger på att varje individs dna är unikt och kan därför genom cellprover användas för att ta fram dna−profiler för identifiering. Hos rosor dock inte celler från blod eller saliv utan helt enkelt en bit av växten, blad, taggar, nypon – något som ger information om var den aktuella rosen hör hemma i det förgrenade rossläktet.

Det är denna metod som ligger bakom det stora projekt som lett fram till praktverket ”Rosen i Nationella genbanken” av Lars-Åke Gustavsson och Henrik Molin. Båda är kända rosexperter. Gustavssons stora verk om Rosor i tre band har hjälp mig, en amatör, under åren i att välja sorter och försöka identifiera bortglömda sticklingar.

I den nu aktuella boken skriver han det långa kapitlet “Roslexikon”. Henrik Morin är trädgårdstekniker och konsult. Båda har arbetat med projektet som ligger bakom Rosuppropet, publikt och vetenskapligt, initierat av Programmet för odlad mångfald, Pom. Tidigare genomförda projekt avsåg andra äldre kulturväxter, exempelvis lökväxter som narcisser, tulpaner, liljor och dahlior, för att nämna några.

I boken ”Rosarvet” presenteras 274 rosor.

Har du en gammal trädgård så står det säkert en ros i ett hörn som har följt med vid köpet. Vacker, tålig, engångsblommande, ofta rikt blommande och doftande. Vad kan den heta? Rosuppropets uppdrag var just att spåra upp gamla odlingsvärda rosor som står kvar i äldre trädgårdar men som sedan länge varit försvunna i handeln.

De första inventeringarna påbörjades för 20 år sedan och totalt har det registrerats nära femtusen kända och okända rosor – med dokumenterad historia från före 1950. Slutligen gjordes ett urval av 331 till den Nationella genbanken, i framför allt Alnarp, och 169 av dessa var tidigare inte beskrivna sorter.

I boken ”Rosarvet” presenteras 274 rosor. Med vackra bilder, historiska tillbakablickar och personliga berättelser kring rosorna och platserna där de växer, från enkla torp till fina herrgårdar.

Det mest populära inslaget i inventeringsarbetet var ”Kom-och-visa-dagarna” som inte sällan också kallades Rosornas Antikrunda. De ordnades mellan 2006 och 2010 i hela landet från Falsterbo i söder till Kiruna i norr. Vid besöken på en plats visade det sig ofta att nästa alla besökare hade likadana rosor med sig. Spridningen av en sort kunde lokalt vara hundraprocentig.

Efter inventering och dokumentation följde en period med provodling i samarbete med Fredriksdals museer och trädgårdar i Helsingborg. Fredriksdal är känt för sitt Rosarium, en hänförande plats att besöka för en rosälskare. Rosorna är grupperade inte enbart efter botanisk tillhörighet utan också efter estetiska avvägningar där rosblommornas färger, buskarnas former och storlek harmonierar och ger sinnlig och rationell kunskap på samma gång.

“Roslexikonet” är en spännande läsning. Här sammanflätas folklivsforskningens berättelser med Sveriges förvandling genom industri och handel med tillhörande offentliga miljöer som parker och friluftsmuseer. Vad gäller sortbestämning kommer dna-metoden efter den sedvanliga noggranna morfologiska beskrivningen som till och med en amatör kan följa. Och som också ger goda råd ifall den skulle passa i ens egen trädgård.

Det är inte bara lindblomsthé hos Marcel Proust som kan väcka en flod av minnen. Också rosor känns igen genom sin speciella väldoft. Hur kan den beskrivas? Kanske som smaken av vin? Till exempel ”med inslag av citrus, grädde och vanilj” eller ”med inslag av tuttifrutti-godis, fruktsalladkonserv och aningen puder”.

Apropå din eventuella rosenbuske som följde med trädgården du köpte för länge sedan: I interfolierade faktablad i Roslexikondelen skriver Lars-Åke Gustavsson om att rosenbuskar kan bli mycket gamla. Han citerar en inventering från Råshults Södregård där Carl von Linné föddes i Kronobergs län. I rapporten konstateras att de rosor som växer där kan mycket väl ha överlevt sedan 1730-talet.

Så ta vara på ditt kulturarv!

The post Sommarläsning: Ett praktverk om rosor first appeared on Opulens.