FILM. Kvinnofilmfestivalen Ifema 2025, som Ingela Brovik tidigare tipsat om, har nu avslutas. Här följer hennes rapport och slutsummering.

Ifema – 19h International Female Film Festival 23-27 april 2025

Årets Ifema har nyss avslutats, den 19:e upplagan av Sveriges äldsta kvinnofilmfestival som arrangeras i Malmö, på biograf Panora,Folkets Bio.

Programmet med tio filmer och ett kortfilmsprogram har genomförts med ett mångfasetterat urval av filmer från hela världen med kvinnliga regissörer som öppnat upp nya perspektiv på kvinnor, liv, frihet och rättvisa, filmer av hög kvalitet och med synnerligen angeläget innehåll.

”Reas”, i regi av Lola Arias, festivalens enda långfilmsdokumentär, är en av de mest intressanta på årets Ifema. Det är en tysk-argentinsk-schweizisk samproduktion om kvinnor som suttit i fängelse i Buenos Aires.

I filmen så återskapar de sina liv i detta fängelse. Det handlar om unga, arga kvinnor som sjunger, spelar gitarr och andra instrument, dansar och på så sätt återupplever sina liv. Det är en både allvarlig och rolig film, som gestaltar och liksom indirekt avhandlar frågor om brott och straff. Därtill handlar filmen om hur man skall kunna klara sig ut ur situationen och musikens roll i just detta – att komma vidare i livet. En minnesvärd film, som så många andra på årets Ifema, som visar att man aldrig är så allvarlig som när man skämtar.

”Familiar Touch”, är en amerikansk film i regi av Sarah Friedland, är en intensiv story om hur en drygt åttioårig kvinna plötsligt hämtas i bil av sin son och körs till ett assisterat boende för äldre, utan att sonen sagt ett ord om vad som skall hända. Hon bara hamnar där, i ett stiligt hus med assistenter, där hon brottas med sin motstridiga relation till sig själv och andra, vad hon minns, vad hon tänker om sin ålder och annat.

Skådespelaren, en stilig kvinna, gör en stark insats i sin rollkaraktär som vill behålla sin integritet och kraft i denna lätt surrealistiska situation. Det är kort sagt en mycket bra film, som vann pris på den 81:a filmfestivalen i Venedig, välförtjänt.

”Lykke post partum”, är en svensk film i regi av Alexe Landgren och Karen Helene Haugaard.

Filmen utspelas på den skånska landsbygden, där ett en familj som driver ett galoppstuteri hamnar i kris när familjens andra barn föds på golvet, helt plötsligt. Familjens första barn, en dotter i femårsåldern, är mycket skeptisk till att få ett syskon. Mamma Lykke får förlossningsdepression och alla drabbas av krisen i denna känslomässigt kraftfulla film, med utsökt foto och imponerande skådespelare, vuxna som barn.

”Orenda”, är en finsk-svensk-estnisk film i regi av Pirjo Honkasalo, handlar om ett speciellt möte mellan två viljestarka kvinnor i ett drömlikt landskap vid havet. Båda vill helst inte tala om det som förenar dem, att de sörjer en avliden man, som de känner skuld inför. De vet inte hur de skall hantera detta, vilket gestaltas skickligt i denna dramatiska film.

Den yngre kvinnan, en stressad operasångare, söker upp den äldre kvinnliga prästen, en tuffing med temperament, som retar upp de traditionella kyrkliga kollegorna. Det är onekligen ett originellt porträtt av en kvinnlig präst som sticker ut, på årets Ifema. Detta är en film om nåd, åtstramning och försoning. I mitt tycke är det en av de allra bästa filmerna på festivalen och den visar verkligen den finska filmkonstens styrka och verkshöjd.

En lite mer glad film är den fransk-tyska filmen ”Language Etrangére”, ”Främmande språk”, i regi av Claire Burger, om två tjejer, en från Tyskland och en från Frankrike, som träffas och blir vänner. De tar del av varandras erfarenheter, där de två ländernas historia under andra världskriget komplicerar och fördjupar deras kontakt.

Ifema bjöd också på ett samtal om kvinnor och film med tre sakkunniga kvinnliga filmare, en mycket intressant debatt att ta med sig från årets festival, tillsammans med alla de sevärda och viktiga filmer som visats.

The post Många minnesvärda filmer på årets Ifema first appeared on Opulens.

IFEMA. Ingela Brovik tipsar om Ifema, Sveriges äldsta kvinnofilmfestival som nu arrangeras för 19:e gången i Malmö.

Ifema – 19th International Female Film Festival Malmö 23-27/4 2025

På filmfestivalen i Cannes, som anses vara världens främsta filmfestival, visas vissa år inte en endaste film med kvinnlig regissör i den internationella tävlingen, det mest prestigefulla programmet. Men på filmfestivalen i Berlin visas alltid film av kvinnliga regissörer i den internationella tävlingen, vilket är en skillnad som jag lagt märke till under mina många år på filmfestivalerna.

Den moderna filmen uppfanns av bröderna Lumière i Paris 1895 och de har blivit filmkonstens hjältar. Häromåret visades en fransk dokumentär där en kvinnlig filmregissör tog plats vid sidan av bröderna Lumière 1895 och utvecklade filmkonsten på artistiskt sätt. Men hennes namn försvann ur filmhistorien. Varför? Frågan är förstås retorisk…

Ifema bjuder på viktiga berättelser

Således behövs Ifema, International Female Film Festival i Malmö, för att visa filmkonstens kvinnliga perspektiv. Det är en festival som arrangeras för 19:e gången och ger prov på nya, viktiga berättelser om kvinnor, tonåringar, flickor och småttingar.

Festivalen invigs nu på onsdag den 23 april klockan 18 på bio Panora med ”Sima’s Song” i regi av Roya Sadat om två unga kvinnor från Afghanistan som har olika uppfattningar om frihet, jämlikhet och kvinnors rättigheter. 

Engagerad publik på Ifema

Tio filmer och ett kortfilmsprogram står på Ifema-programmet den 23-27 april, och det brukar även vara diskussioner ibland efter visningen, eftersom publiken är engagerad, nyfiken och har lust att lära sig någonting nytt angående filmen man sett.

En av många intressanta filmer

Den fransk-tyska filmen ”Langue Étrangère”, ”Främmande språk”, i regi av Claire Burger handlar om två tjejer, en tysk, en fransk, som träffas och blir vänner. De tar del av varandras liv i både Tyskland och Frankrike. De två ländernas historia under andra världskriget komplicerar – och fördjupar tjejernas kontakt. Det finns spår som går åt olika håll men blir till ett slags emotionell roadmovie genom Europa, med en ung, kvinnlig blick på historien.

Det är en av många intressanta och angelägna filmer som visas på årets Ifema. Här visas filmer som öppnar upp för nya perspektiv.

The post Ifema ‒ en kvinnofilmfestival som öppnar nya perspektiv first appeared on Opulens.

IFEMA. Ingela Brovik rapporterar från Ifema, Sveriges äldsta kvinnofilmfestival som nyligen hållits i Malmö.

Ifema/ International Female Film Festival 2024
Malmö

”As The Tide Comes In”, är en dansk dokumentärfilm i regi av Sofie Husum Johannesen och Juan Palacios, var invigningsfilm på Ifema, International Female Film Festival. Det rör sig om en kvinnofilmfestival i Malmö som arrangerades för 18:e året i rad. 

Festivalen visar kort-och långfilmer av kvinnliga filmregissörer från hela världen, dock hade invigningsfilmen två regissörer, en kvinnlig, Sofie Husum Johannesen och en manlig, Juan Palacios. Efter filmvisningen följde en diskussion med den kvinnliga regissören om hennes insats i denna film. Det blev ett intressant och ovanligt samtal om kvinnligt och manligt filmskapande.

Denna danska dokumentär handlar om den lilla danska ön Mandø i Vadehavet där det bor 27 invånare, på en ö där det ofta är hårt väder och översvämningar, vilket är jobbigt för de som bor där. Men nu kan det bli ännu värre på grund av oroande klimatförändringar.

Filmen följer med stor lyhördhet en familj som bott på ön i åtta generationer och vi får möta den sista bonden som vägrar att ge upp. Han hoppas även på att hitta en fru. Samtidigt firar den äldsta kvinnan på ön sin hundraårsdag med glädje.

”As The Tide Comes In” är en av de bästa dokumentärfilmerna på årets Ifema med sin personliga men ändå allt annat än privata berättelse. Allt är filmat med dynamisk filmkamera, som visar mycket, men aldrig exploaterar invånarna på denna ensamma ö, vars skönhet gestaltas på ett lågmält vis.

”Grand Me”, heter en dokumentär i regi av Atiye Zare Arandi berättar om den åttaåriga flickan Melina som bor med sina morföräldrar i en iransk stad. Hennes föräldrar som är skilda, hör av sig till dottern på mobiltelefon och dyker upp ibland. Men ofta blir dottern besviken och de ses alltför sällan. Det är en tuff liten flicka som står i fokus i denna annorlunda dokumentär där saker förändras då hon fyller nio år – och blir myndig (!) enligt lagen i Iran.

Då händer det saker som inte skall avslöjas här – i denna annorlunda dokumentär, om ett barn, åtta år gammalt, med lust att försöka förstå och genomskåda tillvaron. Hon må vara liten, men vill bestämma själv över sitt unga liv. Detta är filmbilder som fastnar i minnet.

I kortfilmsprogrammet finns korta intensiva berättelser som också är minnesvärda, som ”How To Please” i regi av Elina Talvensaari, Finland. Den handlar om en ung man som flytt från inbördeskriget i Irak för att söka uppehållstillstånd och asyl i Finland. Men hans ansökan avslås, gång på gång, och det uppstår en tung intensitet som i Becketts pjäs ”I väntan på Godot”. Det är en stark kortfilm och avgjort en av festivalens bästa i sin kategori.

”Projekt Pappa”, är en kortfilm i regi av Camilla Jämting, är en annan film som går sin egen väg, om en ansträngd far-och dotter-relation, Här har vi att göra med en självbiografisk debutfilm om kärlek, frustration och lust att ta itu med det hela. Camilla är feminist och konstnär medan hennes pappa, som ser snäll ut, är ett slags förförare och expert på att lära män hur man lyckas på Tinder. Det blir en både rolig och drastisk film, som biopubliken skrattar högt åt.

Könsroller utmanas i de samtal som förs mellan dotter och far. Konversationerna är humoristiska. Och ibland rent av bisarra som när samtal pågår under topless-promenader.

Långfilmen ”Motherboard” är en spelfilmsdokumentär (en lite ovanlig genre) av och med Victoria Mapplebeck, som vid 38 års ålder var ensamstående, gravid och utan pengar. Omständigheterna gjorde att hon valde att filma sig själv och sin lille son i olika mer eller mindre dramatiska situationer. Det är en mycket bra och på många vis annorlunda film. Det är en oväntat rolig och mycket kärleksfull berättelse om svårigheter och att komma vidare i livet. Allt skildrat med extra mycket kärlek och humor. 

The post Ifema ‒ kvinnofilmfestival med flera höjdpunkter first appeared on Opulens.

IFEMA. Ingela Brovik rapporterar från Ifema, Sveriges äldsta kvinnofilmfestival som nyligen hållits i Malmö. 

Ifema  17th International Female Film Festival
1-4 februari 2023 i Malmö

“Ifema hyllar år efter år de kvinnor som år efter år bryter igenom unika hinder och utmaningar, i världen såväl som i filmbranschen. Detta är sannerligen något att fira!” Ett citat ur årets program där Ifema, Sveriges äldsta kvinnofilmfestival firar 17 år med engagerande och intressanta filmer och där publiken röstar fram årets bästa spelfilm/dokumentärfilm samt årets bästa kortfilm.

Det handlar inte om feelgoodfilmer, snarare tvärtom. Till exempel går det att bli upprörd över sakernas tillstånd i ”La Civil” av Teodora Mihai, belgisk-rumänsk filmregissör. Filmen handlar om hemmafrun Cielo som letar efter sin dotter, som kidnappats av en kriminell kartell i norra Mexiko. Cielo utvecklas från vanlig hemmafru till aktivist, tar saken i egna händer eftersom polis och andra myndigheter inte gör någonting. Det finns ett frustrerat kvinnligt perspektiv i denna film som stannar kvar i medvetandet, likt ett smärtsamt minne.

Bredd och mångfald satte sin prägel på årets festival. Extra minnesvärda är de helt nya kortfilmer som traditionsenligt visades i slutet av festivalen. Dessa lockade fram mycket skratt och roliga kommentarer från publiken i diskussionen efteråt.

I år visades åtta nya svenska kortfilmer som med allvar, drastisk humor och annorlunda perspektiv gav oss i publiken en ny blick på vår egen tid, och framtiden.

The post Bredd och mångfald på kvinnofilmfestival first appeared on Opulens.