VINTERPRATARE. Bianca Kronlöf, Mikael Niemi och Antje Jackelén finns alla bland vintervärdarna när årets säsong av “Vinter i P1” nu har presenterats.

Allra först ut är deckarförfattaren Åsa Larsson, som ska prata om en upptäckt som utmanade hennes fördomar.

Åsa Larsson har sommarpratat två gånger, men när hon nu ska vara vintervärd ska hon prata om en omvälvande upptäckt hon gjorde när hon precis hade avslutat sin senaste bok, “Fädernas missgärningar”. Av en slump fick hon reda på att hennes farmors mor Eva-Lisa hade skrivit på en petition för kvinnlig rösträtt 1914.

– Jag gjorde en massa avslut i mitt liv: skrev klart min bokserie, sålde mitt hus, förberedde mig för en period av tomhet. I den där tomheten klev plötsligt min farmors mor in och stökade till det. Att hon skrivit på den där petitionen utmanade verkligen mina fördomar om henne, hon tillhörde den västlaestadianska tron som är en konservativ och ganska patriarkal struktur, säger hon.

Blev besatt

Åsa Larsson “blev besatt” av att ta reda på mer, och fick finna sig i att få hela sin bild av Eva-Lisa omkullkastad, även om hon fortfarande inte vet om den där petitionen skrevs på i hemlighet eller inte.

– Men hon klev plötsligt ur den box som jag hade placerat henne i, den om hur laestadianska kvinnor i min släkt på den tiden var undergivna arbetsmänniskor med huvudduk. Jag får ofta frågan var författare får sina idéer ifrån, och jag skulle säga att det är just i de här mellanrummen när man börjar ta reda på saker och fyller ut det man inte vet, säger hon.

Arbetet med vinterpratet har fått ta tid, och har dessutom påmint Åsa Larsson om känslan när hon började skriva sin första roman för 20 år sedan, det vill säga: lustfyllt.

– Då var livet ganska grått och jag kände en sådan otrolig lycka när jag tog upp mitt ungdomsskrivande. Jag har känt samma sak nu när jag förutsättningslöst har fått rota i början av 1900-talet genom min släkting. Jag känner mig som en labrador som jätteglad springer omkring på stranden med en pinne i munnen! Det här har jag verkligen gjort enbart för att jag tycker att det är roligt, säger hon.

Läsarkärlek

Nyligen tog Åsa Larsson emot Svenska Deckarakademins pris för årets bästa kriminalroman för just “Fädernas missgärningar” som är den sista delen i bokserien om advokaten Rebecka Martinsson. Boken har även fått fin kritik, men det är framförallt från läsarna som Larsson har fått feedback:

– Jag upplever att jag har fått läsarkärlek på ett sätt som jag aldrig har fått tidigare. Jag skulle ju hemskt gärna vilja säga att det är för att det här är det bästa jag har skrivit, men jag tror att sanningen är att vi har lättare att nå varandra i dag via sociala medier, säger hon.

Sara Haldert/TT

The post Åsa Larsson vinterpratar: Utmanade mina fördomar first appeared on Opulens.

KAMP. Idag för hundra år sedan, den 24 maj 1919, beslutades det om kvinnlig rösträtt och därmed infördes den moderna demokratin i Sverige. Det finns saker att minnas, hedra och glädjas då det förflutnas och nutidens aktivism löper samman, från Anna Whitlock till Greta Thunberg, skriver Erik Cardelús.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Idag, den 24 maj, firar vi minnet av att allmän och lika rösträtt infördes i vårt land. Något så grundläggande som att kvinnor skulle få rösta, blev då ett faktum. En självklarhet idag, men inte då. Långt ifrån.

För kampen var långdragen och svår. Många reaktionära och patriarkala krafter gjorde sitt yttersta för att hindra och bromsa kvinnornas kamp för rösträtt. Inte sällan med argumentet att kvinnor var sköra, oförnuftiga, fåfänga och känslodrivna. Att förnuftet tillhörde männen, som därför skulle få bestämma, utan inblandning av annan part.

Argumenten verkar idag både dammiga, befängda och upprörande, men att sådana argument lyckades blockera den idag självklara kvinnliga rösträtten så länge, tål att tänkas på.

För Sverige var som bekant sist i Norden med kvinnlig rösträtt. Finland, som låg under det ryska tsarväldet, var först och där fick kvinnorna rösträtt redan 1906, långt innan revolutionen svepte in. Näst på tur var Norge, där samma reform genomfördes 1913, en händelse som ägde rum i både Danmark och Island två år senare, 1915. Sedan, flera år senare, kom Sverige.

Redan i april 1912 hade det lagts fram ett lagförslag om kvinnlig rösträtt, men det förslaget röstades ner. Men kampen gick vidare, inte minst genom Landsföreningen för kvinnans rösträtt (LKPR), som bildats och kämpat på allt sedan 1903. Rörelsen frontades av idag så välkända kvinnor som Anna Whitlock, Else Kleen, Anna Lindhagen och Signe Bergman.

Utan kamp kommer vi sällan så speciellt långt, åtminstone inte om det finns starka krafter som bromsar. På Mynttorget, ett stenkast från den plats där den kvinnliga rösträtten röstades igenom en gång i tiden, hålls idag en klimatstrejk.

Det är Greta Thunberg och tusentals andra mestadels unga klimataktivister som samlas för att driva på för en mer offensiv och verkningsfull klimatpolitik.

Även här står vi inför en kamp som är självklar och som gynnar oss alla som bor på den här planeten. Trots detta finns det många som klagar och grymtar över klimataktivismen. Inte sällan riktas då udden mot Greta Thunberg, med osmakliga personangrepp eller invändningar om att hon är för ung och oförståndig, saknar expertkunskaper om klimatet och att hon måste gå tillbaka till skolan.

Då som nu finns det reaktionära och cyniskt egennyttiga krafter som spelar likartade kort. Att aktivisterna inte ska ta sig ton och gå tillbaka dit de hör hemma, till diskbänken eller till skolbänken.

Eller så pekar man på att det finns andra — så kallade experter, ofta äldre män — som vet bättre. Det är dem man ska lyssna till och lugna ner sig inför, trots att de så kallade experterna ofta sitter på rikliga privilegier och oredovisade intressen av att saker fortsätter att vara som de redan är. Exempelvis handlar det om att invanda och bekväma livsstilsmönster och maktordningar skulle behöva förändras om man menar allvar med klimatomställningen.

Men visst, låt oss skippa deppen och lyfta peppen. Det finns saker att minnas, hedra och glädjas över denna 24 maj, dagen då det förflutnas och nutidens aktivism löper samman. Från Anna Whitlock till Greta Thunberg löper en linje som uppmanar oss att vårda och värdesätta den demokrati vi har, men samtidigt inse att demokratin och samhället sällan blir bättre än vad vi gör den till och att politiken händer här och nu, mitt bland oss. På gator och torg, och vid valurnorna i det stundande EU-valet.

The post En dag då aktivism från förr löper samman med nutidens first appeared on Opulens.