UPPROR. Vi är många som vill att staden skall ta problemen med kvalitet i skolan, utanförskap och brottsbekämpning på allvar”, skriver Hanna Höie. Skolor runt om i landet står inför ett år med kraftiga besparingar. I Malmö pyr nu missnöjet och senaste dagarna har flera grupper  bildats av föräldrar för att protestera mot nedskärningarna.

För inte många dagar sedan fick min son, precis som alla skolbarn i Malmö, information av sina lärare om att ett barn hade mördats i vår stad. Vi hade på känn att det skulle komma i skolan så på väg dit den morgonen stannade vi till vid mordplatsen som ligger längs med skolvägen, precis utanför porten till en av sonens skolkamrater. Det är svårt att förklara för en åttaåring varför barn mördas några kvarter från hans skola. Det är svårt att förklara knarkpengar, gängkrig, bomber och våld.

Fortfarande hänger informationslapparna uppe i skolan om vart det går att vända sig om någon känner sig otrygg efter senaste tidens händelser. Polisen är väl synlig på torget om kvällarna och gravljusen kastar ett flackande ljussken över blommorna utanför pizzerian där ett av stadens barn dog.

Nu hänger ännu en lapp uppe i sonens skola, just bredvid den om otrygghet. En lapp från föräldrar som nu börjar kraftsamla mot stadens planerade nedskärningar i skolan. Föräldrar i gruppen Möllevångsskolan mot nedskärningar.

För precis två veckor efter mordet som skakade om min stadsdel, min stad och stora delar av Sverige nåddes vi föräldrar av beskedet att vår skola antagligen kommer förlora 8 anställda från och med januari månad. 10 procent av skolans personal.

I min sons skola går endast 55 procent av eleverna ut ur grundskolan med fullständiga betyg. Trots denna dystra statistik är det en fantastisk skola, med engagerade pedagoger, en trevlig skolmiljö för barnen och personal som kämpar järnet för varenda unge. Och det är många som räddas där, på Möllevångsskolan. Som träffar läraren, fritidspedagogen eller elevassistenten som skapar förutsättningarna för ett drägligt vuxenliv.

Vi vet att en bra skola och tillräckligt med fritidsaktiviteter för unga är preventiva åtgärder som fungerar. Forskningen visar att det är just här vi skall satsa för att undvika att barn fastnar i utanförskap eller kriminalitet. Vi vet att skolan desperat behöver mer resurser och fler vuxna per barn.

Men nu skall de bli färre. Inte bara i Möllevångsskolan, utan i hela Malmö. Och det verkar vara en nationell trend. Skolorna i Stockholm och Göteborg och en mängd andra kommuner står också inför ett år med kraftiga besparingar.

I vår skola verkar det i första hand bli elevassistenterna som försvinner denna gång. De som ger stöd till barn i behov av extra resurser. De som i sin tur skapar en dräglig skolmiljö för alla skolans barn. De som gör det möjligt för en lärare att stå där med 25 barn i klassen och ändå skapa en stimulerande lärandemiljö för varenda unge. Det är barnen som har störst behov av hjälp som kommer drabbas först, men det kommer få återverkningar som kommer att drabba alla barnen, skolans personal och alla föräldrar.

Och jag tänker på de ungarna som redan nu med beundrande blickar tittar på gänget med lite äldre pojkar och unga män som står i hörnan mellan skolan och parken med sina buntar av femhundralappar. Och jag tänker på vad ett vuxenliv utan att ha klarat grundskolan innebär i detta samhälle. Undrar hur många fler av barnen på min sons skola och alla stadens och landets skolor som tack vare årets budget smärtsamt kommer att bli medvetna om vad det innebär. Alla barnen som samhället så aktivt skiter i för att sedan förakta när de inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden eller hata när de blir kriminella.

Som om barnen inte känner det, som om de inte förstår vad de är värda i samhällets ögon. Allt snack om att ta i med hårdhandskar till de barn som aldrig fått känna på något annat.

Det låter så ihåligt i mina öron, allt snack om krafttag mot brottsligheten. Alla politikersamtal, allt snack om att krossa gängkriminaliteten. Vilka lögner de serverar. Satans hycklare.

Men nu pyr det i Malmös skolor. Vi är många som engagerar oss, skriver till politiker, skola efter skola bildar egna grupper mot nedskärningar, planerar demonstrationer och protester. Vi är många som vill att staden skall ta problemen med kvalitet i skolan, utanförskap och brottsbekämpning på allvar.

Vi har tröttnat på tomma ord om kraftsatsningar som endast följs upp av nedskärningar. Vi vill att alla stadens barn skall ha en framtid och att åren i skolan skall vara en lärorik, rolig och inspirerande upplevelse för alla elever. Vi vill de när de en dag lämnar skolan ska kunna göra det med huvudet högt. Vi vill att de ska vara uppfyllda av drömmar, förhoppningar och framtidstro, väl medvetna om att de är mest värdefulla vi har. De är ju vår framtid.

Vi vet att det innebär så oerhört mycket mer att satsa på trygghet än att öka anslagen för väktare. Det sistnämnda är något Malmö stad nu hittat utrymme för i sin nya budget.

The post “Snacket om att bekämpa brottsligheten är hyckleri” first appeared on Opulens.

DUCKANDE POLITIKER. Det är något som står i vägen för mig när jag drömmer om V som ett stort parti med kanske över 40 procent. Det är när representanter för V duckar för frågor om trygghet och kommer med politikersvar à la Carl Bildt. Människor i Malmö lider verkligen av de kriminella nätverken, skriver malmöbon Anders Malmros.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Jag tror på jämlikhet och jämställdhet, jag är för en utbyggnad av välfärden, jag vill inte att privata företag gör vinst på sjuka, gamla eller skolbarn, jag är emot inskränkningar i konflikträtten. Så kom nu med era vilda gissningar på hur jag definierar mig politiskt!

Ja, jag är vänster och har varit medlem och emellanåt ganska aktiv i vänsterpartiet. Min vision är att vänsterpartiet ska gå framåt politiskt för att vi ska få inflytande och påverka politiken. Jag skulle gladeligen se vänsterpartiet som ett framtida statsbärande parti likt socialdemokraterna varit under efterkrigstiden.

Jag ser dock en och annan fråga som vi hanterar på ett mindre bra sätt. Jag tänker framförallt på trygghet. Visst trygghet kan associeras med trygga jobb, trygghet från att slippa bli misshandlad av sin partner och trygg välfärd.

Våra väljare som vi säger oss värna om, och särskilt arbetarklassen, är de som mest drabbas av otrygghet. Nu menar jag otrygghet som stavas skjutningar, våldtäkter och narkotikaförsäljning på öppen gata. Det är i bostadsområden med lägre inkomstnivåer och lägre utbildning där det förekommer mest skjutningar (bostadsområden i storstäderna).

Vänsterns paradgren är förebyggande åtgärder. Visst, generella välfärdssatsningar på framförallt skolan kommer säkerligen minska ojämlikheten och därmed minska kriminaliteten. Problemet är att det kommer inte ske några generella välfärdssatsningar av den skalan som har effekt förrän V blir ett statsbärande parti. Ett annat problem är situationen nu. Det dödliga våldet sker oftare på öppen gata. Räddningstjänst och polis måste ha extra resurser för att kunna utföra sitt arbete i vissa utsatta bostadsområden. Det senaste nyheten jag tog del av är att skjutningar tar resurser från våldtäktsutredningar. Vi kan inte bara luta oss tillbaka och tänka att det drabbar inte mig, jag är ju inte kriminell. Det är att se ner på sina medmänniskor och irrationellt, du kan visst hamna emellan. Något måste göras.

Vad vill då min partiförening i Malmö göra åt detta? Jag var på ett ganska trevligt inför-valet-möte i augusti 2018 i min partiförening. På mötet tog jag upp frågan om problem med trygghet, om den fanns med i valprogrammet. Den som ledde mötet sa då något som jag uppfattade är det stora problemet i Malmö är alla bilar som kör runt. Jag sa att de människor jag umgås med associerar bristande trygghet till skjutningar och våldtäkter. De övriga mötesdeltagarna sa inte så mycket. Någon påtalade att ett program om trygghet var på gång. Det programmet skulle varit ute för 10 år sedan om du frågar mig.

Jag vet sedan tidigare att det finns kamrater som säger att vårt parti ska inte “fronta” sådana frågor som vi inte brukar. Jag har också kamrater som klagar på att polishelikoptrarna är i luften hela tiden. Men om det förhindrar skjutningar och andra brott är det inte fel enligt mig. Man kan bara inte avfärda något utan att utvärdera det.

Det är något som står i vägen för mig när jag drömmer om V som ett stort parti med kanske över 40 procent. Det är när representanter för V duckar för frågor om trygghet och kommer med politikersvar à la Carl Bildt. Människor i Malmö lider verkligen av de kriminella nätverken. Föräldrar vars barn dött av narkotikamissbruk eller de som förlorat sitt unga liv i uppgörelser mellan kriminella.

Det är mer än dubbelt så många unga män som dör av skjutvapen i Sverige proportionellt jämfört med länder som Tyskland, Frankrike och Danmark. Vad är det som vi kan lära från dessa länder? Strängare straff ger sällan mindre risk för återfall, men när brottsmisstänkta inte blir granskade och utsatta för förundersökning för att polisen inte har resurser är något ruttet i vårt samhälle.

Är det lika många som frias för brott i andra länder trots att det finns teknisk bevisning? Polisen säger sig till stor del “veta” vilka det är som ligger bakom skjutningar men bevisen i domstol duger inte. De yrkeskriminella har till stor del lärt sig hur de ska undvika att “åka dit”. Samtidigt finns det erfarna förskollärare som kan se redan i förskoleålder att de här barnet löper stor risk för att hamna i kriminalitet längre fram under sin uppväxt. Det finns alltså en stor potential för tidiga insatser och det läge vi är nu där skjutningar tar resurser från rättssamhället som gör att annan brottsbekämpning tvingas nedprioriteras.

Samröre med organisationer som bevisligen under längre tidsperiod ägnat sig åt kriminell verksamhet som trafficking, vapenhandel, narkotikaförsäljning, hot och våld mot folkvalda behöver inte vara en mänsklig rättighet. Sverige är sent ute med att kriminalisera deltagande i terrororganisationer som IS. Men vi har organisationer som hotar vårt samhälle och tillåts fortsätta med det. Jag tänker på gängen i storstäderna, NMR och HA med flera. De som skjuter på varandra på våra gator måste förhindras från att fortsätta göra det. Lås in dem, sätt på dem fotboja, samhällstjänst i Norrlands inland eller något annat som får skotten som dödar att upphöra.

Jag kommer fortsätta kalla mig vänster och fortsätta tycka så här. Jag tror inte att jag är ensam.

The post Vänstern måste våga prata om trygghet first appeared on Opulens.