KRIMI: Deckarhyllan med Bengt Eriksson ägnas den här gången åt Markus Grönholms polisroman som också är en mansroman. Därtill bjuds det på utförliga spänningstips.

Deckarhyllan med Bengt Eriksson – Män, män, män!

Jag hoppas och tror att det blir fler deckare och polisromaner av Markus Grönholm och att de kan bli ännu bättre än den lovande och redan starka debuten. Så skrev jag om debutdeckaren ”Lelo” och detta besannar Grönholm med sin andra polisroman, ”Vad män gör” (bägge Modernista), som är ännu – ja, mycket – bättre.

Också en mansroman, liksom den föregående. Men hemskare, mer brutal, rätt in i själen – om det är ordet, för har de några hjärtan och själar? – på de män som gör vad män gör. De är vidriga, kort sagt, inte minst eller främst mot kvinnor, och de håller varandra om ryggen.

Det har blivit alltmer vanligt att deckare som skrivs av män och har en man som huvudperson blir mansromaner, i betydelsen att de porträtterar, problematiserar och ältar den så kallade mansrollen. Polisromanen ”Vad män gör” är mer än så: en mansroman i plural.

Från polisen, kriminalinspektör Victor Mauer, förstås en ensamvarg eller enstöring som är sin egen man och kriminalpolis med mörka tankar och funderingar (särskilt om sin syster) till Anders Hansson, 51 år och arbetslös lastbilschaufför, som i inledningen av romanen hittas död vid en nedbrunnen sommarstuga ute i ingenstans.

Ur Hanssons belastningsregister: ringa narkotikabrott och misshandel, en dom för sexköp, nu ska snart också vapensmuggling skrivas dit. Men varifrån kommer dessa insmugglade Zastava M70 – från Rumänien? Samt hans vän- och bekantskapskrets av män, på åkeriet där Hansson arbetade och från barndomen och uppväxten.

Kvinnan som han varit ihop med och som polisen Mauer känner sen förut. Kvinnorna som Hansson väl också smugglade in? Människohandel eller? Kvinnor som utnyttjats, utsatts för sånt män gör. Polisutredningen går i stort sett ut på att kriminalinspektör Mauer med kollega reser runt och pratar med män som kvinnor.

Det är obehagligt, så obehagligt att denne deckarläsande man vill protestera och utropa: Inte alla män!

”Vad män gör” utspelar sig i Uppland, liksom Grönholms förra polisroman, i och kring Uppsala, Enköping, Märsta Järlåsa, Tärnsjö och Gräsö. I tjänsten ska kriminalinspektör Victor Mauer även resa till Rumänien. Närvaron i Uppland – främst kring Enköping – placeras exakt och precist genom nämnande av traktens kombinerade rugby- och fotbollsplaner.

Smart tänkt och gjort. Markus Grönholm skriver genomgående lokalt på plats, realistiskt och trovärdigt, vilket får det otäcka att bli än mer otäckt. Fiktion övergår i verklighet. Han skriver hårt och tufft, väjer inte för det hemska. Det skildras så hemskt som det var och är.

Den här gången skriver inte Grönholm – då tänker jag stilistiskt, på ordval och formuleringar, antalet punkter och meningars längd – riktigt som förra gången. Då skrev han mer snirkligt och snårigt, snörde in sig i formuleringarna. Det var bra skrivet då också eller ett bra välskrivningsförsök.

Gourmetdeckare kan jag ibland kalla sådana här kriminal- och andra spänningsromaner som innehåller så mycket mer än en kriminalgåta som ska skildras och lösas. Deckare som blir romaner om samhället och porträtt av människor, skildringar av deras – våra – liv och som författas med ett både välformulerat och personligt språk.

Men när det gäller Markus Grönholm kan jag inte använda den benämningen, den där genreplaceringen, hur gärna jag än vill och hur mycket det än passar. Särskilt den nya polisromanen ”Vad män gör” är en alltför otäck, ja, hemsk skildring av dessa män som gör vad människor aldrig bör göra.

I den nya romanen har Grönholm arbetat vidare med språket: huggit av och skurit ner, kortat meningarna. Nu snor och snör han inte in sig lika mycket. Fast det betyder inte att det går snabbare att läsa. Berättandet drivs inte på utan Grönholm tar det lugnt. Han stannar upp och ältar, kan man nog säga.

Grönholms meningar må vara korta men de är desto fler. Man måste, ja, tvingas läsa många meningar innan berättelsen fortsätter. Slow crime. Action i ultrarapid. Han nöter in. Läsaren kan inte komma undan; vad männen gör, vad boken skildrar, vad författaren vill ha sagt.

Kalla det budskap. Förra gången kunde jag inte låta bli att jämföra Markus Grönholm som debutant med Åke Edwardson som debutant. Bägge vill/ville så mycket att det kan/kunde bli överarbetat. Så att språket ibland snubblar på sin stora vilja.

Lite så kan jag känna några meningar, något stycke här och var också den här gången. Men Grönholm lyckas bättre – än bättre – här och nu. Han tar allt mer och större kommando över sitt författarspråk. ”Vad män gör” är ett stort steg framåt från debuten ”Lelo”, som redan den alltså var riktigt bra. Hans nya är ännu bättre.

Markus Grönholm har inlett ett högst intressant och just spännande spänningsförfattarskap. Inga jämförelser egentligen (eller så får du läsa och se eventuella likheter själv) men du minns väl hur det gick för Åke Edwardson efter hans inledande deckare? Snabbt uppåt. Det tror jag att det kan göra också för Grönholm.

Fyra spänningstips

Familjesvärta i skärgården

Filip Landell hade tidigare skrivit ett par fantasyromaner när han spänningsdebuterade med ”Frusen gryning” – en av fjolårets bästa och mest thrillerintensiva svenska thrillers. ”Splittrad skymning” (båda Harper Collins) är hans andra spänningsroman.

Det verkar vara nåt som drar och suger med vatten och skärgård för Landell, också denna nya thriller utspelar sig nämligen i Stockholms skärgård. Inte sommartid med sol och skärgårdsidyll utan ruskväder och storm. Tydligen ingår både denna och hans förra spänningsroman i serien ”Död i skärgården”, det anges inte på bokomslaget men däremot på författarens hemsida.

Enligt hemsidan är Filip Landell dessutom trädgårdsmästare. Vad jag inte heller visste är att han har vita fingrar, det vill säga mjöl på fingrarna. Han bakar själv sitt bröd och har deltagit i tv-programmet Hela Sverige bakar.

Författaren Landell hämtar uppenbarligen en hel del ur sig själv när han författar. Vanja, huvudpersonen i ”Splittrad skymning”, är konditor på bageriet Skärgårdskringlan samt amatördetektiv. Om hon bör och ska tituleras så när det fall Vanja efterforskar rör hennes egen dotter Emily, som hittas död, drunknad i forsen vid Malmbo herrgård.

Eller… dränkt.

Ja, det här är ju en spänningsroman, en thriller och deckare så du förstår nog. Och jag kunde egentligen skriva ut det i klartext, för vad som hänt framgår direkt i den prolog som lägger grunden för berättelsen. Också herrgårdens trädgårdsmästare förekommer i ”Splittrad skymning” (liksom en trädgårdsmästare förekom i ”Frusen gryning”.

Var ligger herrgården? Var utspelar sig handlingen? I Gustavsberg och Nacka, nånstans. Och skärgården, i huset på Lövskär.

Filip Landell väver och tvinnar, än en gång, trådar av spänning och sammanhang. Han är suverän på att väva: lite i taget, omlott och förlängt, så att en ny tråd visar sig hänga ihop med de tidigare. Resultatet blir domestic noir – översättningen familjesvärta passar ordagrant – där få personer visar sig vara dem man tror de är.

Mödrar och barn. Och karlar. Sorg, smärta och skuld. Olycka och eventuellt lycka. Kärleken, som tog slut. Människorna, vars inre är som skärgården.

Han fångar dessutom upp några små trådar från den förra thrillern och knyter ihop med den nya. Inte mångt och mycket, blott så det märks, om man läst hans spänningsdebut. Men måste man ha läst den, först? Nej, nog mest nåt han roar sig själv med, tror jag, och mig.

Liksom bakverken, kaffe och bulle, som dricks och äts för att påpeka, tror jag också, att det här är ingen mysdeckare, ingen Miss Marple. Det här är en thriller.

Tröstlöst i Varberg

”Förtjänst och skicklighet” hette första titeln i kriminalserien ”Varbergsfallen” och uppföljaren fick heta ”Allmänfarlig ödeläggelse”. Nu har Monica Nebelius Lüning kommit med trean i serien, ”Synnerliga skäl” (alla Romanus & Selling), och verkligen tredje gången gillt.

Också de föregående deckarna var/är bra. Men dem läste jag mest som Varbergsdeckare, för miljöernas skull. Hur rätta och riktiga var de fiktiva miljöerna, hur verkliga i fiktionen? Svar: mycket, nära nog exakta.

Nya, tredje romanen ”Synnerliga skäl” är mer innehållsrikt och helgjuten som roman – en deckare med mera. Säg, en kriminalroman i betydelsen en roman om kriminalitet. Djupare, än mer allmängiltig. Och med den före detta domaren Monica Nebelius Lünings mest kraftfulla juridiska och kriminella budskap hittills.

Nu, när miljöerna är satta och bestämda, och huvudpersonerna – domaren Ingrid och polisen Gabriella – utvecklats från skisser till porträtt, kan författaren ägna sig mer åt det kriminella berättandet och även det verkliga redovisandet: kriminalitetens orsaker och verkan.

Nebelius Lüning berättar ömsint men ”Synnerliga skäl” blir ändå en tröstlös bok. Det går kort sagt åt helvete för de flesta unga människor som skildras. Den ende som nu faktiskt verkar ha hamnat på rätt köl igen är Gabriellas son, Dante, som snart ska ta studenten.

Värre går det för de ungdomar som kommer ur värre miljöer, fattigare och mer kriminella. Nästan som att den förre domaren skildrar de unga brottslingarna som att detta är deras öde, om inget görs i grunden, i deras liv, i deras uppväxt, för deras livsförhållanden, så går och slutar det så här. Det bara gör det.

Det skrivs väl aldrig rätt ut men ”Synnerliga skäl” är ett starkt inlägg mot hårdare straff och särskilt mot fängelsestraff för allt yngre barn. Mellan raderna ropas det nära nog desperat att något måste göras i förebyggande syfte, för att förändra deras liv, stoppa och hindra vad som sker innan unga människor blir kriminella.

En ung man knivmördas. Vem gjorde det? En annan ung man erkänner. Men är han verkligen den skyldige? Monica Nebelius Lüning har fått med så mycket. Här finns också högst trovärdiga skildringar av polisarbetet med förhör i Varbergs polishus samt rättegångar och arbetsmiljön i Varbergs tingsrätt.

Inte minst: i denna lilla stad, som Varberg är för mig, i mitt minne, finns alltså allt detta… ja, allt detta skit. Dessa fattiga, futtiga livsvillkor som barn växer upp i. Dessa kriminella, nästan maffiaaktiga miljöer där barnens framtid är som förutbestämd.

I lilla Varberg… Ja, det är tröstlöst.

Stämningsfullt i Bretagne

Deckare och annan krimi är inte en genre utan ett gigantiskt kriminallitterärt träd med oräkneliga grenar, kvistar och ständigt nya skott. Hur många deckare man än har läst finns alltid ännu en ”okänd” författare vars deckare man aldrig läst eller ens hört talas om.

Så var det för mig med deckarförfattaren Jean-Luc Bannalec. Att jag borde ha känt till honom är en annan sak, för när jag började googla skulle jag upptäcka att Bannalec skrivit en serie deckare som är utgivna på tyska och väl också franska och engelska.

Tyska? Ja, namnet – en pseudonym – må vara franskt och hans polisromaner om och med kommissarie Georges Dupin (detta efternamn, nog ska det få en att tänka på Edgar Allan Poes detektiv?) må utspela sig i Finistère (tänk nu på Bodil Malmsten) med omnejd i Bretagne, Frankrike. Men författaren heter egentligen Jörg Bong och är tysk.

”Bretonska förhållanden” (Perenn; övers: Per Nilsson), som just och först nu kommit på svenska, inleder serien med kommissarie Dupin. Förresten Finistère, ska man = jag vara noga utgår kommissariens liv och polisarbete (efter att han blivit omplacerad från Paris till Bretagne och åtminstone i seriens första titel) snarare från den så kallade ”Blå staden”, Concarneau, där Dupin varje morgon dricker sin ”petit café” – eller egentligen: ”En kaffe till. Och en croissant” – på hotell Amiral och från och i Port Aven, där ett mord har begåtts och vilket en av hans inspektörer ringer och meddelar – och stör kommissarien! – mitt i frukosten.

Port Aven är en idyllisk liten stad, dit Paul Gauguin (1848–1903) kom mot slutet av 1800-talet och bildade en konstnärskoloni. Det sägs till och med att ”Port-Avenskolan” lade grunden för Gauguins fortsatta måleri. I dag har Port Aven blivit en turiststad och turistsäsongen närmar sig.

Då passar det extra illa att den 91-årige ägaren till hotell Riwal hittas mördad, troligen med en kniv.

Kommissarie Dupin – med sin sekreterare Nolwenn – är en systematisk kriminalpolis av den gamla skolan och ”Bretonska förhållanden” är likaså en polisroman av den gamla skolan. Både i egen rätt och som en hyllning till äldre kriminalromaner. (Lätt att associera till exempelvis Maigret och Simenon.)

Alltså inte action utan lugnt, metodiskt och stämningsfullt. Nöjsam deckarläsning, om man bör säga så om deckare och ens fiktiva mord. Jag hoppas tillräckligt många läsare blir intresserade av den här första polisromanen med kommissarie Dupin, så att det lilla förlaget Perenn kan ge ut fler titlar i serien.

Det inte bara går utan rekommenderas att använda en kartbok eller Google Maps, det gör miljöerna och läsningen extra intressanta.

Ungdomar i förorten

Mats Berggren kan inte lämna Orten och Orten lämnar inte honom. Denna fiktivt verkliga, verkligt fiktiva förort till Stockholm som författaren döpt till Alsta och där majoriteten av befolkningen är flyktingar och andra invandrare från halva jorden, föräldrar och – i Berggrens  ungdomsromaner – främst deras barn.

Alltså ungdomsromaner. Spännande ungdomsromaner: ungspänning, ungthrillers och unggangsterromaner. Men – vilket bör påpekas – som all bra ungdomslitteratur kan Mats Berggrens ungdomsböcker också läsas av vuxna. Ja, de förtjänar både yngre och äldre läsare.

Efter den sju titlar långa Alstaserien återkommer Berggren i ”Inga ögon möter mina” (Opal) ännu en gång till samma förort. Det är några år senare. Den förra generationen invandrarungdomar har bytts mot en ny generation. Robin, som är kurd, är jag-berättare. Eller, låt säga, jag-noterare.

Robin iakttar vad som händer, sig själv såväl som andra elever på Alstaskolan. Det noteras i kapitel som ofta inte är längre än just noteringar, ibland tidningsnotiskorta nedslag om nu och då, här och där: i Alftaskolan och på fritidsgården, hemma hos Robin, mamman som talar evighetslänge i telefon med alla släktingar och han som sitter vid dator och gejmar med hela Europa.

Robin hade förut ett par kompisar, Hadi och Fatih, men efter sommarlovet var de förändrade. Robin är mer intresserad av skolan; de hänger med gänget från centrum. Äldst i gänget är Bilal, fast han är mer osynlig, som styr försäljningen. Adnan, som är ihop med Fedra, syrian och lillasyster till Daniel (han förekom tidigare i serien) hör väl också till gänget.

Robin är kär i Fedra men Fedra är inte kär i Robin. Varför blir tjejer alltid intresserade av såna där killar, typ Adnan, men inte såna som han, Robin? Han ska också bli lite kär i Selma, en annan tjej i skolan.

De är personerna, så läggs grunden för denna kollageaktiga berättelse om en Stockholmsförort, som kunde vara en invandrarförort också till andra svenska städer: ung kärlek som spritter och brister, narkotika, våld och rasism.  Och alla dessa ungdomar med alla dessa olika bakgrunder.

Plötsligt kommer en Darth Vader-figur till skolan, en maskerad person med ett svärd i handen. Mats Berggren behöver inte mer än 100 sidor med dessa små notiser till kapitel för att teckna ännu ett porträtt av förorten Alsta. Det är skickligt gjort. Hans ungdomsromaner är så realistiska också att allt som händer i fiktionen har hänt och händer i verkligheten.

”Inga ögon möter mina”, som den ensamme Robin tänker när han går genom skolans korridorer, är dessutom författad med en så öm syn på dessa unga människor. Oavsett vilka de är, oavsett vad de gjort och gör.

The post Markus Grönholms polisroman är action i ultrarapid first appeared on Opulens.

DECKARHYLLAN. Bengt Eriksson har läst ”Fadern” av Monica Rehn och anser att det är hennes bästa bok hittills. Deckarhyllan bjuder därtill även denna gång på intressanta och utförliga lästips.

Skyldig eller icke skyldig

Monica Rehn skriver thrillers som inte är serieromaner men ändå blir en bokserie. Inga återkommande personer men titlarna – ”Moratorium”, ”Lögnaren”, ”Älskarinnan” och den nu utgivna ”Fadern” (Polaris) – med undantag för förstnämnda debutroman hålls samman av en gemensam serietitel, ”Oskyldig till dess motsatsen bevisats”, och framför allt av Rehns sätt att skriva och berätta.

Romanpersonerna är – alltid – så många att de myllrar och därmed blir också de liv som förmedlas så många att de möts och krockar, slingrar sig runt och in i varandra. Alltså många och mycket att hålla reda på: Monica Rehns psykologiska kriminalthrillers ska läsas stilla, lugnt och koncentrerat.

(Apropå serietiteln ”Oskyldig till dess motsatsen bevisats” kan påpekas att Monica Rehn är jurist.)

Tidigare har det mångt och myllriga också smittat av sig på hennes sätt att författa: nervigt och kanske lite rörigt, men det hänger ihop, till sist får hon det att hänga ihop och bli förklarat. Ja, klart. Det nerviga skrivsättet hänger med och finns kvar även i ”Fadern”, samtidigt som Rehn nu skriver mer kontrollerat.

”Fadern” inleds med en bakåtblickande prolog som utgör själva hjärtat – om det finns något som kan kallas ett mordhjärta men säg epicentrum då – i romanen och direkt efter går berättelsen i gång thrillersnabbt med att huvudpersonerna presenteras, liksom automatiskt i handlingen, utan att man ens tänker på det.

Den ene heter Gabriel Magnusson och är advokat, nybliven medlem i Advokatsamfundet men redan rätt misslyckad. Han sjabblade och fick sparken från en större, ansedd advokatbyrå, så han startade i stället en egen byrå men från den försvann och försvinner advokaterna snabbt, den siste just nu och Gabriel blir ordagrant sin egen advokat (ensam på byrån, om han klarar av att betala kontorshyran).

Den andra heter Fredrika Anker, frilansjournalist med egen YouTube-kanal, grävande och impulsiv, som vuxit upp i Spanien utan veta något om föräldrarna. Inte förrän nu, så därför har hon återvänt till Stockholm. I Spanien växte hon upp med sina morföräldrar, Bertil (avliden) och Kerstin, som bör nämnas eftersom hon finns med i handlingen.

Fredrika har ett uppdrag åt Gabriel: hennes pappa, Jonny Andersson, sitter sen 30 år i fängelse för att ha mördat hennes mamma, Ellinor. Pappan vill ha resning och han är bestämd, av någon anledning ska den advokat som begär resning vara just Gabriel. Men de har inga pengar, varken Jonny eller Fredrika, skulle Gabriel kunna arbeta för ”den goda sakens skull”?

Pro bono, som heter. Men det kan han inte. Gabriel har mer än ont om pengar, han är i akut ekonomisk knipa. Han kan inte arbeta gratis. Å andra sidan skulle han behöva det här målet, ett resningsmål, det kunde återupprätta hans rykte som advokat, göra honom känd så att han fick hur många framtida uppdrag som helst, och dessutom skulle Fredrikas pappa Jonny – om resningsmålet blir framgångsrikt – få en enorm skadeståndssumma som Gabriel i sin tur får en inte föraktlig del av.

Många ingredienser i Monica Rehns roman

Hur ska han/de göra? Med i berättelsen finns också hans mycket välbärgade familj, pappan Henry och mamman Marie, som också hon är advokat och varit betydligt mer framgångsrik, de bor på Lidingö med grindstolpar in till huset och en sån där ring att köra runt, och hans syskon, Sissela och Jacob. Varför stöttar föräldrarna inte honom som de stöttat hans syster och bror? undrar Gabriel, ännu en gång.

Fler personer: Gabriels hustru Emma begärde skilsmässan och flyttade till London med deras lilla dotter, som Gabriel inte kan betala underhåll för, han har som sagt inga pengar, när hon blev ihop med en advokat på en känd brittisk advokatbyrå. Gabriel har en ny flickvän, Josefin, men nu börjar han tänka på – ja, han har tänt på – den vackra Fredrika.

Många ingredienser, mycket som kan hända och händer. Som att hans mamma, advokaten Marie, erbjuder sig att hjälpa till med resningsmålet, just resningsmål är ju något hon verkligen har erfarenhet av.

Överraskande slut

Här finns två genomgående trådar, den ena i berättelsens nutid och den andra i dåtid (men den senare löper och rullar också upp sig framåt i tiden). Gabriel för ordet i nutid, i dåtid finns ett annat jag.

Monica Rehn skriver längst en tråd som blir avlöst en annan tråd eller så kränger tråden plötsligt till, där uppstod en knut, och tar en annan riktning, nu är hon inne på en ny tråd. Om man måste vara koncentrerad, när man läser, hur koncentrerad måste inte hon ha varit, när hon skrev?

Ytterligare en person måste nämnas: en författare vid namn Paul Molander, hos vilken Fredrikas mamma Ellinor gick en skrivarkurs. Pappan Jonny pekar ut honom, Molander, som den egentlige mördaren. Författaren Molander deltog vid rättegången mot Jonny, där han sa något som blev en bidragande orsak till den fällande domen.

I alla fall: Gabriel, som advokat, och Fredrika, som efterforskare, börjar arbeta tillsammans med resningen. Gabriel är noga, han vill ha säkra fakta. Medan Fredrika gärna sticker i väg spontant och offentligt, till och med till CNN. En fråga som Gabriel ältar: Varför ville Jonny ha just honom som advokat och ingen annan? Varför valdes Gabriel ut för att sköta resningsmålet?

Det slutar inte som man tror, det brukar inte Monica Rehns kriminalthrillerhistorier göra, åtminstone inte som jag trodde.

”Fadern” är en roman som blir mycket mer än en advokatdeckare och kriminalthriller, faktiskt en sådan roman som skulle kunna och borde nomineras till Augustpriset (trots att det ju ”bara” är en deckare, ja, du förstår). ”Fadern” är Monica Rehns – hittills – bästa thriller och roman.

Fyra lästips

Rätt och fel, egoistisk, godhjärtad eller lättlurad

Lina Arvidsson är en av de svenska spänningsförfattare som skriver krimi snarare än deckare. Hon skriver dessutom sin egen sorts spänning och krimi. Undergenre, nog: psykologiska thrillers.

Hennes nya ”Kvinnorna i huset” (Lind & Co) är inget undantag utan tvärtom typisk, för just Lina Arvidsson: speciell på gränsen till egen, spännande på gränsen till skrämmande. På samma gång realistisk och orealistisk eller orealistisk och realistisk i betydelsen att sånt här skulle väl ändå inte kunna hända i verkligheten. Väl?

Temat är dock inte helt nytt: en främmande person flyttar i en annan persons hus och liv. Men ändå inte så här, inte på det här sättet.

Berättelsen = karaktäriseringen av Eva Falk, huvudpersonen, 46 år, med arbete i hotellbranschen, numera som personalansvarig på hotellkoncernens huvudkontor i Stockholm, börjar direkt i inledningen. Eva bor, som skild, kvar ensam i makarnas före detta gemensamma hus i Sigtuna. (Det finns en förhistoria om hennes uppväxt i Hallonbergen och orsaken till skilsmässan, men den och det får du själv fundera på vid läsningen. Långt borta finns också en dotter, som flyttat till San Francisco.)

Tillbaka till inledningen, som förtjänar att man stannar upp vid den. ”Kvinnorna i huset” börjar så fyndigt att inledningen blir en spänningsnovell för sig. Det har varit konferens på ett hotell, nu är dagen slut och Eva står nere i baren. Och blir uppvaktad, av flera män. Det ska fortsätta och sluta med att en av männen avlider (hoppas jag kan skriva så pass utan att avslöja för mycket), vilket beror antingen på slumpen eller på Eva.

Hotelldödsfallet är viktigt för den fortsatta berättelsen. Snart ska Eva möta den döde mannens änka, Mini, som alla kallar henne, säger hon. De kommer varandra nära: Mini närmar sig Eva med resultatet att hon flyttar in i Evas hus – eller kanske ska det beskrivas som att Mini flyttar in sig.

Till berättelsen hör också att Eva sköter om sin gamle far på ett vårdhem i Sigtuna. Han är knappt kontaktbar längre. Också mamman, som avled i en hjärtinfarkt hemma hos Eva, finns med i bakgrunden.

Jag upptäcker att det är svårt att skriva om den här psykologiska krimin. Här finns så mycket som inte går att återberätta, det skulle vara att spoila. Arvidssons roman är uppbyggd av händelseförloppets detaljer, som påverkar varandra och blir förödande för Eva.

Så jag får väl bara avsluta recensionen så här: Nog handlar den här berättelsen om tillfälligheter? Och valmöjligheter: Välja rätt eller välja fel? Om Eva är egoistisk, godhjärtad eller lättlurad, hon vill väl men det blir fel? Om lögner som blir sanning, inte bara för Eva utan också Mini (som kanske heter Tilly, eller så heter hon Lillis, och hon kan vara en häxa)? Jo, det är invecklat.

I slutet återvänder också Evas dotter Michaela till Sverige och Sigtuna.

Triangelkärleksdrama, sex och klass

Udda och egna psykologiska spänningsromaner och thrillers börjar bli en allt större svensk genre som just kännetecknas av det udda och egna. Romanerna kan placeras tillsammans i denna undergenre samtidigt som varje roman är udda i egen rätt, denna författares roman, inget annat och ingen annans.

Dessa romaner, som alltså både hör och inte hör ihop, skrivs till stor procent av kvinnor. ”Domestic noir” kunde vara en gemensam vinjett (för detta breda begrepp). Hit hör den nya, andra titeln, ”Mammas flicka” (Romanus & Selling), i Djursholmssviten av Jina Zachrisson. Liksom ”Au pair”, den första delen i sviten och en av fjolårets bästa svenska spänningsdebuter (enligt mig).

Också ”Mammas flicka” utspelar sig då förstås i Djursholm, denna rika Stockholmsförort eller förstad. Varför skriva en hel spänningssvit om Djursholm? Det går att fråga sig men jag tror att svaret kan vara att där de rika bor – där brukar det också finnas människor som inte är så rika. Antingen så bor de i en annan, mindre del av området eller kommer dit på besök.

Och det uppstår en samhällelig frontalkrock. Som kärlekstriangeldramat – denna ”domestic noir” gånger två eller till och med gånger tre – mellan Olivia, Jonas och Kattis i ”Mammas flicka”. Samhällsklasser, kvinnor och män möts, blandas och/eller krockar, i olika konstellationer. De har barn tillsammans, alla tre, till att börja med.

Olivia och Jonas är gifta sedan fjorton år och har tolvåriga tvillingpojkar. Kattis och Jonas har också barn ihop, en sexårig flicka. (Ja, du kan räkna själv.) Om detta visste Olivia ingenting tills Jonas lämnade henne för att i stället bo ihop med sin riktiga kärlek, Kattis. Det får Olivia att bli desperat – det betyder hämndlysten.

Till saken hör att Jonas är en våldsam man. Till saken hör också att Olivia och Kattis är barndomskamrater, trots olikheterna. De kommer från olika samhällsklasser, här nere respektive där uppe, ensamstående, missbrukande mamma med usel ekonomi kontra välutbildade, välbärgade föräldrar. Ändå blev de vänner, kamrater, kompisar.

Berättelsen följer dem bakåt, främst Olivia, i tillbakablickar: deras olika uppväxter, hur de möttes och hur de – bägge två – mötte Jonas. Den friare och modigare Olivia och den mer återhållsamma Kattis som också blir vildare och roligare tack vare Olivia.

Deras första, mycket unga fylla. Deras vänskap (förr). Deras ovänskap (nu). Deras vänskap (återigen, kanske, i framtiden, ändå). Och mitt i detta: Jonas, lika tuff privat och i arbetet, som man, make och VD.

”Jina Zachrisson skriver som med en strypsnara. Drar åt handling och intrig undan för undan, allt mer och mer.” Så skrev jag om debutboken ”Au pair”. Orden passar också för ”Mammas flicka”.

Psykologiskt spännande och krävande

Spänning i vardagen. Ja, mycket spännande. Och liksom sparrande, studsande psykologiskt: från klienten eller patienten till kuratorn och tillbaka. Men krimi och kriminellt? Kanske inte men ändå en passande roman för spännings-, kriminal- och deckarläsare, tror jag.

Tina Trenders ”Tystnadsplikt” (Lind & Co) med undertiteln ”De berättar. Hon lyssnar.” ger en förklaring och bakgrund till Trenders föregående thrillers, ”En bra man” och ”Allt är perfekt”. Och det borde man ju ha kunnat ana, att hon själv till vardags är typ kurator.

Hennes två tidigare romaner, genre: psykologiska kriminalthrillers, var liksom gestaltningen. Hennes nya frilägger den grund som utgör fundamentet utifrån vilket hon författar kriminellt. Ett slags förklaring till såväl hennes romaner som författaren själv.

Det sägs – och det verkar hon hålla med om – att ”Tystnadsplikt” är ett avsteg från de tidigare kriminella romanerna (och en senare, som kommer till hösten). Men det tycker, som syntes ovan, inte jag. Snarare ett komplement, just en bakgrund men även fördjupning.

Samtliga personer i ”Tystnadsplikt” hade kunnat vara med i Tina Trenders kriminalthrillers. Huvudpersonen Frida, nyutbildad kurator, börjar nu sin första anställning på en vårdcentral i stockholmsförorten Farsta.

Till kuratorn Fridas samtalsrum kommer människor som befinner sig mellan liv och död (ofta i motsatt ordning). De pendlar mellan hopp och förtvivlan, ljus och mörker (också i motsatt ordning). De faller ner i rädsla och skam, alla mänskliga och mindre mänskliga känslor.

De berättar om sig själva för kuratorn, ifall de alls berättar. Jo, de berättar. Men det kan sitta långt inne. De är män och kvinnor, de är i olika åldrar, de bär olika upplevelser med sig. De heter, i tur och ordning: Truls, Adnan, Nora, Karin, Ian och Eva.

Mår de bättre efter att ha mött och samtalat med  kuratorn Frida? Mår Frida bättre – eller sämre – efter att ha mött dem och hört deras berättelser? Mötena påverkar både den ena och den andra. Också Frida, inte minst Frida: i arbetet som kurator och i samvaron med arbetskamraterna men även i privatlivet utanför vårdcentralen, hemma i sin lilla lägenhet vid Blåsut, i hennes kärleksförhållanden.

Frida målar. Hon målar ur sig sina tankar, känslor, minnen. Hon målar sig, mer eller mindre, ut ur tillvaron och omgivningen. (Av detta kan anas att hennes förhållanden inte löper så bra.) Får Fridas arbete henne att bli en annan människa? En bättre eller sämre?

Låt mig svara och konstatera så här: Jag skulle aldrig klara av att arbeta som kurator. För hur lägger man av det man hört när arbetsdagen är slut? Det man lyssnat på med ”tystnadsplikt”? Så svårt att inte bli engagerad som privatmänniska och inte bara som yrkeskurator. Klarar Frida av det?

Iransk spänning i Sverige

Jalal Lalouni är ännu en svensk deckardebutant. Ja, de verkar ju aldrig ta slut. Vartenda år debuterar ett oräkneligt antal nya deckarförfattare i Sverige. De skriver så olika sorters deckare också, det är ju extra kul.

Som ”Mannen med ett blått öga” (Piratförlaget) av Jalal Lalouni. Redan titeln påpekar att det här är en annorlunda spänningsroman. För nog ska titeln få svenska deckarläsare att tänka att det är ovanligt med blåa ögon?

Journalisten Jalal Lalouni var tio år när han på 80-talet kom med sina föräldrar från Teheran till Sverige. De hade flytt från diktaturens Iran. Hans huvudperson, journalisten Ash Esma (egentligen Ashkan Esmalian), kom också som liten med föräldrarna från Teheran till Sverige, även de flydde undan islamismen.

Det går inte att läsa ”Mannen med ett blått öga” utan att tänka, i alla fall kunde inte jag det, att Ash är Jalas alter ego. Romanen har lika mycket blivit en berättelse om flykt från vad som var ens hemland, för att omplanteras och växa upp i ett annat, främmande land, alltså Sverige.

Hur många av Ash Esmas upplevelser och erfarenheter är också Jalal Lalounis? Det vet jag inte. Men de finns där, liksom mellan raderna, de anas men syns inte, och blir en verklig undertext till en fiktiv berättelse.

Ash verkar dock vara mindre lyckad som journalist än Jalal. Eller säg, han hade oflyt. Ash var framgångsrik men det slutade med en katastrof, nu ägnar han sig åt lokaljournalistik (en, brukar det anses, lägre stående form av journalistik). Men så kommer chansen att återigen bli en grävande journalist, den chansen hägrar, om han får den, om han lyckas ta den.

Berättelsen handlar mycket om Ash Esmas liv: föräldrarna (pappan är död, mamman flyttade till Spanien), själv är han skild och hans före detta hustru har rest till Iran med deras lille son (ska de stanna i Teheran, ska han någonsin få se sonen igen?), själv kämpar han med att skaffa nödvändiga papper för att kunna få ett nytt iranskt pass.

Också spänningshistorien utspelar sig i två tidsplan: åren 2016 och 1986–87. Ashkan och föräldrarna kom 1986 till en flyktingförläggning i (det fiktiva) Hallersta. Han fick två kompisar och skulle möta en hemsk, iransk man med ett blått öga. Trettio år senare ska Ash, vid ett besök på iranska ambassaden i Stockholm, återse mannen med detta blåa öga. Om det är han, ja, kan det vara samme man?

Jalal Lalouni tvinnar två trådar: livsberättelsen om Ash som iransk flyktinginvandrare och spänningsberättelsen med och om den enögt blåögde mannen. Inte helt lätt, konstaterar jag. Fakta måste med och nämnas. Iranska ord och uttryck ska översättas och förklaras.

”Mannen med ett blått öga” är en intressant spänningsroman. Men en spänningsroman ska också vara just spännande. Här blev resultatet mer intressant än spännande. Samtidigt som det är en både annorlunda och lovande spänningsdebut, så jag ska definitivt hålla ögonen öppna för nästa titel i serien.

The post ”Fadern” av Monica Rehn bör Augustnomineras first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson har läst ”Städerskans nyckel” av Nita Prose och hyllar hennes författarskap. Deckarhyllan bjuder därtill även denna gång på intressanta boktips.

Den kanadensiska deckarförfattaren Nita Prose och hennes huvudperson Molly Gray, ibland kallad Molly Maid, har jag skrivit om förut. Men vadå, jag bara måste göra det igen!

Nita Prose är just nu en av mina favoriter i kriminalgenren och representerar dessutom den subgenre inom genren som växer mest och går starkast framåt: feelgood-deckare. Nej, småle inte och ryck på axlarna! När feelgood möter feelbad så innebär inte det att deckargenren avkriminaliseras och blir mindre verklig utan det kan vara precis tvärtom.

Feelgood-deckare blir mer verkliga, eftersom mer av verkligheten och fler sidor av mänskligt liv skildras i romanerna. Om det görs bra, vill säga. Inget blir ju bra om det inte görs bra. Nita Prose författar mjuk- eller feelgood-deckare eller vad den egentligen ska kallas, den här subgenren som nu tenderar att bli en kriminell huvudgenre och det på ett alltmer mästerligt sätt.

Nita Prose skapar ny romanform

Nita Prose, tillsammans med flera andra mjuk- och feelgood-deckarförfattare, inte minst i Sverige, är också på väg att skapa en ny sorts roman som kan kallas allroman eller, min egen benämning, den nya folkromanen. En sorts helhetsroman där så mycket som möjligt av de/t nyss nämnda – verkligheten och människorna – kommer med. En folklig roman i betydelsen att den kan läsas av hela folket, oavsett var läsarna befinner sig i samhällshierarkin, uppe eller nere, nere, uppe eller någonstans där emellan, för att romanen är både litterär och folklig, tillgänglig (kanske med prefixet lätt-) men med innehåll och djup, några eventuella budskap.

Nita Prose är en av de populära/litterära författare som skriver fram emot just detta. Den nya romanen, hennes fjärde inklusive den förra, extra romanetten, heter ”Städerskans nyckel” (även denna gång utgiven av Albert Bonniers och översatt av Manne Svensson), tar ännu ett steg framåt.

Här handlar det om två gånger fattigdom kontra rikedom, vad som sker – eller kan ske – med en människa som plötsligt blir förmögen eller i motsatt ordning går från lyxigt överflöd till att nödgas leva ur hand i mun.

Det handlar om Mollys döda mormor och om Molly själv.

Vilken metod använder Nita Prose?

Jag ska strax återkomma till ”Städerskans nyckel” men för att visa hur Nita Prose gör, hur hon har gjort när hon fått romanserien om hotellstäderskan Molly Gray att titel för titel bli alltmer av samhällsromaner – ja, sociala romaner, skildringar av samhällets livsklasser – måste jag börja med debutromanen och referera utgivningen framåt.

I den första romanen, ”Städerskan” (2020), presenteras hotellstäderskan Molly Gray/Molly Maid, 25 år. Molly har drag av autism eller någon annan odiagnostiserad diagnos, hennes föräldrar försvann för längesen och hennes älskade mormor gick nyligen bort. Molly är den mest nitiska av städerskorna på det lilla, lyxiga Regency Grand Hotel i någon namnlös kanadensisk/amerikansk/engelsk stad.

Varje deckarläsare anar att det bakom hotellets stilla fasad av lyx måste förekomma något annat och skumt. Det uppdagas när finansmannen Mr Black hittas död i den lyxigaste sviten. Av Molly, förstås. Mord, förstås. Vem blir misstänkt för mordet – om inte Molly, förstås.

Nita Prose debuterade genom att kombinera sin egen sorts feelgood med sin egen sorts deckare. Fyndigt och personligt, inte så spännande men desto mer underhållande. Grundton: rar. Lite romantiskt blir det också. En extra twist vänder ut och in på upplösningen.

Nita Prose visar syftet med romanserien

Med den följande romanen, ”Den hemliga gästen” (2024), vänder Nita Prose liksom upp och ner, in och ut på sitt eget skrivande och sätt att berätta, hon visar själva syftet med Molly Gray-serien. Kanske att hon också spänner ögonen i läsarna och något läxar upp oss, som tyckte att debuten var en trevlig berättelse, mindre av feelbad än feelgood, och får oss att begripa att Molly står för något mer och viktigare, som kan kallas underskapet. 

Det är vad serien går ut på – att skildra samhället underifrån: med en obetydlig städerskas lika obetydliga ögon, tankar och känslor, hur Molly Maid upplever lyxhotellet, lika med samhället, underst ifrån. För från och med nu kan väl ingen missa vem, vad och hur städerskan Molly är, och varför hon blev som hon blivit.

Från den förra till den följande, andra deckaren har det gått ungefär fyra år i berättelsen om Molly och hon har klättrat uppåt bland hotellstäderskorna. Hon är numera försedd med en namnbricka på sin städerskeuniform, precis ovanför hjärtat sitter den, med hennes namn i stora bokstäver – MOLLY GRAY – och under i elegant handstil: Städchef. Från lärling till vanlig städerska och nu städerskechef. ”Ingen liten bedrift”, tänker Molly.

Även i ”Den hemlige gästen” dör en man – den berömde och framgångsrike pusseldeckarförfattaren Mr Grimthorpe – på Regency Grand Hotel, fast den här gången i hotellets nyrenoverade terum. Molly blir misstänkt nu också, förstås, men nu ska misstanken ändå gå över fortare än förra gången hos kommissarie Stark. (Hon, denna kvinnliga kriminalkommissarie, som Molly velat slippa för alltid, återkommer från debuten.)

Här är minnena viktigast

Viktigast här är Mollys minnen av sin barndom och sin älskade mormor, hennes arbete som hembiträde i detta stora hus med trädgård, rosenkantad gång och en vakt vid grinden. Dit hade skolflickan Molly fått följa med mormor på grund av incidenter i skolan. Eller piga, snarare det som mormor var i denna pampiga byggnad, ju nästan ett museum, som ägdes av just författaren J D Grimthorpe.

Samme deckarförfattare ska nu framträda inför pressen och sin beundrande fanklubb i terummet på Regency Grand Hotel. Så möts de igen: Molly Gray och J D Grimthorpe. Hon, här nere, känner igen honom. Han, där uppe, känner inte igen henne. Inte ens när den store författaren signerar en av sina bästsäljare åt den gråa, lilla städerskan. 

Molly minns hur hon som skolflicka mötte författaren i hans pampiga hus, hur han behandlade mormor – och hur han behandlade Molly. Här övergår Molly Gray-serien definitivt till att bli en samhälls- och klasskildring. För övrigt är det ytterligare två personer, Juan Manuel och Mr Preston, bägge anställda på hotellet – samt en liten pryl, en obetydlig skulptur, helt utan större värde, ett så kallat Fabergéägg, som läsaren bör minnas och ha med sig i den fortsatta serien. (Hur ägget kom i Molly Grays ägo, om det får du läsa själv.)

”Mistelmysteriet” 

”Mistelmysteriet” (också 2024) heter seriens tredje titel: en fåsidig bok, en romanett, kortroman eller långnovell. Titeln är lite missvisande, för den här lilla boken kan nog knappast kallas deckare. Fast på ett annat sätt är det lite småspännande, som en oro i kärleken. Också en julbok, som titeln antyder.

”Mistelmysteriet” handlar om Molly och hennes älskade Juan Manuel (se vad jag nyss skrev om förra boken). Det ska bli jul och julförberedelserna är i full gång, både på hotellet och hemma hos de samboende Molly och Juan. Julberättelse med romance kunde det ha stått på omslaget. Med tillägget: en arbetarklasskildring. Här visar det sig i att Juan vill köpa det allra bästa till sin älskade Molly. Till exempel den finaste julgranen – men han/de upptäcker att ingen av de fina granarna har de råd att köpa, trots att de jobbar och sliter bägge två.

”Mysteriet” i titeln syftar också det på Juan. Vad har han för sig? Hela tiden ska han ju hjälpa den där blondinen som bor i samma hus som Molly och Juan. Och han uppför sig så konstigt på hotellet också, smyger in på en kvinnas hotellrum. Molly oroar sig för att han inte älskar henne längre. Men hon söker, som alltid, hjälp i de råd som hennes mormor gav henne. ”Sök efter ljuset”, till exempel.

Åter till ”Städerskans nyckel” av Nita Prose

Efter denna långa ”inledning” känns det ju nästan som om både författaren Nita Prose och huvudpersonen Molly Gray/Maid introducerats så mycket och noga att nu är det bara – för dig – att fortsätta med att läsa den nya romanen, alltså ”Städerskans nyckel”. Men, observera, om du inte läst seriens tidigare delar, så börja med dem. Läs dem först, läs i tur och ordning.

Jo, Nita Prose skriver serieromaner – inte en romanföljetong, som allt fler deckarförfattare har börjat göra. Varje roman/del/titel går att läsa separat, det är möjligt att hoppa in var som helst i serien, men varje ny roman innehåller ändå vissa detaljer om personer, händelser och annat som följer med till nästa del. Den så att säga sammanhängande berättelsen om Molly Gray/Maid blir ännu större, om man läser böckerna från början och framåt.

Som att Fabergéägget nu har blivit en huvuddetalj i ”Städerskans nyckel”. (Den nya romanen inleds dessutom med två tecknade släktträd, över familjerna Gray och Preston, så att läsarna kan pussla ihop de släkthistorier som tidigare berättats och följa med framåt i släkterna.)

Det ska bli ännu en stor dag för Regency Grand, där alltså både Molly Gray och hennes älskade sambo, snart make Juan Manuel arbetar; hon numera som städ- och evenemangschef och han som chefskonditor. Dagens stora evenemang på hotellet är en inspelning av tv-showen ”Hidden Treasures” med de berömda konstexperterna Brown & Beagle.

Också personalen ska ta med samlarobjekt och få dem värderade. Molly stoppar ner följande i en skokartong: mormors kantstötta favorittekopp, en prydnadssvan och en gammal nyckel (den i titeln) plus, eftersom Juan är så enträgen, det där prydnadsägget som enligt Molly ju bara är nåt ”värdelöst krimskrams”.

Från fattigdom till rikedom

Så får hon sina grejer värderade och när Brown och Beagle ser ägget och värderar det, då svimmar Molly Maid. Berättelsen i nutid varvas också med ett brev – en dagbok – som hennes mormor skrivit till Molly. Där berättar mormor om, kort sagt, sitt liv: från rikedom till fattigdom. Medan Molly nu plötsligt går från fattigdom till att vara hur rik – ja, förmögen – som helst.

Eller? ”Var försiktig med vad du önskar dig”, som Mollys mormor brukade säga. ”Livet är ett mysterium”, som mormor skrev i dagboken. Hur ser Molly på sig själv nu, som nyrik städerska – eller snart före detta? Hur betraktar och reagerar omgivningen på den plötsligt så rika städerskan?

Också ”Städerskans nyckel” blir en kriminalroman och deckare när en stöld inträffar på The Regency Grand Hotel. Detta lyxiga hotell med sitt fina renommé, hur kunde en stöld inträffa här, på Regency Grand? Och vad blir stulet, tror du?

Fyra boktips

Ny Bosch-deckare av Michael Connelly

Nya Bosch-polisdeckaren ”Bida sin tid” (Norstedts; övers: Patrik Hammarsten) är Michael Connelly på… rutin (skrev jag nästan). Och det är det kanske men i så fall på en egen självmedveten, högsta nivå. Likt en defilering. Connelly vet hur bra han kan författa, det bevisar han i (nära nog) varenda ny polisroman och annan deckare om och i Los Angeles.

Observera också att jag inledde med att skriva Bosch-deckare utan förnamnet Harry. Även här återkommer Harry Bosch återigen fast Maddie Bosch, alltså hans dotter, är med ännu mer den här gången. Maddie arbetar som patrullerande nattpolis men söker – ett annat ord för ”lurar” – sig in hos Renée Ballard och hennes avdelning för kalla fall.

Dottern Maddie är, som farsgubben Harry, lurig av sig, går sina egna vägar och gör lite som hon vill. Så Maddie har en annan anledning till att vilja ta sig in på just Ballards avdelning och få tillgång till polisarkivet. Anledningen skrivs: ”Svarta Dahlian” (detta i kriminallitteratur från Los Angeles ständigt återkommande olösta fall). 

Men här finns fler trådar, givetvis, som alltid i Connellys polisromaner. Berättelsen grundas direkt och effektivt på tre sidor i första kapitlet.

Renée Ballard kopplar av med att surfa vid Malibu Beach och när hon kommer tillbaka till bilen har någon snott hennes bilnycklar (under bakre hjulhuset) och i sin tur mobilen, pistolen och polisbrickan (under ena bilstolen). Fan! Hon har dessutom ovänner inom polisen – de vill ha bort henne – så hon kan inte berätta att hon blivit bestulen. Ballard måste utreda stölden på egen hand. Det är en tråd.

När det tas DNA-test på en anhållen leder det till en träff i databasen på en serievåldtäktsman och mördare som försvann för tjugo år sen, helt spårlöst. Men den anhållne är bara några år över tjugo så det kan inte vara han – däremot måste den eftersökte finnas inom hans familj. Det är ett annat spår. 

Renée Ballard har en (sär)egen utredningsgrupp av frivilliga till hjälp också, bland andra svensken Anders, erfaren internetutredare. Fast mest intressant i ”Bida sin tid” är – som oftast eller alltid hos Connelly – skildringen av polisen i Los Angeles: polisarbetet, polisutredandet och inte minst de motsättningar som finns inom poliskåren och mellan poliserna och åklagare.  

Michael Connelly är ju en före detta kriminalreporter, som övergick till att skriva deckare, så jag tror att honom bör väl läsaren lita på. Hans beskrivning av Los Angeles-polisen måste vara sann och riktig…

Maddie Bosch jobbar så bra och eget i den här polisromanen att jag också hoppas att hon snart får en egen polisserie av Michael Connelly.  

Annorlunda thriller av Paula Hawkins

Paula Hawkins gjorde internationell succé med romanen ”Kvinnan på tåget” (2015) om en alkoholiserad, skild och arbetslös kvinna som fortsätter att ta pendeltåget in till London som om hon fortfarande hade ett arbete. Hon ser ut genom tågfönstret: varje dag kan hon se samma lyckliga par, just så som hon hade det en gång, när hon var gift och lycklig.

En dag ser hon något annat, som både förvånar och chockar henne. ”Kvinnan på tåget” var/är en väl sammansatt thriller med flera kvinnor som ser, tänker och förmedlar berättelsen, det ger olika dimensioner och fasetter, lager på lager av djup.

Men Paula Hawkins är en spretig författare, både i varje roman och mellan romanerna. Och även vad gäller kvalitet.

Hennes nya thriller, ”Den blå timmen” (Modernista; översättare: Jessica Hallén), är av en helt annan sort, till ämnet, miljön och även berättandet. Kanske – eller nog – hennes bästa efter ”tågkvinnan”…

Det börjar, visserligen, i London med att verk av en avliden konstnär, Vanessa Chapman, ställs ut på Tate Modern.

En forensisk antropolog mejlar museet och påpekar att en av konstnärens skulpturer innehåller ett människoben. Verket avlägsnas. Museets chef ringer kuratorn, James Becker, och är minst sagt ursinnig.

Hur har det gått till? Varifrån kommer benet? Ja, vems är det? Kan det verkligen vara ett människoben? Det måste kontrolleras. Men vill man komma åt benet får man ta itu = ha sönder skulpturen och det går ju inte.

Det fortsätter på den skotska ön Iris. Dit reser kuratorn Becker för att träffa konstnärens vän Grace, som fortfarande lever och bor kvar på ön, med den kvinnliga konstnärens efterlämnade verk, anteckningar och brev.

Det är en märklig ö och svårt att ens ta sig dit. Bara möjligt tolv timmar per dygn, då tidvattnet är lågt. Också en skrämmande ö, karg och stormpinad, hemlighetsfull och känd för sitt magiska ljus. Och farlig. Människor försvinner – spårlöst. Som Julian, konstnären Vanessas make.  

Olika röster – Becker, Grace, som förresten bara kan sova när ön är skild från övriga världen, och konstnären Vanessa själv, via sin dagbok – samtalar och blandas. Det handlar om livet och allt: etik, rätt och fel. Vem har rätt att äga konst (och inte)? Vilka skyldigheter har man gentemot sina relationer? Feminism. Och hur var det med människobenet? Och hur är det med den mystiska ön?

Stark gangster- och polisroman av Tony Samatas

Tullpoliserna vid Öresundsbron stoppar en lastbil från Holland och gör ett rekordbeslag av narkotika. En knarköverlämning i en trappugång vid Dalaplan i Malmö ”går käpprätt åt helvete”.

Chefen för Malmöpolisens utredningsenhet, Gertie Oddler, följer upp ett larm om skottlossning i nämnda trappuppgång. Hemtjänsten larmar också om att en man som bor i just den trappen och aldrig brukar lämna sin lägenhet nu är försvunnen.

Allt medan Svarta örnen, Malmös mest våldsamma kriminella gäng med rötter från Albanien, är på jakt efter en försvunnen väska (med pengar, mycket pengar) som Eje lär ha. Det kriminella Malmögänget kidnappar Ejes dotter Emma, som han aldrig har sett. Med mera.

Många parallella trådar som ska tvinnas ihop till en gemensam tråd som heter Eje med efternamnet Viklander, bosatt på Dalslandsgatan 9 vid detta Dalaplan. Fast det klarar Tony Samatas riktigt skickligt och bra i boken med samma titel som huvudpersonens namn, alltså ”Eje” (Vibery Press).

”Eje” är en gangster- och polisroman, en livs- och överlevnadsroman. Och inte minst en Malmöroman, likt en street movie genom stadens olika stadsdelar med en sväng till Köpenhamn. Lika tuff, hård och kärleksfull som staden Malmö.

Eje har inte lämnat sin lilla lägenhet på tjugo år med undantag för enstaka, snabba utflykter till Ahmeds livs med inköp av ostbågar eller kaffe. Men han gör det nu. Varför vet han inte. Det knackade på dörren. Det ropades. Så efteråt öppnade han, tittade ut och fick syn på en svart väska. Nu sitter Eje, ”en man i femtioårsåldern, klädd i randiga pyjamasbyxor, grå foppatofflor och en jeansjacka”, på en bänk i Jesusparken med en svart träningsväska i famnen.

Då säger en röst: ”Va är ditt problem då?”

Eje lider – då menar jag verkligen lider – av paniksyndrom, graden värre än panikångest. Det var därför som Eva lämnade honom när hon var gravid. Hon klarade det inte, klarade inte av honom. Bakgrunden till Ejes panik anas på bokens återblickande sidor från barndomen. Det handlar om föräldrars kärlek till barnen – och brist på den samma.

Tony Samatas skildrar Eje precis som jag skrev: hårt, tufft och kärleksfullt. Och egentligen är det väl en skildring av alla människor som har det svårt med livet, som fler gånger än en tänkt hoppa av, dra sig undan. Det är fint skildrat. Och det slutar oväntat fint och hoppfullt också, för Eje.

Domestic noir av Tina Trender

Människor som skaver, både mot varandra och sig själva. Ytan som döljer djupet, allt det som göms under ytan. Så kan Tina Trenders deckar/krimi/spänningsserie ”Underströmmar” beskrivas. ”Domestic noir” kunde man tillägga, men nu handlar ju allt fler – de flesta? – svenska kriminal- och spänningsberättelser om svärta inom familjen, släkten och vänskapskretsen.

Tina Trender debuterade 2023 med romanen ”En bra man”, en titel som rymde viss ironi, och följer upp med ”Allt är perfekt” (bägge Lind & Co), också en titel som ska tydas ironiskt och vars betydelse kommer att vändas ut och in i romanens berättelse.

Platsen är Östersund. Där Linn, uppvuxen i Stockholmförorten Bagarmossen, numera bor med Clas. De har det bra, mer än hygglig ekonomi. Nu ska de snart flytta till ett nytt hus också och få barn. I bokens inledning åker de till ett lyxigt möbelvaruhus i Skåne och redan där märks och känns skavet.

Mellan den något pådrivande Linn och den följsamme Clas. Också mellan Linn, som hon är nu, och Linn, som hon har varit. Och mellan Clas, som vill, för att han älskar Linn, och en annan del av Clas, som ändå undrar om och men. Hur ska det här gå och sluta? tänker läsaren.

I domestic noir-berättelsen ingår också Clas tvillingbror Conrad och Rita, som redan är tvåbarnsföräldrar och bosatta i samma medelklassområde (nog med tillägget övre) dit Clas och Linn ska flytta. Liksom Linns mamma, som nu bor på Frösön istället för i Bagarmossen men fortfarande målar, hon är konstnär, och fortfarande bryr sig mer om sitt konstnärskap än om sin dotter; förr som barn och kanske inte utstött men ignorerad av ”skolkamraterna”, nu vuxen kvinna och gravid.

Dags för Eivi att komma in i noir-handlingen – eller tillbaks till den. Som en orm i övre medelklasslyckan, en budbärerska från den tid som passerat och glömts, ett omen ur Linns (medvetet) förträngda minne.

Eivi gillar vad Linn lagt ut på Facebook, söker kontakt, vill träffas…

Och Linn minns, igen. Hon minns Eivi från skoltiden och ungdomen. Men hon vill inte minnas, vad Eivi gjorde och vad Linn gjorde. Nu är Eivi tydligen i Östersund också och ska snart se till att hon blir vän med Clas…

Bokens två sista meningar, det är Linn som tänker: ”Jag kan lösa det här. Det här och allt annat.” Mitt tillägg: Och det gör hon med alla metoder som krävs.   

The post Deckarhyllan: Nita Prose förenar feelgood med feelbad first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson har med lite blandade känslor läst Per Hellgrens ambitiösa polisroman ”Tre flickor”. Deckarhyllan bjuder också i vanlig ordning på aktuella lästips.

Per Hellgren hade tidigare skrivit boken ”Nu rasar diktaturerna! Per Wahlöö och vägen till den nya kriminalromanen” och en mer litteraturvetenskaplig bok på engelska som fördjupar samma kriminella ämne, ”Swedish Marxist Noir. The Dark Wave of Crime Writers and the Influence of Raymond Chandler”.

Hellgrens andra polisroman

Så Hellgren var alltså väl förberedd, när han deckardebuterade med polisromanen ”En instängd man” (utgiven 2023). Nu har han skrivit sin andra polisroman med titeln ”Tre flickor” (bägge Albert Bonniers). Bägge ingår i serien ”Detektivens århundrade”.

Per Hellgren skriver i en backspegel. Hans nya polisroman kan, liksom hans föregående, liknas vid en beundrande hyllning till Sjöwall Wahlöö och/eller en kärleksfull pastisch på deras polisserie som blev en sammanhängande ”Roman om ett brott”.

Även Trenter anas i backspegeln. Ibland påminner tids- och miljöskildrandet ännu mer om Stieg Trenter (dessutom nämnd i boken, fast inte i egenskap av deckarförfattare). Liksom Arne Mattsson, den svenska kriminalfilmens mörka mästare. De tre mordutredningarna i Hellgrens nya polisroman ska knyta an till lika många filmer av Mattson, mer om detta senare…

Men mest ändå, Sjöwall Wahlöö. Själva genren, den kollektiva svenska polisromanen, är ju deras. Ja, den var till och med deras baby. Men skrev ens Sjöwall Wahlöö så kollektivt som Per Hellgren skriver i ”Tre flickor”? Här vimlar det av poliser. Vilket beror på att mordutredningarna alltså är tre stycken och dessutom skedde morden – eller försvinnandena, till att börja med – på olika platser och vid olika årtal.

Inte helt enkelt att hålla reda på och minnas alla poliser när Hellgren fortsätter att berätta. Men åtminstone två manliga poliser och en kvinnlig – Rydin, Kollander och Granström – återkommer med delvis skiftande titlar, allt eftersom åren går, utredningarna pågår och den svenska kriminalpolisen omorganiseras.

Det handlar nästan lika mycket om detta, om Sverige poliskår och polisorganisation, och därmed om polisernas möjlighet att vara poliser – som om deras utredningar, vilka dessutom går i stå eller åtminstone blir liggande i träda och riskerar att kallna.

Tre utredningar

De tre fallen / utredningarna (försvinnanden, mord): Först försvinner Vanda Eriksson, postkassörska i den lilla orten Åkers styckebruk i Sörmland.

Året är 1959. Nästa försvinnande sker ett par år efter, 1961. Då försvinner Ebba Julin, kontorist, efter en danskväll på Lorry i Sundbyberg. Till sist försvinner skolflickan Anita Möller i Stockholm. Då har året blivit 1965.

Hellgren låter de utredande poliserna beskriva miljöerna och tiden, tänka och tycka. Så att varje miljö hamnar just i sin tid och tiderna påverkar miljöerna. Han fogar också in

större tidshändelser och låter ibland någon av poliserna kommentera vad som sker i såväl det större som mindre, så att både samhället och politiken blir delar av berättelsen och polisernas utredningar.

Han skriver mer utförligt än sina inspirationskällor och förebilder, som Sjöwall Wahlöö så där tio gånger upp. Mycket extrainformation vid sidan om det kriminella. Blir det för mycket, för dig och mig? Jag tror att många deckarläsare kommer att tycka det, uppleva ”Tre flickor” som ett kombinerat hinderlopp i terräng snarare än en polisdeckare.

Thriller? Action? Nej, raka motsatsen: en polisroman i den så kallade procedurskolan av den mest informationsrika och överfyllda sorten. Så ja, det blir för mycket. Också för mig men jag gillar det, ändå. Resultatet är ett slags genomgång och restaurering av den sortens polisroman som Sjöwall Wahlöö skapade.

Allt som kunde finnas med i en sådan polisroman från 60-talet, trots att Hellgren börjar något tidigare än så, finns med i ”Tre flickor”. Oftast sovrade/sovrar de svenska deckarförfattare som skrev/skriver vidare efter Sjöwall Wahlöö men Per Hellgren gör motsatsen. Han tar med allt. Lika märkligt som mäktigt, snudd på övermäktigt.

Hellgren och detaljerna

Mig stör det inte, egentligen. Jag läser och fascineras. Som till exempel skildringen av 60-talets Sundbyberg, då en egen stad, så olikt dagens Sundbyberg. Det blir intressant, det är fascinerande. Likadant med Åkers styckebruk, dess skildring blir ett stycke svensk landsbygdshistoria. Även likadant med Stockholm, fast då storstadshistoria, några år framåt på 60-talet, med Vietnamdemonstrationer och modskravaller på Hötorget.

Hellgren är noga med detaljerna. Men är han inte också lurig med dem? Mycket av hans information alternativt ”överinformation” känner jag igen, så var det, jag minns, men några gånger rycker jag till, men det där stämmer väl inte, det är väl fel? Det kan vara ett ord eller ett uttryck, som nog inte användes redan då, men också en händelse, som inträffade något senare.

Varför har han gjort så, skrivit fel? Gjort en noggrann research men samtidigt slarvat? Det har jag svårt att tro när hans noggrannhet annars är så petnoga. Men varför då? Ville han väcka upp oss läsare, få oss att vara lika noga med vårt läsande som han med sitt författande? Eller sträcka ut tiden, använda mer information och upplysningar för att än bättre skildra de tider som var?

Jag begriper inte riktigt varför men det håller mig på alerten. (Yngre, nytillkomna deckarläsare vet väl inte heller vad som inte stämmer…) Med skildringarna av poliserna, främst polishuvudpersonerna, är Hellgren precis lagom noga och ingående. Vi får lära känna så pass mycket av dem att skildringarna blir porträtt och personerna blir människor, men ändå inte för mycket, alltför ingående. (Måtta, räcker ju med allt annat extra-extra.)

Oväntad upplösning

Även ledtrådar och feltrådar är noga utplacerade. ”Tre flickor” blir en pusslig polisroman vars trådar till sist hamnar hos tre kriminalfilmer av regissören Arne Mattsson. Smart gjort, det dröjer också så länge till trådarna förenas att det nästan är så matt an tror alla tre ska bli kalla fall. Då, just då knyts utredningarna ihop.

Upplösningen kommer oväntat, plötsligt och snabbt. Där och då upphör noggrannheten. Nog sker det alltför snabbt? Ja. Det kommer för plötsligt? Ja. Och så oväntat att man nästan kan börja tala om en butler? Ja, tyvärr. Inför och vid upplösningen saknas väl dessutom pusselbitar?

2025 års största satsning

Så nej, ”Tre flickor” är ingen fullgången detektiv-, kriminal- och polisroman. Knappast en av årets bästa deckare, inte ens den bästa av de fem deckare och annan krimi som jag den här gången skriver om i Opulens – och min – deckarhylla.

Varför har då ”Tre flickor” fått ta störst plats? För att Per Hellgrens nya, andra polisroman måste vara och förbli 2025 års största satsning i kriminalgenren. Och det, att han satsar och vill så mycket, fascinerar mig. Det är intressant, spännande på ett annat sätt. Som att han benar ur – ja, obducerar – allt vad författande av polisromaner i Sverige gått och går ut på.

Märkligt också, att bara orka detta… Suveränt gjort, som tidskildring och polisroman. Och ett misslyckande, till viss del. Låt säga, ett suveränt, halvt misslyckande.

Fyra spänningstips

Christoffer Carlssons tusenskvader

Christoffer Carlsson har rest hem ännu en gång, alltså till Hallands lands- och utflyttningsbygd öster om Halmstad. Också berättarjaget, den namnlöse författare som förekommit tidigare, är tillbaka i en ny roman. Liksom polisen Vidar Jörgensson, även han finns med i ”En liten droppe blod”.

Dubbeljag. Det blir extra, låt säga, kittlande att huvudperson och författare både är, delvis, och inte är, delvis, samma jag. Den verklige författaren Carlsson skriver in valda delar av sig själv och sina egna erfarenheter i den fiktive författaren.

”En liten droppe blod” (Albert Bonniers) är fjärde eller sjätte delen, beroende på hur man har lust att räkna, i hans så kallade ”Hallandssvit”. Titlarna hänger ihop, inte så mycket med personerna men desto mer med landskapet och platserna.

Christoffer Carlsson skriver inte spännings- och kriminalromaner. Han skriver romaner med spänning och kriminalitet. En skillnad i det: på fokus och tyngdpunkt. Han skriver också hembygdsromaner. ”En liten droppe blod” är allt detta plus en extra stadsroman – som i stad kontra landsbygd – samt ett slags agent- och spionroman och även väl ett slags polisroman.  

”Ett slags” kan man sätta före varje karaktäristik av hans romaner. De skrivs inom och utanför genrer, de blir mer. ”En droppe blod” börjar med att en tidigare författarvän, Johan Oskarsson, hör av sig till bokjaget – för att strax efter hittas död, hängd, på ett pensionat i Sönnerskog, en bit bortåt Småland.

Självmord? Men varför, Johan var ju i gång med att skriva en biografi över den åldrande författarinnan Ingrid Klinga, bosatt i Angelstad i Småland, inte så långt från nämnda pensionat. Det carlssonska författarjaget tvivlar på självmord – då måste det ha varit mord! – och beslutar att nu ska han skriva klart biografin över författaren Klinga.

Vilket för romanen till Stockholm, Angelstad och Uppsala, från 2023 till 2002 och 50-talet. Då och där, i 50-talets Uppsala, när Ingrid ännu inte blivit författare utan just börjat studera på universitetet, hände något oväntat och otäckt, som skulle förfölja både henne och andra.   

Atombomber och kommunistskräck. En tid inte så olik vår tid och framtid. ”En liten droppe blod” blir dessutom ett slags diskussionsroman om att vara författare och nödd att sälja sin själ till Djävulen. (Fast det ska väl läsas symboliskt eller?) Berättarlust är nog fel ord men Christoffer Carlsson skriver med en författarvilja som driver på läsviljan – ja, läslusten.

När läste du senast en ”deckare” som är ett slags spännings- och kriminalroman, ett slags polisroman, ett slags landsbygds- och hembygdsroman, ett slags agent- och spionroman, ett slags mans- och kvinnoroman, ett slags historiskt roman och så vidare? Och definitivt en samhälls- och politisk roman utan ”ett slags” före… Ja, en tusenskvader.

Karin Aspenström – personligt och drabbande

En ordinär svensk deckare, spännings- och kriminalroman snittar i dag på mellan 400 och 500 sidor, maxlängden kan vara betydligt längre ändå. Men det finns också deckar- och spänningsförfattare som får plats att skriva vad de vill skriva på färre antal sidor, till exempel 211 och en halv sida (dessutom har boken ett mindre pappersformat).

Som alltså Karin Aspenström med ”Mammas pojke” (Lind & Co). Hon har skrivit en handfull tidigare böcker som slunkit förbi mig, tyvärr kan nog tilläggas efter att jag läst hennes nya roman.

”Mammas pojke” är en balansgång mellan orden och personerna i titeln, alltså en mamma och hennes son. Också, i alla fall för mig, en balansgång mellan vuxen- och ungdomsroman eller en förening av spänning för vuxna och unga vuxna.

Mamman heter Christel. Sonen heter Harry. Hennes före detta man, nu omgift med Line, heter Joakim. De skiljdes och huset tystnade. Nu tjafsas det (mellan de före detta makarna, mellan mamman och sonen). Hon går på mammografi. Hon och tjejkompisarna har Bokklubben Bokbubbel. Mamman är överbeskyddande mot sonen (och tror nog för mycket = alltför gott om honom). Hon oroar sig ändå, för att hon inte känner till allt om hans liv, för att han blir allt mer vuxen. Hon tänker att hon hade ett helt liv innan hon fick Harry, men tänker direkt efter att hon då var en halv människa.

Typiskt, så att säga. Till och med ovanligt typiskt. Rätt ur hur många ensamma mamma-verkligheter som helst. Det är sommar. Sonen Harry åker in till stan för att lyssna på musik. Det ska sluta med att han blir anklagad för att ha våldfört sig på klasskamraten Siri, dotter till en av Bokbubbelkvinnorna (om hon fortfarande är med). Genren blir uppenbar: utvidgad domestic noir.

Karin Aspenström skildrar kort men inte koncist hur världen rämnar och livet tar slut. Finns en väg ut? För någon, några, alla. Var? Hur? Aspenström skriver – eller noterar – med tankar och känslor mer än händelser och fakta. En ganska rak berättelse men ändå utelämnande, här finns mycket luft för läsaren att fylla i.

Och hoppigt fram och tillbaks i tiden, bakåt till när Harry var liten och framåt till idag, igen. Den här berättelsen kunde ha skrivits – och liknande berättelser har också skrivits tidigare – på så många olika sätt. Karin Aspenström berättar på sitt sätt, med sitt språk. Det har blivit bra och personligt. Här passar också ordet drabbande.

Jina Zachrissons koloniala spänningsroman

Förnyat påpekande: utvidgad domestic noir är en växande genre i utgivningen av svenska spänningsromaner. Vad ska man säga på svenska: hemmamörker? Alltså en spänning i hemmet, mellan makar och kanske barn, som med tillägget ”utvidgad” inkludera familjens närhet, vänner och bekanta.

Jina Zachrisson debuterar med spänningsromanen ”Au pair” (Romanus & Selling) som kan placeras i den här genren. Kolla in omslagsbilden, som verkligen må vara konstruerad men säger direkt vad romanen handlar om. Den mörka kvällen eller svarta natten, det stora upplysta huset (som ett smärre slott) och så en ringlande orm…

Det börjar hemskt redan i första kapitlet. Inte våld och blod, inte action eller nåt sådant. Det handlar om synen: en människas syn på en annan människa. Den ton som ska bli genomgående för romanen slås an direkt. Jody har landat på Arlanda och gjort som hon trodde att hon skulle. Hon åkte taxi till det hus i Djursholm, där hon ska arbeta som au pair.

Hustrun i familjen, Sophie, tar emot. Hon ser på Jody. Hon pratar med Jody. Hur ser Sophie på Jody? Hur pratar Hon med henne? Familjen, som också består av maken Kristoffer, barnen Linda och Tom, har haft au pair tidigare. Flera stycken, den förra hette Malee och kom från Thailand. Jody kommer från Filippinerna och har (minst) en liten son där hemma (om det säger hon inget men tänker desto mer).

Inte så att Sophie är elak. Hon är den hon är. Och familjen bor där den bor. Det blir inte bättre heller av att sonen Tom, som först ville ha tillbaks Malee och som har besvär, någon diagnos, söker sig allt mer till Jody. Inte heller bra mellan makarna och det blir allt kallare. Sophie skyller på Jody, egentligen skyller hon på Jody för allt, hela tiden. Samtidigt blir familjen beroende av sin au pair.                 Jody träffar andra au pairer, får se att alla familjer i Djursholm inte är likadana. Hon åker in till stan på en ledig dag och upptäcker att där ser människorna inte ut som i Djursholm, de klär sig på helt andra sätt. Där träffar hon också på sverigedemokrater.

Jina Zachrisson skriver som med en strypsnara. Drar åt handling och intrig undan för undan, allt mer och mer. Vem är skurken? Eller snarare: Vilka är skurkarna? Svar: Nog alla (i alla fall flera). ”Au pair” blir en kolonial spänningsroman, från två håll, om hur människor betraktas och behandlas med en kvardröjande kolonialistisk syn – och hur den betraktade och behandlade då kan reagera.

Louise Björnlunds bästa skärgårdsdeckare

Louise Björnlund gör det själv. Hon är sin egen, som deckarförfattare och utgivare. Hur hon har fått det att gå ihop kan jag undra, särskilt som hon fortsätter att ge ut sina deckare i pocketformat (och nu även som ljudbok), men ”Fenix” (Litteratura Publishing) är hennes femte titel i serien om ”Skärgårdsmorden”.

En envis egenutgivare, alltså. Efter att länge ha skrivit utanför och bredvid har hon nu också börjat skriva sig in i deckarutgivningen, blivit en del av huvudströmmen och få fler recensioner. För det stämmer väl? Välförtjänt, i så fall. Jag har inte följt hennes huvudperson, skärgårdsguiden Kina Bergsmed, från allra första titeln och början men rätt länge.

Och jag gillade det jag läste. Något så kallat riktigt förlag borde snappa upp henne nu snart, så har jag tyckt flera gånger. Särskilt som förra och fjärde titeln, ”Dödsängeln”, utan tvekan var bäst dittills. Men hon vill inte, verkar det som. Hon föredrar att ge ut på eget förlag.

”Skärgårdsmorden” syftar på Stockholms skärgård, för där utspelar sig hennes deckare. Där, vid och kring Mysingens kalla vatten, Nåttarö kan vara ett riktmärke bland alla öar och där finns den nämnda huvudpersonen och skärgårdsguiden Bergsmed. Där finns också Sjöpolisen och på fastlandet de återkommande Södertörnspoliserna Ewald Wermelin, Ulrika Bigård och Lars Bengtsson.

Det är höst. Det blåser upp. Det är kallt. Kina Bergsmed är ute på sin sista guidade kajaktur för året och hon ångrar än en gång att hon inte ställde in när gruppens kajaker översköljs av Mysingen. Då närmar sig en motorbåt och Kina tänker att nu kommer hjälp. Men det blir motsatsen.

”Fenix” handlar om pirater i Stockholms skärgård och en ung pojke som kidnappas. Det handlar om kryptovalutor och ekonomisk brottslighet. Och våld, det går ofta våldsamt till i Louise Björnlunds deckare. Och allt sker fort, i snabbt tempo.

Samtidigt som hon hinner teckna nära porträtt av personerna och skildra skärgården, också den så nära och ingående att läsaren förflyttas dit. Vill vara där igen om man varit där och säkert lockas dit om man inte varit det. Realismen gör, som tidigare, berättelsen trovärdig, även om den också är spektakulär.

Att en skärgårdsguide löser deckargåtor som om hon vore en polis bland andra Södertörnspoliser ska jag inte orda om igen, det har jag accepterat. I stället upprepar jag vad jag också skrev om den förra titeln i serien: Louis Björnlunds femte skärgårdsdeckare är den bästa. Hittills.

The post Deckarhyllan: Per Hellgren – Sjöwall Wahlöö tio gånger upp first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson har läst ”Bläckfisken” av Maria Grund och anser att det är hennes bästa polisroman hittills. Deckarhyllan bjuder också på fyra lästips i kategorin spänning och krimi.

Alla dessa kvinnor och deras liv (och så männen)

Jag är inte säker på att Maria Grund (och de bägge förlagen) anser att hon skriver en och samma polisromanserie. Men jag gör det. Grunds huvudperson är nämligen densamma fast ändå inte riktigt densamma. Hennes genomgående huvudperson är i alla fall en kvinnlig polis med samma namn, Sanna Berling, i seriens hittills fyra delar.  

Maria Grund gav först ut två titlar (på förlaget Modernista) om Sanna Berling som något äldre polis på Gotland. Därefter har Grund (på förlaget Polaris) börjat om eller gått bakåt i serien eller åtminstone i Sanna Berlings liv i ytterligare två titlar.

Förra delen, ”Nattflygaren” (2023), utspelade sig 1986. Sanna Berling var då polisrookie, hade precis börjat inom yrket som nyutbildad polisaspirant i Oskarshamn. Den nya romanen, ”Bläckfisken” (bägge alltså utgivna av Polaris), utspelar sig 1996. Tio år senare har Sanna blivit en mer erfaren kriminalpolis, fortfarande i Småland men nu på polisstationen i Kalmar (och hon ska snart, vilken dag som helst, hon har redan blivit avtackad, flytta till pojkvännen hemma på uppväxtön Gotland).

Vill du förresten också läsa Maria Grunds föregående (vad gäller utgivningsåren) eller efterföljande (vad gäller berättelseåren) polisromaner med och om Sanna Berling så är titlarna: ”Dödssynden” (2020) och ”Dödsdansen” (2022, bägge alltså utgivna av Modernista).

Den kriminella miljön – den fiktiva lilla orten Augu, någonstans mellan Oskarhamn och Kalmar, en bit inåt landet – är däremot densamma i både ”Nattflygaren” och ”Bläckfisken”. (Observera förresten böckernas titlar, de är smart och noga valda med betydelse för romanernas personer och berättelser.)

Till kvinnobyn Augu ska Sanna Berling först återvända med en äldre manlig poliskollega, Theis Olsen, när en kvinna fått sin bil stulen av några ungdomar och sen också med åklagaren Borghild Björnsdotter, excentrisk (minst sagt), kedjerökande (minst sagt!) och rullstolsburen, när en annan kvinna blivit grovt misshandlad och våldtagen i Riaskogen, strax utanför Augu.

Ordet ”kvinnobyn” använder jag för att det är så som byn skildras, i bägge dessa polisromaner. Maria Grund skildrar Augu och dess människor ut- och inifrån kvinnorna. Ja, mer än så: hennes sätt att skildra och beskriva gäller såväl denna lilla småländska ort som bortom den, i romanerna som helhet och samhället i övrigt.

Maria Grund nyanserar porträtten

Det är denna blick som Maria Grund författar med och likaså med vilken hon låter sina kvinnliga romanpersoner betrakta omgivningen, inte minst eller särskilt den manliga delen av befolkningen. Men observera, det betyder inte att hon skönmålar kvinnor eller svärtar ner män. Så enkelt (och ytligt) skriver och berättar hon inte utan kvinnorna skildras på ont, gott och utsatt. Också männen beskrivs i en färgskala – även om deras skala mest består av nyanser från grått till svart med någon enstaka annan färg.

Och hon skildrar – det är viktigt, för det är suveränt skickligt gjort – varje kvinna inifrån just denna kvinna. Samtliga kvinnliga romanpersoner blir huvudpersonen i sin egen berättelse och sin del av romanen. De manliga romanpersonerna, däremot, är huvudpersoner i sina liv och egentligen också i romanen men blir det ändå inte. Eller låt säga att manligheten, på gråskalan mellan svaghet och styrka, skröpligt och våldsamt, är den varp kring vilken Maria Grund väver romantrådarna.

Vad gäller männen i romanen måste jag nämna den korta beskrivning, liksom i förbifarten, som ägnas åklagaren Björnsdotters tidigare make. De är alltså skilda: hon är äldre nu, han är också äldre nu. Den förre maken beskrivs, kortfattat, som han verkar vara, och, än mer kortfattat, som han egentligen var (och är?). Bara kort och snabbt men så tydligt. Som en sammanfattning av – eller en början på – en roman; en annan roman.

Likadant sker med varje kvinna som Maria Grund skildrar i Augu. De blir hela. Hon skissar hela kvinnor/människor med ord. Blott skissar, men hon gör det så exakt, med så välvalda händelser och ord, inte för mycket och många men inte heller för lite och få. Mer för vissa kvinnor och personer och mindre för andra personer, kvinnor och människor, eftersom det behövs fler eller färre ord, så att det som skildras och sker blir upptakter eller synopsis till självständiga, egna romaner om varenda kvinna som förekommer i ”Bläckfisken”.

Varje kvinnlig romanperson blir en hel kvinna och människa. Och detta utan att romanflödet, just den här romanens flöde, stannar upp och sinar. Det är, jag upprepar, lika märkligt som suveränt skrivet och gjort.

Maria Grunds kvinnliga huvudpersoner

Några av de kvinnliga huvudpersoner som skildras:

Lilly Andersson, så heter den ovannämnda, medelålders kvinna som blev misshandlad och våldtagen. Samtidigt dödades hennes hund, som hon var ute och gick med. Den döda hunden upptäcktes av Rebecka, en ung hästtjej och dotter respektive dotterdotter i en familj som närmast måste beskrivas som på flera sätt dysfunktionell.

Rebecka Nordling bor med sin ensamstående mamma Yvonne. Vem hennes pappa är vet inte Rebecka, honom har hon nämligen aldrig träffat. De har dåligt med pengar, försöker överleva på mammans sjukpenning och bor i en stuga på morföräldrarnas släktgård. De är alltså beroende av mammans föräldrar, Ragnar och Maj-Britt Nordling,

Rebecka håller oftast till i häststallet i Augu och ordnar i hemlighet nattliga tävlingsritter – om pengar – med de andra tjejerna i stallet. Hon vinner alltid och det vet hon att hon ska göra. Prispengarna sparar Rebecka för att kunna betala specialistvård åt sin mamma.

Mellan romanerna ”Nattflygaren” och ”Bläckfisken” har invånarantalet i samhället ökat från åtta hundra till tolv hundra personer. Det beror på att det öppnats en flyktingförläggning i Augu. På den finns bland andra Mira Hanovic, en ung flyktingtjej i typ samma ålder som Rebecka. De blir vänner – och de blir ovänner – och de blir vänner igen…?

En annan kvinna är Katarina Olsen, hårfrisörska med sin egen frisersalong och tidigare gift med den likaså ovannämnda polisen Theis. De har sonen Morten, som blivit allt mer oroande lik sin far. Men ändå (eller kanske just därför) vill inte Morten umgås med pappan.

Också Felicia, dotter till Hedvig Lindell, den kvinna som fick sin bil stulen av ett ungdomsgäng, bör nämnas. Felicia Lindell arbetar i fotobutiken i Augu. Även mor och dotter Lindell samt fadern (mamman blev som tokig när han var otrogen) har sin del i romanens berättelse. Mamman överlever nu med att äta tabletter; dottern försöker få henne att äta färre tabletter.

Liksom ambulanssjuksköterskan Titti Dahl, som åker ut till Lilly Andersson när det misstänks att hon blev våldtagen och som… nej, det skriver jag inte. Det får du läsa om och upptäcka själv. Titti, som förresten bor ihop med Glenn, tidigare medlem i ett kriminellt motorcykelgäng och som suttit inne för rån och skadegörelse, håller kontakt med Lilly långt utöver sitt arbete som sjuksköterska.

Alla dessa – och ännu fler – får läsaren möta och lära känna, verkligen känna. Jag upprepar: varenda person blir sin berättelse, en introduktion till vad som kunde ha blivit en egen roman om just dem och henne. 

Maria Grund sammanfogar bitar, delar och trådar

Mycket, ja. Rörigt, nja. Spretigt, snarare. Så som Maria Grunds samtliga romaner har varit: spretiga. Hon vill få in så mycket, liksom fånga och berätta om allt och alla. Men undan för undan, roman för roman, har hon också blivit bättre, bättre och bättre på att hantera och förena detta – sitt – allt och alla. 

Alla bitar, delar och trådar. Aldrig har hon lyckats sammanfoga dem så väl till en och samma helhet som i ”Bläckfisken”. Hennes fjärde polisroman är – utan tvivel – hennes bästa hittills. Lite som The Beatles, kommer jag att tänka. Liksom The Beatles kan Maria Grund gödsla med idéer, tankar och uppslag för hon vet att det alltid kommer nya idéer, tankar och uppslag.

Hur männen skildras

Också skildringarna (utifrån? inifrån?) av några män i romanen är värda att observera. Främst far och son Olsen, Theis och Morten. Polisen Theis är helt nedgången, skilsmässan har tagit och tar fortfarande på honom, han åldras så det syns. Och sonen Morten, som jag skrev, blir som pappan, allt mer som – ja, mer än – pappan…

Trots alla kvinnoskildringar kan den dubbla mansskildringen av Theis och Morten Olsen faktiskt vara det centrala för romanen, både utgångspunkt och sammanfattning. Jag skrev ju också att Maria Grund skildrar män i gråa, svarta skalor, från skröpligt till våldsamt. Ska skildringen av Theis och Morten läsas som en beskrivning av män i allmänhet?

Det är sorgligt. Så dystert. Mansskildringarna är dystra, sorgliga. Vad går att göra? Går något att göra?

Fast jag använde dessutom ordet nyanser, att Maria Grund ändå och faktiskt skildrar män i nyanser. Kanske att Torsten Johansson, som står bakom både ridstallet och flyktingmottagningen, skulle kunna vara exemplet på det? Han skildras liksom i svart och rött, författaren ser honom utifrån medan han själv ser sig inifrån.

Och till sist, frågan är om jag ska fundera över Sanna Berlings pojkvän Patrik som renoverar ett hus på Gotland och vill att Sanna ska komma dit så fort det bara går? Så fort som möjligt. Jag gör det, i alla fall.

Fyra gånger spänning och krimi, översatt och svenskt

Louise Penny

”En bättre man” (Modernista; övers: Carla Wiberg) är hela femtonde titeln i Louise Pennys serie med och om  kriminalkommissarien, kriminalintendenten och kriminalchefen Armand Gamache (ja, han har både befordrats och degraderats under seriens lopp) i Québec och den lilla byn Three Pines i Kanada.

Och den bästa titeln av dem alla enligt Svenska Deckarakademin som placerade Pennys ”En bättre man” bland de fem nominerade till priset för 2024 års bästa översatta deckare. Efter fjorton polisromaner skriver hon plötsligt som allra bäst? Det undrade jag. Lite tveksam alltså, tills jag började läsa… 

Och i stället tänkte jag: Jo, det kan faktiskt stämma. (Även om jag har en särskild kärlek till Pennys åttonde polisroman, ”Det vackra mysteriet”.) För nya nummer femton, ”En bättre man”, är liksom mer. Här finns fler ringlande trådar och fler parallella… Nej, inte berättelser utan delar av en och samma berättelse, sida efter sida ska trådarna tvinnas ihop och delarna förenas.

Efter att ha gjort bort sig (om det nu var det han gjorde, i vilket fall kritiseras han grovt i sociala medier) är Armand Gamache degraderad från polischef, för hela Québec-polisen, till återigen chef för enbart mordroteln. Nu tillsammans med sin svåger, Jean-Guy Beauvoir, också han återkommande i Louise Pennys polisromaner. Dubbla chefer, redan detta kan ju leda till konflikter.

Det andra är att en yngre kvinna försvunnit. På mordroteln tror man väl inte, egentligen, att det handlar om mord men Gamache börjar undersöka och utreda. (Han tänker på sin dotter i samma ålder och den försvunna kvinnans orolige far, tänk om det varit Gamaches dotter). Den försvunna kvinnan har också en personlig koppling, det anar men vet ännu inte läsaren, till en av Gamaches poliskolleger.

Eller till två poliser, för den delen. Det är vårvinter med den förrädiska vårfloden. Kanske det allra värsta – att vattnet stiger och kan svämma över, byar – ja, halva Québec – riskerar att hamna under vatten. Till exempel lilla Three Pines, där byborna lägger ut sandsäckar längs floden. Hur långt det nu räcker…  

Det kan påpekas att även om deckarrecensenterna, inklusive den här, envisas med att beskriva Three Pines som en kanadensisk Agatha Christie-by så stämmer det inte – inte riktigt. Louise Pennys bybor är märkligare än så.

Chris Whitaker

Chris Whitaker, som kommer från Storbritannien men skriver som om han kom från USA, fortsätter att författa skönlitterära romaner med krimi. Nej, inte tvärtom: inte kriminalromaner som blir skönlitterära. (På omslaget anges ”spänningsroman”, en genrekompromiss.)

Själva det långa romanbygget – Whitakers nya roman ”Mörkrets alla färger” (Natur & Kultur; övers: Maria Lundgren) håller 671 sidor – är det centrala. Där finns personerna, miljöerna och händelserna, vissa kan vara kriminella. Och tiden som går, den finns också där. Berättelsen sträcker sig över och genom fyra decennier med början på 70-talet.

Nej, jag tar tillbaka det där. Chris Whitaker skriver som den han är: en brittisk författare som vill skriva amerikanskt. Resultatet blir bäggedera: amerikanska miljöer, personer och liv men sättet att författa får mig ändå att tänka på brittiska thrillers/spänningsromaner (lite som Elizabeth George – fast tvärtom).

Året är/var 1975. Joseph ”Patch” Maccauley, som bor i staden Monta Clare med sin ensamstående mamma, är 13 år. Patch föddes med ett öga och har en ögonlapp, looken poängteras av piratliknande hatt och byxor. Och en liten dolk i bältet. Patch liknar en pirat och blir retad i skolan. (Om retad är ordet.)

Men Patch är/var ”övertygad om att det fanns guld bortom Ozarkplatån. Att en ljusare värld bara låg där och väntade på honom.” Han ska bli både hjälte och offer, när han räddar skolans mest populära flicka från att rövas bort. Han kastar sten på kidnapparen, flickan kan springa i väg men i stället blir Patch tillfångatagen och bortrövad.

Saint, hans bästa vän, letar efter Patch. Hon slutar aldrig att leta efter honom. Men Patch förblir borta. När Patch till slut hittas hamnar han på sjukhus, kanske döende. Saint vakar över honom. Förövaren/kidnapparen är försvunnen men Saint, när han vaknar, han ska inte dö den natten, letar nu efter Grace: en flicka som också var fången i den nattsvarta källaren, som tog hans hand och pratade med honom. Nu är Grace borta, försvunnen.

Patch och Saint följer varandra genom decennierna och USA. Växer upp och ställs inför vägskäl, där de måste välja. Fel eller rätt väg? Vad livet handlar om; att välja. Vad ”Mörkrets alla färger” ytterst handlar om är vänskap. Bland mycket annat. Tyvärr finns det inte plats att redogöra mer utförligt för innehållet – övriga människor, poliser, mord och målningarna, dem har jag ju inte ens nämnt… – på (spännings- och kriminal-) romanens 671 sidor.

Jan Guillou

Jodå, nog har jag sett att det finns de som tycker motsatsen. Men jag uppskattar Jan Guillous senaste, pågående bokserie, inledd med ”Den som dödade helvetes änglar” (2022), fortsatt med ”Eventuellt uppsåt att döda ortens gangster” (2023) och i år kom ”Anteckningar från aftonsången” (alla Piratförlaget).

Vad det nu är för böcker, vilken genre de tillhör: romaner, deckare och thrillers, krönikor, dag- och tankeböcker, memoarer? Allt detta är de, på en och samma gång. För att inte tala om de återkommande, av Guillou så kallade ”östergrenarna”. Vilka innebär att han, likt Klas Östergren, kan skriva om en sak men kommer att tänka på något annat – och då gör en längre eller kortare utvikning, ett avsteg från ämnet.

Författarens jag i centrum? Jodå, men det har jag inga problem med. (Så är det med alla bra författare, deras jag finns alltid, uttalat eller outtalat, i centrum.) Upprepar sig? Jovisst, som Lars Norén och Ulf Lundell i sina vardagsböcker. Eller för den delen många av de riktigt bra kriminalförfattarna.

Vad Jan Guillou gör i den här skvaderserien i flerplural är att han förenar sig själv, hela sig: journalisten och krönikören med den skönlitteräre roman- och thrillerförfattaren, realism med fiktion, privat med offentligt. Han ger läsaren det mesta och bästa av sig själv, varken mer eller mindre. Och limmar ihop allt med en både skälmsk och besk humor samt, faktiskt, inslag av självironi.

Som att han är tre gånger sin egen huvudperson: Jan Guillou, Erik Ponti och Carl Hamilton. För alla tre är väl, mer eller mindre, Guillou själv? Titeln ”Anteckningar från Aftonsången” kan läsas privat eller samhälleligt. Vid allt högre ålder går ju livet mot sitt slut och det rasistiska, auktoritära samhället innebär slutet för demokratin.

Han inleder formidabelt. Storviltjägaren Guillou, precis hemkommen, hittar en Rattus norvegicus på förstutrappen. Det var ovanligt. Den råttan måste… obduceras. Sen är det – dock tar det några ”östergrenare” innan han når dit – dags för mysterie- och samhällsinslaget: Detektivbyrån Guillou, Ponti och Hamilton avslöjar högerextremister.

På sidorna emellan hinner Jan Guillou notera sånt som småfåglarnas förändrade livsmönster och diskutera hur han själv kontra Niklas Natt och Dag återger historiska dialoger. Med mera.

Katarina Wennstam

”Död mans kvinna” (Bookmark) är andra delen av Katarina Wennstams serie om ”Sekelskiftesmorden” i Stockholm mot slutet av 1800-talet. Året har blivit 1897, det är försommar, lördagen den 15 maj. Just denna dag ska den stora Konst- och industriutställningen öppnas på Djurgården och invigas av kung Oscar II.

Huvudpersonerna är desamma och återkommande, alla bor de – eller bodde – i kvarteret Mullvaden vid Hornsgatan: Olga, polisänka, Hildur, portvaktsdotter och sömmerska, Edit, tidigare piga i Olgas hushåll, och – främst – Fredrika, som när hon nu inte kan bli polis (endast män var ju lämpliga för detta yrke) har öppnat en privat detektivbyrå med namnet Södermalms Detektiva Utredningar och kontor på Klevgränd (fast officiellt är Fredrika Nilsdotter blott sekreterare till byråns ägare, privatdetektiv Pehr Fredrik Molinder, eftersom ingen heller skulle anlita en kvinna för detektiva utredningar).

Dessa fyra kvinnor har en kvinnogemenskap över klassgränserna, särskilt nu när de bär på en gemensam hemlighet. (Inte klass- utan kvinnogemenskap, det kan funderas på. Förstås ett val som författaren har gjort.)

I inledningen till ”Död mans kvinna” promenerar Hildur och Fredrika nedför Götgatsbacken i riktning mot den stora stålkonstruktion som var Katarinahissen. Det hörs sorl från utställningen på Djurgården. Då faller en man från Katarinahissen ner mot marken. Och dör. Självmord ska polisen hävda, ett mord får bara inte inträffa i samband med den stora utställningen.

Fredrika tror inte det var självmord. Den döde mannen visar sig heta Georg Valentin, före detta direktör för Valentins Varieté och nyligen utsläppt från Långholmen, där han satt fängslad för att ha vållat sin hustrus död. Ur döde mannens hand har Fredrika lirkat åt sig ett anteckningsblock…

”Död mans kvinna” utspelar sig dessutom i trakten av Sundsvall. Där finns pigan Edit, placerad på Gyldenros hospital efter att ha förlorat, om det är ordet, sitt barn. Läkarvetenskapens och psykiatrins – eller för den delen, det dåtida manssamhällets – kvinnosyn representeras av Doktor Gross.

Således: Män som hatade kvinnor, då som nu. Katarina Wennstam har en tendens att undervisa läsaren, resa sig i katedern och peka med pinnen, men det hindrar inte att ”Sekelskiftesmorden” redan är en högst läsvärd och väl researchad historisk kvinnodeckarserie som gör en rent förbannad att läsa.  

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Maria Grunds hittills bästa polisroman first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson har läst Johanna Holmströms nya bok ”Vargens unge” och konstaterar att det är en riktigt bra roman. Han bjuder också på fyra lästips.

Kalevalaskogen och allt som i den finns

Du som följer Deckarhyllan vet att jag brukar hävda att efter Gotland och Norrland så har det senaste nya deckarlandskapet blivit Skåne noir (och kanske särskilt Österlen). Men nu undrar jag om det verkligen stämmer …

Det nyaste deckarlandskapet är nog faktiskt ett annat; det kan vara Norrland och för all del också Gotland och Skåne men i så fall trakter där det knappt finns några människor och än färre hus. Blott några få av bägge.

Så kallade utanförbygder, utombygder, obygder.

Det nya deckarlandskapet är skogen: urskogen som i vildmarken. Ja, miljön är ju inte ny, egentligen, i kriminallitteraturen alltså. Den har förekommit länge men då mer sporadiskt. Nu känns det som att natur- och vildmarksmiljön börjat bli alltmer vanlig.

Olika miljöer i form av olika skogar men ändå en och samma: ödebygd och vildmark.

”Händelser vid vatten” av Kerstin Ekman och ”Kåda” av danskan Ane Riel var ett par tidigare, deckarprisbelönta exempel. Nu ska det handla om det senaste, kanske mesta och bästa exemplet på nordiska/svenska utanförbygds- och vildmarksdeckare: ”Vargens unge” (Albert Bonnier) av Johanna Holmström.

Allt hänger samman hos Johanna Holmström

Debutdeckare har jag sett att den kallats. Nåja, Johanna Holmström är ingen debutant. Inte ens deckardebutant om man i begreppet inkluderar skräck, krimi och noir. ”Vargens unge” kallar hon själv för en spänningsroman. Ack, dessa genretrixanden (från både kritiker och författare).

Men jag struntar i det, och hoppas att du också struntar i det, och placerar alla dessa kriminallitterära familje- och släktgenrer under en och samma rubrik, nämligen ”krimi”. Då hänger nämligen allt och alla ihop. Det vill säga allt som hon har skrivit. Alla hennes skönlitterära böcker, romaner som novellsamlingar eller snarare novellböcker eller novellromaner, blir delar av ett och samma författarskap och ingår i en och samma genre.

Så som de bästa författarna skriver. De skapar sin genre. Som Johanna Holmström. Länge har hon skrivit i kriminell riktning, ditåt och in i kriminal- och deckargenren. (Och där hamnar ju alla författare som i dag skriver om sin och vår samtid. De hamnar i krimi eftersom samtiden är kriminell på allt fler plan och sätt.)

”Hush Baby” (2015), förmodligen den enda av hennes tidigare böcker jag recenserat, minns jag som en stark noir; en nordic noir och thriller. Nämnas bör också Holmströms novellböcker. I debuten ”Inlåst och andra noveller” (2003), kan samtliga noveller sägas handla om att vara inlåst och instängd. ”Camera Obscura” (2009). innehåller naturaktivistiska noveller fram till den gräns där en novellperson menar att det bästa vore att sluta andas så man inte alls belastar natur och klimat. Hennes senast föregående bok, ”Handbok i klardrömmar” (2022), är även den en novellbok/roman, vars noveller utspelar sig i Helsingforsförorten Esbo. Det är en bok som jag nu i efterhand uppfattar som ett slags uppbrott eller avgångsstation inför den nya romanen ”Vargens unge” – denna deckare, spännings-, kriminal- eller polisroman.

Nu räknade jag enbart upp de böcker av Johanna Holmström som jag recenserat eller läst. Efter romanen ”Vargens unge” inser jag ju att jag borde göra en omläsning av de böcker jag läst tidigare och dessutom läsa dem jag ännu inte har läst. De hör ihop. Allt Johanna Holmström skriver har skrivits i samma riktning, både genremässigt och innehållsligt.

Från skräck och krimi på väg mot deckare. Från den så kallade civilisationen på väg till skogen – ja, vildmarken. Är det ena sämre än det andra? Det andra bättre än det förra? Det är inte så enkelt, när Johanna Holmström författar, utan betydligt mer invecklat än så och det är jäkligt spännande.

Det så kallat civiliserade är ociviliserat och naturen är nog ingen naturlig lösning den heller, lika ociviliserad och farlig; som om människor – egentligen – inte hör hemma någonstans, i vare sig det ena eller andra.  

Vargen har förresten funnits med tidigare den också. Inte människan utan vargen kan vara huvudpersonen, både när den förekommer och inte förekommer i Johanna Holmströms skräckfyllda, spännande och kriminella, orealistiskt realistiska och realistiskt orealistiska författarskap. Eller kanske vargens barn …?

Snacka om lång inledning till en bokrecension! Men jag ser alltså Johanna Holmströms böcker så här: de är en och samma, de hör så nära ihop att hennes tidigare böcker är den långa prologen till Holmströms nya deckare, spännings-, kriminal- och polisromanen ”Vargens unge”.

I vildmarken

Nu hamnar vi alltså mitt i skogen; urskogen, vildmarken. Finlandssvenska/svenskfinländska Johanna Holmström tar med läsarna till Kajanaland i Österbotten, så nära gränsen till Ryssland att det kunde varit ryskt. I skogen ligger visserligen staden Kuhmo men den har krympt alltmer tills den blivit en håla. Av den tidigare befolkningen har 35 procent lämnat staden åt sitt öde, en liten stad som blir allt mindre och alltmer övergiven.

I själva staden Kuhmo bor idag cirka 5 000 människor, i hela kommunen ytterligare ett par tusen. Av kommunens yta består 650,47 kvadratmeter av vatten, där finns myrmarker och 600 sjöar. (Jo, jag har googlat.) Holmström tar oss dessutom längre in i skogen, till byn Toivola, en av dessa populära ekobyar. Alltså en nyskapad by, naturmodern eller naturtrendig eller vad som är ordet, som grundats utifrån en lägergård av Mauno, arkitekt, och Sylvi, skulptör.

Toivola har nu ett fyrtiotal invånare, som ett slags kollektiv, vilka ägnar sig åt att odla ekologiskt, bedriva skogsbruk och fiska, djurhållning och lite turism. På somrarna ordnas en marknad som blivit omtyckt även av Kuhmos ”vanliga” invånare. Till byn anländer fotografen Gloria med sin son Luukas. Hon har haft det besvärligt, gjort flera försök att ta sig igenom livet och reda ut det. Nu kanske det kan lyckas. Gloria blir ihop med Aaron, som är ett naturbarn eller än mer ett barn av naturen.

”Kalevala”

I skogen finns vargar och björnar. Och så har vi förstås skogen själv. Att gå vilse i. Att försvinna i. Där finns skogsrået Louhi, om hon finns eller alls finns, som fått sitt namn efter häxdrottningen i det finländska nationaleposet ”Kalevala”. Och det är nu jag begriper att jag inte begriper mer än maximalt 50 procent av vad finlandssvenskan Johanna Holmström berättar och varför hon berättar som hon gör.

För att förstå 100 procent av ”Vargens unge” tror jag att man måste man vara född i Finland, vara svensk- eller finskfinländsk, och kunna sin ”Kalevala”. Jag får känslan att Holmström återberättar Finlands nationalepos i form av en deckare, att hon förenar samtiden med urtiden. Till råga på allt kommer Pentti Linkola in här också! Vem är han? Pentti Linkola är en finsk, som han kallats, extremekolog eller, som han också kallats, ekofascist.

Än märkligare är att jag tror det räcker. Att fatta hälften av vad Johanna Holmström menar och vill räcker för att tycka att ”Vargens unge” är en riktigt bra roman, till och med årets bästa svenskspråkiga deckare, kriminal-, polis- och spänningsroman. Jo, faktiskt. En civilisationskritisk deckare och roman. Men vad kritiseras egentligen? Och hur kritiseras det? En deckargåta så god som någon: hur den här boken egentligen ska läsas – ja, lösas.

Så kommer corona och covid. Så startar Ukrainakriget. Reseförbud och isolering, byns invånare förvandlas till antivaxxare och preppers. Instängda igen, isolerade. Hur beter sig människor då? Vad gör de? Detta återkommande tema hos Holmström: sitta fast, inte kunna ta sig loss, inte komma ut. Människa och människa; människa mot människa. Fast ”Vargens unge” börjar ändå precis som en deckare kan och ska börja – med något oväntat, med plötslig spänning…

Den främmande pojken

Det är fyra år senare, efter att ovan nämnda fotografen Gloria flyttade in i ekobyn Toivola. Plötsligt står en främmande liten pojke i tulpanrabatten utanför pensionärerna Seijas och Tarmos hus. Pojken tittar in genom fönstret. Seija blir så häpen att hon tappar kaffemuggen, som går i bitar. Pojken är smutsig, ovårdad och blåslagen, ska det visa sig.

Seija och Tarmo ringer efter polisen, inte för att de vill men för att de måste. Det finns inget annat att göra. Äldre kriminalkommissarie Minna Salminen och hennes yngre kollega Timo Kyrö från Kuhmopolisen anländer och konstaterar att pojken inte är anmäld försvunnen.

Hur gammal kan han vara? Cirka tre år. Pojken ser skräckslagen ut. Pratar inte men ur hans mun kommer en plastbit – det är ett dataminneskort. Vad kan och bör jag avslöja mer? Det verkar som om pojken förstår svenska (men det är inget som man talar i Kuhmo). Han heter Ilmari (än en gång ”Kalevala” och nu smeden Ilmarinen, gift med en dotter till häxdrottningen Louhi).

Till sist gör sig boktiteln påmind igen: ”Vargens unge”. Du förstår?

Fyra gånger deckare och annan krimi

”Nattljus” av Maria Broberg

Jag läste och tyckte mycket om Maria Brobergs sorgliga men kraftfulla debutroman ”Bakvatten” (2020). En Norrland noir, en krimi och kanske en deckare. Jag läser nu hennes nya, andra roman ”Nattljus” (båda Norstedts). Kanske också en noir, eventuellt en krimi men ingen deckare.

Och jag får problem. Vet inte vad jag ska tycka eller ens hur jag ska läsa. En annan sorts roman, än den förra, även om den nya också har en yngre kvinna, Anna, som huvudperson och även den här utspelar sig långt ute i ”ingenstans” eller mer exakt i en liten fjällby. Dit följer Anna med sin mamma som ska röja upp i dödsboet efter sina föräldrar.

Hon möter Levi (på bilmacken), de märkliga, annorlunda syskonen Sebastian och Sylvia och deras förkläde eller övervakare (i det stora huset, i den stora trädgården). De möts, de krockar, de möts igen. Men hur möts de? Hur möter Anna dem? Och vad är det hon möter?

Möten mellan människor, liv och klasser. Så långt hänger jag med. Fast Broberg skriver med luckor och utrymmen att fylla. För att förstå måste jag klara av att fylla i. Det gjorde jag inte, vid första läsningen. (Så nu läser jag en andra gång.) Alltså… ja… både i det som står och – främst – i det som utelämnats finns, anar jag, något livsavgörande.

Det som förändrar Annas liv, för evigt. Dessa ögonblick, eller kanske bara ett, som kan förändra allas våra liv. Handlar romanen om detta? Att våga gripa tag eller fly undan, följa med eller fega på sin vakt?

”Stormens vrede” av Arnaldur Indriðason

”Stormens vrede” (Norstedts; övers: Ingela Jansson) heter den nya, femte titeln i islänningen Arnaldur Indriðasons deckarserie om den pensionerade polisen och numera ”hobbypolisen” Konráð i Reykjavík.

De stretar på, både Arnaldur och Konráð. Det går långsamt och ibland är det tveksamt om det alls ska gå. Det tog åtminstone två titlar i serien innan jag kom in i detta lågmälda – ja, lunkande – tempo. Fast här finns en stämning av Reykjavík som smyger sig på mig som läsare, så att jag alltmer befinner mig där, på plats.

Konráð försöker fortfarande ta reda på vem som mördade hans far och lika envist försöker han att inte bli som pappan (men det är han nog, åtminstone delvis). Den här gången handlar det om ett upphittat vapen av samma sort som hans far hade, en läkare som sitter i fängelse för barnmisshandel och Konraðs syster som utsätts för våld (på grund av hennes brors efterspaningar).

Här finns dessutom något ockult, en tro på (och misstro mot) det övernaturliga, spöken och ett liv bortom det mänskliga, som så ofta i isländsk litteratur (och i den isländska verkligheten). Främst skildras Reykjavík, hela Konráð-serien är en berättelse om Reykjavík då och nu, livsförhållandena för de islänningar – och det gäller väl de flesta i Reykjavík – som flyttat från mer eller mindre ödemarksbygd till vad som kommit att bli en allt större stad.

Så visst, Arnaldur Indriðason skriver främst för islänningar, för dem som redan känner Reykjavík. Fast då är det ju en extra styrka att hans fortlöpande kriminalberättelse med och om Konráð också når fram till deckarläsare i andra länder. Det kriminella är en sak – och en del av den växande staden – men det är lika spännande att läsa just om denna stad som blir till, växer och förändras.

Och nu är det dessutom vinter, snö och storm i Reykjavík, svårt för Konráð att ta sig runt med bilen som efterforskande amatörpolis.  

”Nationens fiende” av Tony Johansson

Tony Johansson fortsätter att skriva politiska polisromaner/thrillers med polischefen My Englund och journalisten Erik Larsson. Orden aktuellt och samtida bör tilläggas. Johansson skriver thrillers just nu, hans teman ingår så att säga både i nyhetsrapportering, dagens svenska politik och det allmänna medvetandet.

Och då kan man tänka så här: Natomedlemskap, Sverige och Turkiet. Hans nya thriller, ”Nationens fiende” (Lind & Co), är seriens fjärde titel och kanske den sista. Hoppas inte men jag oroas lite, eftersom Tony Johansson snart ska inleda en ny och annan serie…

”Nationens fiende” börjar med att fiskefartyget Tindra har trålat efter makrill, sill och torsk öster om Ystad. Och i vad som kallas ”rövahålet” har ett lik fastnat i trålen. Det upptäcktes på tillbakavägen hemåt, polisen tillkallades och mötte trålaren vid fiskehamnen i Landskrona. Också där som Johanssons deckarserie brukar utspela sig, i och kring Landskrona.

En muskulös man i en dykardräkt men inte någon vanlig dykardräkt, konstaterar Doktor Död, som rättsläkaren kallas, när liket hamnar på obduktionsbordet. Som gjord av metall och ljusslukande. Hårt och svårt att klippa upp. Vilket inte är det enda märkliga – när fingeravtrycken tagits och liket identifierats …

Det måste ju vara fel. Se: fingeravtrycken tillhör ju en annan man, som redan är död, sen tidigare! Så inleds ”Nationens fiende”, en stark början och fortsättningen blir inte mindre stark som i starkt realistisk. Ja, lite tillspetsat kanske eller kanske inte? Ett porträtt av Sverige och den svenska politiken i dag i form av en politisk thriller.

Och just detta är väl vad politiska thrillers – när de skrivs och är som bäst och ”sannast” – ska vara till för? Iaktta och spetsa till för att synliggöra verkligheten och politiken. Det gör Tony Johansson också i sin fjärde politiska thriller/polisroman.

”Allt som är farligt” av Stacy Willingham

’Efter succédebuten, fjolårets ”En gnista i mörkret”, återkommer amerikanskan Stacy Willingham med ännu en thriller, ”Allt som är farligt” (bägge Modernista; övers: Svante Skoglund). Om jag ska beskriva den nya thrillern med ett ord: intensitet. Inte action och full fart rätt igenom sidorna utan just intensivt.

Berättelsen utspelar sig då och nu. Då var för tolv månader, eller femtiotvå veckor, eller noga räknat trehundrasextiofyra dagar sedan. Nu är alltså ett år senare. En natt – den natten – för nära nog ett år sedan försvann Isabelle Drakes lille son, 18 månader, ur sin spjälsäng medan hon och maken Ben låg i rummet bredvid och sov.

Sedan dess har Isabelle inte kunnat sova en blund. Går det att komma över något sådant? Isabelle kan inte sluta tänka på sin försvunne son; inte en dag, inte en sekund. Maken har hon separerat ifrån. Det gick inte, hon kunde inte (men bär fortfarande hans ring i en kedja runt halsen). Och för polisen – utan bevis och med alltför få ledtrådar – har försvinnandet övergått till ett kallt fall.

”Allt som är farligt” är en intensivt spännande thriller men enbart som ren underhållning går den inte att läsa. Stacy Willinghams thriller blir dessutom – liksom många deckare och annan krimi, kanske särskilt när de handlar om barn – ett slags bearbetnings- och terapiroman. En hjälp för läsarna att bearbeta sina hemskaste rädslor.

Isabelle tänker, som sagt, på sin försvunne son, hela tiden. Hon reser runt på true crime-konvent, står där inför alla människor och berättar om natten som förändrade hennes liv för alltid. Det är hennes sätt att bearbeta sorgen och skulden. Hon ställer upp och blir intervjuad av en man som driver en true crime-podd. Kanske, kanske att något nytt kommer fram…

Vilket ska leda till en upplösning som blir lika oväntad för Isabelle Drake som för thrillerläsarna.

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Johanna Holmströms ”Vargens unge” är riktigt bra first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson skriver uppskattande om Håkan Nessers nya bok, reder ut krimi-begreppet och bjuder på fyra lästips.

Den här gången hade jag egentligen tänkt skriva om något annat i Deckarhyllan: en längre text på temat ”från deckare till krimi” med betoning på det senare, där jag skulle diskutera vikten av att skriva utanför genregränserna, såväl inifrån deckaren och ut som utifrån annan skönlitteratur och in i deckaren. 

Hur detta berikar både genren och författarna, inte minst deckarförfattarna, och hur det förhindrar att deckarförfattandet stagnerar och begränsas. Att det alltid är bättre att skriva över och utanför gränser än att krampaktigt se till att hålla sig innanför gränserna. Eller att skriva sig närmare och in i en genre om författaren annars skriver utanför.

Upptäcktsskrivanden och möten berikar. Om det idag ens finns något som kan kallas genrer, den där fåniga benämningen genrelitteratur, till exempel deckar- eller kriminalgenren eller feelgood för den delen, när så många gränsöverskridningar och möten redan har skett. Dagens deckarlitteratur är inte som gårdagens, tack och lov!

Håkan Nessers nya bok

Och så vidare. Men det får vara till en annan gång. Nu och här ska det i stället handla om Håkan Nessers nya och senaste högplatå… (Fast kanske ändå att det slinker med en eller annan krimi i stället för deckare bland kortrecensionerna.)

Där, på sin senaste högplatå, står han kvar och stadigt också med årets, för att nämna romanens huvudgenre, polisroman ”Ung mans färd mot natt” (Albert Bonniers), som ingår i den senare delen av Barbarotti-serien (nummer 9). Dock uppstår direkt ett problem när jag ska recensera boken.

Det är svårt. Nessers nya roman går knappt alls att recensera, om det i recensionen ska ingå åtminstone ett litet referat av handlingen, och det måste det ju, för annars räcker det med att jag skriver typ att ”Ung mans färd mot natt” är en bra roman.

Och det duger inte. Det räcker inte. Handlingen är både så viktig för romanen och så nära förknippad med romanens kvalitet att det är lockande att recensera – och därmed spoila – just handlingen. Så jag ska försöka recensera på ett annat sätt, skriva en kringgående recension runtom handling och intrig.

Platsen är Kymlinge, som oftast eller ofta i polisromanerna med Gunnar Barbarotti. Denna fiktiva stad, som varit fiktiv så länge nu att den blivit verklig. Kymlinge, som inte finns men finns ändå, är romanens huvudort. Fast den tragiska upplösningen kommer att ske uppe i Norrbotten.

Huvudpersonerna

De polisära huvudpersonerna är två eller tre: sambopoliserna Gunnar Barbarotti och Eva Backman, bägge kommissarier, samt inspektör Lars Borgsen, kallad Sorgsen av en anledning. Den sistnämnde, än mer sorgsen här och nu, på grund av coronan, är nog huvudpolispersonen i Nessers nya roman.

Utan Sorgsen kanske Kymlingepolisen aldrig hittat den rätta ledtråden och börjat nysta upp den, vilket för all del kunde ha varit lika bra eller bättre. Den egentliga huvudpersonen är dock den blivande seriemördaren, om serieräknandet börjar med fler mord än ett.

Dödsskjutningar

”Ung mans färd mot natt” heter alltså Håkan Nessers nya roman. Titeln pekar i rätt riktning, mer vill jag inte avslöja. Annat än att två personer ska skjutas ihjäl i Kymlinge, närmare bestämt i bostadsområdet Kvarnby (kallat Pittlösa eftersom de flesta boende i området är ensamstående frånskilda kvinnor). Och att den tredje dödas – jag tror jag använder verbet döda hellre än mörda – där uppe i Norrbotten.

Men det tredje, sista ”mordet” är, i alla fall delvis, en annan historia: en fortsättning på den första berättelsen, en utvidgning och fördjupning av handlingen och intrigen… Ja, kanske till och med av sensmoralen. I Norrbotten ska det också börja handla om en ung kvinnas färd mot samma mörka natt.

Fick vad de förtjänade?

Apropå den nämnda sensmoralen: Vilken är den? Mer exakt. Att de tre mordoffren fick vad de förtjänade? Det måste nog ändå vara att hårdra. Ingen (eller få) förtjänar väl att bli dödade men alla tre förtjänade utan tvekan att något slags straff eller en så bestämd åthutning att det känns och aldrig glöms.

För de var inga trevliga personer, dessa människor, dessa män: en man som var en hårding – ja, niding – till  idrottslärare, en man som utnyttjade kvinnor och en man som slog. De måste stoppas, lära sig att veta hut. Eller?

Denna tanke är blott en av många tankar som Håkan Nessers filosoferande alter ego Gunnar Barbarotti tänker och funderar på i sin – eller bägges – livsfilosofiska roman. Till exempel världsläget – Trump, Putin, Bolsonaro, Erdogan, Lavrov, ”en och annan kines och åtminstone en nordkorean” – som har en tendens att sammanfalla med livsläget. Eller polisarbetet som väl borde vara en del av ett samhällsarbete.

Fyndigt och underhållande

Det förstnämnda har blivit och blir allt värre; det andra likaså. Ja, allt blir värre. Både Barbarotti och sambon Backman undrar vad som är meningen med just allt men särskilt deras arbete som poliser, om det finns någon som helst mening längre att vara polis. Lämna poliskåren och flytta till Gotland lockar allt mer.       

Eva Backman har förresten skaffat sig en tendens att låta som sin sambo Gunnar Barbarotti när de tjattrar ihop = samtalar som två äldre förälskade, fortfarande. De svarar och kommenterar varandra på bordtennisstuds. Fast egentligen beror väl / ju det på att Håkan Nesser pratar med sig själv.

Fyndigt är det och underhållande blir det – ett slags berättarprosa som i en skröna från ljugarbänken. Så är ju Nessers nuvarande språkliga stil, så blev den och har förblivit under denna senare del av Barbarotti-serien. Nesser skriver, vilket jag påpekat i tidigare recensioner,  som på gehör. Han improviserar skrönor från nämnda bänk.

Han tar tag i och skriver snabbt in hugskott och idéer. För så måste han väl skriva och berätta? Utan färdig plan, inget synopsis, blott en idé. (Rätta mig, Håkan Nesser, om jag har helfel!) Sen går han bakåt, vid behov, och fogar in något tidigare, vad som behövs för att det senare ska fungera. Som den där antikvariatsbokhandlaren Wallman…

Undrar om den där bokhandlaren dök upp först vid Barbarottis nattliga vandring i Kymlinge, det kändes så när det plötsligt lyste från antikvariatets fönster. Medan tanken på att romantitelns unge man skulle komma på besök för att stilla sitt intresse för gamla kriminalromaner egentligen föddes senare. Eller? Eller inte? Oavsett: ett  fyndigt påhitt, en fyndig ihopknytning.

Som en sorts ”bayersk dubbel”, enligt Edward deGroots ”Handbok för hobbymördare” (förlag och utgivningsår, såväl originalutgivning som svensk översättning, är givetvis noga angivna av Nesser; övers: A. Wallman).N

Håkan Nesser berättar med antydningar. Han antyder det ena efter det andra, för att sen lämna det. Borde romanen ha varit längre (än 331 sidor) så att han fått plats att skriva vidare på och fördjupa antydningarna? Nej, absolut inte.

Nessers listiga berättarteknik

Nesser planterar genom att antyda, det planterade slår rot och växer i läsaren, som därmed ges möjlighet att själv tänka vidare – ja, skriva vidare. Det är ett listigt sätt att författa och berätta, liksom underberätta.

Och så pratar och diskuterar Gunnar Barbarotti som vanligt också med ”Vår Herre”. Dock inte så ofta som tidigare, kanske för att ”Vår Herre” inte alltid behagar svara och när ”Vår Herre” svarar så kan han (hon/hen) säga emot, i stället för att hålla med.

Tillflyktsorten Gotland… Ska paret Barbarotti-Backman, som reser dit i slutet av romanen, bli kvar på ön? Stanna där. Nog tveksamt, när Eva frågar så svarar Gunnar att han köpt returbiljetter, ändå.

Annars skulle det ju kunna vara och bli intressant med en Gunnar Barbarotti-deckare utan Barbarotti (och Backman). Kunde inte Sorgsen få sin egen polisroman? (Fast närmaste halvåret har han förstås annat för sig.) Inspektör Kavafis och kriminalassistent Borgada kan jag också tänka mig som utredande kolleger i en Kymlinge-deckare.

Upplösningen

Upplösningen sker alltså i Norrbotten, nånstans i tassemarkerna utanför Luleå, i mindre än småbyar som Ängesbyn och Töre. Ingen munter upplösning. Den går i moll på enbart svarta tangenter. Barbarotti låter missmodig för att han är missmodig, över den berättelse han är med i och utreder, över polisarbetet och livet, allas liv.

Mördaren, för att citera en nyckelmening i slutet av boken, ”gjorde det han uppfattade som en moralisk plikt”. En annan nyckelmening mot slutet, Gunnar Barbarottis egen, i egenskap av en människa som råkar vara polis: ”Om man försökt döda draken utan att lyckas i mer än halva sitt liv, då har man rätt att odla rosor.”

Eva Backman svarar: ”Du yrar.”

Fyra gånger krimi och deckare

Mirja Unge

Mirja Unge har, gång på gång, i roman efter roman, varit ett av de främsta och bästa exemplen på vad jag menar med krimi: skönlitteratur som inte är deckare eller ens kriminalromaner men skriver sig kant i kant med – och ibland in i – deckare och kanske främst noir.

Så kan också hennes senaste roman – med liten begynnelsebokstav – ”hundnätter” (Norstedts) karaktäriseras. Genre: svensk landsbygdsnoir, nära släkting till amerikansk country noir.

Huvudpersonen heter Nadja men kunde ha hetat Minna, eller Bente, eller Hanna, eller Tova, som i Mirja Unges tidigare romaner. Hon återvänder i en gammal Volvo till sin norrländska barndomsby, denna avkrok, där allt är som det var. Medan Nadja inte är den hon var utan äldre nu.

Hon återser det hon såg då men nu ser hon mer. Mammorna som inte ville se. Killarna som fortfarande är som de var fast också de blivit äldre med unga efterföljande killar som är likadana. Sågverksdrottningen som inspekterar och bestämmer. Sexualiteten som tillhör killarna och männen – inte kvinnorna.

Tiden som stått och står stilla. (Ska vara skogskollektivet då, som tillkommit.) Ett isolat av människor. Kunde vara vilken jävla glesbyggd glesbygd som helst! Och ”hundnätter” kunde vara en psykologisk kriminalroman eller thriller, om den kallats så. Men det gör den inte. Varför?

Colson Whitehead

Det står ”Roman” på omslaget – men ”Skurkmanifestet” (Albert Bonniers; övers: Niclas Nilsson) av Colson Whitehead kan beskrivas som ”Black American Noir” eller till och med ”Black American Crime Noir”.

Whitehead ansluter sig nu också till kriminalgenren genom att skriva serieromaner. ”Skurkmanifestet” är andra delen i hans serie om Ray Carney, svart amerikansk, möbelhandlare och (tidigare?) hälare i Harlem; första delen heter ”Harlem Shuffle”. 1960-talet förra gången, nu har det blivit 70-tal men tiden är väl inte bättre för det.

Enoch Parker, kassaskåpsuppdyrkare, kan också räknas som en huvudperson. Heshie Lefkowitz, flykting från Rysslands pogromer, må vara en biperson men blir, i alla fall för mig, en nyckelkaraktär. Här som där, tänker Heshie. Men i USA är de utsatta och förföljda främst svarta och indianer. Tills vidare…

Titeln ”Skurkmanifestet” syftar på hederlighet, skurkarnas egen lag. En skurk får inte bli en kackerlacka. Fiktion blandas med autentiskt, som att Jackson 5 ska ge en konsert och Ray Carney försöker – med alla medel – få tag på en biljett till sin dotter.

Colson Whitehead ansluter sig till Chester Himes och hans polisserie i likaså Harlem. Blues och psykedelika. Grälla nyanser av svart. Så skrev Himes, så skriver Whitehead. Och samtidigt: på största allvar.

”Skurkmanifestet” är en av årets bästa översatta deckare, strunt i vad förlaget lanserar den som och att inga deckarkritiker recenserar den.

Dann McDorman

Det dröjde ett antal sidor innan jag började uppskatta ”Morden i West Heart” (Southside Stories; övers: Katarina Falk) av amerikanen Dann McDorman. Först tyckte jag att deckarförfattaren och hans huvudperson, privatdetektiven Adam McAnnis, var tradiga och sega.  

Privatdetektiv McAnnis är inbjuden till fjärde juli-firande på den exklusiva jaktklubben West Heart i övre New York State. Han känns igen och uppmanas förstås: Berätta om ditt yrke och nåt intressant fall! Det vill han inte men han kanske måste (skarva lite och hitta på).

Mest upptas sidorna av att författaren – observera – i förväg berättar vad som ska ske för och med detektiven, som får presentera både sig själv och romanens personer. Detektiven vänder sig direkt till mig, läsaren, och tilltalar mig, personligen, när han/de berättar.

Alltså stannar upp berättandet. Inget spännande grepp. Konstruerat. Omständligt. Men utan att jag märker det skriver detektivromanen in sig i mig och jag läser in mig i detektivromanen. Plötsligt kan jag inte sluta läsa…

Ett lik, ännu ett, fler lik. Slutet rum. Pusselbitar. Jakt, då också. Snart går strömmen hela huset. Tydligt persongalleri och karta över miljön. Samt alla dessa referenser till tidigare (deckar)författare – slå upp kapitlet ”Fallstudier: Olösta mysterier” (sid. 258) och kolla i förväg (jo, tillåtet) – från Raymond Chandler till Agatha Christie.

Ju mer deckarbeläst man är (kanske också hur stor deckarsamling man har dit man kan gå och hämta kriminalromaner och slå upp) desto mer bör man kunna uppskatta Dann McDormans knasiga men också finurliga och humoristiska metadeckare ”Morden i West Heart”.        

Monica Rehn

Monica Rehn är sin egen deckarförfattare. Minst sagt! vill jag tillägga. Hon skriver, till att börja med, inte serieromaner. Nej, hon skriver inte ens – tre titlar hittills: ”Moratorium”, ”Lögnaren” och nu ”Älskarinnan” (Polaris) – deckare, kriminal- och polisromaner som påminner om varandra.

Knappt ju att hon själv liknar sig själv från roman till roman. Jo, något finns här. Något klurigt, ett eget sätt att betrakta tillvaron och människorna. Placera händelser och människor med och mot, runt och kring varandra. Allt eller inget är som det är.

Som när hon börjar sin nya deckare eller psykologiska spänningsroman, alltså ”Älskarinnan”, innan den börjar. Huvudpersonen, får man väl säga, stjärnadvokaten Manfred Berg, har redan skjutits ihjäl. Måste inte hans hustru Julia, en golddigger påstås det, ha varit inblandad?

Julia träffar Jack, barndomsvän till Manfred, redan på begravningen och flyttar in på hans släktgård. Dit ett par av Jacks vänner kommer på besök och de vägrar att ge sig av! Däremot försvinner Jack…

Mer vill jag inte avslöja. Men jag famlar när jag läser. Hur? Vad? Varför? Jag försöker greppa berättelsen och människorna. Ja, det är beröm. Spänningstema: tilltro, kanske. Människors sam- och osamvaro. Det oväntade som alltid väntar.

Precis så: ”Älskarinnan” kommer lika lite som Monica Rehns föregående spänningsromaner att sluta som någon, säger någon läsare trodde.

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Håkan Nessers senaste högplatå first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson har läst Marie Hermansons nya polisroman ”Längst in i skogen” och fascineras av den långsamma spänning som uppstår under läsningen. Deckarhyllan innehåller även fem lästips.

Marie Hermanson skrev krimi innan hon började skriva deckare, i betydelsen polisromaner. Hon har gett ut en lång rad romaner – ja, det började redan i och med hennes debutbok, novellsamlingen ”Det finns ett hål i verkligheten” (1986), och fortsatte med romaner som ”Värddjuret”, ”Musselstranden”, ”Hembiträdet”, ”Mannen under trappan”, Svampkungens son”,  ”Himmelsdalen” och ”Skymningslandet” – där något okänt, vad det nu är och var,  kriminellt eller blott märkligt och mystifierande, overkligt verkligt, blev den tråd som drog berättelserna framåt och det hjärta som slog och dunkade i dem.   

För att uttrycka det med en schablon, så sann som en sådan kan bli: Hennes romaner fick fåtöljen (eller vad man sitter i när man läser) att börja skaka och gunga till och golvet att rämna, försvinna under en och öppna ett bråddjup. Verkligheten, kort sagt och ordagrant, svindlade. Så var det, varenda gång jag läste ny bok av henne, medan åren gick fram till 2018 – då Marie Hermanson gav ut polisromanen ”Den stora utställningen” och blev deckarförfattare.

Titeln syftar på år 1923 och Göteborgs 300-årsjubileum (vilket egentligen inföll, om man ska vara petnoga, två år tidigare) som firades med en stor utställning på det område (med omnejd) som idag är Liseberg. Flera andra, nya byggnader/områden uppfördes också – till exempel Göteborgs konstmuseum, Göteborgs konsthall och Göteborgs botaniska trädgård.

Feelgood med djup

”Den stora utställningen” utspelar sig i, vid och kring nämnda platser i Göteborg och är alltså en historisk polisroman och deckare. Ja, minutiöst historisk: så noga hade Hermanson researchat den tid som hon lät sin debutdeckare utspelas i att romanen nära nog också blev en faktabok om 1920-talets Göteborg. Även hennes, som de skulle bli, återkommande huvudpersoner handplockades ur tiden: Ellen Grönblad, 19 år, som så gärna vill bli journalist och nu hade fått sitt första journalistjobb, oavlönad volontär på Jubileumsutställningens tidning, och Nils Gunnarsson, tio år äldre men en ung man som detektivkonstapel vid Göteborgspolisen.

De var, är och förblir autentiska och levande. Ellen representerar Den Nya Kvinnan och Nils får väl då representera den eftersläntrande men ändå efterföljande nye mannen. Och som du nog anar, romanen om dem och Göteborg blir också lite av en feelgood. För när det finns kvalitetsschlager (tänk Lill Lindfors) så kan det väl också finnas feelgood med djup och kvalitet.

”Pestön”

I uppföljaren ”Pestön” (utgiven 2021) har det gått två år och blivit 1925, både för staden och inte minst huvudpersonerna. Ellen är inte längre journalist. Nils har avancerat till överkonstapel. Men de är inte ihop, vilket gjorde mig besviken, utan Ellen har en ny fästman. Men så, strax före jul, stöter Ellen och Nils ändå ihop på stan…

Marie Hermanson fortsatte att skildra Göteborg lika minutiöst (även om ön i titeln är fiktiv eller nästan eller egentligen inte ändå) som i sin första historiska polisroman. För dem som känner sitt Göteborg är platser och gator bekanta men annorlunda mot idag. Var – exakt var – stod till exempel det usla trähuset på Masthugget där Nils Gunnarsson bor på andra våningen? Det ger en extra spänning, en historisk kontra nutida dialog i miljöbeskrivningarna. Här finns en skildring av en färd på den långa, ringlande Säveån som är fullständigt… ja, så fascinerande. Som att ta sig fram genom ett mangroveträsk till – allra längst bort – de så kallade ”vrakarna”. Dessa fattiga, som lever på vad andra tappat och kastat i det grumliga, förorenade vattnet.

Jag minns att jag, om det nu var om den första eller andra boken i serien, formulerade mig ungefär som så att Marie Hermanson skriver serieromaner utan att skriva serieromaner. Av en seriedeckarförfattare kräver läsarna att det kommer en ny titel per år. Det är minimum. Men Hermanson vägrar tydligen att anpassa sig till det, för på det viset vill inte hon bedriva författarskapet. ”Den stora utställningen” kom 2018 och tre år senare följde ”Pestön”. ”Jag”, står det i min recension av den andra titeln, ”förväntar mig att trean kommer, säg, 2025”.

”Längst in i skogen”

Det skulle dröja något mindre än så. Ett år före min förväntan kom nu 2024 den tredje polisromanen, ”Längst in i skogen” (Albert Bonniers, liksom tidigare titlar), med och om Nils Gunnarsson och Ellen Grönblad. (Ellen ska snart – som gift, men inte med Nils, inte Gunnarsson – få ett annat efternamn.) Dock har det, i den titel för titel fortgående berättelsen om dem, gått blott ett år; det är år 1926 på vintern, en iskall Göteborgsvinter.

Barnflickan Maj, själv knappt äldre än ett barn, går in på Naturhistoriska museet för att värma sig och barnen. Hon brukar göra det, barnen tycker om det här museet. Maj känner hur trött hon är. Hon har den minste, lille Ingmar, på höften där hon står och betraktar skalbaggarna innanför en glasruta. Tore står för sig själv och tittar på ett termitbo i genomskärning. Britt och Marianne kilar omkring och leker på golvet. Alice, den äldsta, lutar sig mot ett skåp med fjärilar och spanar genom det långa galleriet. (Nu fick jag väl med alla barnen…)

Så kommer en av vaktmästarna – det är den snälle vaktmästaren som brukar låta Maj gå in gratis – och säger att museet ska stänga för dagen, nu måste de gå. Men Alice vill inte. Alice skakar på huvudet. Hon vill inte gå! Medan Maj står kvar med de andra barnen springer Alice iväg och försvinner. Hon bokstavligen försvinner och förblir försvunnen. Spårlöst borta. Hur och var än Maj och vaktmästaren och snart också Göteborgspolisen letar efter henne, så hittar de inte Alice.

”Längst in i skogen” är, liksom de tidigare titlarna i Marie Hermansons historiska Göteborgsserie, en roman i detektivromanen och en detektivroman i romanen. Här har Naturhistoriska museet i Göteborg fått bli huvudmiljö för romanen och brottsplats för detektivromanen. Hermanson låter professor Leonard Jägerskiöld guida överkonstapel Nils Gunnarsson – och därmed läsarna – genom museisalarna och berätta om det nya, moderna museet, som nyligen, år 1923, flyttats till denna nya byggnad vid kanten av Slottsskogen.  

Till exempel valsalen, den egna byggnaden som den stora blåvalen fått. Det har den fått både på grund av sin storlek men också den transtank som valen sprider. Dock är museet försett med effektiva fläktar.  

Dioramarummet 

Allra mest fascinerande – för Hermanson, skrev hon att hon tycker, professor Jägerskiöld, överkonskapel Gunnarssson och deckarläsare Eriksson – är det mörka dioramarummet med fönster, lika med små tittskåp, där man både 1925 och än idag kan kika in i fem återskapade svenska naturmiljöer med uppstoppade djur och handgjorda växter.  

Allt skapat av intendent Olof Gylling, en kollega till Jägerskiöld i Malmö, och hans sextonåriga dotter, som handmålade blombladen, det ena bladet efter det andra. ”Men det är ju många tusen blad”, invänder överkonstapel Gunnarsson. Jo, du ser: även jag fascinerades så jag inte kunde låta bli att fastna vid just dessa sidor av boken. Därifrån kom också boktiteln ”Längst in i skogen”. Det är barnet Tore som säger så, att  Alice ”har gömt sig… bland löven. Längst in i skogen. Hos älgarna.”

När barnflickan Maj Stenberg ska förhöras om den försvunna Alice har hon barnen med sig – för var skulle de annars vara? – och det finns ingen kvinna på detektivstationen. Så kommissarie Nordfelt säger åt Gunnarsson att skaffa fram ”något fruntimmer” som kan ta hand om barnen medan förhöret pågår. Nils ringer Ellen, numera fru Forsell, ber henne komma och hjälpa till. Kan hon? 

Ellen ska lära känna den unga Maj och familjen Guldin där Maj är barnflicka, herrn i huset (Filip heter han), som på alla sätt är herrn i huset, frun i huset (Irma heter hon), som visst är sjuk och ligger till sängs mest hela tiden, och alla barnen som Maj har hand om. Filip Guldin är affärsman till yrket men affärerna började gå dåligt, familjens ekonomi blev sämre och sämre, hushållerskan hade de inte råd att betala för, barnflickan (och allt annat) är nu den enda som är kvar. Filip Guldin tillbringar mesta tiden på krogen och när han är hemma så är han full och sover.

Men vad har hänt dottern Alice: död som i mördad, bortrövad eller bortsprungen? Rymde hon? Men hur kunde hon försvinna så spårlöst från Naturhistoriska museet när alla dörrar så snabbt stängdes och låstes? Hur kom hon ut? Var kan hon vara? Vad hände?

Göteborg 1926

Marie Hermanson tecknar lagom stora porträtt av varje person och människa i romanen. Alla känns det som att man lär känna. Hon tecknar ett lagom porträtt också av Göteborg år 1926. Med ”lagom” syftar jag på att hon lyckas med det som många författare misslyckas med: Hermanson skriver just lagom men aldrig för mycket om såväl personerna som – och inte minst – miljöerna.

Hon nämner inget ovidkommande utan varken mer eller mindre än exakt vad som behöver nämnas för att porträtten ska synas; personer bli människor och Göteborg blir en levande stad. Som att familjen Guldin bor på Nordenskiöldsgatan. Alltså däruppe, då var det ju naturligt att Maj och barnen gick till Naturhistoriska museet, alldeles i närheten. Och till Bragebacken, där det gick att åka kälke.

Hermanson berättar, återigen lagom mycket, om Ellen och Nils. Hur hon har det i sitt nya gifta liv som hemmafru (och med Maggie, hushållerskan, men snarare maken Georgs än hustrun Ellens). Hur Nils lever sitt liv efter Ellen: flyttat från en usel lägenhet till en annan nästan lika usel i huset bredvid, går ut och dansar i en sliten kostym och får ihop det med Beate Iversen, docenten, forskaren vid museet, trots att hon kan vara inblandad i polisens utredning om den försvunna flickan. Det går ju inte.

Slow action

Det är sorgset. Här framträder dessutom, i romanen och detektivromanen, ännu en roman, en feelgood med känsla av om inte feelbad så feel-melankoli. Själva detektivgåtan (eller gåtorna, för bland annat uppstoppade djurstölder och smuggling tillkommer snart också) är väl så spännande – även om upplösningen ska visa sig bli sorgligare än vad jag trodde, men i hela berättelsen, hela romanen, alla dessa romaner i varandra, i och ur allt som Marie Hermanson skriver uppstår en sugande spänning. Något som för varje sida drar berättelsen framåt, kan långsam spänning – slow action – vara en genre?

Och jag tror jag förstått varför. Det beror på att hon skriver så autentiskt. Som om ”Längst in i skogen” inte är en historisk roman med deckare och feelgood utan ordagrant historia. Just detta hände, just då och just där. Den känslan får jag. Precis som jag inledde: Hon är noga. Hon skriver minutiöst. Om hon nämner en gata, så finns gatan, liksom allt annat hon nämner. Till exempel Systrarna Ericsons matsalar, som serverade mat för riktiga karlar: köttfärslimpa och pannbiff.

Jodå, Systrarna Ericsons matsalar har minsann funnits. (Jag ställde en fråga i gruppen ”Det gamla Göteborg” på Facebook och fick klart besked.) Och det räcker inte med att intendent Gylling såväl i fiktionen som i verkligheten sammanställde dioramorna åt Naturhistoriska museet i Göteborg utan professor Jägerskiöld, som alltså förekommer i romanen och visar museet för överkonstapel Gunnarsson (och oss läsare), var museichef också i verklighetens år 1926.

Fem gånger svenskt, kvinnligt och (mer eller mindre) spännande

Minns när jag träffade på – ja, mötte – Frida Moisto första gången. Det var på bokmässan i Göteborg, där stod hon lite i skymundan med sin första, egenutgivna deckare: polisromanen ”Som nitroglycerin”. Hon gav – med viss tvekan – ett recensionex till en främling = den okände recensenten vid hennes monter.

Jag recenserade, skrev att Moisto var en lovande deckardebutant som bör upptäckas av ett förlag. Och det skulle inte dröja länge… Nu har Frida Moisto gett ut sin femte deckare, ”Bit för bit” (Bokfabriken), med och lika mycket om Lisa Engström vid Jönköpingspolisen.

Som att Lisa nu är gravid. Men vem är far till barnet, hennes sambo Jonas eller Sigge från den mardröm som är Lisas förflutna? Hon är en kantstött, sårig människa, vilket både hjälper och stjälper i arbetet som polis. Eventuellt har stubinen blivit något längre men fortfarande agerar polisen Lisa enligt debutdeckarens titel.

Liksom Frida Moisto. Kanske kunde jag tycka att hon borda dämpa sig, ta det lite lugnare. Å andra sidan är själva grejen med Moistos deckarförfattande att hon skriver överhettat och explosivt som nitroglycerin. Den här gången består den kriminella huvudintrigen av en lokal politikers försvunne make. Så hittas först en man död och sen ytterligare en – med fingrar från den försvunne maken i munnen.

LM Schöns andra deckare

Lite grann samma kan jag tycka om LM Schön som med ”Vilja av ondo” (Stellar) gett ut sin andra deckare, också en polisroman både med och om likaså Jönköpingspolisen Lena Fredén. Alltså att Schön skulle ta sig tid att redigera och finputsa, det gäller både berättandet och språket.

Å andra sidan: Linda, egentligen, Schöns poäng som deckarförfattare är realismen. Hon har varit polis, är nu åklagare och skriver med trovärdighet. Så även om jag vill muttra… men, men… överväger det positiva, ifall ordet kan vara lämpligt, det autentiska och realistiska, även i hennes nya polisroman.  

Inte minst om, bör också här tilläggas. Den kvinnliga huvudpersonen skildras både som polis och person. Ja, människa. Hur hon är, vad hon gör vid sidan om jobbet. (Som att varannan fredag dricka vin, äta Pringles och snacka, snacka med väninnan.)

Två saker tycker jag mest om. Det ena är skildringen av staden Jönköping och som här närkommunen Habo. Realistiskt på gränsen till autentiskt. Det andra är polisen Lenas förhållande till det väl egentligen omöjliga polisarbetet och sin förmåga som polis.

Kriminaliteten i ”Vilja av ondo” gäller barn, pornografi och pedofili. Men det är inte som du tror, inte enbart. LM Schön har ett eget, nog erfarenhetsbaserat sätt att ta sig an detta svåra ämne. Vilket också bidrar med stark trovärdighet.

Stockholm 1897

Anna Laestadius Larsson har tidigare skrivit ett flertal historiska romaner med kvinnliga huvudpersoner. När hon skrev ”Kärlekens bakgata” (Piratförlaget) – första titeln i en serie om ”Damernas juridikbyrå” – la hon till prefixet kriminal-.

Året är 1897 och platsen Stockholm (exklusive Södermalm). Ellen Bergman, ung jurist, kunde inte få någon anställning så hon startade eget. Hittills mest fattiga klienter men nu måste byrån börja få inkomster, även om Ellen är en överklasskvinna har hon inga pengar.

Huvudpersoner: förutom Ellen även ligaflickan Rakel och Johan Rådig, detektivkonstapel. Kriminaliteten är tiden: de liv som Stockholms fattiga kvinnliga befolkning, ofta inflyttade kvinnor från landsbygden, tvingas leva för att kunna överleva. Manssamhällets syns på kvinnor; män kontra kvinnor.   

En så ung prostituerad kvinna att hon bara är ett barn hittas död med avskuren hals. Självmord? Mord? Anna Laestadius Larsson sammanför romanens Ellen med verkliga, namngivna kvinnor ur historien. Gatorna ligger där de låg. Så noga är hon att hon är övernoga. Det kan jag reta mig lite på – att författaren ibland eller rätt ofta skriver läsaren på näsan.

Å andra sidan: ”Kärlekens bakgata” är en högst trovärdig historisk kriminalroman. 

Feelgood-deckare

Ser i en så kallad blurb på omslagsfliken att någon ska ha recenserat en av hennes tidigare böcker med orden: ”Haaland skriver mysigt på allvar”. Kan den recensenten vara jag?

Precis så skriver i alla fall Annette Haaland när hon skriver som bäst och det gör hon i sin nya feegood-, mys- och mjukdeckare ”Pastor Viveka och Solkattens leende” (Albert Bonniers). Grundtonen är måbra, mysigt och mjukt. Men hon (det är faktiskt ordet) kryddar myset med allvar, såväl sorg som humor.

Ett par exempel, blott. Här finns fin, varm skildring av hur en av romanpersonerna letar efter sin mamma, som haft problem med droger och varit uteliggare, längs Bersunds strand. Eller en av rätterna på en högst samtida stockholmsk restaurangmeny: ”Kompostbakad rödbeta”.

Hon skriver verkligt. Gatunära. Jag får erkänna att jag gillar Haalands mjukdeckare särskilt för att jag med egna skor gått på alla de gator hon skriver om, jag har sett alla husen (inklusive den frikyrka, där både bokens författare och huvudperson varit pastorer). Jag växte inte upp exakt här men här gick jag i skolan, i Gamla Enskede (söder om Stockholm).

Oräkneliga är de gånger jag varit på platsen för bokens inledning, nämligen Margaretaparken. Det har blivit maj och är dags för Enskedespelets årliga uppsättning i just den parken. Denna sommar ska ”Alice i Underlandet” spelas av ”nästan hundra människor från sex till åttiofyra år… proffs och amatörer tillsammans”.

Pastor Viveka har kommit dit med familjen. Men den där Solkatten – med ”ett enda stort leende” – har hon svårt för. Solkatten ger hennes ”olustkänslor”. Och så plötsligt försvinner Solkatten. Det ska, förstås, bli Viveka som återfinner honom: ihopsjunken på golvet i en bajamaja…

Ny polisromanserie inleds

Jag tyckte mycket om Linda Bengtsdotters trilogi med och – inte minst – om den kvinnliga polisen Charlie Lager som gång på gång återvände till Gullspång. Nu har Bengtsdotter pånyttstartat.  

”Korpen” (Bookmark) inleder en ny serie polisromaner med och – som jag skrev – om en ny kvinnlig polis i en ny kriminell miljö: kriminalinspektör Sakka Pienni vid den regionala utredningsenheten i Stockholm. Romanen mestadels i Djursholm.

En kvinnodeckare. Ja, en kvinnoroman. Det är en trend och det är en mycket bra trend: många av dagens svenska deckarförfattarinnor skriver, låt säga, samtida kvinnliga debattromaner. Polisen Sakka, som hon kallas, har samiskt ursprung och heter egentligen Sarahkka.

Hon bär sina hemligheter i och med sig: särskilt en hemlighet, den största och svåraste. Demonen, kan den kallas. Om du, som jag, gillade polisserien med/om Charlie så lär du, som jag, gilla den här polisromanen med/om Sakka. På gränsen mellan Västergötland/ Värmland och längst upp i Norrbotten: de kvinnliga polisernas demoner från ungdom och uppväxt är inte densamma men snarlika.

Det kan också kallas klass- och kulturresor – eller försök att resa. Polisromanen ”Korpen” börjar med ”en signal i natten”. Sakka skyndar sig att svara innan det hinner ringa en gång till och väcka hennes sambo. Hon kallas till ett hus på Strandvägen i Djursholm, där en ung kvinna hittats ihjälskjuten.

Abigail Fender, 26 år, har även hon gjort en klass-, kultur- och religionsresa, från föräldrarna i Jakobsberg. Hon bytte från en så kallad sämre förort till en fin.   

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Slow action med Marie Hermanson first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson har läst Dennis Lehanes Sverigeaktuella ”Hatets hjärta” och fascineras av dialogerna i boken. Deckarhyllan bjuder också på sex boktips.

En gång när jag intervjuade den amerikanske författaren George Pelecanos sa jag och frågade: ”Du skildrar arbetarklassen – fattiga människor i fattiga miljöer, italienska och grekiska invandrare, afro-amerikaner. Är du en amerikansk arbetarförfattare?”

Pelecanos svarade: ”Det måste jag väl vara. Jag kommer ju från samma miljö som mina romanpersoner och genom att skriva försöker jag belysa livsvillkoren för den amerikanska underklassen.”

Och han utvecklade: ”Kriminalromanen är den i särklass bästa form som finns om man vill man skriva om arbetar- och även medelklassen. Lägg till lite noir-stämning och blandningen blir mycket verkningsfull. Jag skulle vilja sträcka mig till att säga att vi är de enda som förmår skriva den här sortens romaner i traditionen efter Steinbeck, A I Bezzerides, John Fante med flera. Vilka jag syftar på? Richard Price, Michael Connelly, Elmore Leonard, Dennis Lehane, James Sallis, James Crumley…”

Observera författarnamnet Dennis Lehane… Exakt detta brukar jag hävda, att det finns ett antal författare i dagens USA som skriver kombinerade kriminal- och arbetarromaner. Och jag brukar sörja, att de åtminstone i Sverige sällan eller aldrig uppmärksammats för vad de är – just arbetarförfattare.

”Hatets hjärta”

Av de amerikanska deckarkolleger som George Pelecanos räknade upp kan Dennis Lehane vara både den främste och den meste deckararbetarförfattaren, nu aktuell på svenska med romanen ”Hatets hjärta” (Bookmark; övers: Sanna Gillberg).

I fjol gavs boken ut i USA och jag funderar över titeln eller dess titelbyte, från ”Small Mercies” på engelska till ”Hatets hjärta” i Sverige. Två olika betydelser – ja, helt olika betydelser. Två olika ingångar till läsningen av romanen – ja, helt olika ingångar. Den ena liksom utifrån, så är romanens människor. Den andra liksom inifrån, så är också romanens människor. Så olika romanerna och personerna blir, så olika hjärtan de får, beroende på titlarna, direkt utan att läsaren ens börjat läsa.

Utvidgar noir-traditionens jargong

Barmhärtighet kontra hat. Något jag direkt fastnar för i ”Hatets hjärta” är Dennis Lehanes skicklighet som amerikansk deckar- och noir-författare, den där hårdkokta jargongen som hör till den här deckartraditionen. Både i själva berättandet men framför alla i dialogerna, det där sättet att få dialoger att studsa och smasha mellan ett par personer. Lehane använder sig av noir-traditionens jargong men han gör mer än så: han skriver vidare och utvecklar jargongen.

Lehanes studsande dialoger

Lehanes personer i ”Hatets hjärta” talar inte hårdkokt med varandra. Jo, det gör de nog, men en annan sorts hårdkokthet. De talar som på gatan och i den vita irländska arbetarklass som bor – eventuellt lever – i South Boston, kallat Southie. Eller bodde, Dennis Lehanes roman utspelar sig sommaren 1974. Medan jag läser så googlar jag på South Boston och vad ser jag förstås, givetvis att den här fattiga delen av Boston med invånare som på 70-talet var närmast trasproletariat – urban white trash – numera har gentrifierats och intagits av vit medelklass. (Vart försvann arbetarna?

Ursäkta runtomskrivandet, vad jag tänkte komma fram till är ett exempel på Dennis Lehanes studsande dialoger. Jag väljer följande replikutbyte, från sidan 78, som exempel, där huvudpersonen Mary Pat sökt upp barndomsvännen Donna. De har inte träffats på länge: Mary Pat bor ensam med dottern Jules i en kommunal hyreslägenhet medan Donna, som kom upp sig genom att gifta sig med en av områdets gangsterledare, har flyttat till ett townhouse på Telegraph Hill.  

”Donna”, säger hon. ”Jag vet inte var Jules är. Och Brian lovade att kolla upp det. Så jag måste hitta honom.”
”Så du vill inte ligga med honom?”
”Nej, det vill jag inte.”
”Varför inte?”
”Eftersom jag låg med honom i high school och det var inte särskilt bra.” Donna får samma färg i ansiktet som kokt potatis – nästan genomskinligt vit. Hennes ögon blir stora som basketbollar.
*Låg du med min Brian.”
”Ja, i high school.”
”Min Brian?”
”Han var inte din då.”
”Vi var vänner då.”
”Ja.”
Hon fimpar cigaretten utan att bryta ögonkontakten med Mary Pat. ”Varför berättade du inte det?”
”För att du var kär i honom.”
”Nej, det var jag inte.”
”Jo, det var du.”
”Jag var ju ihop med Mike Atardo.”
”Ja. men du var kär i Brian.”’
”Det berättade jag aldrig för dig.”
”Jag visste ändå.”
”Så du låg med en kille som du visste att jag var kär i.”
”Jag var full. Han också.”
”Jaha.”
”Ja.”
”Och var var jag?”
”På Castle Island med Mike Atardo.”
Hon tjuter till. ”Samma kväll som jag förlorade oskulden?”
”Japp.”

Så bra skrivet. Genialt, menar jag. Och så svårt att skriva: korta, snabba och snärtiga repliker som just studsar – smashar – mellan och mot varandra, blott några få inflätade meningar från författaren på de exakt rätta ställena. Repliker där varje ord är balanserat och utvalt mot andra ord som är lika balanserade och utvalda. Ord som ingår i ett samtal men samtidigt berättar något och allt mer och mer om personerna. Ja, tror du inte att det är svårt att skriva så – försök själv!

Bussningen i Boston 1974

Boken inleds med en ”Historisk kommentar”, där Lehane informerar om att den 21 juni 1974 slog en amerikansk distriktsdomstol fast – för att upphäva segregationen inom Bostons skolor – att elever från övervägande svarta områden skulle bussas till övervägande vita områden och elever från vita till svarta.

Citat ur boken: ”Skolan i området med störst andel afroamerikaner hette Roxbury High School. Skolan i området med störst andel vita elever hette South Boston High School. Det beslutades att en betydande del av eleverna på dessa två skolor skulle byta plats med varandra….” Lehane tillägger: ”Det var väldigt varmt i Boston den sommaren och det regnade nästan aldrig.”

Detta utgör bakgrunden och scenografin – utan att skildra själva bussningen utspelar sig romanen ”Hatets hjärta” där och då. Det vita Southies invånare ska protestera och demonstrera, de knackar dörr för att få med fler och tillverkar demonstrationsplakat. Protesterna leds av dem som bestämmer och styr det mesta i South Boston och vilka är det, områdets organiserade gangsterliga eller säg, den irländska maffian.  

Lehane har skrivit en samhällsroman

Vad Lehane skildrar är människorna och deras liv, deras område och denna tid i deras liv. Huvudperson är alltså Mary Pat Fennessy, ensamstående mamma med tonårsdottern Jules. En son hade hon också, men han är död, och hennes män har försvunnit. Mary Pat kör en gammal sliten kombi-Range Rover som ännu håller ihop, hon är före detta narkoman, ska det visa sig, och för att få in de pengar som behövs arbetar hon med gamla, inom åldringsvården.

Men nu har gasen stängts av för henne i lägenheten. ”Hatets hjärta” blir en kriminalroman när först dottern Jules försvinner. Hon gick ut en kväll och kom aldrig tillbaka, och när sen också en ung svart man, fortfarande skolpojke, hittas död på rälsen vid tunnelbanan på Columbia Station. Men vad gjorde han där, en svart pojke, en ”svarting”, i ”hennes” område, i ett helvitt irländskt område.

”Hatets hjärta” kunde också ha blivit en polisroman, när två poliser skrivs in på sidorna. Men romanen blir bara delvis en polisdeckare – mest fortsätter den att vara och förblir en samhällsroman och skildring av South Boston, detta fattiga irländska arbetarklassområde på 70-talet. Huvudpersonen Mary Pat utforskar – inte riktigt men nästan som en amatördetektiv – området på nytt, dess gator och människor, i sökandet efter sin dotter.

Härmed presenterar Lehane genom henne områdets olika människor: de lokala maffialedarna och deras underlydande drogdealare, Mary Pats syster Big Peg, som skiter i omvärlden, hon och hennes man bryr sig bara om Southie, tar de sig till Dorchester, grannområdet, så är det en stor grej, och Mary Pats förre make Kenny Fennessy, ”en riktigt bjässe”, ”en och nittio lång”, som ”växte upp i de fattiga hyreskvarteren runt D Street” – ”en så brutal plats att…”

Men Kenny började upptäcka böcker, han började läsa, han läste – läste! – och han citerade – citerade! – ”han som aldrig varit en sådan som citerade”. Och så lämnade han Mary Pet och han är nu ihop med en afrotjej. Han lämnade henne för ”den här svartingen”.

Lehane skriver så det svider

Nej, ingen av dem, varken hennes syster eller tidigare make har sett Jules. Ingen har sett dottern. Ingen i Southie. Men många ljuger, om när de såg henne senast och var de såg henne. Anar du att det här kan ju inte sluta bra så… Nej, det gör det inte. Det slutar inte bra för någon i romanen, egentligen. Dennis Lehane tecknar ett porträtt av en plats, av dess människor och deras liv så det svider.

Såg i några amerikanska recensioner, innan ”Hatets hjärta” kommit i svensk översättning, att huvudpersonen Mary Pat kallades rasist. Jag skulle inte göra det. Lehane visar henne så ”rasistisk” som hon är, som säkert många irländska invånare var i Southie, jag menar Lehane kommer ju själv från grannområdet Dorchester, kant i kant och blott ett pinnhål över Mary Pats område.    

Men han visar också, samtidigt, att Mary Pat är medveten om att hon är det hon är och att det nog inte är helt rätt att vara det – som hon tänker om sin förre makes svarta fästmö, att ”hon är skitläcker”, ju också. Och när hennes arbetskamrater häcklar och uttrycker sig rasistiskt om den nämnde, svarte pojkens mamma, Dreamy kallas hon, som arbetar på samma ålderdomshem som Mary Pat, då försvarar hon sin svarta arbetskamrat.   

Ett sorgset men ärligt porträtt

Dennis Lehanes porträtt av Mary Pat Fennessy är sorgset men ärligt, ett rättvist porträtt och hans skildring av South Boston blir en kärleksförklaring. Som när Lehane, på sidan 112, låter en av poliserna, med smeknamnet Bobby, fundera så här:

”När de kör nerför Broadway ser han en ung kille kliva av en buss och sedan hjälpa en gammal dam som satt där och väntade på att kliva på. Bobby har ingenstans i hela sitt liv sett så många människor hjälpa små, gamla damer över gator, se till att de inte trampar i vattenpölar eller potthål, bära matkassarna åt dem och hjälpa dem att hitta sina bilnycklar i handväskor överfyllda av radbandspärlor och fuktiga näsdukar.”

Sex gånger svenska deckare och annan krimi

Malin Persson Giolito har inlevelse

Jag såg i en intervju att Malin Persson Giolito uppskattar tyske advokaten Ferdinand von Schirach. Och vem gör inte det? Med sina, oftast korta berättelser om människor kontra rättssystemet skapade han sin egen nisch inom kriminalutgivningen.

Persson Giolito, också jurist och författare, har i ”Motiv” (W&W) skrivit ”10 berättelser om brott” på liknande teman: människan och lagen. Men sätten att skriva, skildra lagar och människor är olika. Medan von Schirach snarast redogör så lever Persson Giolito sig in i människornas liv – ja, deras inre.

Varje berättelse har ett personnamn samt en lagparagraf som rubrik. Till exempel ”Anders BrB 3:17” eller ”Anne NSL §1”. Persson Giolito visar hur en lagparagraf kan handskas med en människa men också hur en människa kan tvingas handskas med en lag.

Som i ovan nämnda noveller om en nybörjarpolis respektive en mamma vars son är narkoman.

Kristina Appelqvist skriver underhållande

Det måste inte nödvändigtvis mördas för att en deckare ska vara bra och läsvärd. Och det behöver inte ens bli så mjukkokt för att det inte mördas.

Ännu ett bevis på det är Kristina Appelqvists ”Vykort från en bortglömd prins” (Piratförlaget), tredje titeln i serien om och med Nina Storm, nu tillförordnad generaldirektör, och Diana Wikman, nu avsatt generaldirektör.

Samma miljöer igen: Myndigheten för kulturstöd i Stockholm och Nina Storms ärvda prästgård i Mjöbäck. Spänningen skapas med en bortglömd väska, tavelstölder, ett par män som inträder i Ninas liv, boktitelns historiska prins och allra mest draken Dianas fortsatta strid för att utmanövrera Nina.

Jag har några invändningar mot hur knutarna knyts ihop i slutet men bortsett från det skriver Appelqvist både underhållande och spännande, än en gång.

Jeanette Bergenstav imponerar

Även i Jeanette Bergenstavs nya, tredje Jennifer Sundin-deckare ”Havsgrav” (Norstedts) finns så många spår, trådar och sidoberättelser att varje skrivcouch hade avrått. Fast när resultatet kommer – då häpnar alla och imponeras.

Genom huvudpersonen Jennifer och hennes kämpiga tillvaro med kroppsbesvär, de bägge barnen och förre maken, och även – som frilansjournalist – en ständig ekonomisk kamp, har den här deckarserien redan från start fått en speciell, egen ton.

Miljöer: Göteborg med omnejd. Huvudtrådar: Ung kvinna drunknar, retreat där människor visst ska bli av med sina neuroser och Jennifer som får hjälp mot sitt tablettmissbruk. 

Barndomsvännen Annie, som hjälper och stjälper, ska också nämnas. Liksom Cilla Hansen, fiskare och dykare. Samt dessa små extrahändelser vid sidan om, så typiska för Bergenstav. Som här: en packad, rik och svinaktig man på krogen som Jennifer ger vad han förtjänat.

Lina Areklew skriver personligt och allmängiltigt

Något utomkriminellt spännande med deckare är när man får lära känna en speciell plats med dess människor. Om det, som hos Lina Areklew, är en verklig plats, Ulvön utanför Örnsköldsvik, känner ju vissa läsare till den här platsen. Men vi andra – en ny, okänd miljö!

”Utan dig” (Bazar) är fjärde delen i Ulvöserien (eller kanske följetongen). Huvudpersonerna är desamma – Sofia Hjertén, polis, och Fredrik Fröding, (nu) polisaspirant – som vi lärt känna och följt sen första titeln. Deras dotter Agnes, som blivit två år och de har gemensam vårdnad om, är nog också en huvudperson.

Så skriver jag för att det privata men allmängiltiga har varit, är och förblir huvudtråden. Genre: ”Private noir” eller ”Allas vår noir”. Areklews böcker innehåller inte karaktärer eller ens personer utan hon skildrar människor och deras/våra problem (ofta sociala och psykiska).

Någon kriminell handling – här en grov misshandel av en ung flicka – pekar ut riktningen för hennes deckare: just det personliga och allmängiltiga. 

Johan & Johanna Hurtig Wagrell skildrar Kalmar

Det finns, viss generalisering, två sätt att skriva deckare. Antingen försöka sno ihop en originell story (good luck) eller återanvända och variera persontyper och kriminalgåtor – men skriva desto mer personligt. Alltså: språk, tonfall, stämning.

Deckardebutanterna Johan & Johanna Hurtig Wagrell introducerar staden Kalmar som kriminell miljö. Bägge författarna är också komiker, vilket de använder sig av i debutdeckaren ”Fasad” (Bokfabriken).

Det börjar för 25 år sen, då sextonåriga Gabby försvann spårlöst. Det fortsätter idag med att TV-producenten Sanna vänder hem för att göra en dokumentär om det olösta fallet. Platsen är alltså Kalmar med polisinspektören Elizabeth (helst inte Bettan) – en samtida kvinnlig polisromanpolis, typ omöjlig att jobba med.

Cold case, true crime, återvändardeckare, kvinnlig snut… Läst förut? Yeppp! Men här kommer makarna Hurtig in med sitt sätt att berätta, formulera och skruva till. Det sker med spets på orden, roligt och skarpt, på och på väg över gränsen.

Som nid- och sannbilden av Sannas tv-producent, den där som nog både deckarförfattarna och definitivt jag jobbat med.

Lina Arvidsson skriver så boksidorna darrar

Vad gäller Lina Arvidsson handlar det i hög grad om hur hon skriver, låt säga, skräckspänningsromaner. Hennes  särdrag: förmågan att blanda skräck med spänning till thriller och nästan deckare – och foga ihop det med psykologisk svärta.

Efter några fristående titlar inleder Arvidsson med ”Mörka vrår” (Lind & Co) vad som ska bli en serie (enligt omslaget) kriminalromaner. Huvudpersoner: Annie, väktare i Stockholm och bosatt i en förortsetta med pojkvännen Wille, socionom.

Så erbjuds de att ta över Willes stora barndomshem uppe i Hälsinglands djupaste skogar. De tackar ja, inte minst till ett liv tillsammans riktigt på allvar. Men kring huset och dess förflutna ska mörkret sjunka, när hemligheter uppstår och blottas.   

Vad håller Wille på med? Han bara försvinner om kvällarna. På vad ruvar hans mamma, där i gäststugan på tomten? Hon är så tyst. Varför? Och pappan då, som dog för längesen, går han igen och spökar?

Det regnar också, hela tiden. ”Mörka vrår”, alltså. En exakt titel. Lina Arvidsson skriver så boksidorna darrar.

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Geniala dialoger när Lehane skriver noir om arbetarklassen first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson har läst ”Den hemliga gästen” av Nita Prose och finner intressanta klassperspektiv. Han tipsar också om sex polisromaner.

Jag ber så mycket om ursäkt. ”Städerskan” – förra och första deckaren av Nita Prose om städerskan Molly Gray (som hon heter och som det är meningen att hon ska vara, så grå att hon blir osynlig) eller Molly Maid (som hon kallas) på det lilla lyxiga Regency Grand Hotel i en anonym amerikansk (eventuellt kanadensisk eller varför inte engelsk?) storstad – blev hyllad över halva jorden, inte minst här i Sverige och jag hörde till hyllningskören.

Men jag inser nu att jag hyllade hennes debutdeckare av alldeles fel anledningar – med ord som feelgood och mjukdeckare, fyndig och trevlig, romantisk och rar. Så fel att det var rent på tok. Inte de lovord som Nita Prose ville ha för det var inte den deckare hon velat skriva.

Samhällsskildring underifrån

Eller faktiskt skrev. Men det begrep inte deckarläsarna (inklusive de flesta av oss recensenter). Kanadensiskan Nita Prose hade ett annat – under- eller överliggande – syfte med boken, nämligen att skildra samhället underifrån. Med en obetydlig städerskas lika obetydliga ögon, hur städerskan upplever lyxhotellet, väl lika med samhället, underifrån.   

”Den hemliga gästen”

Hur hon behandlas och inte minst hur en städerska blir som människa, hur hennes arbete formar henne såväl i arbetet som i hela livet. Jag är nära på 100 att det är därför som Nita Prose lyfter fram och poängterar just detta i sin andra och nya deckare ”Den hemliga gästen” (bägge Bonniers; övers: Manne Svensson). För nu kan väl ingen missa vem, vad och hur städerskan Molly Gray är. Varför hon blev som hon blivit.

Mellan förra och nya deckaren har det gått ungefär fyra år och Molly har klättrat i hotellstäderskornas hierarki. Hon är numera försedd med en namnbricka på sin städerskeuniform, precis ovanför hjärtat sitter den, med namnet i stora bokstäver – MOLLY GRAY – och under i elegant handstil: Städchef. Från lärling till vanlig städerska och nu städerskechef. ”Ingen liten bedrift”, tänker Molly.

Brottsmisstänkt

I förra ”Städerskan” hittades finansmannen Mr Black död i sitt rum på Regency Grand Hotel. Och Molly blev misstänkt. I nya ”Den hemliga gästen” dör likaså en man, den berömde och omåttligt framgångsrike pusseldeckarförfattaren Mr Grimthorpe, i hotellets nyrenoverade terum. Molly blir misstänkt nu också men misstanken ska ändå gå över fortare den här gången hos kommissarie Stark. (Hon, den kvinnliga kriminalkommisarien, som Molly velat slippa för allid, återkommer också från förra deckaren).

Fyndigt pusslig deckargåta

Liksom förra gången har Nita Prose fått ihop en rätt fyndigt pusslig deckargåta som hon tvinnar med mjuka handleder. Så ett par ord från min förra recension – fyndig och mjuk – stämmer också in på hennes nya deckare. Men viktigast den här gången är Mollys minnen av sin barndom och skolgång, av sin älskade, nu döda mormor, som Molly bodde hos, och mormors arbete som hembiträde i detta stora hus: vilken pampig byggnad med trädgård, rosenkantad gång fram till huset och en vakt vid grinden. 

Dit hade skolflickan Molly fått följa med mormor på grund av incidenter i skolan (mer om dessa får du läsa i boken). Huset ser ut som ett museum, tyckte den unga Molly. Och hembiträde, förresten. Piga, sa min mamma (alltså undertecknads), och det var precis vad Flora, mormodern var. Inte alls något hembiträde, det låter ju faktiskt trevligt att vara, utan just en piga. I detta stora hus, denna pampiga byggnad, detta museum nästan, som ägdes av författaren J.D. Grimthorpe.

En klasskildring

Just densamme, som nu alltså ska framträda inför pressen och sina litterära beundrare i fanklubben LAMM (Läsesällskapet för Anhängare av Mysterier och Mordgåtor) i terummet på Regency Grand Hotel. I det stora huset satt författaren Grimthorpe i avskildhet och arbetade medan hans hustru tog hand om huset och hembiträdet – och Molly. Ja, skötte och styrde hembiträdet – och Molly. Där möttes Molly Grey och J.D. Grimthorpe.

Hon minns och känner igen honom men han känner inte igen henne, inte ens när författaren på Regency Grand Hotel signerar en av sina bästsäljare åt städerskan, grå och glömd. Det här är en samhälls- och klasskildring, så får man nog kalla det. De rika och de fattiga. Än mer och värre: de rika mot de fattiga. Hempigor och städerskor kontra sina herrskap eller till och med sina ägare.

Arbetares stolthet

Nita Prose skildrar denna dubbelhet, både arbetsvillkoren och stoltheten. Hur arbetare behandlas och arbetares stolthet över sitt arbete – det ska utföras så väl som möjligt. Det gäller inte minst städerskans arbete: Molly ser till, såväl för egen som övriga städerskors del, att det utförs enligt anvisningarna i ”En städerskas handbok i hushållsarbete, renhållning och den yttersta perfektionens bevarande”.   

Som städchef lär Molly Grey ut att ”en bra städerska har en positiv grundinställning”. Som till lärlingen Lily, framåt bokens avslutning ska hon med stolthet ur Mollys hand ta emot ”en ny, svart bricka med glänsande guldbokstäver”. Där står:  

LILY

Städerska

Eller de livsstäv som hennes mormor brukade yttra, det ena efter det andra, och som Molly minns så väl, lika väl som hon minns sin mormor, aldrig kan hon glömma henne, som mormor sa: Du är inte ensam. Du kommer alltid att ha mig – och fortfarande lever enligt.

Mormor Floras levnadsord

Blott några av mormor Floras levnadsord och råd: 

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Vi är alla lika, fast på olika sätt.

Allt blir bra till slut. Och blir det inte bra, så är det inte slutet.

Underklassdeckare

Både ”Städerskan” och ”Den hemliga gästen” av Nita Prose hör till den speciella kriminella undergenre som kan benämnas underklassdeckare, hembiträdes- och städerskedeckare, arbetarklass- eller arbetardeckare. Och detta är, som jag skrev inledningsvis, det måste det vara, själva syftet för Nita Prose när hon började skriva om städerskan Molly Grey eller Molly Maid.

Så många frågor

Mordgåtan löser sig förstås men det finns så mycket mer  att läsa och faktiskt lära i och av hennes nya deckare ”Den hemliga gästen”. Som varifrån det där väl- eller eventuellt sönderputsade Fabergéägget egentligen kommer, hur det kan vara i Molly Greys ägo. Och vem som Molly egentligen är, varifrån hon kommer, varför hon bodde och växte upp hos och med sin mormor. Och vem är Mr Preston, hotellets portier? Vad hände förresten med Mollys mamma?

I nästa deckare av Nita Prose tror jag att Molly börjat arbeta inom polisen, kanske att hon redan blivit kommissarie Grey? Det kan anas i boken så jag låter det anas här också, om det inte är att avslöja för mycket. Men så konstigt skulle det inte vara, om Molly Grey blir kriminalpolis alltså, för Molly har ju en ”väldigt skarp blick för detaljer”…

Kortare om sex polisromaner av olika sorter

När jag läser amerikanen Michael Connelly brukar jag tycka att han är den bästa polisromanförfattaren. När jag läser islänningen Arnaldur Indriðason tycker jag att han är det.

Jørn Lier Horsts ”Förrädaren”

När jag nu läser norrmannen Jørn Lier Horsts nya polisroman, ”Förrädaren” (W&W; övers: Marianne Mattsson), i serien om utredaren William Wisting i Larvik så undrar jag om inte han är allra bäst.

I betydelsen: precis så här går en polisutredning till.  

Jørn Lier Horst, själv före detta polis, får mig att tro det. Han skriver så långsamt och utredande att det kunde bli hur trist och tråkigt som helst. Men nej, utredandet blir spännande.

Det handlar om något så aktuellt som ett ovanligt stort och kraftigt regn som fått ett bostadsområde att spolas bort med hus och allt. Under rasmassorna hittas en död man – men det visar sig att han dog flera dagar före raset.

     Utredningen tar snart också en annan vändning. Den ska drabba utredaren Wisting personligen.

Annette Brandelid skildrar mörkret i Hjo

Annette Brandelid är sen länge en egenutgivande deckarförfattare. Hon har mutat in Hjo som sin både fiktiva och verkliga stad. (Googla när du läser och du ska se att mycket i böckerna finns i verkligheten.)

”Direktören” är Brandelids hela åttonde ”af Hjo-deckare” på eget förlag (Word from Hjo). Ingen mys- eller mjukdeckare men hon skriver med småstadens lugn och rytm, låter det mörker och de hemligheter som också finns hos människorna i Hjo att uppstå ur vardagen.

Ibland kan vardagen ta lite för stor plats, det blir alltför utförligt. Men det vägs upp av en smygande, lätt darrande spänning som också finns i hennes berättande.

Inspektör Helena Groop med kolleger på Hjos polisstation och den unga journalisten Sara Blidh är problemlösarna. Vad de utreder och skriver om är en händelse i Hjos stadspark: en ung pojke tog livet av sig – eller om han inte gjorde det…

Cecilia Sahlströms nya polisserie

Cecilia Sahlström har länge skrivit en serie polisromaner – med en kvinnlig polis i Lund/Malmö – som hör till det mest realistiska jag läst vad gäller den svenska polisgenren. Hon skriver nu också en ny polisserie, ”Barnsoldaten” (Saga Egmont) är andra titeln, som väl måste vara mindre realistisk. Eller?

Den nya serien är spännande och intressant av  andra skäl. Dels huvudpersonen: polisinspektör Rakel Vrede, något över 50, kompetent men folkilsken, omöjlig att vara kollega med (liksom tvärtom) och ja, så neurotisk att det är en gåta att hon kunde bli och kan fortsätta vara polis.

Dels också: den sociala tråden. Här framgår den redan av titeln och omslagets unga kvinnoansikte. Inspektör Vrede följer med polisens människohandelsgrupp till en rivningskåk i Malmö. Där hålls kvinnor i små, små rum. En ung flicka med mörk hy förs ut på bår. Ska hon överleva? Och vem är hon?

Kajsa Leo skildrar mörkret i idyllen

Inte främst berättelsen utan tonfallet bär när Kajsa Leo skriver. Kan det vara författarens egen syn på livet, samhället och människorna som hon framför genom sin huvudperson, polisen Dylan Svensson?

Jäkla häftigt namn på en kvinnlig polis och en jäkla polis också. Efter att ha varit i slagsmål med en kollega – resultatet syns i hennes skräckinjagande ansikte – anländer Dylan i seriens andra titel, ”Allt kött är hö” (Bokfabriken), till den idylliska lilla orten Slånbäck.

Dylan konstaterar genast: ”Det är något som luktar.” Så är det förstås: i alla idyller finns ett mörker eller flera. Liksom i Dylan: hos henne handlar det om sonen Benjamin, som tidigare hade två mammor, och som hon har svårt att få kontakt med.

Och för den delen med alla människor och hela omgivningen, sin förra sambo och livet. Dylan Svensson har kommit till Slånbäck för att delta i sökandet efter en annan polis som plötsligt bara försvann.

Katrine Engberg kräver en uppmärksam läsare

Danskan Katrine Engberg gjorde succé med  ”Köpenhamnserien”, en kvartett polisromaner. ”Det brinnande bladet” (Forum; övers: Mia Ruthman) inleder hennes nya polisserie.

Huvudperson: brottsutredaren Liv Jensen. Fast när berättelsen börjar är hon mellan städer och arbeten: från Ålborg till Köpenhamn, där hon flyttat in i en källarvåning i väntan på ett ledigt jobb på mordroteln. I mellantiden ägnar hon sig som privatdetektiv åt att utreda försäkringsbedrägerier.

Blott en av många trådar – både ett självmord och ett mord i hennes värdfamilj, ett cold case-mord samt ytterligare ett mord. Trådarna går bakåt till andra världskriget och de danska judarnas flykt till Sverige. Och framåt till flyktingar idag.

Engberg är mästerlig på att balansera och parera olika personer och parallella historier. Men hur ska det gå för läsaren? Hon kräver en uppmärksam deckarläsare.

Jo Callaghan har skrivit en annorlunda polisroman

Svenska Deckarakademin prisade polisromanen ”På ett ögonblick” (Modernista; övers: Hanna Williamsson) av brittiske AI-forskaren och nu även deckarförfattaren Jo Callaghan som 2023 års bästa översatta deckare.

Det är en annorlunda polisroman. Inte så mycket vad gäller handlingen – som så ofta numera ett kallt fall med två försvunna personer. Men desto mer vad gäller de bägge utredande poliserna.

Den ena heter Kat Frank och är kriminalintendent, änka och ensamstående mamma. Inte så speciellt det heller i en deckare. Hennes kollega däremot, som heter eller kallas Lock, är annorlunda. Ja, speciell.

Lock är en AI, i form av ett hologram. Kat och Lock paras ihop i ett pilotprogram. Det går så där, först. Kats intuitiva magkänsla kontra Locks instrumentella logik. Men när ett genombrott sker i utredningen – då bara måste de börja samarbeta och samverka… 

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Lärorik underklassdeckare av Nita Prose   first appeared on Opulens.

KRIMI. Claes & Eva Fürstenberg har skrivit och tvinnat ihop sina många ingredienser och trådar, miljöer och personer till en egen nisch inom svensk kriminallitteratur, anser Bengt Eriksson, som också ger oss sex spänningstips i årets första ”Deckarhyllan”.

Att vara eller ha varit journalist är ofta en passande grund för att bli deckarförfattare. Journalister skriver både rakt och väl när de skriver som bäst. De vet hur en historia ska berättas. De följer med i nyhetsrapporteringen. De har koll på samhället och omvärlden. Allt detta blir – eller kan bli – utmärkta grundstenar för en realistisk, verklighetsbaserad kriminalroman.

Eller förhålla sig till verkligheten, låt säga fiktionalisera den, i en roman.

Claes & Eva Fürstenberg

Ett bra exempel är de tidigare journalisterna Claes & Eva Fürstenberg i Malmö. De öppnar fönstret till sin lägenhet på Gamla Väster i Malmö och tittar ut, ser vad som sker och föreställer sig vad som kunde ske – och börjar skriva.

Nu senast ”Två gravar” (Historiska Media), uppföljaren till deras debutdeckare ”Blodhundar”.

Huvudpersonen ”GB”, förkortning för Gun Berlin, tidigare journalist på Malmös morgontidning Dagbladet (= Sydsvenskan), där hon var familjeredaktör i trettiofem år men slutat precis innan den nya deckaren börjar, återkommer också.

Townhouse i Fürstenbergs Malmö

GB röker och dricker, det betyder för mycket. Hon och hennes mamma Karin bor i ett townhouse på samma gamla västergata som Fürstenbergarna, på ett gatunummer som visserligen finns men såvitt jag förstår måste huset vara fiktivt (eller lånat och ditflyttat någon annanstans ifrån).

När ”Två gravar” börjar har GB gått hemifrån och som så ofta satt sig på en vinbar med utsikt över Mäster Johansgatan och Västergatan (även hunden Chico är med för att få sin vanliga charkbricka).  

Sensationell inledning

Då och där sker något som skulle kunna vara en sensationell inledning på vilken actionfilm som helst. (Dags att filmatisera Claes & Eva Fürstenbergs deckare?) Jag vill att du ska läsa själv, så jag tänker inte referera vad som händer direkt i förstakapitlet. Men det inkluderar en klubbägare och ett Möhippegäng med en gravid brud, en pappa och hans välta lådcykel med barn, en död eller eventuellt flera, ett par läkare som råkade vara i närheten.

Efter tolv minuter hörs utryckningsfordonens sirener, polisen kommer med bombtekniker iförd skyddsutrustning och sen pressen med reportrar och fotografer från Dagbladet…

Skickligt skrivet av duon Fürstenberg

Nu har jag väl redan avslöjat för mycket. Det är lika hemskt som skickligt skrivet. Journalistiskt skrivet och förmedlat. Realistiskt? Verkligt? Kunde ha hänt? Kan hända? Ja, vågar jag påstå, exakt detta kan hända. Ett reportage ur verkligheten. Denna första händelse leder också till en annan händelse som skulle kunna ske om den första händelsen varit verklig och deckarens första kapitel varit ett tidningsreportage.

Demonstranter ställs mot demonstranter

Platsen är fortfarande Västergatan i Malmö (med dess slängda elsparkcyklar). Det står kravallstaket i hörnet Västergatan-Gråbrödersgatan. En raket flyger över hustaken. Folksamlingar på andra sidan kanalen, vid Konserthuset med hotellet och Sjömanskyrkan. Två tusen demonstranter och två tusen motdemonstranter. Demonstranter mot demonstranter.

Det gamla Malmö (och hitresta från Köpenhamn) mot det nya Malmö. Infödda malmöiter, flyktingar och andra invandrare. Vitt och svart. Malmö kontra Malmö. Någon viftar med en sydstatsflagga. Kravallutrustade poliser beredda med k-pistarna. Det smäller: fyrverkeripjäser och rörbomber. Polisen skjuter varningsskott. Fönster slås sönder. 

Förmedlar närvarokänsla

Slaget står på Västergatan, utanför GB:s fönster; utanför Claes & Eva Fürstenbergs fönster. De skriver så att läsarna är där. Så att det inte skildras utan händer. Kunde ske, också detta? Kan ske? Ja. Eller nja.

Författarna tar i mer den här gången, som för att beskriva den eventuella följden, vad som skulle kunna hända. Lite för mycket, kanske. Överdrivet, kanske. Eller kanske inte. Det förmedlar, i vilket fall, en tydlig bild av dagens Malmö, motsättningarna som finns, som måste motverkas och överbryggas.

Dramaturgiskt skickligt

Vilka scener i en kommande tv-serie! Men där stannar Fürstenbergarna, precis där jag började tycka att det blev för mycket och överdrivet. Det är också dramaturgiskt skickligt utfört: plötsligt byta stämning, gå från katastrof till stilla och lugnt.

Den tredje huvudpersonen

I ”Två gravar” finns även en tredje huvudperson, Trine, dotter till Gun och alltså dotterdotter till Karin Berlin. Hon befinner sig på Roms flygplats för att gå ombord på ett plan till Israel, där hon ska försöka hitta sin pappa, som var – ska ha varit – israelisk soldat. Men det är inte lätt, ens att komma igenom den säkerhetstjänst som Israel tydligen har på plats redan i Italien, på flygplatsen.

Trovärdiga detaljer och miljöer

De israeliska säkerhetsagenterna känns igen, kan tilläggas. Varit där, mött dem. Så pliktskyldigt övernoga att de blir irriterande och lite dumma. Här visar äkta deckarparet Claes & Eva Fürstenberg återigen, i egenskap av journalister, sin förmåga att observera detaljer, beskriva de små, små detaljerna som gör det. Får miljöer, personer och händelser verkliga, på riktigt och trovärdigt.

Bra Tel Aviv-skildring

Trine Berlin missar sitt flyg men blir ombokad till en tidig avgång morgon därpå. Hon kommer till Israel, tar en taxi från flygplatsen till Dizengofftorget i Tel Aviv, där hennes hotell ligger, men ändrar sig och ber taxin köra vidare till en kibbutz norr om Tel Aviv, där mamma lär ha varit. Trine bara ska hitta sin far men hon har inga ledtrådar; ”mission impossible”.

Tel Aviv är lika nära skildrat, med detaljer och atmosfär, som Malmö. Bägge blir levande städer. (Jag kan intyga att biografhotellet, där Trine äter frukost, är exakt beskrivet. För där har jag bott.)

Tre generationer kvinnor

Malmö-Tel Aviv (med besök i Köpenhamn) tur och retur. Sverige och Israel. Det är resrutten för händelserna i såväl förra ”Blodhundar” som nya ”Två gravar”. Ingredienser: Dizengorfftorget och Västergatan, Mossadagenter och kärlek som aldrig dör, ambassadörsmord, religioner och hämnd – och tre generationer kvinnor: mormor, mamma och dotter; dotter, mamma och mormor (beroende på vilken generation som känner och upplever).

Bra och knepigt skildrat, det också.

Det vill säga så knepigt som livet kan vara, från generation till generation. Alla tre är flerfasetterade som personer och människor. Som att förre familjeredaktören och journalisten GB är en jävel på att slåss, skjuta och skallas. Hon bangar inte, snarare tvärtom. Hur kan det komma sig? När lärde hon sig det? Var? Det leder till att hon blir anklagad för mord och här finns också en politisk tråd, både i hennes liv och nu. 

En egen nisch

Realistiska miljöer, intressanta personer, aktuella händelser på gränsen mellan verkligt och, kanske, overkligt. Men de stannar där, så att det förblir verkligt. De räcker för att skriva spännande och bra deckare. Men

Claes & Eva Fürstenberg har dessutom skrivit och tvinnat ihop sina många ingredienser och trådar, miljöer och personer till en egen nisch inom svensk kriminallitteratur. Ja, kanske till och med helt egen.

Sex spänningstips 

I den stora utgivningen av svenska deckare finns en gren eller tråd som bör uppmärksammas mer. Det skrivs allt fler samhällskritiska – ja, politiska – deckare. Ett ämne: män som handgripligen hatar kvinnor.

Charlotte Al-Khalili

Som i Charlotte Al-Khalilis ”När allt är över” (Norstedts), uppföljare till hennes uppmärksammade debutdeckare ”Malström” (2022). Flera personer – särskilt åklagarassistenten Olivia Oldenheim, som sitter i rullstol efter bilolyckan med sin rattfulle pojkvän – tog författaren med sig till vad som ska bli en ny deckarserie.  

Hon har ett sätt att skriva, liksom dubbelt (eller trippelt), som får hennes deckare att skilja ut sig och bli speciella. När Olivia till exempel förhör en kvinna utspelar sig dialogen på tre nivåer: 1) frågorna, 2) svaren, 3) också Olivias tankar. Varför dessa svar? Vad kan svaren dölja?

Huvudpersonens och författarens engagemang gör berättandet mångettrigt drabbande.

Marianne Cedervall

Deckare kommer i olika sorter, det litterära kriminalträdet har många grenar. Marianne Cedervall var en av förskrivarna i den allt större grenen mjukkokta deckare. ”Himmel och jord må brinna” (Lind & Co) är tredje titeln i hennes likaså tredje mjukdeckarserie.

Miljö: Klockarvik i Dalarna, Dit anlände prästen Samuel Williams för två titlar sen. Där fanns då redan kriminalkommissarien Maja-Sofia Rantatalo.

De är nu ett par. En av egenarterna med kriminalromaner: de kan handla om så mycket annat – som hur en präst hanterar kärlek och svek (alltså för sin egen del).

Så exploderar Klockarviks kafé och tillika mikrobryggeri. Ägaren blev kvar i huset. Prästen får stötta hans sambo: Medan polisen utreder. Olycka eller? Ännu en ingrediens: en konstig stiftelse. Spännande? Inte så värst. Men Cedervall tar brott och död på allvar, det är bra och nödvändigt också i en mjukdeckare. Charmigt? Ja, det är det. Och verkligt, i vardagen.

Elly Griffiths

Elly Griffiths måste ha tänkt som läsarna (i alla fall jag). Hur många arkeologiska ben efter någon som visar sig ha blivit mördad går att gräva fram vid King´s Lynn i Norfolk på brittiska östkusten? Femtonde titeln med arkeologen Ruth Galloway och kriminalkommissarien Harry Nelson inte bara heter ”Den sista utgrävningen” (Forum; övers: Carla Wiberg) utan avslutar serien.

Griffiths låter, som för att visa ovanstående, samma gräv/byggföretag hitta ännu ett skelett. Det tar slut på flera sätt – och kanske börjar något nytt? Galloways universitetskurser i arkeologi har färre elever och riskerar nedläggning. Hon och Nelson kommer långsamt närmare varann, de har ju en dotter ihop, nu när hans hustru har flyttat.

Just det här triangeldramat, arkeologen-polisen-hustrun, är nog seriens viktigaste tema och det som varit mest intressant att följa. Låter jag ändå rätt nöjd med den sista boken? Jo, Griffiths avslutar läsvärt och bra.

Helena Kubicek Boye

Gotlandsdeckare och Norrland noir – men skrivs det inte flest skånska deckare? Till exempel ”De utvalda” (Norstedts) som inleder Helena Kubicek Boyes nya deckar- och polisserie med Malmö som kriminell miljö.

Full fart! Hennes grej: tempot. BPP (beats per page) sätter hon med såväl innehållet som skrivsättet, händelserna förmedlas i korta kapitel. Intrigen utgår från Västra hamnen, där bor Kattis Olsson, psykolog, ensamstående mamma och tidigare profilerare hos polisen, på en husbåt. Där ska också en man hittas död i hissen till ett lägenhetshus: mördad och brännmärkt.

Martin ”Gulte” Guldström från Malmöpolisen sköter utredandet och Kattis får förfrågan om att hjälpa till. Uppifrån Stockholm sparkas den bufflige polisen Truls Reimer som ansluter till trion med huvudpersoner. Hinner Kubicek Boye – i sitt höga tempo – verkligen också att teckna miljöer och porträttera personer? Svar: Ja, faktiskt.

Louise Penny

Och hur länge kan Louise Penny skriva sina deckare om kommissarie Armand Gamache, för närvarande dock suspenderad, och den lilla byn Three Pines i Québec, Kanada? Länge eller i alla fall ett tag till, svarar nog både författaren och läsarna. ”De blindas rike” (Modernista; övers: Carla Wiberg) är ju ”bara” den fjortonde.  

     ”En modern Agatha Christie” kallas hon. Men då ska alla ord betonas. Penny kan skriva mjukt men även ta i  hårdare, när det behövs. En modern deckarförfattare i Christie-tradition. Variera vad som händer med och kring kommissarie Gamache kan hon också.

Nu har en kvinna utsett honom – samt byns bokhandlare och en byggare – till testamentsexekutor. Märkligt testamente! Galen kvinna! Ett mord inträffar och testamentet får ny innebörd… Allt som alltid skrivet och skildrat i en atmosfär och stämning som balanserar  Agatha Christie mot samtiden. 

Markus Tullberg

”Död mans penna” (Mirum) har vinjetten ”Valter Greens mysterier nr. 4” på omslaget och är således Markus Tullbergs fjärde historiska fickmysterium eller minideckare med polisen Valter Green. Fick och mini både till bokformatet och den kort-korta berättelsen.

Fast ändå en hel berättelse, ett helt mysterium för Valter Green att lösa. Skickligt uttänkt och författat – att få plats med allt som behövs på dessa få och små sidor. Året är 1928. En bokförläggare sitter död med huvudet mot sitt skrivbord.

Självmord eller mord? Green drar en snabb, finurlig slutsats. Förlagets anställda är på plats. Dags att lösa mysteriet! Till råga på allt var det just idag som en ny deckare av bokförlagets bästsäljande deckarförfattarinna skulle ha presenterats.

Angenämt, om ordet passar. Trevligt och underhållande. Valter Green är en historisk polisfavorit.

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Duon Fürstenberg skapar en egen nisch first appeared on Opulens.

KRIMI. ”Dags igen för den egentligen omöjliga uppgiften att utse årets bästa deckare och annan krimi, svenska och översatta,” skriver Bengt Eriksson. Håll till godo med en lång genomgång av 2023 års utgivning!

Dags igen för den egentligen omöjliga uppgiften att utse årets bästa deckare och annan krimi, svenska och översatta. Omöjligt för att utgivningen inte bara är gigantisk (vem hinner läsa eller ens hålla koll på allt?) utan också så spräcklig med alla undergenrer, från hårt till mjukt, från översta Norrland över Gotland till Skåne, polisromaner och thrillrar, psykologiskt och litterärt, och så vidare.  

Hur gör man för att jämföra?

Ja, hur gör man för att jämföra kvalitet hos det ena med kvalitet hos det andra?

Vad gäller utgivningen av svenska deckare och annan krimi så befinner den sig dessutom på en höjd- eller till och med toppunkt, så mycket som skrivs och ges ut är faktiskt så bra. Jag undrar om det någonsin under mitt deckarläsningsliv kommit så många bra och spännande, välskrivna och genomtänka romaner i alla kriminella genrer och undergenrer – som just nu idag?

Mitt svar: Nej. Definitivt nej.

Så resultatet av detta är att jag kunde bara inte, så som Svenska Deckarakademin gör, välja ut och nominera fem ynka titlar i vardera kategori. Det gick inte. Jag måste sätta ihop en lista med betydligt fler titlar än så. Min långlista, så kan följande kallas…

14 svenska deckare och annan krimi från 2023:

Tove Alsterdal: Djuphamn (Lind & Co)

Härmed avslutar Alsterdal sin Ådalen noir-serie. Skotten från 1931 har ekat genom hela serien.

Christoffer Carlsson: Levande och döda (Albert Bonniers)

1999 sker ett mord i Skavböke. 2022 ska ännu ett mord ske. Sista titeln i Christoffer Carlssons trilogi om hans egen uppväxtbygd i Halland, nedan- och ovanför Toftasjön, i och kring Simlångsdalen.

Klas Ekman: Kusinen (Bookmark)

Kortfattat och sparsmakat, som en amerikansk noir-författare kunnat skriva om han varit svensk. Miljöer: Göteborg och Onsalahalvön. Personer: två kvinnliga kusiner som visar sig vara nåt annat än de var.

Tina Frennstedt: Sista bilden (Norstedts)

Österlen på vintern, då turisterna är borta och landskapet, stämningen och livet som mest noir. Tess Hjalmarsson blir, trots att hon stängts av som Cold Case-polis, engagerad när foton på försvunna unga kvinnor dyker upp på sajten Murderpix. Upplösning i snö och skräck.

Maria Grund: Nattflygaren (Polaris)

Omtag med Sanna Berling, som här är nyutbildad polisassistent i Oskarhamn. Tema: Vara kvinna, växa upp i en liten småländsk by, leva och handskas med livet.

Dennis Gustafsson: Viktor Kasparssons arkiv (Albumförlaget)

Nionde grafiska romanen, alltså seriealbum, med (fast var är han, den här gången?) privatdetektiven Viktor Kasparsson i Hälsingborg (med omnejd) och om hans ”makabra” fall och mysterier.

Stina Jackson: Förinta världen ikväll (Albert Bonniers)

Country noir i USA och Västerbotten förenas i en road novel om två vilsna kvinnor/människor, dottern on the road i Klippiga bergen och mamman hemma i Skellefteå (med omnejd).

Anna Kuru: De ensamma (Modernista)

Miljö: naturen/skogen utanför Kiruna. Kort och intensiv psykologisk thriller, glesbygdsroman och domestic noir om en familj med mamma, pappa och två barn (minst) som är eljest och lever bortom allt och alla.

Ann-Helén Laestadius: Straff (Romanus & Selling)

Ännu en skrämmande roman där Laestadius tagit hjälp av genrerna polisroman, thriller och krimi för att skildra majoritetssamhällets förtryck av samer.

Ulf Lindström: Den tredje kvinnan (Southside Stories)

Lindström avslutar sin trilogi om och med Varbergspolisen med ännu en personlig, ja, egenartad, och lika hårdkokt som poetisk polisroman.

Lena Risberg:  Mord i gullregnets månad (Lava)
Undergenren mjukdeckare, cozy crime, mysdeckare, trivseldeckare med mera blir allt större. Risbergs senaste om väninnorna Bim och Ninni i bostadsrättsföreningen Konvaljen på Södermalm i Stockholm är min mjukdeckarfavorit för i år.

Sara Strömberg: Skinn (Modernista)

Frågan är om inte hennes tredje Jämtland noir faktiskt är bättre än de två föregående, bägge Deckarakademibelönade. Strömberg är fenomenal på att skriva om allt bredvid och i varann – de trevarvade huvudpersonerna, miljön och människorna, vardagsbekymren – och samtidigt hålla stadigt i kriminaltråden. 

Katarina Wennstam: Döda kvinnor förlåter inte (Bookmark)

Historisk roman från Stockholm alldeles i slutet av 1800-talet blir en kvinnodeckare i plural. Lika noga researchat som inlevelsefullt förmedlat.

David Ärlemalm: Allt för Bodil (Forum)

Ärlemalms nattliga Stockholmssvit avslutas lika ömt men brutalt som den började. Också i tredje delen finns denna varma medkänsla för ömkliga människor, som Arto med sin elvaåriga dotter Bodil.

Årets två bästa svenska titlar

Fast jag erkänner att den här långlistan ju också var ett sätt att undvika lika med skjuta upp problemet: Vilken av nämnda titlar är den bästa svenska deckaren eller annan krimi årgång 2023? Nu måste jag välja och jag fegar ändå lite. Jag har valt två författare/titlar till årets bästa, i författarnas bokstavsordning…

Stina Jackson

Stina Jacksons ”Förinta världen ikväll” utses härmed till en av dessa två med anledningen/motiveringen: kvinnoskildringen gånger två, country noir gånger två och förmågan att stilistiskt förena amerikansk och svensk noir.

Dubbelskildringen av de bägge kvinnorna, dottern och mamman, är mycket stark.

Ulf Lindström 

”Den tredje kvinnan” av Ulf Lindström är min andra svenska favorit år 2023.

En så egenartad roman att berättelsen – och särskilt sättet att berätta den – inte liknar någon annan svensk deckare eller annan krimi.

En polisroman utanför genregränserna.

Hårdkokt – lekfullt – poetiskt. Och krävande, läsaren måste vilja ha så mycket mer än ännu en polisroman.

Och inte blev det enklare sen när jag skulle utse årets allra bästa översatta deckare och annan krimi från 2023. Så det måste bli, till att börja med, en långlista också med utländska/översatta titlar…

12 till svenska översatta deckare och annan krimi från 2023

Sara Blædel: Elins död (Polaris; övers: Jessica Hallén)

Danskan Blædel inledde redan 2004 sin serie med Louise Rick, polis, och Camilla Lind, journalist. Hon har nu hunnit till tolfte titeln, en av de bästa i hela serien

S.A. Cosby: Alla syndare ska blöda (Modernista; övers: Ylva Spångberg)

Titus Crown har arbetat inom FBI. Nu blir han, inte minst till sin egen förvåning, vald till sheriff i Charon County, någonstans i USA:s sydstater. Han är poliskårens första svarta sheriff.

Michael Connelly: Ökenstjärna (Norstedts; övers: Patrik Hammarsten)

Renée Ballard, nu chef på en avdelning för Kalla fall, och Harry Bosch, frivillig på hennes avdelning, är tillbaka och tillsammans inom LA-polisen igen. Alltså ännu en Connelly-deckare med Bosch- och/eller Ballard-deckare och än en gång – högt uppåt toppen.

Bret Easton Ellis: Skärvorna (Brombergs; övers: Johan Nilsson)

Från det ena till det andra och så vidare: skönlitterär roman, deckare, thriller, noir och skräcken för seriemördaren som härjar i Los Angeles. En återkomst (efter 13 år) och en återgång till tiden före debutromanen. Sensationellt är inget överord. 

Tana French: Sökaren (Modernista; övers: Ing-Britt Björklund)

French flyttade westernromanen från USA till Irland och skrev en irländsk western noir. Hon är fenomenal på att skapa och bygga olika stämningar: på puben, i landskapet, hos Irlands fattiga, kantstötta glesbygdsmänniskor. Spänningen sipprar fram och smyger framåt.

Deepti Kapoor: En ond tid (Albert Bonniers; övers: Julia Gillberg)

Deckare, krimi och thriller, gangsterroman och kriminell släktkrönika över den indiska affärsfamiljen Wadia. Det går att jämföra med ”Gudfadern”. Huvudpersoner: Ajay, fattig och såld, Sunny, playboy, omåttligt rik och kriminell, samt den unga kvinnan Neda, som har rötter i kultureliten men lockas av och blir ihop med Sunny.

Stephen King: Holly (Albert Bonniers; övers: John-Henri Holmberg)

Holly Gibney, privatdetektiven från ”Mercedes”-trilogin, har blivit huvudperson i en hårdkokt deckare, alltså ingen skräckroman men nog så skrämmande. I en amerikansk universitetsstad försvinner den ena efter den andra, de faller offer för ett par ovanligt helgalna seriemördare.

Ruth Lillegraven: Av mitt blod (Norra/Sekwa; övers: Niklas Darke)

Ordagrann fortsättning på norska poeten Lillegravens fjolårsdebut i kriminalgenren. Clara har nu blivit justitieminister, trots ensamstående med två barn. Nervig thriller med alla dessa ”jag”-personer. Ja, hur många olika ”jag” kan berätta historien i en roman?

Iben Mondrup: Tabita (Modernista; övers: Helena Hansson / Djordje Zarkovic)

Danskan Mondrup skildrar två adoptivbarn i Danmark med mamman kvar på Grönland och två kulturer som krockar. Genre: kolonialnoir. Tabita är namnet på ett av adoptivbarnen, en flicka.

Joyce Carol Oates: Barnvakten (Harper Collins; övers: Fredrika Spindler)

Ingen skriver som Oates, vare sig till språk eller innehåll. Som alltid gräver hon sig längst ner i USA och in i den amerikanska drömmen med prefixet mar-.  ”Barnvakten” är bland det mest obehagliga bland allt obehagligt hon skrivit.

Tatiana de Rosnay: Vi mår bättre i morgon (Sekwa; övers: Christina Norrman)

En kvinna, Candice, ser när en annan kvinna, Dominique, blir påkörd av en bil på gatan i Paris. Dominique hamnar på sjukhus. Candice besöker sjukhuset. Det uppstår ett kvinnligt thrillrigt beroende mellan dem.

Ferdinand von Schirach: Eftermiddagar (Lindelöws; övers: Martin Törnebohm)

”26 personliga berättelser” – just berättelser, inte noveller – från Berlin, Oslo, New York, Tokyo, Wien med flera platser. von Schirach, advokaten som är författare, författaren som är advokat, närmast refererar så det känns som att allt är autentiskt och verkligen hänt.

Årets två bästa översatta titlar

Pust och puh, lika svårt att välja en enda titel ur den här långlistan och utnämna till årets bästa översatta deckare och annan krimi. Så det måste bli två författare/titlar här också. Jag valde följande, efter långt funderande och i stark konkurrens med övriga tio…

Deepti Kapoor

Deepti Kapoors ”En ond tid” visar och bevisar hur mycket det går att göra inom kriminalgenren, vad en deckare, thriller och kriminalroman kan användas till och förmedla.

”En ond tid” är en innehållsrik, komplext berättad roman med lika levande person- som miljöskildringar – ja, ett porträtt av ett helt land – och blir därmed också ett inlägg för kriminalgenren och mot alla finläsare som ser ner på ”simpla” deckare.

Joyce Carol Oates

”Barnvakten” av Joyce Carol Oates uppskattar jag såväl för det modiga innehållet som hennes sätt att skriva och berätta.

Hon ger sig inte, tar inte åt sig av kritik om vare sig det ena eller andra, utan skriver på som sig själv och ingen annan.

Här har hon fått kritik för sin skildring av den gifta kvinnan som har ett förhållande med denna verkligt brutale man. Men säg ifrån! Skriv mot! Ta avstånd!

I parallellberättelsen utgår Oates från en verklig seriebarnmördare som kallades ”Barnvakten” och fanns i Detroit 1977.

En lavin av debutanter 

De senaste åren har så många nya svenska deckarförfattare debuterat att det kan liknas vid en lavin. En del år hade det krävts en långlista också för att nominera de svenska debutdeckarna. Men inte i år. Visst, det finns svenska deckardebutanter också 2023 men inte lika många och, ursäkta, faktiskt inte på riktigt samma toppnivå.

Namn som Stina Jackson (2018), David Ärlemalm (2020) och Sara Strömberg (2021) var och är svårtoppade debutanter inom deckare och annan krimi.

Förresten, vad är en deckardebutant? Räcker det att ha skrivit sin debutdeckare för att vara deckardebutant? Eller måste författaren vara en litterär debutant, inte ha skrivit någon bok alls tidigare? Men om författaren skrivit sakprosa/fackböcker då? Eller icke-kriminell skönlitteratur? Poesi?

Själv håller jag hellre gränserna öppna än slutna, friar hellre än fäller. Här är de – fem stycken blev det – svenska debutdeckare som i mina ögon är dels debutdeckare och dem jag uppskattade mest år 2023…

5 gånger 2023 års svenska debutdeckare

Per Hellgren: En instängd man (Albert Bonniers)

Hyllning till Sjöwall Wahlöö eller kärleksfull pastisch på deras polisromaner. Åren är 1958 och 1965 och Hellgren skriver så man tror att Martin Beck snart ska komma in i handlingen. Ett låsta rummet-mysterium och en mängd Sjöwall Wahlöö-passningar, som man ler extra åt under läsningen när man kommer på dem.

Negar Naseh och David Sandström: En bondes död (Romanus & Selling)

Återvändardeckare, där Marika Widmark, civil polisutredare och friskförklarad från cancer, återvänder hem till byn Brännliden i Västerbotten. Tillsammans med en ung lokal kriminalpolis börjar hon nysta i ett kallt, ouppklarat fall. 

Hans Carstensen och Hans-Olov Öberg: Mördarnas mördare (Southside Stories)

Långt ifrån deckardebutanter, var för sig. Men som deckarskrivande duo debuterar de med en svensk nutidsgangsterdeckare, till lika delar realistisk och överdriven men därför än mer nutida och realistisk – med moral. Tema: våld föder våld som föder än mer våld.

Mikael Zettersten: Ryska posten (Jengel)

En skvader. Ja, dubbel- eller trippelskvader. Minst. Zetterstens deckardebut är en berättelse där historien möter nutid, en medicinthriller, spion- och äventyrsroman, från 1700-talet till idag, Karl XII och rysk underrättelsetjänst, från Västjämtland till USA – med norska Tydal och svenska Handöl där emellan – och tillbaka.

Anna Platt: Ingen du älskar kan dö (Bazar)

Flerröstad spänning: tre helt olika personer (Lena på Mallorca, Bianca i Stockholm och Shane på Irland) får ta lika stor plats och byta av varann. De berättar med var sin röst, ur och om sitt respektive liv. Svårt att skriva sånt men Platt lyckas verkligen och faktiskt sammanföra dem i en och samma berättelse.

Och vilken av dessa fem väljer jag, när jag måste välja…

Årets debutant – Per Hellgren

Det blir ”En instängd man” av Per Hellgren. Anledning/motivering: En välberättad och välskriven polisroman med två kriminalfall i varsin välskildrad tid i bra beskrivna och (igen)kännbara miljöer (främst Stockholm).

Dessutom denna extra fyndiga knorr och finess för dem som, jag är en, känner sina Sjöwall Wahlöö.

Roligt att läsa och pricka av alla de anknytningar till föregångarna som, helt medvetet, finns hos Hellgren.

Spänning för yngre läsare

Svenska spänningsromaner för yngre läsare, barn och ungdomar, är en dubbelspännande genre. Ja, du ser att jag döpte om genren – till spänningsromaner istället för deckare och annan krimi – och dessutom är det ju ingen genre, egentligen, utan betydligt mer spräckligt än så. Som en stor litterär spänningsfamilj för barn och ungdomar med många svarta eller extra spräckliga får.

Svenska spänningsförfattare som skriver för barn och ungdomar vågar experimentera både i och vid sidan om huvudgenren. De skriver över litterära genregränser och förenar olika litterära genrer. Att de vågar måste bero på att deras unga läsare är mer öppna än de slutna vuxendeckarläsarna (som ofta verkar vilja ha deckare placerade i en enda undergenre med bestämda regler för den genren).

Till exempel är blandningen av realism och övernaturligt inte alls något konstigt i en barn- och ungdomsdeckare. Jo, det övernaturliga och orealistiska har börjat smyga in också i vuxendeckarlitteratur – men det borde vara mer av sånt. Med hjälp av icke-realism kan realismen ju faktiskt bli än mer realistisk och trovärdig.

Nu till mina ungdeckarspänningsfavoriter under 2023…

5 gånger 2023 års bästa svenska spänningsromaner för yngre läsare

Camilla Lagerqvist: Mot okänt land / Krigets barn 1 (Bonnier Carlsen)

Otroligt flitiga Camilla Lagerqvist (hur många böcker skriver hon på ett år?) har inlett ännu en spännings- (snarare än deckar- eller krimiserie). I denna nya serie skildras några finska barn som skickas till Sverige undan andra världskriget.   

Petter Lidbeck: Olyckan / En Signe Holm-deckare 6 (Bonnier Carlsen)

Ännu en spännande och smart detektivhistoria, där Elsa och hennes kusin Signe Holm (minst lika klipsk som sin initialnamne Sherlock Holmes) besöker farmor och farfar i Stockholms skärgård. En av grannarna hittas död. Olycka eller…?

Johan Rundberg: Ormsaltaren / Månvind & Hoff 5 (Natur & Kultur)

I femte delen av Rundbergs historiska 1800-talsserie, ungdomsdeckare med visst övernaturligt eller skrockfyllt, är Mika (Månvind) och Valdemar (Hoff) tillbaks i Stockholm. Nu när Mika hittat sin mamma bor hon inte längre på barnhemmet utan de har en gemensam bostad. Snart ska en tragisk händelse inträffa…

Elin Sandström: Vilse (Rabén & Sjögren)

Rysare och bladvändare för lite yngre barn (än mina övriga nominerade böcker) i text och bilder, snarare målningar än teckningar. Realism och fantasy, spöklikt och mänskligt. Sandström har både skrivit och tecknat/målat sååå fint.

Katarina Warnström: Uppslukad av jorden (Opal)

Warnström debuterar med en ungdeckare i traditionen efter Mysterie- och Femböckerna, Kalle Blomkvist och Tvillingdetektiverna.

På sommarlovet reser John, 12 år, med föräldrarna till släktgården utanför Överkalix.

Han snubblar över något i marken: ett handtag?!

Handtaget sitter på en dörr, som leder till ett rum under jorden.

Camilla Lagerqvist

Den absolut tuffaste kategorin av alla, nästan omöjligt svårt att välja, så jämnt. Men jag väljer…

Första titeln ”Mot okänt land” i Camilla Lagerqvists nya unga historiska spänningsserie ”Krigets barn” om och med de finska barnflyktingarna som skickas till Sverige under andra världskriget. På många sätt en ung roman av den sort som är typisk för Lagerqvist: spännande och underhållande men också kunskaps- och lärorik – ja, undervisande i ordets bästa betydelse.

Under 2023 har Camilla Lagerqvist också gett ut ”Fällan”, sista delen i trilogin ”Hemmet för bortrövade barn”, även den hade kunnat hamna på min nomineringslista, och i början av 2024 kommer – efter oräkneliga ungspänningsböcker – hennes första vuxendeckare.

Katarina Warnström

Så måste jag speciellt också nämna Katarina Warnström, som med ”Uppslukad av jorden” är årets spänningsdebutant för barn och ungdomar.

Ska bli intressant att följa Warnström när hon skriver vidare i deckartraditionen för unga läsare, hur hon lyckas kombinera idag med den traditionella ungdeckaren. 

2023 års fackböcker/sakprosa om deckare och annan krimi

Fackböcker/sakprosa i ämnet spänningsromaner, deckare och annan krimi har en från år till år föränderlig karaktär. Vissa år kommer det knappt någon bok alls, andra år kan det komma betydligt fler. Dessutom är frågan var man sätter gränsen för kategorin, det gäller såväl form som innehåll. Vad ska räknas som fackbok? Vad ska inkluderas i spänningsämnet?

Några sakprosa/fackböcker från 2023:

”Drottningar och pretendenter” med undertiteln ”Om guldålderns deckarförfattarinnor” (Albert Bonniers) av litteraturforskaren Carina Burman är ju en bok med en titel och av en författare som borde vara både intressant och bra. Ja, nästan så man tar det för givet. Men tyvärr är den inte det.

Burman har kunskap om kriminallitteraturens historia men hon slarvar bort kunskapen med att filtrera den genom sina gammaldags och ibland också fördomsfulla åsikter.

För Burman hör inte deckare – kan inte höra? – till ”den stora litteraturen” utan är ”lustläsning och verklighetsflykt”. Den åsikten delar inte jag – utan bekämpar den. Burman må tycka som hon tycker men problemet är att hon med sina åsikter och sin attityd missar så mycket när hon försöker analysera till exempel Agatha Christie och Maria Lang. Hon läser inte, hon ser inte vad Lang och Christie faktiskt skrev om, för Burman vill inte se det.

Jag har inte ens recenserat den här boken, jag blev så arg när jag läste den att jag inte visste om jag kunde svara för vad jag skulle skriva i en eventuell recension.

Guillou-bok

Också en bok om Jan Guillou som spänningsförfattare skulle ju kunna vara intressant att läsa. Men ”Riksfilistern” (Karneval) av litteraturprofessorn Ola Holmgren har inte blivit den boken. ”En otidsenlig betraktelse över Jan Guillous författarskap” lyder undertiteln men boken är tvärtom alldeles för tidstypisk.

Också Holmgrens åsikter kommer före den analys som saknas. Boken innehåller ingen litteraturanalys värdig en litteraturprofessor utan är en pamflett – ja, lavett – av en antagonist  och propagandist. Holmgren sluggar mot Guillou med ”journalismen” som anklagelsepunkt – ett begrepp som han, enligt mig, dessutom misstolkar och inte ens klarar av att hålla fast vid boken igenom.

Bok om Stephen King

Hans-Åke Lilja, som driver nätsidan ”Liljas Library – The World of Stephen King”, har gett ut  Stephen King – Inte bara skräck” (Ekström & Garay). Intressant, tänkte och trodde jag, men boken är ju så liten och tunn och dessutom sporadisk. Här finns precis vad som helst – som texter om ”Skådespelaren” och ”Rockstjärnan” Stephen King och även par stycken om ”Att intervjua en Kung” – utan sammanhang och logik. För lite av allt, för mycket av inget.

Skräck i populärkulturen

Då tycker jag betydligt mer om ”Skräck i populärkulturen” (Swedish Zombie) av Daniel Gustavsson, känd som ”Skräpkulturbibliotekaren”. Ännu en bok som både skriver inom ämnet, alltså deckare och annan krimi, och kant i kant. Gustavsson har den sällsynta förmågan att kunna skriva underhållande och innehållsrikt, roligt och intressant på samma gång.

Även han inleder med att betona ”Varför King är kungen”… och fortsätter sen att i småartiklar ta upp såväl litteratur som musik och film. Några kapitel: ”Från politiska thrillers till en fantom”, ”Det maskerade helgonet”, ”Bondskurk i Sandviken”, ”Världens förste internationellt ryktbare seriemördare”, ”Supernatural crime”… Rekommenderas!

De bästa fackböckerna

Fast bäst i kategorin sakprosa/fackbok om spänningslitteratur, deckare och annan krimi är ett par andra böcker. Ja, det blev två stycken av olika sorter…

”Ett ord för blod” (Lind & Co) av Faysa Idle (med hjälp av Daniel Fridell och Theodor Lundgren) går att ha som bredvidläsning eller fördjupning när man läser många av dagens svenska deckare och thrillers. Ett slags självbiografi och mer. Faysa Idle skriver så poetiskt och personligt, på verkligt allvar. Hon skildrar livet och uppväxten i de kriminella gängens Tensta: fattigdom, hederskultur och våld.

2015 skjuts hennes bästa vän ihjäl. Han var en av grundarna till den kriminella Dödspatrullen, liksom Faysa är Shottazledarens syrra. Hur klarar man sig? Hur ska hon klara sig? Skapa sig ett liv mitt i våldet? Mitt emellan de kriminella gängen och det så kallat vanliga samhället. Stark berättelse.

Mattias Fyhr

”Svensk skräcklitteratur 2” (Ellerströms) heter den andra av 2023 års bästa sakprosa/fackböcker, litteraturforskad och författad av Mattias Fyhr. Nr 2, vilket förstås innebär att denna bok föregåtts av en första del. Där beskrevs den svenska skräcklitteraturen från medeltid till 1850-talet, i ”Svensk skräcklitteratur 2” når Myhr (nästan) fram till idag.   

Skräcklitteratur kan ibland vara deckare men är nog alltid (eller oftast) annan krimi. Mattias Fyhr är både kunnig och noggrann, dessutom skriver Myhr – trots att han är litteraturforskare och boken/böckerna är litteraturforskning – så språkligt tillgängligt som man kan kräva. Således, en bok för alla intresserade (oavsett förkunskap i själva ämnet eller litteratur överhuvudtaget).

Fyhr kommer i ”Svensk skräcklitteratur 2” fram till bland annat ”Låt den rätte komma in” (2004) av John Ajvide Lindqvist. Han ger ett ”Förslag till (svensk skräck-) kanon” och utnämner, i sin fortsatta kamp mot den litteraturvetenskap som bortsett från svensk skräcklitteratur, de låt säga mindre litterära förlagen B. Wahlströms och Semic till ”de viktigaste” vad gäller utgivning av skräcklitteratur i Sverige. 

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: 2023 års bästa deckare och annan krimi first appeared on Opulens.