AI. ”Vad händer med konsten och vilken typ av konst får vi när vi låter algoritmer ta över den kreativa processen?” Den frågan försöker Mathias Jansson besvara i en kritisk genomgång av hur det går till när AI används för att skapa bilder.

Kan en AI-konstnär tänka utanför algoritmen?

Varje människa är en konstnär, sa Joseph Beuys och med dagens generativa AI är det iallafall betydligt enklare att skapa konst om det så är bilder, musik eller texter. Men vad händer med konsten och vilken typ av konst får vi när vi låter algoritmer ta över den kreativa processen?

Generativ AI består av en datamodell som scannat av bilder, texter och musik som finns på internet. Av materialet har AI-modellen lärt sig att känna igen hur olika kreativa uttryck är uppbyggda, hur en tavla med en katt ser ut, hur en sonett är skriven eller en fuga är komponerad.

Generativ AI är ingen avancerad collagemaskin som plockar ihop olika bildelement från en databas och sedan skapar en ny bild. I AI-modellen finns inga bilder utan bara en matematisk mall för hur något ska se ut. När du skriver att du vill skapa en bild av en katt skapas en bild av en katt utifrån en algoritm som förutsäger hur en katt med största sannolikhet borde se ut baserat på det material den tränats på. Det är en viktig skillnad när vi ska prata om den kreativa processen med generativ AI.

Deja vu

Jag har själv skapat en hel del AI-bilder och som många andra har jag fascinerats över hur lätt det är och hur bra resultatet oftast blir. Man kan gå direkt från idé till resultat på bara några sekunder. Men efter att ha skapat ett par tusen bilder och scrollat genom Facebook-grupper och Instagramkonton fyllda med AI-kreatörers bildmaterial har en smygande känsla av deja vu börjat smyga sig över mig. Ja, det är snyggt, spännande och intressant, men också ganska stereotypt och platt i sin mångfald, man lär sig efter ett tag att känna igen den speciella AI-estetiken och man får ofta en känsla att det där har jag nog sett tidigare.

Det beräknas att det skapas ungefär 15 miljarder bilder per år med AI. En svindlande siffra, så det är kanske inte konstigt att en hel del bilder blir likartade och skapar en deja vu-känsla när man scrollar igenom bildflödet.

Det kan ju också vara så att många som skapar AI-bilder inte har för avsikt att skapa nya konstuttryck utan nöjer sig med att göra om sin favoritskådespelare i impressionistisk stil eller skapa fotorealistiska landskap eller en söt cyberpunkkatt på ett rymdskepp. Men även om man skulle vilja skapa något helt annorlunda och något helt nytt så är frågan om det ens går med dagens AI modeller.

AI tränas på befintliga bilder

AI-modellen är tränad på bilder som redan är skapade. Den är bra på att härma och blanda olika befintliga konstuttryck, men den skulle aldrig komma på att skapa något helt nytt. En AI-modell skulle aldrig kunna hitta på en ny konststil som till exempel kubismen. Hur bilden framställs styrs av en matematisk modell eller mall om man så vill. Det är någon som har programmerat modellen att göra vissa val för att det ska likna en katt, vilket gör att andra val sållas bort i processen.

AI-konst fungerar ungefär som de där nummermålningarna du fyllde i som liten. Du fick ett papper med konturerna av en segelbåt och varje fält hade ett nummer som motsvarade en färg. Fyllde du i färgfälten korrekt fick du en fin bild av en segelbåt. Du kunde förstå vara kreativ och fylla i fälten med helt egna färgval, men du kom inte från att bilden var en segelbåt. 

En AI-modell har som sagt en förutbestämd mall, precis som nummermålningen. Du kan vara kreativ och fylla i olika “färger”, men AI:n kommer aldrig att kunna tänka utanför boxen eller de algoritmer som den styrs av och skapa något annat än “segelbåten”.

Nu kan man naturligtvis hävda att vi människor också tänker efter bestämda mallar och skapar konst efter inlärda mönster. Vi har dock en fördel till skillnad från AI-konstnären. Dels är vi generalister, vi kan lite av varje, medan en AI idag är specialist på ett område.

Vi kan plocka in erfarenheter från andra områden i vår kreativitet. Vi behöver inte begränsa oss till att göra en bild av en katt, vi kan snickra ihop en katt av brädor, sticka en katt i garn, göra en katt i lera, helt beroende på vilka färdigheter vi lärt oss i livet.

Vi kan ju också göra något så enkelt som att ta det där pappret med nummermålningen och vända på det och rita vår egen version av ett skepp på baksidan utan att styras av några linjer. Eller varför rita på ett papper över huvud taget, när man kan rita på väggar eller gator som kreativa barn brukar göra. Och varför just en segelbåt när man vill rita ett rymdskepp eller en rolig clown?

När en AI skapar en katt så skapar den en avbild av en katt, eftersom den lärt sig att en katt ser ut på ett speciellt sätt. Men vi människor vet att en katt är mycket mer än bara katten. En kreativ person kan placera ut en kattlåda med kattbajs i en konsthall, eller ett paket med allergimedicin och en högtalare med någon som nyser, som gör att besökaren associerar objekten med en katt. En AI har idag ingen möjlighet att vara så kreativ att den kan skapa mer sublima kontexter av en katt.

För- och nackdelar

Vad gör då AI med vår kreativitet? Det finns naturligtvis många fördelar med AI för vår kreativitet. Människor kan snabbt förverkliga sina idéer, man kan använda AI:n som bollplank, skapa skisser, utkast eller samarbeta med en AI för att utvecklas i sin kreativa process.

Nackdelen är att en AI trots sin mångfald av uttryck följer en förutbestämd mall. Resultatet kan visserligen upplevas som kreativt, men det är egentligen inte den form av kreativitet som vi förknippar med konst som kännetecknas av att bryta normer, gränser och skapa oväntade nya sammanhang och frågeställningar.

Medan AI-konstnären vill vara duktig och i platonsk anda skapa den perfekta katten, vill vi människor ofta skapa något nytt som visserligen påminner om en katt, men som också är något helt annat. 

Att AI konsten ofta inte känns autentisk eller riktigt ”mänsklig” beror förmodligen på att AI:n kapar en del viktiga steg i den kreativa processen, den tar helt enkelt genvägar och går direkt från idé till resultat utan att göra en massa misslyckanden, skisser, omvärderingar eller ångestfyllt tvivlande på sin förmåga.

Tidigare har kreatörer först fått en idé och sedan från grunden börjat bygga upp den i skisser, utkast, som bearbetats, diskuterats, förkastats och förbättras. Under den ganska besvärliga, mödosamt och tidskrävande processen sker något med en idé, den utvecklas, fördjupas, får fler sidor och djup och blir under processen en del av dess skapare. Dessa osynliga lager som ger konstverket ett djup och en känsla av något mänskligt, riskerar att försvinna när man överlåter till en AI att göra konst. 

AI-konsten är dock en naturlig utveckling av de senaste decenniernas samhällsutveckling, där det ytliga, det snabba och enkla har premierats på bekostnad av det långsamma, djupa och komplexa.

Larmrapporter om att studenter på universitet inte kan ta till sig komplicerade texter eller läsa en hel bok, varvas med oron över att människor har allt kortare koncentrationsspann, sönderhackat av sociala mediers dopaminkickar. I det samhället passar den snabba, vackra, men ytliga AI konsten perfekt in.

Kanske kommer vi att tröttna på AI

Vore man dystopiker skulle man kunna tro att Ray Bradburys dystopiska framtid i romanen ”Fahrenheit 451” håller på att besannas. Ett samhälle som föraktar böcker och egna tankar, men i stället för att, som i Bradburys dystopi, trollbindas av tv-väggarnas innehåll kommer vi att fascineras av lättsmält AI-skapad underhållning på internet.

Nu är jag inte lika dystopisk som Ray Bradbury utan tror att vi människor är kreativa inte bara i vårt skapande utan även i vår konsumtion. Vi vill ha variationer och utmanas i vår vardag. Kanske är generativt AI-skapat innehåll toppen på det snabba, ytliga medielandskapet som vi sett utvecklas under de senaste decennierna?

Kanske vänder det snart, som det så ofta gör i historien, och människor börja söka efter det fördjupande och långsamma i livet igen, som att läsa en bok, att samtala med andra, att själv måla en tavla eller sticka en tröja.

The post Vad sker med konsten när AI tar över? first appeared on Opulens.

KREATIVITET. ”Jag önskar att den här boken tvångsmatades till varje skolpolitiker och person i ledande position i Sverige.” Det skriver Jesper Nordström som läst ”Kreativitet – En kort och munter guide” av John Cleese.

Kreativitet – En kort och munter guide av John Cleese
Översättare: Elisabeth Helms
NoPolar Publishing

John Cleese kräver ingen presentation. Ytterst få komiker, ja, kulturpersonligheter över huvud taget, är så kända som han. Det kan vara värt att påtala att hans bakgrund är tämligen lik Hasse och Tages. Cleese är akademiker och utbildad vid ett ärevördigt universitet som han beskriver som fullständigt mördande tråkigt i sin bok ”Kreativitet – En kort och munter guide”. Därför var det också för honom närmast nödvändigt att bryta sig loss från den miljön på kvällar och helger. Hasse Alfredson hade sitt spex, Cleese gjorde ett slags krogshower.

Indirekt blir det ju en känga åt universitetsvärlden som i sammanhanget får representera det konservativa, fyrkantiga och stelbenta. Jag vet inte om jag ger Cleese helt rätt när han framställer det så. En högre utbildning har väl ändå ett slags myt om sig att innefatta bohemiskt leverne och visst finns det ett slags romantiskt skimmer kring universitetsvärlden i det avseendet. Men det utesluter förstås inte att det också finns träiga och tråkiga inslag och det är dessa Cleese tar fasta på.

Den tristess i universitetsvärlden som Cleese talar om säger nog ändå mest om honom själv. Han ger oss en rätt robust och korthuggen text med ett språk som faktiskt ligger i linje med hur han pratar. Jag har svårt för att exakt sätta fingret på det men jag hör lite av hans karaktär ”Basil Fawlty” i bakgrunden när jag läser.

Bristande kreativitet i läraryrket

Så ger han oss, som utlovat i bokens titel, tips när det gäller kreativitet och väljer ganska uppenbara källor att hämta exempel från så som Einstein och andra stora andar.

Vad som slår mig är att han visar på sätt att befrämja kreativitet som går stick i stäv med hur tillståndet är i yrken som borde befrämja just detta. Ta läraryrket, detta kall som numera inte erbjuder särskilt mycket i form av det svängrum eller den betrodda professionalitet som annars borde vara självklarheter i ett uttalat akademikeryrke.

Sköldpaddshjärna vs harhjärna

I sin bok tar Cleese upp begreppet sköldpaddshjärna, och det är ju gefundenes fressen för oss svenskar som kan dra en direkt parallell till Skalman i Bamse.

Det är just det där långsamt, mumlande sega, där folk inte blir ”micromanaged” in i varenda liten detalj, som kan visa sig vara verkligt kreativt. Detta i kontrast till att varje sekund skall vara tjo-och-tjimmigt präglad av flåshurtig klämkäckhet. Ofta ses någon färgstark clown som sinnebilden för det kreativa men det utesluter ju just det som jag skulle vilja beteckna som mer introvert klurigt.

Rent faktiskt påvisar Cleese hur det öppna kontorslandskapet är totalt mördande för den sanna kreativiteten. Ja, den verkliga kreativitet som kräver eftertanke och ställtid. Här ser jag helt enkelt en förklaring till varför läraryrket är det som dalat mest i status i Sverige under flera decennier. Pedagogyrket är i någon bemärkelse en konst och har nu närmast satts i något slags rävsax, i form av oändliga krav på dokumentation och protokoll som snart gör läraryrket lika mekaniskt som att sitta i kassan på Ica eller köra truck. Inget ont om dessa yrken, de har också sina hjältar men tjänar här som exempel på att jämföra det teoretiska kunnandet med det praktiska. Här kan det vara en idé att hänvisa till Jonna Bornemark och tankar om det “omätbaras renässans”!

Cleese nämner sedan också begreppet harhjärna och jag utgår från att ni förstår hur denna förhåller sig i ett motsatsförhållande till skölpaddshjärnan. I analogi med detta kan man nästan se vad skillnaden mellan parterna i så kallade radarpar kan betyda för skaparkraften. En hjärna som både innefattar Helan och Halvan eller Sancho Panza och Don Quijote är vad som är fundamentet för det kreativa.

Cleese definierar kreativitet på djupare vis

Genom läsningen ser jag hur Cleeses förhållandevis väl vetenskapligt underbyggda argument om vad som är kreativt går stick i stäv med det som oftast framställs som kreativt. I Cleeses värld handlar det alltså inte om att vara en ”färgsprakande lattjande clown” utan något mycket djupare som nutidens yrkesliv tyvärr inte lämnar något utrymme för.

Jag önskar att den här boken tvångsmatades till varje skolpolitiker och person i ledande position i Sverige, inte minst med tanke på den passus som avhandlar vilka miljöer som befrämjar kreativitet.

Det är nog inte John Cleeses avsikt att vara uttalat politisk men det kan nämnas att han i samband med lanseringen av boken gjorde ett rätt satiriskt och närmast aggressivt framträdande om vad kreativitet inte är och när jag ser det klippet på Youtube tänker jag bara: kommunal verksamhet, Sverige 2025.Och nej det är inte bara en fråga om pengar, utan det kan lika gärna sägas handla om mentalitet och strukturella frågor.

The post John Cleese visar vad som är äkta kreativitet first appeared on Opulens.

VÄNSTERHÄNTHET. Maria Johansson reflekterar över möjliga samband mellan vänsterhänthet och kreativitet. Stämmer det att alla stora konstnärer är vänsterhänta?

Något fler män än kvinnor är vänsterhänta, tillsammans utgör vi drygt 10 procent av befolkningen i Sverige. Det är ungefär detsamma världen över. Men i Japan är endast 4,7 procent vänsterhänta och i Kina så få som 3,5 procent. Nederländerna toppar med 13,5 procent. Bland aporna är fördelningen 50/50.

Av någon anledning är större delen av kängurur vänsterhänta/fotade, enligt forskningsrön i tidskriften Current Biology. Vilda kängurur i Australien och Tasmanien ”visade en naturlig preferens för sin vänsterhand.”

Stämmer det att alla stora konstnärer är vänsterhänta?

Men stämmer det som jag hört så länge jag kan minnas, nämligen att alla stora konstnärer är vänsterhänta?

Den högra hjärnhalvan arbetar med rumsuppfattning, intuition och melodier. Höger hjärnhalva är hos vänsterhänta större än genomsnittet och oftast den halva som styr.

Vänsterhänta påstås också ofta ha större hjärnbark som underlättar informationsflödet. En snabbare uppkoppling, på dataspråk.

Forskarna Rakhmanov och Dane har kommit fram till att vänsterhänta har ett bättre minne och en större förmåga att minnas rumslighet.

Enligt amerikansk forskning (Illinois Research Consortium) kan vänsterhänta se fler möjliga lösningar på ett problem.

Dessa forskare i USA menar också att höger- och vänsterhänta har olika sätt att ta sig an problem. Högerhänta bryter ner problemet en bit i taget medan vänsterhänta väljer att söka efter en helhetslösning.

Såväl öppenhet som att vara tävlingsinriktad och konfrontativ följer med att vara vänsterhänt. Vänsterhänta påstås också vara mer benägna att ta risker och tänka innovativt. Alla dessa egenskaper bör väl vara bra att besitta i konstnärliga yrken?

Fördomar om vänsterhänthet

Förr trodde man att vänsterhänta stod i förbund med djävulen, som också ansågs vara vänsterhänt. Att vakna på fel sida är att vakna på vänster sida. Att göra nåt med vänsterhanden är att göra något slarvigt. Vänstra, vänsterprassel, vänsterknäck, nästan allt dåligt tycks förknippat med vänster.

Det latinska ordet för vänster är olycksbådande, det betyder också otur, ond och misstänksam. Det engelska ordet ”left” kommer från engelskans svag och nedbruten, medan ordet ”right” är rätt. Sinistrofobi är rädslan för vänsterhänthet eller saker på vänster sida. Att vara någons högra hand är bara positivt. Man blir förvånad över hur polariserad uppfattningen är.

Två slags vänsterhänthet

Det finns två olika sorters vänsterhänta, naturligt vänsterhänta, ett anlag som ofta ärvs (25 procent), och patologiskt vänsterhänta. Den senare varianten är enligt forskningen en tidig hjärnskada som uppkommit av för mycket testosteron i livmodern och kan leda till inlärningssvårigheter.

Eftersom vänsterhänta gärna vill spegelvända saker och ting ser de saker annorlunda. Då skulle den äldre diaboliska uppfattningen av vänsterhänta kunna ha sitt ursprung i att tänka annorlunda. Som konstnär är det ju bra att vara originell, så att tänka annorlunda kan också vara en fördel för konstnärer.

Ju mer jag läser desto mer övertygad blir jag om att det ligger något i den gamla uppfattningen om att de mest framstående konstnärerna är vänsterhänta. Om hjärnan har ett större fokus på intuition, alternativa lösningar, rumslighet och melodier borde den ju ha goda förutsättningar att utveckla dessa områden.

Min vänsterhänthet

Men vänta, stämmer verkligen detta? Det är oftast min spontana reaktion när jag ställs inför något. Har alltid varit lite motvalls. Så till den grad att jag började undra om det är något fel på mig. Så jag kontaktade psykolog och bad om att få testa mig för någon bokstavskombination. En lätt adhd-diagnos skulle vara en helt acceptabel förklaring. Men adhd har jag inte, inte ens en klinisk depression kunde diagnostiseras. Däremot menade de att jag lider av sorg.

Då jag tror på epigenetik tänker jag mig att det delvis är nedärvt, både min mormorsmor och mormor tampades med traumatiska förluster som påverkade deras personligheter och beteenden. En del av svaret kan jag kanske hitta där. Men efter att ha läst om vänsterhänta började jag i stället fundera över om inte det kan vara min vänsterhänthet som är orsaken.

Som barn minns jag svårigheter förknippade med att vara vänsterhänt. Jag hade till exempel svårt att lära mig klockan. För mig hade det varit lättare om klockan gick motsols, antagligen för att min hjärna ville vända på det självklara i att allt rör sig medsols.

Så hur vänsterhänta läser av och interagerar skiljer sig från högerhänta.

I skolan var sidan på min vänstra hand alltid gråsvart av blyerts eftersom jag drog handen efter i mina anteckningar, och jag skämdes över att mina skrivböcker blev kladdiga.

Men jag minns också positiva upplevelser. Jag blev i 10-årsåldern glatt överraskad när jag upptäckte att jag kunde skriva spegelvänt.

Jag har numera förstått varför jag gärna vill ställa mig på vänster sida i till exempel rulltrappan. Det är för att jag vill stödja mig på min starka hand som är vänster. Och att jag då blir ett problem i det naturliga flödet där man för att underlätta för förbipasserande unisont ska stå på höger sida.

Så mot min vilja ställer jag mig numera på höger sida. Ett visst mått av konformism krävs. Vänsterhänta är inte bara vänsterhänta, de har också en vänster sida, öra och öga. Så hur vänsterhänta läser av och interagerar skiljer sig från högerhänta.

Fördelar för högerhänta

Fördelarna med att vara högerhänt är framför allt språket. Språket kräver finmotorik och styr förmågan att formulera sig, allt detta finns i vänster hjärnhalva som dominerar hos högerhänta. Språket har angivits som en möjlig förklaring till att högerhänthet dominerar. Att vänsterhänta har något kortare livslängd kan delvis förklaras med att de oftare råkar ut för olycksfall. Allt i vardagen är ju anpassat till högerhänta.

Framstående vänsterhänta begåvningar

Det finns en lång lista över vänsterhänta storheter; Michelangelo, Leonardo da Vinci, Beethoven, van Gogh, Picasso, M C Escher, Albert Einstein, Churchill, Chaplin, Marilyn Monroe, Jimi Hendrix, Bob Dylan, Paul McCartney är exempel på vänsterhänta.

Så även Bill Gates och tennisspelarna John McEnroe och Jimmy Connors.

Självklart finns det storheter som inte är vänsterhänta, eller högerhänta med stark intuition, men den generella uppfattningen inom forskningen är att andelen vänsterhänta bland konstnärer är större än de 10 procent som utgör den totala andelen vänsterhänta i befolkningen.

Även författaren Lewis Carroll var vänsterhänt. Det sägs att det var hans vänsterhänthet som inspirerade honom till ”Alice i spegellandet” där allting är upp och nervänt, bakvänt eller spegelvänt. Det skulle vara intressant att få veta om höger- och vänsterhänta upplever den boken på olika vis.

Bland Amerikas presidenter finns det många vänsterhänta. Harry S Truman, Barack Obama, Ronald Reagan, Bill Clinton och George Bush exempelvis.

Av fjorton presidenter (sedan 1929) har sju varit vänsterhänta, berättar Simon Kyaga, överläkare i psykiatri på Karolinska universitetssjukhuset. Det är en tydlig överrepresentation.

Kyaga berättar också att Donald Trump öppet har hånat Barack Obama för hans vänsterhänthet. Men en del forskare menar att det finns belägg för att antalet vänsterhänta ökar generellt. Så kanske är hela världen långsiktigt på väg att bli mer kreativ och konstnärlig?

The post Finns det samband mellan vänsterhänthet och kreativitet? first appeared on Opulens.

KREATIVITET. ”Utan förekomst av det som kallas psykisk sjukdom hade kanske varken dadaism, absurdism eller surrealism uppstått. Eller för den delen Pink Floyd,” skriver Lis Lovén, som med stor behållning läst ”Månens mörka sida” av Peter Degerman.

Månens mörka sida av Peter Degerman
Om litteratur och psykisk sjukdom
Ellerströms

”Månens mörka sida” är skriven av Peter Degerman som är docent i litteraturvetenskap och vicedekan vid den humanvetenskapliga fakulteten, Mittuniversitetet, Sundsvall. Jag har i början svårt för att landa i textens landskap, men så småningom framträder författarens intentioner.

Degerman skriver om sambandet mellan det som numera kallas psykisk sjukdom och litterärt skapande.

Av personer som inte känner till psykets avigsidor kan galenskap bemötas både med beundran och skräck. En del kan utifrån en antipsykiatrisk hållning se på sjukdomen som en revolt mot hierarkin i samhället. Andra kan kanske i stället tänka på något bestialiskt, okänt och farligt.

Men från och med romantiken kunde det galna ses som en revolt mot upplysningen och klassicismen. Galenskapen kunde i en sådan kontext framstå som ett tecken på genialitet hos en känslosam diktare. En manlig diktare då förstås. Det var ju som bekant mer stigmatiserat att vara en utlevande kvinna. 

Avvecklingen av mentalsjukhusen

Och kanske var det just denna romantisering som i någon mening fick en renässans på 1960- och 70-talet. Det mest radikala under dessa decennier var ju en anti-hållning mot familj, institutioner och maktstrukturer i samhället. Kanske var det i kölvattnet på all denna kritik mot psykiatrin som mentalsjukhusen började avvecklas. Men det som på den gamla tiden var en sluten sjukvårdsmiljö, ibland trygg trots bristerna, kunde i det så kallade öppna samhället, när patienter släpptes ut, leda till en social isolering och exkludering.

Nu fanns det dessutom i många fall ingen livlina till omvärlden. Och idag har mellanrummet mellan de radikala och mera konservativa föreställningarna om psykisk ohälsa liksom imploderat. Det var helt enkelt inte så lätt att integrera psykiskt sjuka i den samhälleliga gemenskapen. Och att integrera patienter i jämlikhetsförsök mellan vårdare och patient anses numera ha misslyckats. Man har insett hur svårt det är att förstå psykisk ohälsa.

Det radikala har tonats ner. De mest radikala som ville en gång i tiden demontera samhället. Numera höjs det röster för att återuppväcka de stora sjukhusen.

Det svåra med att förstå det mänskliga psyket är att det är så subjektivt. Även den mest välfungerande individ kan ha öppningar mellan sitt individuella jag och det samhälleliga jaget. Vi förstår nog inte riktigt skillnaden mellan förnuft och oförnuft.

Gåtan som grund för litterärt skapande

Svårigheten ligger i att det analytiska sinnet inte är rustat för att förstå vansinnet, och vansinnet är inte analytiskt. Ett annat slags problematik inom det radikala tänkandet har varit att läkaren och vårdaren skulle närma sig patienten. Men detta närmande till en sårbar individ kunde upplevas som intrång. Vården var ju fortfarande normen och alltså inte något som patienten själv tagit initiativ till.

Foucault, den franske menade att inom språket, som vilar i sig själv och som är bortom rörelse, finns en rymd av eget vara. Något som etablerar en opak volym, en gåta och detta konstituerar det litterära arbetet. Så kan för en del tänkare poesin kopplas till psykisk sjukdom, och för mig låter det intressant, även om jag är en smula ambivalent. För litteratur i sig har många öppningar och ibland är det öppningarna vi inte kan finna och sådana fall letar vi ofta i stället efter tätheten i språket. Den täthet vi tror att psykiskt friska individer äger. Men gör de verkligen det?

Kanske består psykisk hälsa i att dessa ”friska” individer så sällan möter det allra yttersta inom sig själva. Det är i det här avseendet romantiseringen av psykisk sjukdom får sin förklaring. Som om det där att vara ytterst ute vid avgrunden kan ses som det allra största mod.

Degerman skriver lite kortfattat om olika konstnärer och deras skildringar av psykisk sjukdom. Han nämner Ingmar Bergman, Lars Norén, Eva Ström, Sara Stridsberg, Allen Ginsberg, Marianne Ahrne, Carl Fredrik Hill med flera.

Trots allt finns det idag en större öppenhet inför psykiska avvikelser.

Det strängt personliga med sjukdom kan kulturellt sett flyttas över till något allmängiltigt. Vi hör alla till i kulturen, även de ”avvikande.”

Fruktbara paradoxer

Inom feminismen har kvinnors psykiska gränsöverskridanden ofta betraktats som en revolt mot patriarkatet. Så är det kanske också. Frågan är då om sjukdom ska ses utifrån sociala, samhälleliga, kulturella, psykologiska eller biologiska förklaringsmodeller. Och således kan psykiatrin aldrig vara en neutral plats, eftersom den har uppstått i ett specifikt sammanhang med egna modeller.

Och om psyket nu har så många ingångar fungerar kanske den sjuka individen en spegel för de friska, en projektionsyta. Sådana paradoxer kan utgöra en god jordmån för litteratur och konst.

Utan förekomst av det som kallas psykisk sjukdom hade kanske varken dadaism, absurdism eller surrealism uppstått. Eller för den delen Pink Floyd, som också avhandlas av Peter Degerman. Och är det inte så att avantgardet har burit med sig en demokratisk öppning? Nu i medie- och informationssamhället uppstår det säkert nya infallsvinklar när det gäller det mänskliga psyket och vad som är friskt eller sjukt. Bara detta att tala med en röst utan kropp, som man gör i en telefon, kan nog få somliga att känna sig både overkliga och främmande.

The post Läsvärt om psykisk sjukdom och kreativitet first appeared on Opulens.

PSYKOLOGI.  Boken “Det lyckliga geniet” vänder sig främst till dig som fastnat i ditt skapande, menar Mathias Jansson.

Det lyckliga geniet: Psykologi för kreativa av Pär Säthil
Volante förlag

Det olyckliga geniet har vi alla hört talas om. Dagens forskning har statistiskt visat att det finns ett starkt samband mellan psykisk ohälsa och kreativt skapande, så myten om den olyckliga konstnären stämmer alltså. Men behöver man verkligen vara olycklig bara för att man är ett “geni” eller för den delen allmänt kreativ? Musikern och psykologen Pär Säthil menar att det finns modern forskning och psykologiska metoder som fungerar och som kan få oss att må bättre och utveckla vår kreativa ådra.

Vi har väl alla drabbats av tvivlet på att det vi skapat inte duger och att det är lika bra att lägga ner allting för vi kommer aldrig att lyckas. Fantasin är vår främsta vän, men den är också vår främsta fiende. Vår hjärna tolkar verkligheten omkring oss med ett enda syfte att få oss att överleva i en farlig värld, men det är inte alltid dessa strategier och tolkningar avspeglar verkligheten och fungerar i vår samtid.

Vår hjärna skapar scenarier och strategier för framtida hot som ännu inte har inträffat, och det kan ju vara bra om man ser ett lejon på savannen och man kan föreställa sig vad som kan hända om det anfaller, men inte lika effektivt om man ska gå upp på en scen och sjunga. Om man då börjar föreställa sig framtida misslyckanden där publiken inte gillar uppträdandet då kan det gå illa. Det sägs ju att det är bara fantasin som sätter gränser för vad du kan göra, det är tyvärr inte riktigt sant för du sätter också gränserna för din fantasi genom ditt eget tvivel.

Säthil skriver att han inte är speciellt förtjust i självhjälpsböcker. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det här är just en självhjälpsbok jag läser. Från bokens layout, med olika listor och stegvisa metoder där du ska konfrontera dina största rädslor för att kunna frigöra din kreativitet, till de lite väl klämchecka rubrikerna som “Självmedkänsla säg hejdå till din ryska konståkningslärarinna” och “Omfamna  känslor för kreativ frihet” får i alla fall mig att tänka på självhjälpsbokgenren med sin peppiga positiva stil.

Säthil är nu utbildad psykolog och lutar sina teorier och metoder på samtida forskning som är beprövade och används inom KBT. Det finns en hel del intressanta partier om hur vår hjärna fungerar och hur den kan lägga krokben för vår egen lycka, men också hur vi kan agera och tänka för att uppmärksamma oss själva på alla dessa fallgropar. Det ska väl sägas att lider du av psykisk ohälsa så bör du i första hand söka professionell hjälp och inte läsa en bok för att bota dig.

Boken “Det lyckliga geniet” vänder sig snarare till dig som fastnat i ditt skapande och vill komma vidare i din kreativa process och som vill hitta nya vägar för att fördjupa och utveckla dina kreativa sidor. Boken innehåller konkreta och tydliga övningar som steg för steg ska leda till att du bättre kan utnyttja din kreativitet utan att drabbas av allt för mycket tvivel på din förmåga.

The post Har du fastnat i skapandet så finns det hjälp att få first appeared on Opulens.

DEMONSTRERING. Protester mot en föreslagna förändringar av Israels rättssystem har pågått i nästan två månader. Tiotusentals israeler uttrycker sitt motstånd mot den nationalreligiösa högerregeringen som leds av Netanyahu.

I en artikel av Haaretz rapporteras det att Ido Bruno, tidigare museichef, och fyra andra greps för att ha målat en rosa rand på en väg i Jerusalem som en protest mot regeringens planerade förändring av rättssystemet. Bruno, som nu är universitetslektor för industriell design, häktades tillsammans med två studenter och två fotografer. De fick husarrest i fem dagar och förbjöds att delta i demonstrationer under en månad.

Arrangörerna av manifestationen sa att den rosa randen symboliserade länken mellan ett oberoende rättsväsende och yttrandefrihet och kreativitet, samt att förstörelsen av demokratiska institutioner kommer att leda till förföljelse, tystnad och censur. 

Israel har skakats av protester i nästan två månader. Tiotusentals israeler uttrycker sitt motstånd mot regeringens planerade juridiska reformer.  

Läs mer HÄR om demonstrationerna.

The post Omfattande protester mot Israels högerregering first appeared on Opulens.

FACKLITTERATUR. Boken “Ekvilibrium” ger läsaren en intressant inblick i sambandet mellan kreativitet och galenskap. Frågor väcks också om dagens samhälles kluvna syn på den kopplingen, skriver Mathias Jansson.

Ekvilibrium – Om sambandet mellan kreativitet och galenskap av Simon Kyaga och Jonas Mattsson, Natur & Kultur

Myten om det galna geniet har nu äntligen vetenskapligt blivit bevisat som en sann föreställning. Eller för att nyansera det något, sambandet mellan kreativitet och vissa psykiska diagnoser som bipolär- och schizofreni-diagnos har nu äntligen bevisats. Redan Aristoteles påpekade att den som kommer till diktarkonstens portar med bara sin hantverksskicklighet, men utan musernas vansinne, kommer aldrig att bli en invigd.

Genom historien har det funnits en föreställning om att genialitet och inspiration går hand i hand med galenskap och psykisk sjukdom.

Det har redan skrivits en hel del böcker och gjorts vetenskapliga undersökningar i ämnet, men det har hittills inte funnits ett tillräckligt stort statistiskt urval för att empiriskt kunna fastslå om detta stämmer eller inte.

Tillsammans med kollegor på Karolinska institutet har psykiatrikern Simon Kyaga löst frågan en gång för alla. Till sin hjälp har de haft Sveriges unika databaser med information om vad människor arbetar med och deras kontakter med vården.

Genom samkörning och anonymisering av materialet har man lyckats finna ett tydligt samband mellan kreativitet och galenskap. Tillsammans med vetenskapsjournalisten Jonas Mattson presenterar Kyaga på ett intressant och tankeväckande sätt forskningsresultaten i boken ”Ekvilibrium – Om sambandet mellan kreativitet och galenskap”.

Ekvilibrium, betyder jämvikt eller balans. För alla vet att diagnoser som bipolär och schizofreni också innebär mycket lidande för de drabbade och de anhöriga, och sjukdomen gör det ofta svårt att under delar av livet att fungera normalt i samhället. Utan det är i stället vid de tillfällen då sjukdomen och kreativiteten befinner sig i balans, i ett ekvilibrium, som nya spännande idéer och konstverk kan produceras. Därför är det kanske inte konstigt att man har hittat en stor andel kreativa yrken hos anhöriga till personer med bipolär- eller schizofreni-diagnos. De bär på anlagen men har inte utvecklat sjukdomen, vilket gör att de oftare kan utnyttja sin kreativitet på ett mer fördelaktigt och jämnt sätt i sina yrkesliv.

Men vad är då egentligen kreativitet? Det är inte bara konstnärliga yrken som är kreativa, utan det gäller också inom det naturvetenskapliga fältet. Finns det olika diagnoser som utmärker sig inom olika kreativeter? I boken ” Ekvilibrium ” tar Kyaga och Mattsson med sig läsare på en resa från antiken till den moderna psykologins framväxt och hur synen på kreativitet och olika diagnoser har förändrats.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

De varvar den historiska bakgrunden, med olika fallstudier och intervjuer, och med hjälp av de nya forskningresultaten får läsaren en intressant inblick i sambandet mellan kreativitet och galenskap. Frågor väcks också om dagens samhälles kluvna syn på kreativitet och galenskap.

Samtidigt som kreativitet efterfrågas i allt högre utsträckning i olika yrken, finns allt mindre plats för avvikande människor. Förskrivningen av psykofarmaka ökar och kommer det i längden att bidra till mindre kreativitet och minde geniala idéer? Uppenbarligen har kreativitet utgjort en stor evolutionär fördel i mänsklighetens utveckling och behovet av nya geniala idéer och människor som vågar tänka utanför boxen har aldrig varit större än idag, med tanke på de utmaningar som världen och mänskligheten står inför. Hur ska vi möta den utmaningen och skapa ett samhälle där vi kan uppnå ett ekvilibrium mellan kreativitet och galenskap?

The post Tankeväckande om kreativitet och psykisk sjukdom first appeared on Opulens.

KREATIVITET. Nyligen skrev Mathias Jansson om hur AI tar över kreativiteten. I dagens konstkrönika lägger Ida Thunström fram sin syn på AI-genererade bilder. Måste dessa kallas konst?

Det är något fint med att vägra acceptera gränserna för vad som är möjligt. Många konstnärer genom tiderna har också ägnat sig åt just det. Det orealistiska, drömmarna, det som kan verka omöjligt att uttrycka. Det är en värdefull strävan, inte minst för att det aldrig går att riktigt komma i mål. Tänker jag. Men så sitter jag med en AI generator som kan göra text till bild. Dream, appen som skapar “…a never-ending stream of unique artworks…a desirable collaborator in artistic creation”. Skriv in några ord, vänta ett tag, och så kommer det fram en bild av dem. Jamen då så, då var det liksom färdigt där, med den konstnärliga ambitionen.

För omkring hundra år sedan var det just ”dröm till bild” som gällde för många konstnärer. Inspirerade av drömtydaren Sigmund Freud, som satte ord på vår inre symbolvärld, ville man kunna gestalta sina drömmar.

Detta att lägga sig helt i händerna på någon annan leder sällan till konstnärlig självständighet

Strävan efter denna direkta väg till sitt eget inre är uppenbarligen tidlös, men att kunna komma åt sitt undermedvetna, att visualisera det, handlar det inte egentligen om att få tillgång till ett fritt flöde av tankar? Den visuella magi det kan leda till tar sig många olika uttryck. Jag betvivlar dock att AI text-till-bild generatorer är särskilt effektiva. I alla fall om det ska handla om frihet och självständighet.

Alla AI-system måste matas med information (som till exempel bilder), och någon måste bestämma vilka. Göra ett urval med andra ord. Detta att lägga sig helt i händerna på någon annan leder sällan till konstnärlig självständighet. En ”ändlös kreativitet” alltså, där ramarna för kreativiteten ändå satts av pappa-programmerare.

Det är fint paketerat, men definitionen förvirrar mig. Från att konst för länge sedan utvecklades till att inte nödvändigtvis ha någonting alls med bilder att göra, tycks det nu helt ha frigjort sig från begreppet. Att kalla en bild genererad av ett text-till-bild-program för ”konst” urholkar inte ordet, utan är snarare ett bevis på hur begreppet ska ses: helt bortkopplat från föreställningen om vad en bild egentligen är. Att till exempel kunna lägga på ett filter som ”S.Dali” känns faktiskt så långt borta från just Salvador Dali man kan komma.

Det som matas in i generatorerna är väldigt allmänna bilder.

Med detta dock inte sagt att digital redigering av bilder inte skulle kunna vara konst. 1968 började den (ursprungligen) brittiska konstnären Harold Cohen att lära sig programmera. Han ville ta sina konstnärliga undersökningar ett steg längre, och digital konst lät som en bra idé. Han började därför utveckla AARON, ett av de första dataprogrammen som kunde generera bilder. AARON må vara en föregångare till mycket av det vi ser idag på nätet, men Cohens praktik är ändå väsensskild från dagens bildgeneratorer. För det betyder mycket ifrån vilken värld intentionen har uppstått, varifrån upphovspersonen kommer. Oavsett hur Cohens bilder kom att se ut, så var i alla fall hans ursprungliga ändamål att utforska, och utveckla något nytt som i högsta grad hade med bildkonst att göra.

Att lära sig programmera är dock omständligt, och ska man ha en riktigt bra generator får man också betala för det. Få saker är nämligen så effektiva att göra pengar på som just människors strävan efter att uttrycka och manifestera sig själva, men man kan ju inte köpa originalitet. Det som matas in i generatorerna är väldigt allmänna bilder. Söndertuggade rentav, men nog får de nytt liv i dessa metamorfoser. Precis som i Carl Gustav Jungs drömteorier blir det ett slags kollektivt symbolsystem.

Resultatet verkar vara ett sammelsurium av den estetik som i övrigt råder på nätet. Ikoniskt, förenklat. Filterbubblor att trä över det alldagliga. Men måste det kallas konst?

Häften av alla filter får allt att se ut som en bild av de franske 1800-tals konstnären symbolisten Odilon Redon. I somras pågick en utställning med honom på Van Gogh-museet i Amsterdam, men inte i någon drömlik icke-verklighetsanda, utan tvärtom inriktade utställningen sig på den högst verkliga vänskapen mellan konstnären Redon och konstsamlaren Andries Bonger. Vänskap – är inte det tillräckligt bra stoff för att generera nya bilder?

The post AI som bildskapare – måste det kallas konst? first appeared on Opulens.

INKLUDERING. Nu arrangerar Bästa Biennalen sin femte regionala konstbiennal i hela södra Sverige. Mellan den 23 oktober till 7 november inkluderas barn och unga i den samtida konsten, genom workshops, utställningar och möte med konstnärer.

Den 23 oktober till 7 november pågår Bästa Biennalen i sex regioner i södra Sverige, Blekinge, Halland, Jönköpings län, Kalmar län och Kronoberg. 81 olika arrangörer, som konstinstitutioner, kommuner och andra aktörer, har satt ihop ett fullmatat program med aktiviteter som syftar till att inkludera barn och unga i den samtida konsten. Genom evenemang som utställningar, performance, workshops och konstvandringar har besökarna möjlighet att uppleva och skapa konst tillsammans med en professionell konstnär.

– Det är viktigt att barn och unga får möta konst och konstnärer redan tidigt i sina liv, vuxna har en helt annan möjlighet att tillgodogöra sig konst om de vill men det har inte barn så vi måste ge dem den, säger Isac Nordgren Jonasson, kommunikatör.

Specifikt för årets biennal har konstnären Lisa Ewald skapat den kreativa konstnärsboken ABC för konstnärer, där varje bokstav står för ett ord som har med konst att göra och kommer tillsammans med en uppgift. Alla unga besökare får ett varsitt exemplar när de kommer.

– Boken går ut på att alla kan vara konstnärer. Lisa Ewalds illustrationer genomsyrar allt vårt material i år, man kan säga att hon har gestaltat årets konstbiennal, säger Nordgren Jonasson.

Arrangörerna väljer själva vad de vill göra och vilken konst de vill arbeta med, men Bästa Biennalen jobbar alltid med inlkuderingsarbete som sitt primära syfte. Nordgren Jonasson önskar bra innehåll med riktiga konstnärer till årets biennal, där det är viktigt att barnen får vara med i den kreativa processen.

– Vi känner att alla arrangörer förstår vad vi står för och vi har försökt trycka på att vi gör det här tillsammans. Jag hoppas att så många barn och unga som möjligt ska delta, få uppleva konst och ha roligt, avslutar han.

The post Bästa Biennalen inkluderar barn i konsten first appeared on Opulens.

SKAPANDE. Bergmansafari på Fårö och kvinnligt kreativt skapande står i fokus i den tjusiga metafilmsupplevelsen “Bergman Island” av franska regissören Mia Hansen-Løve.

Den hyllade regissören Tony (Tim Roth) är inbjuden till Bergman-veckan tillsammans med sin fru Chris (Vicky Krieps), som också är regissör. De landar i Visby och tar sig sedan ut till Fårö. Där får paret uppleva skrivkramp, gamla spöken, relationsgnetande och arvet efter Bergman.

Miranda Sigander/TT

The post Filmrecension: Metadrama på Bergmans ö first appeared on Opulens.

AFORISMER. I slutet av 00-talet inleddes en brevväxling mellan Gunnar Lundin och Bengt Nerman. Den fortsatte under 10-talet fram till Nermans död den 14 augusti 2016. Nyligen publicerade vi artikelserien Brev från Österäng. Här följer ett post scriptum utformat som ett flöde av aforismer som Gunnar Lundin satt på pränt, som ersättning för de brev han en gång skrev till Nerman, som gått förlorade.

Journalister skriver in sig i en tidnings form: Expressenjournalister lär sig Expressenjournalistik. Bengt Nerman var kritisk och ville att journalister istället skulle lära sig reflektera och söka sanningen. Det betydde inte att de skulle ”gå efter känslan”. De skulle använda sin yrkeskunskap tillsammans med sin erfarenhet för att återge fakta. Det sant är. Genom den personliga rösten uppstår ett tilltal.

Konst och litteratur är gestaltning av sätt att se och tänka. Den söker svar på den fråga livet har ställt till individen.

Det är lättare att för sin inre syn se sparven än Lesbia. Men lesbiorna i mitt liv? Det är Catullus dikt som får dem att framträda, sedda av en annan, i en annan stämning och belysning.

Först när mitt temperament och min erfarenhet möter konstverket uppstår dialog. Vi beträder det allmängiltigas domän.

Konst är inte åsikter; det är mötet mellan ett temperament och verkligheten; i detta möte uppstår ett sätt, en ton. Med tiden ser sättet och tonen ut att förändras; men vad som förändras är erfarenhet och per­spektiv.

Konstnären är alltid naiv i förhållande till sitt material. Han är fortfarande fyraåringen som fått färgkritor och papper.

När dikten är färdig tillhör den inte längre poeten. Den får klara sig på egen hand. De som gillar barnet kan bli vänner för livet.

Konstnären som förhandsvittne till sitt verk må kunna svära med två fingrar på Bibeln på dess sanning, även om den klätts i lögn.

Konst med avsikt att uttrycka en idé eller en föreställning börjar i fel ände. Det är i konstens obevakade zon – hos barnet med kritorna – idén blir verklig, alltifrån huvudfotingar till Michelangelo och Rafael.

Den skapande processen går genom härmning via eklutar och gamman till originalitet. Först då är vi allmängiltiga och lika alla andra.

Det är genom hunger konsten får mening; ofta en hunger vi inte visste om. Ett steg åt sidan och även detta läge – öde, som man sade förut – gick att uthärda och vända till frihet.

En vis typ. En som tänkt djupt och har ett system. Om han inte rodnar inför bilden av Venus födelse ur havet? Pennan vet mer än diktaren. Också för det krävs kunskap och medvetenhet.

Vi är vårt minnes vittnen. Men så olika vittnesmålen låter när vi är arton och när vi är sjuttio! Kanske först på dödsbädden blir vi vittnesgilla? I den skapande processen – utifrån förnuft och omprövningar – ingår vi en oavslutad dialog.

The post Ett PS till Brev från Österäng first appeared on Opulens.

SNABBA KICKAR. “Alternativkostnaden blir alltså ett samhälle som kreativt och konstnärligt står still, eller som till och med stagnerar. Det är onekligen bekymmersamt hur mycket tid vi spenderar på våra mobiltelefoner”, skriver Gustaf Reinfeldt.

Den karantän människor placerats i på grund av coronapandemin är för vissa en befrielse och för andra ger det känslan av att vara fängslad. Oavsett den individuella inställningen innebär den nya realiteten mer tid till övers, och varje person bör göra sitt yttersta för att ta vara på tiden. Det finns dock en betydande risk att många slösar bort sin tid på prokrastinering genom exempelvis meningslöst mobilanvändande.

”Jag tänker, alltså finns jag” skrev René Descartes för snart 400 år sedan. Att tänka är det viktigaste människan gör – kanske till och med det som gör oss till människor – och alla framsteg för mänskligheten och människan härstammar från vår förmåga att tänka. Detta är något vi människor vetat länge. Enligt Platon ska Sokrates ha sagt att ”Visdom börjar i undran”.

Kanske var denna del av Platons transkriberade dialoger med Sokrates något som Sture Linnér läste om morgonen på originalspråket grekiska. Sture Linnér, som inledde varje morgon med att läsa och studera det grekiska språket, var bland annat professor i grekiska och litteratur och har översatt ett trettiotal böcker från grekiska till svenska. Linnér var utöver det verksam som diplomat och  den närmaste medarbetaren till FN:s före detta generalsekreterare Dag Hammarskjöld i den konflikt i Kongo som Hammarskjöld försökte medla fred i när han dog i en flygplanskrasch 1961.

I Linnérs sommarprat från 2007 får vi höra att han på 1950-talet träffade Albert Einstein på en bänk utanför Princeton University i New Jersey. Vi får bland annat veta att Einstein, som vid tillfället var över 70 år gammal, berättade att han inledde varje morgon med att öva på multiplikationstabellen. Linnér berättade att han blev inspirerad av den åldrade vetenskapsmannen och att han därför sedan dess inlett varje morgon med att öva på böjningen av antika grekiska verb. Det är ett beundransvärt, men närmast antikt, sätt att möta den nya dagen.

I dag sträcker sig de flesta direkt efter sin mobiltelefon på morgonen, för att uppdatera sig kring vad som rapporterats i nyhetsmedierna och om inlägg på diverse sociala medier. Människor använder sina mobiltelefoner mer och mer. Enligt rapporten Svenskarna och internet från organisationen Internetstiftelsen använder 65 procent av svenska internetanvändare sociala medier dagligen, en siffra som ökat varje år under det senaste decenniet. Och enligt telekombolaget Telenors Skärmlivsrapport från 2019 använder vi mobiltelefonen i genomsnitt tre och en halv timme per dag, vilket över en medellång livstid motsvarar 12 år av mobilanvändande. Det är tid som inte kan spenderas på annat, till exempel entreprenörskap, kreativt skapande eller intellektuell förkovran och bildning. Så vad kommer alternativkostnaden av allt detta mobilanvändande att bli?

I en intervju i SVT:s litteraturprogram Babel från söndagen den 15 mars säger den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates: ”Att skriva är en form av tänkande. Om man inte tänker, blir det inget skrivet. Folk som tittar mycket på tv, eller jämt har oväsen i öronen…musik alltså eller har stort umgänge, kan inte skriva för de har ingen tid att tänka… Ungdomar som har musik i öronen jämt blir förmodligen inte författare. De har ingen tid att tänka.” Oates tycks antyda att alternativkostnaden är att vi inte har tid att tänka och att en av konsekvenserna är att det inte kommer att produceras lika mycket bra konst och litteratur i framtiden. Alternativkostnaden blir alltså ett samhälle som kreativt och konstnärligt står still, eller som till och med stagnerar.

Det är onekligen bekymmersamt hur mycket tid vi spenderar på våra mobiltelefoner. Särskilt med tanke på att 40 procent till och med anser att deras tid på sociala medier inte är meningsfull, enligt rapporten Svenskarna och internet. Människor har som en effekt av mobilanvändandets snabba belöningssystem fått sämre koncentrationsförmåga i dag än för bara några år sedan och saknar därför ofta tålamodet det krävs för att läsa en bok eller uthålligheten som behövs för kreativt skapande. Behovet av att få sitt mobilberoende stimulerat har till och med blivit så starkt att det i dag inte går att gå på bio, eller se på film hemmavid med kompisar, utan att någon impulsartat tar fram sin telefon för att stilla sin oro över att kanske ha missat något.

Kanske är det en form av verklighetsflykt och självmedicinering.

Varför använder vi då våra mobiler så mycket? Kanske är det en form av verklighetsflykt och självmedicinering – en paus från tänkandet. Människor tycks inte längre kunna eller våga vara ensamma med sina tankar. Värst är det bland unga vuxna där 40 procent av 16- till 24-åringarna känner sig ensamma enligt BBC:s Loneliness Experiment. Detta trots att de unga vuxna alltså spenderar mycket tid på mobiltelefonen och att de håller kontakt med bekanta via sociala medier. Lösningen torde alltså inte stavas att ta till ett frenetiskt mobilanvändande eller att ha en ständig närvaro på sociala medier.

Snarare kanske det handlar om att människor stundom borde försöka njuta av tystnad och ta tillfället i akt att tänka och reflektera. Särskilt i dessa disruptiva coronatider. Fler borde ge sig själva tid att läsa en bok eller utforska sina kreativa sidor – rita, måla, skriv, skapa, laga mat. Sokrates gav människan receptet ”för att finna dig själv, tänk för dig själv”, och det är vad vi behöver nu och framöver.

”Den längsta resan, är resan inåt”, skrev Dag Hammarskjöld i sin dagbok publicerad postumt under titeln Vägmärken, så lägg undan mobiltelefonen och påbörja resan.

The post Våga tänka first appeared on Opulens.