DAGSVERS. Sofia Thoresdotter har skrivit en dagsvers apropå klimatmötet COP30 i Brasilien – ”Representanterna”.

Förra veckan inleddes klimatmötet COP30 i Brasilien så smått med ett förmöte i Belém. Ledare från hela världen kommer att mötas för att diskutera de gemensamma klimatmålen och hur dessa ska kunna uppnås.

Klimat och miljöminister Romina Pourmokhtari missar toppmötet i Brasilien med hänvisning till sin graviditet. Statsminister Ulf Kristersson uteblir också. I stället var EU-ministern Jessica Rosencrantz och kungaparet på plats i Belém för att representera vårt land. Och både kungen och ministern har uttalat sig om klimatmålen, men på motstridiga vis.

Det är bakgrunden till denna dagsvers av Sofia Thoresdotter.

Hon har för övrigt tidigare i år gett ut en bok, ”Hem till vem? Dagsverser från två turbulenta år” med verser från 2023 och 2024.

CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör

Representanterna

Kungen kan inte tro

att vi ska kunna ro

iland ett klimatavtal,

hans hållning är ganska sval.

Jessica Rosencrantz

saknar sans och balans

hon säger att vi är bra

och mixtrar med siffrorna.

Han kanske saknar koll,

men spelar det nån roll?

Hon tror hon kan lura oss

och det är värre förstås.

En sak är ändå sann:

Mot denna tjänsteman

har Kungen inte en chans

i ordvrängarkonstens dans.

The post ”Representanterna” – dagsvers om klimatmötet first appeared on Opulens.

KLIMATKRISEN. ”När stora frågor avhandlas, kanske de största, måste förstås den STORA diskussionen inledas – den som vi är extremt ovana vid, den som handlar om hur vi lever våra liv på den här jorden, anständigt mot oss själva och naturen,” skriver Stellan Lindqvist.

När samhället saknar mål, eller tycker sig nått sitt mål, blir det inåtvänt och hemfaller åt det repetitiva: mer av allting, samma gester, samma handlingar, samma allt. Friheten fäller ihop sina vingar, blir fet och flygoduglig. När det inte finns något stort blir allt mycket litet. Om vi är oförmögna att tänka oss ett annat samhälle, vad händer då?

Sen åttiotalet, när nöjesmassakern gick på tv ”och det gick lika bra med selleri”, har de sammantagna utsläppen av koldioxid orsakade av mänskligheten varit lika stora eller större än under all förutvarande mänsklig tid. Trettio år.

Men detta är inte hela bilden, det vill säga den stora bilden. Till denna hör också detta: artdöden (uppemot en miljon arter hotas att dö ut), haven som töms på fisk, mikroplasten i varje våg, skövlingen av de stora skogarna, den accelererande kemikaliespridningen. Och så konsekvenserna: torka, översvämningar, massflykt från stora delar av vår jord, krig, instabilitet, populism, skenande ekonomiska klyftor, autokratiska regimer.

Förstås, vår globaliserade ekonomi har skapat väldiga materiella välståndsökningar. Digitaliseringen, den fria rörligheten av information, kunskap och kapital, har eldat på världsekonomin i en aldrig tidigare skådad omfattning. Snart kanske har alla på vår jord en smartphone.

Vi diskuterar höghastighetståg, koldioxidskatter, bränsleskatter, klimatmål. Vilket allt är utmärkt. Förstås. Dock, om vi inte kopplar samman detta med helheten, den stora krisen, det vill säga vårt sätt att leva på denna jord, kommer en förrädisk vardaglighet fortsätta att tuffa på: allt görs väl med den rationalitet som är tillgänglig, det sitter ju ekonomer och räknar, så och så skall man göra, allt kan väl lösas med rätt ”incitamentsstruktur”, det vill säga skatter och pålagor. Tillväxten är inte problemet, nej, tillväxten är nödvändig för att vi skall ha råd att komma tillrätta med tillväxtens skador.

Jo, det finns förstås invändningar. Dessa två till exempel.

Ett. Politik styrs inte av matematiska beräkningar, politik är inte ett rationellt läggspel där rationella planer föreläggs rationella politiker. Politik styrs av den samhällsanda som för tillfället råder. Som i inte oväsentlig utsträckning bestäms av känslor, rädslor, förhoppningar och fördomar. Och förstås, och inte minst, av betald och styrd påverkan. Politik handlar om makt och strävan efter makt. Trump och Bolsonaro styrdes inte i nämnvärd utsträckning av ekonomers nyttoberäkningar.

Två. Även om ekonomerna har rätt (vilket de inte har), det vill säga att marknadsekonomin med tillbörlig politikhjälp kan lösa situationen så hjälper inte detta eftersom tiden är knapp, mycket knapp. En radikal omställning måste till inom tio, högst tjugo år enligt all samlad klimatexpertis. Därefter ökar riskerna dramatiskt. Att utsläppshandel, klimatkompensationer, koldioxidskatter, koldioxidlagring ensamt skulle klara detta saknar belägg.

(Ordet ekonomi kommer från grekiskans oikonómos som betyder hushållning, det vill säga hushållning med livets nödtorft. Samhällets mål, det viktiga, diskuterades på torget, på agoran. Var diskuteras samhällets mål nu? Vad finns som är överordnat och viktigare än ekonomi och ekonomisk tillväxt? Mål och medel, har de bytt plats?)

När stora frågor avhandlas, kanske de största, måste förstås den STORA diskussionen inledas – den som vi är extremt ovana vid, den som handlar om hur vi lever våra liv på den här jorden, anständigt mot oss själva och naturen, den som handlar om hur ett annat samhälle skulle se ut och vad som måste förändras. Jo, man kan säga att detta är politik, och det gör man, och att det är där ansvaret bör förläggas, där diskussionen borde börja. Jo, naturligtvis kan man säga så, om man bortser från att politiken som regel går dit opinionen pekar. Och opinionen, vem är det?

Att säga att medvetenhet innebär ansvar är alltid provocerande. Att veta men inte vilja göra ställer till det i de inre processerna, man blir nervös. Det är lätt att känna ansvar när det gäller något nära, något som rör familj, vänner, bostadsområde. Men när det gäller något större, när det till och med gäller något så ofattbart stort som jorden vi lever på? Att då säga, att även då gäller ett individuellt ansvar är höggradigt provocerande. Vi vill fly, naturligtvis, glömma, tänka att på något obestämt sätt fixar det sig, vi vill säga som moderater och sverigedemokrater att ”det är mer effektivt om åtgärder sätts in någon annanstans”. Naturligtvis vill vi det.

Men kvarstår gör att medvetenhet innebär ett ansvar oavsett om faran är stor eller liten. Och kvarstår gör att även likgiltighet innebär ett ansvar – kanske kommer det inte att utkrävas nu, men det kommer att utkrävas. Ett av Sören Kirkegaards mest kända citat är detta: ”livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges”. Vilket betyder: vi kan inte lojt dra ut linjen från hur det var, vi måste själva bestämma, ta ansvar för hur det framgent skall levas.

Alltså. Mer än någonsin tidigare är kampen om opinionen avgörande, eftersom det utan en bred och kraftfull opinion händer ytterst lite. År 1963 skrev Rachel Carson den uppmärksammade boken Tyst Vår om den hotande miljöförstöringen. Hände något, blev något så mycket bättre? Det är sextio år sedan.

I klart minne har jag vad den förre L-ledaren Nyamko Sabuni sa om den slopade värnskatten: ”det viktigaste är att vi konsumerar”. Tydligare än så kan ekorrhjulet inte formuleras. (PS Tror inte att hon hade läst Kirkegaard.)

The post Det krävs en radikal omställning first appeared on Opulens.

KLIMATORO. “En Sifoundersökning som Naturskyddsföreningen lät genomföra inför valet visar att det finns ett mycket stort stöd för en tuffare klimat- och miljöpolitik bland väljarna. Det gäller även bland de väljare som uppger att de sympatiserar med L, M, KD eller SD.” Det skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och deras  generalsekreterare Karin Lexén.

Det finns ett mycket stort stöd för en tuffare klimat- och miljöpolitik bland väljare i alla läger. Men många väljare riskerar att bli besvikna av en regering ledd av Ulf Kristersson, då tre partier i det regeringsunderlaget har oroväckande låga klimat- och miljöambitioner.

Naturskyddsföreningen förväntar sig därför ett omtag och att kommande regering tar klimat- och naturkrisen på allvar, oavsett vilka partier som ingår i den. Det går inte att förhandla med klimatet och de planetära
gränserna.

De pågående regeringsförhandlingarna skapar oro hos många. Hur väl Sverige lyckas sänka utsläppen under kommande mandatperiod har avgörande betydelse för om vi kommer kunna leva upp till Parisavtalet, men Naturskyddsföreningens valgranskningar visar att tre partier i nuvarande regeringsunderlag har låga klimat- och miljöambitioner.

Av Naturskyddsföreningens 22 förslag för att möta klimat- och naturkrisen säger M ja till fem förslag, SD ett och KD inget. Sedan valet 2018 har M, KD och SD dessutom verkat för att försvaga miljöpolitiken på en rad områden, till exempel genom att motverka utfasningen av fossila subventioner. L utgör dock ett undantag. De driver en hårdare klimat- och miljöpolitisk agenda än sina samarbetspartier, men är samtidigt det minsta partiet. Även om Naturskyddsföreningen hoppas att L tar en hård fajt för miljön, finns det risk för att dessa frågor får stryka på foten i uppgörelserna.

En Sifoundersökning som Naturskyddsföreningen lät genomföra inför valet visar att det finns ett mycket stort stöd för en tuffare klimat- och miljöpolitik bland väljarna. Det gäller även bland de väljare som uppger att de sympatiserar med L, M, KD eller SD, där en överväldigande majoritet till exempel tycker att det är viktigt att regeringen för en politik som bevarar naturen och den biologiska mångfalden. Att bidrag,
stöd och skattelättnader inte ska ges till verksamhet som har stor påverkan på klimat och miljö anses också viktigt.

Det bör alla partier ha i åtanke, i synnerhet de som bildar regering. Framför allt M, KD och SD riskerar att göra många väljare besvikna, inklusive deras egna sympatisörer. Även näringslivet vill att Sverige ökar takten i omställningen.

Naturskyddsföreningen kräver att kommande regering tar väljarnas oro på allvar och inte sviker de – högst rimliga – förväntningar som finns på en politik som möter kriserna på allvar. Det går att förhandla om natur- och klimatpolitiken, men det går inte att förhandla med klimatet och de planetära gränserna.

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen

Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen

The post Nästa regering riskerar att göra väljarna besvikna med ökade utsläpp first appeared on Opulens.

KLIMATPOLITIK. Hela nio av tio väljare anser att det är viktigt att regeringen för en politik som bevarar naturen och den biologiska mångfalden. Men i årets valrörelse är det skralt med löften om att lösa naturkrisen. Nu måste fler politiker visa ledarskap om vi och kommande generationer ska kunna njuta av naturen, skriver representanter för Naturskyddsföreningen, Håll Sverige Rent, Svenska Turistföreningen och Friluftsfrämjandet.

”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna”. Så inleds Evert Taubes välkända visa, som så väl fångar vår kärlek till naturen och samtidigt beskriver ilskan och oron över hoten mot djur och natur. Texten skrevs i slutet av 60-talet, men är lika aktuell idag.  

Sju av tio väljare oroar sig för förlusten av biologisk mångfald, visar en ny Sifo-undersökning. En ännu större majoritet, nio av tio väljare, anser att det är viktigt att regeringen för en politik som bevarar naturen och den biologiska mångfalden.

Friska ekosystem med variationsrika skogar, ängar, våtmarker och orörda stränder utgör ett avgörande skydd mot klimatförändringens effekter i form av skyfall, översvämningar och oförutsägbar torka. Dessutom bekräftar forskningen att det gör oss gott att vara i naturen. Närheten till naturen ökar också insikten om hur beroende vi är av den.  En nära kontakt med naturen, bland annat genom friluftsliv, leder till att fler vill vara med och ta hand om den. Detta är ett skäl till att den unika svenska allemansrätten måste värnas. Den har i generationer säkerställt allmänhetens möjlighet att vistas i naturen.

Vi är djupt oroade över att ekosystemen försvagas och förstörs i snabb takt. Var tionde djur- och växtart i Sverige är idag hotad och torskbeståndet i Östersjön har redan kollapsat. Av de ängsmarker som fanns för hundra år sedan, som bin och andra pollinatörer är beroende av, finns bara en procent kvar idag. Våra stränder fylls av skräp – inte minst plast. Då har vi bara lyft några exempel på hur allvarlig situationen är. 

I årets valrörelse är det dock skralt med politiska löften om naturkrisen. Kunskapen finns, men för många politiker verkar kortsiktiga, lättsålda förslag gå före konkret, lösningsorienterad politik.

Vi uppmanar samtliga politiker att våga bortse från kortsiktiga lösningar och i stället ta långsiktiga beslut. Klimatkrisen och naturkrisen pågår med ökad styrka och allvar och vi förväntar oss att ni politiker tar dessa ödesfrågor på djupt allvar och drar upp konkret politik på vetenskaplig grund.

Alla de hundratusentals människor som engagerar sig i våra organisationer, liksom en överväldigande majoritet av väljarkåren, förväntar sig en modig politik som löser naturkrisen och räddar vår natur till framtida generationer.

Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Maria Ros-Hjelm, generalsekreterare Svenska Turistföreningen
Kristina Ljungros, generalsekreterare Friluftsfrämjandet
Johanna Ragnartz, vd Håll Sverige Rent

The post Nio av tio efterlyser politik som löser naturkrisen first appeared on Opulens.

KAMP. Idag för hundra år sedan, den 24 maj 1919, beslutades det om kvinnlig rösträtt och därmed infördes den moderna demokratin i Sverige. Det finns saker att minnas, hedra och glädjas då det förflutnas och nutidens aktivism löper samman, från Anna Whitlock till Greta Thunberg, skriver Erik Cardelús.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Idag, den 24 maj, firar vi minnet av att allmän och lika rösträtt infördes i vårt land. Något så grundläggande som att kvinnor skulle få rösta, blev då ett faktum. En självklarhet idag, men inte då. Långt ifrån.

För kampen var långdragen och svår. Många reaktionära och patriarkala krafter gjorde sitt yttersta för att hindra och bromsa kvinnornas kamp för rösträtt. Inte sällan med argumentet att kvinnor var sköra, oförnuftiga, fåfänga och känslodrivna. Att förnuftet tillhörde männen, som därför skulle få bestämma, utan inblandning av annan part.

Argumenten verkar idag både dammiga, befängda och upprörande, men att sådana argument lyckades blockera den idag självklara kvinnliga rösträtten så länge, tål att tänkas på.

För Sverige var som bekant sist i Norden med kvinnlig rösträtt. Finland, som låg under det ryska tsarväldet, var först och där fick kvinnorna rösträtt redan 1906, långt innan revolutionen svepte in. Näst på tur var Norge, där samma reform genomfördes 1913, en händelse som ägde rum i både Danmark och Island två år senare, 1915. Sedan, flera år senare, kom Sverige.

Redan i april 1912 hade det lagts fram ett lagförslag om kvinnlig rösträtt, men det förslaget röstades ner. Men kampen gick vidare, inte minst genom Landsföreningen för kvinnans rösträtt (LKPR), som bildats och kämpat på allt sedan 1903. Rörelsen frontades av idag så välkända kvinnor som Anna Whitlock, Else Kleen, Anna Lindhagen och Signe Bergman.

Utan kamp kommer vi sällan så speciellt långt, åtminstone inte om det finns starka krafter som bromsar. På Mynttorget, ett stenkast från den plats där den kvinnliga rösträtten röstades igenom en gång i tiden, hålls idag en klimatstrejk.

Det är Greta Thunberg och tusentals andra mestadels unga klimataktivister som samlas för att driva på för en mer offensiv och verkningsfull klimatpolitik.

Även här står vi inför en kamp som är självklar och som gynnar oss alla som bor på den här planeten. Trots detta finns det många som klagar och grymtar över klimataktivismen. Inte sällan riktas då udden mot Greta Thunberg, med osmakliga personangrepp eller invändningar om att hon är för ung och oförståndig, saknar expertkunskaper om klimatet och att hon måste gå tillbaka till skolan.

Då som nu finns det reaktionära och cyniskt egennyttiga krafter som spelar likartade kort. Att aktivisterna inte ska ta sig ton och gå tillbaka dit de hör hemma, till diskbänken eller till skolbänken.

Eller så pekar man på att det finns andra — så kallade experter, ofta äldre män — som vet bättre. Det är dem man ska lyssna till och lugna ner sig inför, trots att de så kallade experterna ofta sitter på rikliga privilegier och oredovisade intressen av att saker fortsätter att vara som de redan är. Exempelvis handlar det om att invanda och bekväma livsstilsmönster och maktordningar skulle behöva förändras om man menar allvar med klimatomställningen.

Men visst, låt oss skippa deppen och lyfta peppen. Det finns saker att minnas, hedra och glädjas över denna 24 maj, dagen då det förflutnas och nutidens aktivism löper samman. Från Anna Whitlock till Greta Thunberg löper en linje som uppmanar oss att vårda och värdesätta den demokrati vi har, men samtidigt inse att demokratin och samhället sällan blir bättre än vad vi gör den till och att politiken händer här och nu, mitt bland oss. På gator och torg, och vid valurnorna i det stundande EU-valet.

The post En dag då aktivism från förr löper samman med nutidens first appeared on Opulens.

SKOLSTREJK. ”Om folk visste vad klimatkrisen innebär så hade inte människor kommit hit och undrat vad jag gör.” Vladan Lausevic har träffat Greta Thunberg, en 15-åring med Aspergers som med sin skolstrejk för klimatet utanför riksdagshuset blivit en rikshjälte.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hur uppstod idén att skolstrejka för klimatet?

– Jag var med i en grupp för att mobilisera unga i klimatfrågan. Vi skulle komma på nya idéer till nästa projekt, om hur ungdomar borde börja skolstrejka och göra något på rasterna på skolgården. Jag nappade på ordet skolstrejk och utvecklade idén till att komma hit till Riksdagen. Jag fortsätter med strejken fram till valet.

Hur har responsen varit?
– För det mesta positivt. Vissa politiker, men inte många, har kommit fram och lyssnat på mig. Dagligen får jag stöd från människor.

Vilken är den viktigaste klimatlösningen enligt dig?
– Behandla krisen som en kris. Eftersom i en kris löser vi det mesta och kan göra något åt problemen. Det viktiga är att alla rapporterar för människor hur läget ser ut eftersom många inte vet hur allvarligt det är. Det kommer leda till att fler engagerar sig och sätter press på makthavarna. Det finns mycket som vi alla kan göra. Men först och främst behövs en budget för hur mycket vi ska släppa ut. En riktig klimatbudget som är mycket mer radikal än den som vi har idag.

Hur ser unga på klimatfrågans betydelse?
– Det vet jag inte. Men om folk visste vad klimatkrisen innebär så hade inte människor kommit hit och undrat vad jag gör. Varken globalt eller lokalt har det varit något riktigt krismöte. Mitt budskap till jämnåriga är: Engagera er och sätt press på de vuxna. Både fler barn och vuxna bör ta klimatet på större allvar.

Alla artiklar av Vladan Lausevic

The post Fyra frågor till klimatstrejkaren Greta Thunberg first appeared on Opulens.

SOMMARTORKAN. “Vi har kunskapen och tekniken, vi har pengarna, vi har arbetskraften – så vad väntar vi på?” Anika Agebjörn menar att subventionerade elcyklar och elbilar visar på en otroligt låg ambitionsnivån i klimatpolitiken.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Jag önskar jag vore klimatskeptiker.  Efter denna extremt heta och torra sommar, när bränder rasar och temperaturrekord slås, skulle det vara så otroligt skönt att kunna vifta bort alltihop med att detta är en tillfällighet, en ren engångsföreteelse. Att det här vädret inget har med de påstådda klimatförändringarna att göra och det inget finns som säger att det ska behöva bli så här kommande somrar.

Nu är jag tyvärr inte klimatskeptiker. Jag tillhör den stora majoritet av mänskligheten som fäster tilltro till vetenskapssamhället, som tror att forskare i regel vet vad de talar om. Undantag finns givetvis, men när de allra flesta forskare efter många års studier kommer fram till en allt mer underbyggd slutsats, då är det svårt att slå dövörat till.

Så jag tror tyvärr att denna sommar bara är början, och det ger mig en förfärlig ångest, som gör det svårt, ja omöjligt att njuta av värmen.

Men, ångesten kommer inte bara av klimatförändringarna i sig utan kanske ännu mer av vår uppenbara oförmåga att bemöta dem. De åtgärder som presenteras av våra politiska partier är helt otillräckliga. Att subventionera köp av elbilar och elcyklar när hela trafiksystemet behöver struktureras om är bara ett par exempel på den orimligt låga ambitionsnivån.

Vi behöver åtgärder av helt annan dignitet: Begränsa bilismen, storsatsa på järnvägen och på vindkraften, lägg ner inrikesflyget i södra Sverige. Sätt upp solceller på alla tak! Vi har kunskapen och tekniken, vi har pengarna, vi har arbetskraften – så vad väntar vi på?

Men visst vore det enklare att göra som klimatskeptikerna, stoppa huvudet i sanden, förneka forskningen och fortsätta njuta av sommarvärmen.

The post Jag önskar jag vore klimatskeptiker first appeared on Opulens.

SPÄNNANDE FRAMTID. Klimatriksdag i Sverige och FN:s stora klimatmöte i Polen är två kommande evenemang. Roger Bydler skriver om de viktigaste klimatpolitiska händelserna vi har att vänta under året.

Det gångna året har varit ett år fyllt av klimatrelaterade väderkatastrofer. Orkaner, översvämningar, torka och enorma skogsbränder har drabbat både människor och djur. Låt oss hoppas att 2018 blir ett år då vi på allvar tar beslut och genomför åtgärder för att vända på utvecklingen. Det är ett år då vi både i Sverige och internationellt har händelser som är viktiga för att påverka klimatförändringen.

I Sverige börjar det redan i februari då det av regeringen tillsatta klimatpolitiska rådet kommer med sin första rapport om hur målen i det av sju riksdagspartier överenskomna klimatpolitiska ramverket ska kunna nås. Ett av målen är att 2045 ska utsläppen inom landet vara nettonoll, dvs utsläppen av växthusgaser ska inte överstiga upptagen i skog, mark och vatten.

I maj går Klimatriksdagen av stapeln, där enskilda personers inlämnade motioner tas upp till röstning. Klimatriksdagen 2018 drivs i form av en partipolitiskt obunden organisation med stöd av stora delar av miljörörelsen, ett stort antal företag och enskilda. Syftet är att bidra till en bred folklig opinion för minskad klimatpåverkan och att klimat och hållbarhet ska bli viktiga perspektiv i valrörelsen. Även inför valet 2014 hölls en liknande Klimatriksdag i Norrköping. I år går den av stapeln i Stockholm. Fram till den 4-6 maj, då Klimatriksdagen hålls, kommer seminarier att hållas, artiklar att publiceras och utfrågningar av politiker att göras för att klimatutmaningen ska komma högt på agendan under valrörelsen.

Den 9 september kommer valen till riksdag, landsting/regioner och kommuner. De flesta partier uttrycker att klimatförändringen är vår tids ödesfråga. Vi får hoppas att frågan även får en framträdande roll i valrörelsen och att vi som väljare får tydliga besked vad de olika partierna avser att göra för att minska våra utsläpp av växthusgaser. Här har vi nu även målen i det klimatpolitiska ramverket att utgå ifrån, då vi ska värdera partiernas klimatpolitik.

Internationellt ser vi med stor spänning fram emot en specialrapport från FN:s klimatpanel IPCC om nu världen ska klara av att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader, vilket är ett av Parisavtalets målsättningar. Den kommer i september.

FN:s klimatmöte COP24 i Polen i december är dock det som kommer att dominera 2018 internationellt. Då ska länderna komma överens om åtaganden som krävs för att uppfylla målen i Parisavtalet, det vill säga att den globala medeltemperaturökningen ska hamna väl under 2 grader och ansträngningar ska göras för att hålla ökningen under 1,5 grader. De ”icke bindande åtaganden” som länderna gjorde inför Parismötet pekar mot en uppvärmning på mellan 3 och 4 grader, vilket skulle få mycket stora negativa konsekvenser. Förberedelserna inför COP24 har redan påbörjats och kommer att pågå under hela året.

2018 är alltså ett år med starkt fokus på klimatet och hur vi ska vända på utvecklingen mot en allt varmare och farligare värld. Vi som enskilda medborgare har en viktig roll. Hur vi engagerar oss, agerar som konsumenter och vilka politiker vi väljer, påverkar hur framgångsrika vi kommer att bli för att skapa en bra tillvaro för våra barn och kommande generationer.

The post Många viktiga händelser under klimatåret 2018 first appeared on Opulens.

KLIMATPOLITIK. “Det är ungefär lika mycket som de mest optimistiska beräkningarna av hur mycket flygskatten kommer kunna minska utsläppen.” Isobel Hadley-Kamptz är kritisk till planerna på en ny flygplats i Sälen där staten är den största finansiären och bidrar med en kvarts miljard kronor.

Sälenfjällen är Sveriges fjärde största turistdestination, med mer än två miljoner besökare per år. Nu hoppas man kunna öka det antalet genom en storsatsning på infrastruktur, närmare bestämt på den storslaget döpta Scandinavian Mountains Airport. På tisdag den 10 oktober kommer näringsminister Mikael Damberg ta första spadtaget på bygget av den nya flygplatsen, förhoppningsvis iförd en fin gul bygghjälm för fina fotomöjligheter.

Staten är nämligen största finansiär till bygget, med den kvarts miljard kronor som regeringen skjuter till. Huvudägarna till projektet bidrar med i sammanhanget blygsamma 130 miljoner.

Det var alliansregeringen som först avsatte 250 miljoner i statligt investeringsstöd till landningsbanan i Sälen, men den rödgröna regeringen går alltså vidare med projektet och ser till att pengarna verkligen sätts i arbete.

Det här vore kanske inte så märkligt om inte regeringen också så sent som i förra veckan lade ut planerna för hur man ska få igenom den nya flygskatten i en motsträvig riksdag. Rödgröna opinionsbildare och politiker lägger just nu stor energi på att förklara varför vi måste motverka det ökande flygandet för klimatets skull.

I kalkylen för flygplatsprojektet utgår ägarna från 110 000 resenärer om fem år, och 310 000 resenärer om 20 år. En del av dem kommer sannolikt vara personer som i dag åker bil till dalafjällen, låt oss räkna på att de kommer från Stockholm. Men förhoppningen är att kunna öka turismen, inte minst från Europa. Låt oss tänka att förhoppningarna slår in och hälften av flygturisterna i stället kommer från centraleuropa, låt oss räkna från Hamburg, en stad som ändå ligger ganska nära.

I såfall kommer den nya flygplatsen öka de årliga koldioxidutsläppen med 51 000 ton koldioxid om fem år och 165 000 ton om 20 år. Det är ungefär lika mycket som de mest optimistiska beräkningarna av hur mycket flygskatten kommer kunna minska utsläppen.

Vintervädret är ett av de områden där klimatförändringarna i Sverige hittills synts tydligast. Snömängderna minskar i fjällen år för år, och beräkningarna tyder på allt kortare snösäsong. Det påverkar djurlivet förstås, men också just fjällturismen. Vi som älskar fjällen vill ju i allmänhet ha de vita vidderna omkring oss, snarare än glesa snöfläckar i skogen och backar med klistrig konstsnö. Även ekonomiskt är det därför en märklig kalkyl att aktivt medverka till sina egna försämrade grundförutsättningar som man nu gör i Sälen. De inblandade företagen har rimligen enbart räknat kortsiktigt, men även då är det omöjligt att få ihop utan statens pengar.

”Trots att svenskarnas flygresor totalt står för lika stora utsläpp som alla bilresor så är flyget fortfarande helt obeskattat”, skriver Miljöpartiet till försvar för den nya flygskatten. De har helt rätt och det är ännu värre. Inte bara är flygbränsle skattebefriat, flyget är till och med direkt subventionerat av skattepengar genom framförallt stöd till olika flygplatser. Däribland alltså den kvarts miljard som regeringen nu satsar på flyget i Sälen.

Alla artiklar av Isobel Hadley-Kamptz

The post Regeringen tar och regeringen ger till flyget first appeared on Opulens.