Den svenska klimataktivitsten Greta Thunberg blev idag bortburen av norsk polis i centrala Oslo. Detta efter en demonstration mot vindkraftsanläggningar i samiska renbetesmarker. 

Den svenska klimataktivisten Greta Thunberg, 20, utrustad med samisk flagga, har anslutit till de demonstranter som under flera dagar blockerat entréer till politiska departementshus i protest mot att vindkraftsparkerna på Fosen inte rivs. Idag bars hon och de andra sittstrejkarna bort av norsk polis. Det är en i raden av demonstrationer som anordnats i Oslos regeringskvarter. Förra veckan flyttade aktivister in och övernattade i norska olje- energidepartementets foajé, rapporterar NRK. 

Demonstrationerna handlar om två vindkraftsparker på halvön Fosen, nära Trondheim, som kom på plats 2019 och 2020. De ingår i Europas största landbaserade vindkraftsanläggning. Även om många förordar förnybar el har platsen för anläggningen ifrågasatts då de försvårar för den samiska rennäringen. Renar, särskilt honorna, räds och undviker vindkraftverk. Demonstranterna kräver att vindkraftsparken rivs och att området återlämnas till samerna. 

– Vi har gjort bedömningen att läget är kritiskt nu. Det är inte så att folk vill komma hit och sitta utanför departementet, säger Greta Thunberg till NRK.

Till NRK säger hon vidare att det egentliga brottet är begånget av norska staten. När ärendet togs upp i Norges högsta domstol vann renägarna. Det menades att de mänskliga rättigheternas 27:e artikel inte uppfyllts, alltså att samerna hade förvägrats rätten till kulturellt utövande. Beslutet att tillåta bygget av vindkraftsparkerna var ogiltigt, enligt en enig högsta domstol. Samtidigt tog rätten inte ställning i frågan om vindkraftverken bör rivas, men fastslog att byggandet var olagligt.  Över ett år har gått sedan domstolen lämnade sitt svar men vindsnurrorna står fortfarande kvar. 

Det är inte första gången konflikten står mellan energiförsörjning och samers rättigheter. Frågan om Fosens vindkraftsparker har liknats vid 70-talets Alta-konflikt då samer motsatte sig byggandet av ett vattenkraftverk.

 

The post Här är vindkraftsparken Greta Thunberg demonstrerar mot first appeared on Opulens.

AKTION. En man utklädd till en äldre kvinna i rullstol verkar ha gjort sig skyldig till en något oklar attack på världens mest kända tavla – renässanskonstnären Leonardo da Vincis Mona Lisa, rapporterar Guardian.

Mannen ska ha “hoppat upp” ur rullstolen och försökt krascha skyddsglaset som omgärdar målningen, för att sedan smeta ut en gräddig kaka över det berömda motivet i någon form av klimataktion.

På sociala medier sprids bilder och filmer på tavlan, som inte verkar ha tagit skada av tilltaget, där en anställd på museet torkar av skyddsglaset.

Ett vittne som filmat det inträffade skriver, enligt Guardian, att mannen även slängde rosenblad omkring sig innan han blev tacklad av säkerhetsvakter.

TT Nyhetsbyrån

The post Mona Lisa tårtad av utklädd man i Louvren first appeared on Opulens.

Klimataktivister från Extinction Rebellion angreps av arga pendlare i London igår torsdag, rapporterar The Telegraph.

INIFRÅN RÖRELSEN. Hur bygger vi en mäktig klimatrörelse? Ja, i alla fall inte genom att förhindra folk att ta sig till jobbet med tunnelbanan. Samuel Jarrick, aktiv i Extinction Rebellion Sverige och talesperson för Klimataktion, är kritisk till gårdagens omtalade aktion i London och menar att kampen för omställningen till ett hållbart samhälle måste gå hand i hand med krav på social rättvisa. 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Klimatrörelsen har äntligen börjat formera sig på allvar och är nu en kraft att räkna med. Med tillväxt och ökat inflytande följer också ökat ansvar för vilken strategi vi väljer och för vilka mål vi riktar in oss mot. Aktivismen fyller två roller – den stör systemet och den berättar en ny berättelse om ett bättre samhälle. Den störningen och den berättelsen blir bara gångbar om det är systemet som är fienden och om folket får rollen som potentiella hjältar. För att uppnå det behöver vi samarbeta.

För den som följt rapporteringen om klimataktivismen har de senaste veckorna bjudit på dramatiska scener som pekat åt delvis olika håll och som inte är helt lätta att sammanfatta.

Först kraften i alla bilder och reportage från det globala upproret förra veckan, då stora delar av Europas största huvudstäders stadskärnor blockerades av tusentals fredliga aktivister. Mängder med bilder på leende rebeller i alla åldrar som bärs bort av oftast lika leende poliser, guldfiltar som skyddar ihopkurande vängrupper på broarna från väta och vind, påhittiga banderoller och lekfulla versioner av Extinction Rebellions  numera ikoniska XR-logga med timglaset och jorden, vajande i vinden, uppsluppna slagord och vackra sånger som ekar genom de bilbefriade gatorna, kärlek, solidaritet och envis kampvilja.

Sedan den plötsliga och hårda repressionen från några av storstädernas polisstyrkor. I Amsterdam, Sidney, Bryssel, Paris och New York skingrades och greps totalt ett hundratals aktivister. I Bryssel extra brutalt med hjälp av pepparspray och vattenkanoner. I London, staden där upproret började och vuxit mest, har totalt cirka 1 700 aktivister gripits före och under de senaste veckornas uppror och härom dagen beslagtog polisen funktionshindrade rebellers rullstolar. Kort därefter bestämde sig Londonpolisen utan förvarning för att förbjuda samtliga XR-demonstrationer i staden, något som både Amnesty International och Greta Thunberg snabbt kritiserade. Detta tycks snarare ha stärkt än försvagat XR Londons envishet och kampvilja.

Kanske kan polisens ökande hårdhet vara en förklaring till att en grupp XR-aktivister från bland annat Christian Climate Action bestämde sig för att genomföra den mycket omtalade och kontroversiella aktionen mot Londons tunnelbana igår – detta trots att en majoritet av rebellerna i UK i en intern enkät före aktionen svarat att de motsatte sig idén. Aktionen blev viral efter att en av aktivisterna klättrat upp på en tunnelbanevagn mitt i rusningstid för att hindra tåget att lämna Canning Town Station, blev hårdhänt nedsliten på perrongen av uppretade passagerare, som riktade sin frustration och ilska direkt mot honom.

Det finns inget försvar för denna typ av lynchbeteende och jag är övertygad om att aktivisterna agerade helt utifrån sin övertygelse om vad som kan skapa maximal fredlig störning. De behöver stöd mot det osakliga drev som just nu riktas mot dem. Samtidigt väcker händelsen en del relevanta frågor.

Canning Town Station ligger i ett av Londons mest utsatta områden och aktionen har fått mycket kritik både internt i XR och i övriga debatten. Enligt många stärker den bilden av Extinction Rebellion som ett privilegierat medelklassnätverk utan kontakt med eller empati för vanliga arbetare, som behöver komma i tid för att inte förlora jobbet. Extra symboliskt blev det troligen att aktivisten var vit och välutbildad medan den man som blev mest upprörd var mörkhyad och arbetarklass.

XR:s strategi bygger till stor del på Erica Chenoweths teorier om civilt motstånd.

Enligt en brittisk bedömare är aktioner som den på Canning Town station ett uttryck för att XR vill genomföra en revolution på egen hand och inte är intresserade av att söka stöd hos befolkningen i stort. Det är inte sant. XR:s tredje mål är tvärtom att fördjupa demokratin och ge den brådskande omställningen legitimitet genom det tredje kravet om att staten måste upprätta medborgarråd som ett nödvändigt komplement till det nuvarande parlamentariska systemet. Ett statistiskt urval av befolkningen ska ges möjlighet att sätta sig in i klimat- och miljöfrågorna på djupet och utifrån denna kunskap och sina skiftande livserfarenheter och politiska utgångspunkter formulera hur den faktiska politiken ska utformas.

Dilemmat är att för att folk alls ska intressera sig för att ingå i ett sådant råd behöver de känna sig inkluderade och önskade. Och för att ett sådant råd ska bli verklighet behöver långt fler rebeller och ur långt vidare kretsar än nu ansluta sig till upproret, så att den kritiska massan kan uppnås för att XR ska ha en chans att få igenom sina krav.

XR:s strategi bygger till stor del på Erica Chenoweths teorier om civilt motstånd. Enligt Chenoweths studier har framgångsrika kamper under det senaste århundradet vunnits genom massiv och fredlig civil olydnad. Historien visar enligt henne att om minst 3,5 procent av befolkningen är beredda att envist och gemensamt bryta mot lagen kommer staten att tvingas anpassa sig till denna opinion och rörelsen kommer att vinna.

Det är en anslående och lockande teori och som alla liknande mirakel-teorier om samhällsförändring är verkligheten troligen mer komplex än så. Bland annat har 3,5-procentsregeln aldrig tillämpats i västerländska, industrialiserade demokratier som vår. Dessutom säger inte regeln i sig något om vilken typ av civilolydnads-aktioner som krävs och inte heller vilka kompletterande metoder som kan ge aktionerna sitt sociala och narrativa sammanhang. Risken finns att ju mer desperat och till synes olösligt det planetära läget framstår, desto mer benägna är vi att gripa tag om lösningar som stakar ut “den enda vägen”. Det skulle också gå att beskriva den nuvarande strategin som att lägga alla äpplen i en korg.

Hittills har strategin varit framgångsrik. XR är vid sidan av Fridays For Futures skolstrejker en av de snabbast växande sociala rörelserna i modern tid. De tre kortfattade och tydliga kraven “Tala klarspråk, agera nu och fördjupa demokratin” samt ideologisk öppenhet och det ständiga arbetet med en regenerativ kultur har gjort rörelsen brokig, attraktiv och kreativ. Inom XR betonas också ständigt vikten av inkludering, intersektionalitet och medvetandegörande av synliga och osynliga maktstrukturer.

Allt detta är viktigt om strategin ska lyckas. Men risken är samtidigt att föreställningen om att XR och ingen annan har hittat receptet för radikal, rättvis och sant demokratisk samhällsförändring paradoxalt nog kan göra rörelsen sluten och ängslig i förhållande till omvärlden i en tid när samarbete och alliansbyggen troligen är helt avgörande.

Enligt Gabriel Carlyle på bloggen Peace News missar XR:s grundare Roger Hallam en viktig förändringsväg när han hamnar i sin slutsats om den tredje vägen – massiv, fredlig civil olydnad, bortom klassiskt, “artigt”, kampanjande och våldsamma revolter. Den fjärde vägen som Hallam räknar bort är enligt Carlyle “att bygga starka rörelser som bygger på kampanjer”. Kampanjerna behöver vara många och inrikta sig på mål som är möjliga att uppnå i det relativt korta perspektivet. Och det som är så lysande med kampanjerna är att många av dem redan finns. XR behöver inte uppfinna hjulet på nytt utan knyta an till det myller av initiativ som civilsamhället redan driver. XR har chansen att medverka till att bygga en verklig rörelse av rörelser.

Något som XR avsiktligt undvikit är att formulera konkreta politiska krav. Tanken är att dessa ska formuleras först av de kommande medborgarråden. Kanske är detta en klok strategi för att skapa bredd och legitimitet. Men om varken XR eller FFF, de snabbast växande rörelserna för klimat och miljö, tar sig an den faktiska politiken, skapas ett vakuum i debatten. Här behöver XR uppmuntra och stötta systerorganisationer som Klimataktion, Fossilgasfällan, Flyglarm Arlanda, Jordens vänner, Skydda skogen, Fältbiologerna med flera, vilka redan är aktiva i att granska den förda politiken och presentera konstruktiva och radikala politiska förslag.

Den senaste händelsen i London visar på riskerna med en rörelse som ser sig som allena saliggörande. Om alliansbyggande och en rörelse bestående av flera rörelser istället vore i fokus, skulle idén om att störa vanliga pendlare i en förort troligen aldrig ha uppstått. Det är ju precis de människor som drabbades av tågförseningarna i förrgår som klimatrörelsen behöver liera sig med för att bli verkligt mäktig.

Idag finns en föreställning om att det är medelklassen som på något sätt har mest att vinna på en omställning. På sikt har såklart alla att vinna på att överleva. Men omställningen kommer att bli minst krävande för låginkomsttagare, eftersom de redan släpper ut minst. Mest krävande kommer den att bli för höginkomsttagare som byggt upp hela sitt liv runt en helt ohållbar konsumtionsnivå. Och det är också låginkomsttagare och arbetslösa som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarnas effekter, eftersom det är de som har minst möjlighet att skydda sig. Det är också de resurssvaga som har störst anledning att utmana och ställa sig i vägen för det nuvarande ojämlika och konkurrensinriktade tillväxtsamhället, som ständigt lämnar de mest resurssvaga åt sidan.

Ingen vinner på sikt på en global katastrof men många är idag livrädda att förlora makt på andra spelares bekostnad.

Klimatfrågan handlar i grund och botten om makt. Ska historiens mest akuta samhällsproblem – den pågående planetära ekosystemkollapsen – ha skuggan av en chans att begränsas, behöver hela samhället involveras. Och då behöver rörelsen av rörelser också bli en kamp av kamper – för social upprustning, jämlikhet, trygghet, gemenskap, mänskliga och medborgerliga rättigheter, geografisk utjämning, acceptabel arbetsmiljö och fackliga rättigheter samt förstås omfattande grön omställning.

Här har XR en unik potential, eftersom många andra rörelser redan sneglar mot de mediala och politiska framgångarna som uppnåtts på kort tid. Detta är något att förvalta. Låt oss bygga en rörelse av rörelser, där vi på allvar lyssnar in våra systrar och bröder i och utanför klimatrörelsen och stöttar deras befintliga kamper och kampanjer samt ingår strategiska allianser med dem, för enstaka aktioner eller för längre kampanjer.

Det nuvarande politiska systemet är oförmöget att på sikt lösa de gigantiska problem som mänskligheten och livet på jorden står inför. Det är dock ingen enskild aktör som avsiktligt satt oss i klistret. Systemet är summan av en mängd beslut som tagits av mer eller mindre mäktiga aktörer, främst i den rika världen. Ingen vinner på sikt på en global katastrof men många är idag livrädda att förlora makt på andra spelares bekostnad. Därför kommer aktörer som kortsiktigt gynnats i systemet att spjärna emot. Och de har än så länge mycket makt och mycket pengar. Det är dessa intressen vi gemensamt behöver utmana. Med kärlek och envishet.

Tillsammans – och bara tillsammans – kan vi bli starkare än de är.

The post En klimatrörelse för de många first appeared on Opulens.

KLIMATET. Sveriges klimatpolitik är visserligen mer ambitiös än många jämförbara länders. Men katastrofal för mänskligheten och livet på jorden. Greta och skolstrejkarna kräver att de storslagna ambitionerna motsvaras av handling från vuxenvärlden. Det är nu upp till den svenska regeringen att handla, skriver Klimataktions talespersoner Pia Björstrand och Samuel Jarrick.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Greta Thunbergs mycket laddade utmaning till världens ledare vid FN-mötet i måndags har fått en hel värld att haja till.

Donald Trumps hånfulla respons på Twitter får honom och hela hans fossilfinansierade administration att för alltid förpassas till historiens skräckkabinett.

I ljuset av detta haveri framstod Stefan Löfven med sitt lågmälda tal strax efter Greta som den “vuxne i rummet”. Han sade att alla samhällssektorer måste vara med i omställningen, att arbetet måste inledas nu samt att Sverige kommer att fördubbla sitt stöd till gröna klimatfonden.

Verkligheten ger Löfven rätt i att läget är akut och att åtgärder krävs omedelbart. Den akuta krisen för både klimatet och den biologiska mångfalden blir allt tydligare.

Igår kom ännu en rapport från FN:s klimatpanel som slår fast att klimateffekterna vad gäller frekvensen av extrema marina värmeböljor och havsnivåhöjningar överträffar tidigare beräkningar. Dessutom smälter och tinar nu permafrost och torvmossar över hela den arktiska regionen, vilket riskerar att frigöra mycket stora mängder bundet kol i form av det i närtid cirka 80 gånger mer potenta metanet.

Löfven kan även luta sig mot den snabbt växande klimatrörelsen och den svenska klimatlagen. Men glappen mellan målen och vad som krävs, samt mellan målen och den faktiska politiken är ännu gigantiska.

I klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket anges att Sverige ska ha netto nollutsläpp 2045 för utsläpp orsakade inom landet. Samtidigt säger sig regeringen vilja hålla jordens medeltemperatur under 1,5 grader.

Dessa bägge mål har dessvärre ingen realistisk koppling till varandra. För att Sverige ska ge sitt rättvisa bidrag till en global politik som ens ger en rimlig chans att hålla jordens medeltemperatur under 1,5 grader och därmed undvika skenande klimatförändringar behöver utsläppen fasas ut i en takt av ca 10-15 procent per år. Regeringen behöver alltså kraftigt skärpa själva målen.

Men mål i sig räddar förstås inte planeten. För att genomföra en omställning i linje med vetenskapen behöver frågan prioriteras före i princip allt annat. Regeringen behöver utlysa klimatnödläge och i samarbete med forskare och medborgare omedelbart inleda en transformation av hela ekonomin.

Fossildriven massbilism och sjöfart och behöver fasas ut och ersättas med stora investeringar i tåg- buss- och cykelkommunikationer. Idag finns inga hållbara alternativ för flygbränsle, varför flyget åtminstone temporärt i princip helt behöver överges som transportlösning.

Energisystemet behöver omedelbart reformeras så att förnybar elproduktion premieras och fossildriven el- och värmeproduktion fasas ut. Dessutom behöver stora åtgärder vidtas för att minska den totala energianvändningen.

All industri behöver åter omfattas av en ökande koldioxidskatt och sektorer som inte förmår övergå till fossilfri produktion kommer att behöva lägga ner verksamheten.

Eftersom ungefär hälften av Sveriges klimatpåverkan beror på konsumtion av varor som producerats utomlands behöver staten även införa styrmedel för att reducera den totala konsumtion, genom skattereformer och minskade konsumtionskrediter. Dessutom behövs olika former av riktad beskattning, ransonering eller förbud för varor med extra stor klimatpåverkan, som rött kött, elektronik eller kläder.

Markanvändningen behöver reformeras i grunden. Det storskaliga jord- och skogsbruket är till största delen helt ohållbart. Hyggesbruk, monokultur, användning av konstgödsel och bekämpningsmedel samt förstörelsen av viktiga värdetrakter behöver upphöra och ersättas av ökat skydd för biologisk mångfald samt satsningar på småskaligt, ekologiskt brukande av marken samt stöd till växtbaserad matproduktion på bekostnad av animalisk.

Finanssektorn behöver reformeras så att inte våra pensionspengar investeras i fossilbolag och aktiebolagslagen skrivas om för att inte företagens vinstkrav ska stå i vägen för omställningen.

En “grön ny giv” behöver introduceras, med ett helhetsgrepp på hur arbetslivet kan reformeras och gröna jobb skapas på ett rättvist och socialt hållbart sätt.

I Greta Thunbergs redan historiska tal inför FN:s generalförsamling sade hon bland annat att “Vi befinner oss mitt i en klimatkatastrof, och allt de kan prata om är pengar och sagor om evig ekonomisk tillväxt”.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

I Stefan Löfvens tal avslöjade han att han ännu inte är mogen uppgiften, när han betonade “att klimatomställningen går att förena med växande ekonomier och konkurrenskraft”. Här ligger troligen en av orsakerna till politikernas oförmåga att agera i proportion till krisen: De är inte beredda att överge “tillväxtsagan”.

Men ska världens hittills största kris avvärjas går det inte att äta kakan och ha den kvar. Då behöver samhället anpassa sig till naturens gränser – oavsett vad det kostar.

Klimataktion uppmanar därför Stefan Löfven och Sveriges regering följa Greta Thunbergs uppmaning och lyssna på vetenskapen och agera i linje med den.

The post Klimatet behöver mogna politiker first appeared on Opulens.

KLIMATSTREJK. På fredag, två dagar innan EU-valet, hålls Global Climate Strike for Future runt om i världen. Det är också den allra första fackligt varslade strejken för klimatet i Sverige, utfärdade av lokalorganisationer inom fackföreningen SAC – Syndikalisterna. Peter Forsberg, lärare i naturkunskap, är en av de som kommer strejka.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Att gå i strejk är inget som en gör lättvindigt utan är ett sätt att markera allvaret i det krisläge som mänskligheten befinner sig i. Bara i de senaste dagarnas nyheter har den som följer internationella medier kunnat se åtskilliga exempel vad som händer. I bland annat USA, Ryssland, Indien och Mexiko rasar skogsbränder trots att vi bara är i början av sommarsäsongen. I Mexico City har både skolor och andra institutioner hållit stängt när brandröken förenat sig med de redan i vanliga fall alltför höga luftföroreningarna. Och här i Sverige varnades det för första gången någonsin för att elda på valborg.

Jordbruket påverkas förstås av hetta och torka, exempelvis är 30 procent av årets majsskörd i USA hotad. Flera krig, konflikter och flyktingkriser påverkas också direkt eller indirekt av torka och vattenbrist, och nyligen rapporterades till exempel om flyktingkris i Bangladesh, något som inte är särskilt känt hos oss eftersom flyktingarna inte kommer ända hit.

Samtidigt fortsätter den obönhörliga utvecklingen. Antarktis smälter allt fortare och nu är en fjärdedel av Västantarktis instabil. CO2-halten i atmosfären har överskridit 415 ppm, vilket är det högsta på tre miljoner år. Vi borde ligga på 350 ppm för att vara säkra för skenande kedjeeffekter. Förindustriell nivå var ca 280 ppm. Även halten av metan ökar.

Inte undra på att klimatnödläge är utlyst av Storbritannien, Irland, Katalonien och ett växande antal regioner och städer runtom i världen. Flera medborgarförslag om detta är också inlämnade i svenska kommuner. Och det här händer alltså nu, 2019, inte 2050 eller 2100. Det är nyhetsrapporter, inte prognoser. Å andra sidan blir även prognoserna allt värre: För några veckor sen rapporterades att en miljon arter av djur och växter är utrotningshotade och alldeles nyligen kom en forskarrapport som pekar på att havsnivåhöjningen ser ut att bli 2 meter år 2100, det vill säga dubbelt så mycket som tidigare prognos från IPCC.

Och det händer alltså nu, vid 1,0 grader genomsnittlig uppvärmning, så det kommer oundvikligen att bli värre när vi närmar oss 1,5 grader och mer.

Vad det handlar om nu, allt vi gör och inte gör, alla de kommande årens politiska beslut, såväl som beslut av enskilda individer, organisationer och företag — är hur mycket värre det kommer att bli: hanterbart eller förödande.

Deprimerande, ja absolut, men det finns också källor till styrka, inspiration och hopp!

Fredagen den 17 maj hann jag vara med ett tag med Fridays for Future på Mynttorget i Stockholm, före och efter jobbet. Det är ingen vanlig manifestation där folk står stilla och lyssnar på några talare, här är det ett sjudande myller av aktivitet — kontakter knyts, aktiviteter planeras, det skrivs, fotograferas, filmas och intervjuas. Någon kommer med en bok om hållbart skogsbruk som han har skrivit och skänker till ungdomarna. En grupp barn har dansuppvisning. En grupp fredsaktivister från Sydafrika är mycket intresserade av klimatets inverkan på konflikter. Någon med polska rötter diskuterar hur fredagsprotesterna i det konservativa Polen ska kunna bli fler och större där. Någon har med fika som alla får ta av. Det delas ut flygblad och affischer inför den stora demonstrationen om en vecka och så vidare, och så har det varit varje gång jag har haft möjlighet att vara där.

Andra som imponerar och inspirerar, som jag har haft förmånen att ha att göra med på sistone är Extinction Rebellion, Fältbiologerna, Klimataktion, Klimatriksdagen, Jordens Vänner och inte minst Vänsterpartiet nu i EU-valtider, alla med sina olika inriktningar och arbetssätt, och som alla gör ett oerhört viktigt arbete.

Kom med du också! Du behövs och du behöver en värld att leva i!

The post Strejka för en värld att leva i first appeared on Opulens.