PANDEMIN. Kina Nilsson skriver smärtsamma men ändå hoppingivande dikter i en svår tid.

Kina Nilsson är uppvuxen på norra Själland och utanför Oslo men bor sedan många år i Stockholm där hon arbetar som infektionsläkare. Nu har hon dessutom skrivit två böcker, utgivna på Ekström & Garay förlag. Tidigare i år med debutromanen Så som Frida Kahlo dansar och i höst kom diktsviten Och när hon får andnöd av sorg måste jag blunda som handlar om sjukvårdsarbetet under covid-19-pandemins första intensiva månader. Dikterna är illustrerade med svartvita fotografier av Peje Åstrand, internmedicinare och överläkare inom akutsjukvård. 

Det är en smärtsam läsning om det allra svåraste. Men dikterna inger också hopp eftersom medmänskligheten lyser så starkt mellan raderna. “Min ventil blev att skriva om allt det som funnits bortom siffrorna och kurvorna, riktlinjerna och rubrikerna. Målet var en dikt om dagen, som distraktion, som tröst, som inristade streck på en fängelsevägg” skriver Nilsson i sitt förord. 

Vi har nu den stora äran att få presentera några av dikterna. 

CAROLINA THELIN

och när hon får andnöd av sorg måste jag blunda

Kostymerna har bestämt
hur många sängar som ska finnas
men när bara en är ledig
är det jag som måste välja
vem som får
och vem som inte —
Kostymerna tittar bort
då, när jag bestämmer
vem som inte —

*

De tar farväl av sin älskade 
genom fönsterrutan 
täckjackorna skakar  
när de gråter i kylan 
Sorgen lämnar kvar  
handavtryck på glaset 
Även några små 
i midjehöjd 

*

Kvinnan frågar  
om hennes man ska dö nu 
jag svarar med ord som är bekanta 
för mig men inte för henne 
och mitt i en mening  
är jag plötsligt vilse 
minns inte vad jag sagt 
och inte vad jag ska säga 
kan bara tänka på hennes tårar 
som rinner i rynkorna 
likt rännilar på en grusväg  
om våren 

*

Mattan rycks undan 
och hjälplösa kroppar 
finner sig som plockepinn 
på det kala golvet 
Idogt söker de 
att hjälpa varandra upp 
bringa ordning 
bäst de kan 
Röd, grön, gul, blå, randig 
vilken som stöttar vilken 
vet man först när en plockas bort 
Det är hjärtevärmande att se 
hur ni samarbetar 
säger hon 
som drog undan mattan

*

Hon har vårdats 
i trettiofyra dagar 
med slangar och apparater 
Nu ska hon träffa familjen 
för första gången 
sen återfödelsen 
Hon är pirrig 
som en skolflicka 
inför vårbal 
Och när småknoddarna kommer 
blir det översvämning

*

Framtidens barn 
ska förundras av foton 
på figurer i fladdriga
regnrockar och visir 
som slöjdats 
av OH-blad och 3D-plast 
och över näsa och mun 
kinesiska kaffefilter 
Likt dåtidens pestdoktorer 
i kåpor och näbbmasker 
famlar vi 
i dunkel

The post Det allra svåraste first appeared on Opulens.