LYRIK. ”Trots det avancerade bildspråket framstår Kerro Holmbergs dikter som konsekventa och klara. Dikterna är korta och mycket koncentrerade.” Det skriver Thomas Almqvist som läst hennes aktuella diktsamling.

Tänka ugglans bo av Kerro Holmberg
Pequod Press

Jag läste Kerro Holmbergs förra diktsamling, ”Öronen i jorden”, som jag tyckte mycket om. Nu kommer uppföljaren till den och den är hennes nionde i ordningen. Holmberg föddes 1959 och verkar som både poet och konstnär. Jag antar att det är hon som gjort det mycket snygga omslaget till boken, även om det inte står angivet någonstans. Det påminner förresten en hel del om omslaget till ”Öronen i jorden”. Även den här gången har hon skrivit en samling existentiella dikter, som berättar om hur det är att vara människa idag.

Kerro Holmberg visar upp en enastående självmedvetenhet i sin egen rätt med dikter som alltid är väl förankrade i verkligheten, då hon förflyttar sig mellan dåtiden, nutiden och framtiden och ondgör sig över tidens gång, vilket fyller henne med ett stort vemod. Hon känner en stor samklang med naturen, både i egenskap av poet och som bildkonstnär.

Naturen har alltid spelat en stor roll i hennes författarskap och gör det fortfarande. Här tillsammans med hennes mjuka men kluriga bildspråk.

”/…/ Min tröst har varit att tänka ugglans bo

nu står jag här med två exemplar

av samma nyckel

fast låset husen adressen saknas

På knä stöta pannan mot golvet marken

den mest naturliga gesten i världen

tillvarons blomma”

Här finns också ett visst mått av socialt och politiskt patos, som dock sällan fördjupas.

”Varför gjorde vi ingenting?

Varför fortsatte det?”

Ljuset och hoppet om ett gott liv verkar gå segrande ur striden, trots allt.

”Och vår historia kunde fortsätta

Det var helt tyst då när båten drogs

Som om sommaren var fortsättningen

Som om livet vore evigt våra liv”

Här finns fortfarande en stor friskhet i det personliga uttrycket, där språket är naket och direkt. Hon fortsätter i alla fall att fundera på livet, människan och språket, även om inte den här diktsamlingen fängslade mig lika mycet som den förra. Trots det avancerade bildspråket framstår Kerro Holmbergs dikter som konsekventa och klara. Dikterna är korta och mycket koncentrerade.

The post Kerro Holmberg skriver avancerade och koncisa dikter first appeared on Opulens.

LYRIK. Öronen i jorden är Kerro Holmbergs åttonde diktsamling. “Det är imponerande, men för mig är hon en ny och mycket trevlig bekantskap”, skriver Thomas Almqvist.

Öronen i jorden av Kerro Holmberg
Pequod Press

Kerro Holmberg, född 1959, bor i Stockholm, där hon verkar både som poet och bildkonstnär. Hon debuterade som poet 2002 med diktsamlingen Där jag är där du är.

Till skillnad från hennes målningar är hennes dikter något som hon lyssnar av, något i tankarna som plötsligt trampar igenom den morgontunna isen. För henne är dikten en rytm, en snubbling som slår an mot ett minne, en hetta, en saknad. Hon kommer gärna på sina dikter medan hon ägnar sig åt annat.

I hennes konst handlar det om det visuella, men det visuella är också viktigt i hennes dikter. Här är också ljuden och hörseln av betydelse, vilket inte minst märks i diktsamlingens titel, ”Öronen i jorden”. Tidens gång är ett viktigt motiv för henne och hon rör sig i dåtid, samtid och framtid.

Månaderna, veckorna, dygnen
att knappt tordas titta
Hela tiden vika in i glömskans kuvert
fröna från i fjol
Dokumenterandet av det som för-går
som jag för-sår
Tomhet och tystnad pressas likt en natt

Minne, lycka och skräck förbinds med sjöar, innanhav och öar. Här finns en insikt om alla förluster, de redan upplevda och de kommande, som stiger som ett vatten. Dikten ropar efter en planka att klamra sig fast vid, efter fönsterluckorna som kan släppa in det gröna ljuset.

Många av dikterna är av existentiell natur, där hon skriver om vad det innebär att vara människa. Dikterna förhåller sig till vardagen och utstrålar en stark självmedvetenhet i sin egen rätt och är nästan alltid ordentligt förankrade i ett verklighetens landskap.

Här finns både vemod och skönhet och en del av dikterna är till och med sagolikt vackra. Jag tycker också om friskheten i det personliga uttrycket, där språket är nästan alltid naket och direkt. På ett ganska lågmält sätt funderar hon över livet och människan.

Även om Holmberg är en underfundig poet finns här inga konstigheter i bildspråket, som hela tiden känns kristallklart, vilket ger en ytterst genomskinlig poesi. När hon är som bäst skriver hon mycket kortfattat och koncentrerat och behöver inte många ord för att måla upp ett scenario med meningsfullt innehåll.

Det kommer förbi svarta vingar,
stora sotflagor under ögonlocken på natten
Mörkare än det släckta rummet,
mörkare än kroppen under skinnet
Jag hinner aldrig fråga

Öronen i jorden är Kerro Holmbergs åttonde diktsamling. Det är imponerande, men för mig är hon en ny och mycket trevlig bekantskap.

The post Dikter med både vemod och skönhet first appeared on Opulens.