BOK I FOKUS. Tre korta, aktuella litteraturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet. 

1. PROSA

Maria H:s synapser av Hanna Krall
Recension av Anna Remmets
Ersatz förlag

Hanna Krall föddes i 1935 i Warszawa. Hennes föräldrar och släktingar mördades under Förintelsen medan hon själv klarade sig med hjälp av polacker som gömde henne. I ett alltmer högerextremt Polen som gör sitt bästa för att gömma undan sin smutsiga historiska byk är hon med sina 86 år en av de sista som var med på den tid och plats hon ständigt återkommer till i sin litterära gärning. Förlaget Ersatz fortsätter nu med Maria H:s synapser sin utgivning på hittills fem böcker av Krall.

Utifrån traumatiska händelser som hållpunkter spinner Krall en i övrigt lågmäld berättelse om en ganska stillastående tillvaro så att säga efter katastroferna. Och nog finns det ändå något episkt över historien om två kvinnor som inuti sig bär på minnen av en värld som hyste så många fler, varav många mördades. På de få sidorna tecknar ju Hanna Krall inget mindre än det sena 1900-talets och tidiga 2000-talets historia.

2. LYRIK

A – Andra tankar av Katarina Frostenson
Recension av Bo Bjelvehammar
Polaris

Katarina Frostenson har ett betydande antal diktsamlingar bakom sig, dessutom essäböcker och dramatik. Efter prosaverken K och F, återvänder hon nu till poesin med diktsamlingen A – Andra tankar. De två senaste prosaböckerna är försvarsinlagor, till förmån för Jean-Claude Arnault, kulturprofilen. Det är en historieskrivning, kryddad med känslor som chocktillstånd, sorg och ilska. Nu finns det en föraning om andra tankar. Så blir det väl inte, mer än högst tillfälligt och undantagsvis. I huvudsak består tillståndet av krig och ilska. Det finns inga nya åkrar, som odlas upp, de gamla brända stubbåkrarna omgärdar orden.

Det finns dock dikter som utgör undantag, då Frostenson återvänder till sin beprövade sparsmakade stil, med en viss gåtfullhet och med en rikedom av semantiska skutt och lekar. Då känns dikten fri, och utgör en uppvisning i diktandets intensitet och stillhet.

3. ESSÄISTIK

Theological Territories – A David Bentley Hart Digest av David Bentley Hart
Recension av Niklas Anderberg
Notre Dame Press

David Bentley Hart är något så ovanligt som en ortodox fritänkare. Han var tidigare anglikansk men är numera anhängare av östortodox teologi. Han har studerat filosofi och är även medlem av Democratic Socialists of America. Hand i hand med hans progressiva disposition går en kompromisslös fundamentalism. I hans radikala kristna budskap finns det inte plats för något velande. Även om oddsen är emot oss måste vi kristna tro på alltings godhet, säger han. Annars skulle hela budskapet och halva Bibeln bara vara fabulöst nonsens.

Detta är ingen halleluja-teologi utan snarare en världsuppfattning präglad av dostojevskijanskt mörker, ondska och tristess. Livet är kort och mestadels en tråkig affär, så varför göra en dygd av att vara artig och tillmötesgående? Hans temperament driver honom att kapsejsa med bredsidan flammande av kanoner och han kan på ett par sidor avfärda stora sjok av västvärldens filosofiska tradition. Allt som allt är Theological Territories en essäsamling som tvingar läsaren att sitta upprätt i stolen.

The post Boktips: Från lågmäld berättare till ortodox fritänkare first appeared on Opulens.

LYRIK, Bo Bjelvehammar har läst A – Andra tankar av Katarina Frostenson. Han finner att poeten är snärjd av minnen och orättvisor men ändå stundtals förmår återvända till sin beprövade stil där dikten känns fri.

A – Andra tankar
Av Katarina Frostenson
Polaris

Katarina Frostenson har ett betydande antal diktsamlingar bakom sig, dessutom essäböcker och dramatik.

Efter prosaverken K och F, återvänder hon nu till poesin med diktsamlingen A – Andra tankar. Från 1992 till 2019 var hon ledamot av Svenska Akademien och satt på stol 18, där hon efterträdde Artur Lundkvist.

De två senaste prosaböckerna är försvarsinlagor, till förmån för Jean-Claude Arnault, kulturprofilen. Det är en historieskrivning, kryddad med känslor som chocktillstånd, sorg och ilska. Mot denna bildsvit står ett betydande antal vittnesmål och en våldtäktsdom.

Nu finns det en föraning om andra tankar, att det ska ske ett brott, som när svanarna med sina vingar klyver en tidig vårvinteris. Så blir det väl inte, mer än högst tillfälligt och undantagsvis. I huvudsak består tillståndet av krig och ilska. Det finns inga nya åkrar, som odlas upp, de gamla brända stubbåkrarna omgärdar orden.

Katarina Frostenson tycks inte ha kommit på andra tankar. Hon framstår som snärjd av minnen, angrepp, förödmjukelser och orättvisor, begångna mot henne och hennes man. Möjligen är känslorna klädda i annan dräkt, kanske har vassa kanter slipats av, blivit delar och infogade i andra kontexter och kanske har det skett smärre metamorfoser. Men i huvudsak består ilskan och bitterheten.

Det går att tala om ett tidlöst tillstånd, det går också att hoppas på vårens nya unga gräs.

Det finns dikter, som utgör undantag, då Frostenson återvänder till sin beprövade sparsmakade stil, med en viss gåtfullhet och med en rikedom av semantiska skutt och lekar. Då känns dikten fri, liksom när hon närmar sig författarkollegor som Erik Beckman och Kristina Lugn, till den senare skriver hon:

”Det är så kallt
 
Jag gav dig en sjal
en blå
en varm
 
Var har du den
var har du dig?
Det har jag glömt
 
Du gav mig rader som är oförglömliga”

Se där, en uppvisning i diktandets intensitet och stillhet!

The post Snärjd av minnen men på väg mot en lyrisk frihet first appeared on Opulens.

VÄNSKAP. När Katarina Frostenson återvänder till lyriken handlar en av dikterna om Kristina Lugn. I dikten “Världen av i går” skriver Frostenson om vänskapen mellan de båda som prövas hårt under Svenska Akademiens djupa kris.

Dikten utgår från “den stora runda kaffekoppen”, en gåva från Lugn till Frostenson som också refererar till Lugn-typiska titlar som “Titta en älg!” och “Hej då, ha det så bra!”. I texten berör Frostenson känslan av svek och sorg men också kärlek.

“A. Andra tankar” heter Frostensons färska diktsamling, hennes första sedan den kritikerrosade “Sju grenar” (2018) som kom mitt under Akademiens stora kris.

Därefter gav hon ut prosa och enligt förlagets beskrivning tar den nya diktsamlingen vid där hennes två prosaböcker “K – berättelsen” och “F – en färd” slutade.

Katarina Frostenson själv ser det som att “berättelsen om en makalös tid fortsätter i en ny lyrisk ton”. I förlagets pressmeddelande säger hon också att hon i “A. Andra tankar” betraktar “en häxjakt, begrundar lagen, våldet och besjunger livet som i förödelsen öppnar sig för lätthet och ljus.”

Katarina Frostenson och Kristina Lugn, båda poeter och dramatiker, satt tillsammans i Svenska Akademien fram till dess att Frostenson slutade 2019. Kristina Lugn avled året efter.

TT NYHETSBYRÅN

The post Katarina Frostenson diktar om Kristina Lugn first appeared on Opulens.

FRIHETSBERÖVAD. “Tankarna går i cirklar och kretsar runt ord som vänskap, kärlek och driften att skriva.” Bo Bjelvehammar har läst Katarina Frostensons F. Omtalad och omskriven redan men det är faktiskt först idag, den 12/11, det är första recensionsdag enligt förlagets önskemål.

F. En färd av Katarina Frostenson
Polaris

På senhösten 2017 kom det en artikel med ett starkt sprängstoff i Dagens Nyheter, i samband med metoo-kampanjen. Det skrevs att klubbägaren och kulturprofilen Jean-Claude Arnault gjort sig skyldig till sexuella övergrepp och ofredanden. Kulturscenen Forum drev han tillsammans med författaren och akademiledamoten Katarina Frostenson. En av finansiärerna var Svenska Akademien.

En omfattande utredning gjordes kring Forum och anklagelserna mot kulturprofilen gick till åtal och rättegång. Det slutade med att Katarina Frostenson fick lämna Svenska Akademien och att Jean-Claude Arnault fälldes för två våldtäkter. Domen slogs fast i två rättsinstanser, Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Straffsatsen fastställdes till 2,5 år.

Längs ärendets väg ströddes överdrifter, lögner och förtal och vissa glesa sanningar. Och som alltid i en tvist uppstår det två läger, med olika sanningsbilder, bilder ställs mot motbilder och det som av den ena gruppen anses stå för skyldig, anser den andra stå för ordet oskyldig. I centrum för diskussionen står Svenska Akademien, rättsväsendet och media.

Katarina Frostenson, gift med Jean Claude Arnault sedan 1989, hävdar med kraft och i alla sammanhang att hennes make är oskyldig, samt att det som sprids är lögner och nidbilder. Men i den nya boken F finns det stänk av tvivel:

”Kärleken är inte blind men det händer att den bara ser sitt. Då brister den i blicken, uppmärksamhetens gåva.”

I det stora mörkret, i skräcken och den bastanta ensamheten svävar de två bort i luften, som i en Chagallmålning och landar i utmarkerna. De möts under korta stunder, men för det mesta lever Katarina Frostenson åtskild från sin älskade.

Våren 2019 kom hennes bok K ut, som skildrar en tid i landsflykt, i den nu aktuella boken F. En färd skildras en tid, där hon regelbundet besöker sin frihetsberövade make. Nogsamt försöker hon närma sig ordet frihet och vad dess motsats innebär, att vara berövad friheten. Hon gör egna resor bortom anstalterna, men är ofta på besök i såväl Skogome som Tillberga.

Det är en precis skildring av främmande miljöer, det finns i beskrivningarna en känslighet för rumsdetaljer, rörelser och de särskilda ord som präglar miljön. Kortfattade kommandoord. Och ett regelverk, som är tydligt och omöjligt att bryta mot, utan att det leder till åtgärder.

Det blir inget eget skrivande, men väl mycket läsning, bland annat om Dreyfusaffären och Franz Kafkas Processen. För att glömma baracker, taggtråd och stängsel söker hon sig till andra författare, gärna poeter som Inger Christensen och hennes Fjärilsdalen, i genial översättning av Sven Christer Swahn.

Tankarna går i cirklar och kretsar runt ord som vänskap, kärlek och driften att skriva. Och då och då blottläggs det bästa, de poetiska skärvorna: ”En flod är på väg, det gör inget, det gör inget.”

The post Ibland blottläggs de poetiska skärvorna first appeared on Opulens.

Klubben är en imponerande välskriven bok, grundligt researchad och mycket nyanserad med många intressanta trådar som kan följas upp efter man slutat läsa. En blivande klassiker i den här genren, skriver Elisabeth Brännström.

Klubben av Matilda Gustavsson
Albert Bonniers förlag

Mot slutet av sextiotalet anlände en ung, kulturintresserad fransman till Sverige för att studera fotografi för Christer Strömholm. Med sig i bagaget hade han en elektrikerutbildning och en, än så länge, osynlig väska fylld av lögner om sin härkomst, sin utbildning och sin ekonomiska status.

Mannen hette Jean-Claude Arnault, ett namn som för evigt kommer att förknippas med skandalen runt sexövergreppen på Kulturklubben Forum i Stockholm och klubbens koppling till den Svenska Akademien. Jean-Claudes ohälsosamma aktiviteter bidrog bland annat till att Nobelpriset i litteratur ställdes in 2018 och till att flera ledamöter lämnade, eller tvingades lämna sina stolar. Själv dömdes Arnault till fängelse för två av de våldtäkter han anklagats för av ett antal kvinnor som gått ut offentligt med sina berättelser om sexuella övergrepp i ett omfattande reportage av DN-journalisten Matilda Gustavsson.

Vad var det då som hände under alla de år som Jean-Claude Arnault tillbringade i Stockholm innan skandalen briserade? Hur kom det sig att han med hjälp av nästan enbart lögner, manipulation och en, uppenbarligen, gigantisk skopa social kompetens lyckades tillskansa sig en så stark plats i Stockholms kulturliv att han till och med belönades med Nordstjärneorden för sina insatser?

Det här är bara ett par av många frågor som Matilda Gustavsson nu försöker besvara i Klubben, en fördjupning av hennes prisbelönta reportage om skandalen i Svenska Akademien. Vi får ta del av en djupt obehaglig, sårig berättelse med oväntat många avvikelser som börjar framträda allt tydligare där den avtecknar sig mot en bakgrund som alltmer påminner om en upplyst scen där otaliga skuggor ruvar i kulisserna.

Allt verkar ta sin egentliga början på åttiotalet då Jean-Claude Arnault har manipulerat sig in i den talangfulla poetkretsen på Restaurang Prinsen nära Stureplan. Han ifrågasätts aldrig. Istället möts han av storögd, nästan villkorslös beundran. En beundran som kommer att hålla i sig genom åren. 1989 gifter han sig med den ikonförklarade poeten Katarina Frostenson som 1992 väljs in i Akademien och tillsammans driver de Forum. Med sin blandning av högkultur och franskinspirerad dekadens är Forum en klubb som inte liknar någon annan kulturell mötesplats i Sverige.

Det är inget vackert scenario som målas upp. Stämningen känns otroligt osund trots den högkulturella fasaden.

Klubben når snart kultstatus och Jean-Claude Arnault belönas med många ekonomiska bidrag, bland annat från Kulturrådet, men samtidigt betalas varken personal eller uppläsare de summor som angivits. Konstverk försvinner från vernissager och rykten börjar florera runt Jean-Claude. Många kvinnor klagar på att han tafsar och trakasserar dem sexuellt. Hans kompisar slår dock dövörat till och hans fru försvarar honom lojalt mot all kritik. Hon blir rabiat och skriker vid minsta anklagelse.

Det är inget vackert scenario som målas upp. Stämningen känns otroligt osund trots den högkulturella fasaden. När bubblan till sist brister är det mycket svart sörja som väller fram, så mycket att det chockar Matilda Gustavsson, som varit omedveten om det skuggspel, fyllt av skumma aktiviteter, som rymts inom ramen för hennes reportage.

När hon nu går in för att fördjupa berättelsen om Jean-Claude, sexövergreppen och krisen inom Svenska Akademien gör hon det med ökad förmåga att se hela bilden. Historien kommer att innehålla betydligt mer än kvinnornas berättelser om de övergrepp de utsatts för.

Rösterna ur kvinnokören är nyanserade, men också mycket sorgsna. För flera av dem har övergreppen resulterat i att deras konstnärliga utveckling strypts i sin linda av en man som många sett på som det svenska kulturlivets frälsare. Det finns dock fler bovar i dramat, bland annat de personer i den svenska kultureliten, som godtroget accepterat Jean-Claude Arnaults svammel och haft överseende med hans gränslösa, omåttligt sliskiga beteende mot unga kvinnor.  Till den skara som haft överseende hör även hans fru som ihärdigt försvarat Arnault vad han än tagit sig för.

Klubben är en imponerande välskriven bok grundligt researchad och mycket nyanserad med många intressanta trådar som kan följas upp efter att man har slutat läsa. En blivande klassiker i den här genren.

The post Sårig sannsaga first appeared on Opulens.

BESTICKLIGHET. För den överväldigande majoriteten i Sverige har Svenska Akademien fatalt misslyckats med att hantera sina interna konflikter, kan man nog på goda grunder anta. Man kan därtill anta att förtroendet för denna institution – vars yttersta syfte är att sprida bildning – är kört i botten.

Den som vill sätta sig in i denna så kallade skandal får svårigheter. Vi talar om en sluten institution, där det dessutom råder tystnadsplikt och där ingen utomstående har insyn i vilka principer och regler som gäller vid beslut om priser och prestigefyllda utmärkelser. Transparens är inte ett användbart ord i detta sammanhang. Till råga på allt måste denne ambitiöse person sortera bland en uppsjö av rykten om både det ena och det andra. Och säkert ta ställning i den rika floran av anklagelser och påhopp. Ett närmast ogenomförbart uppdrag. Frågan är om ens akademins ledamöter kan reda ut vad som egentligen hänt bakom de lyckta dörrarna, särskilt om man tar i beaktande att ledamöter dras med i mediastormen och uttrycker sig i affekt som om de inte hade läget under kontroll. Att fullt ut begripa denna löjeväckande cirkus är sannerligen inte lätt.

Samtliga medlemmar av Svenska Akademin har sina bundsförvanter och man får innerligen hoppas att de inte gynnar dessa för att de är just bundsförvanter. Det är en fråga om integritet, värdighet och förmodligen också respekt för akademiens månghundraåriga stadgar. Men nu talas det om jäv och mutor. Och det är antagligen ingen djärv gissning att mer kommer att komma ut ur denna smutsiga byk, till exempel avslöjanden om vänskapskorruption. Om så är fallet så kan det inte vara lätt för en man eller kvinna att ha sina vedersakare i akademien; svårt blir det för dessa att erhålla pekuniära priser och olika hedersbetygelser.

Nu har Svenska Akademiens ledamot Anders Olsson i egenskap av ”tillfällig ständig” sekreterare fått i uppdrag att reda ut den minst sagt svåröverskådliga röran, där bland annat ledamoten Katarina Frostenson varit delägare i maken Jean-Claude Arnaults famösa kulturbolag Forum, som mottagit ansenliga summor av Akademien. Hennes delägarskap lär ha varit en nyhet för de andra ledamöterna, om man nu ska tro på det. Ja, misstänksam måste man nog vara mot alla ledamöter som rimligtvis borde ha känt till att något inte stod rätt till. Efter att nyligen ha läst Agatha Christies Mordet på Orientexpressen undrar jag, inspirerad av den snillrike och smakfulle Hercule Poirot, om det kan finnas någon oskyldig i denna knivhuggsstinna akademiska oreda?

Alla artiklar och filmer av Melker Garay

The post Den misstänkliggjorda Svenska Akademien first appeared on Opulens.