ROMAN. Thomas Almqvist har läst Eva Baltasars roman ”Boulder” och uppskattar såväl det förtätade berättandet som den djärva metaforiken. Samt inte minst det queera perspektivet.

Boulder av Eva Baltasar
Översättning från katalanskan: Ellinor Broman
Rámus förlag

Eva Baltasars andra roman i översättning

”Boulder” är den andra romanen av Eva Baltasar, som översatts till svenska. Den första var ”Permafrost”, som kom ut i vintras.

”Boulder” är en intensiv och känslomässigt laddad roman om längtan och tvivel, begär och moderskap, om den kvinnliga kroppens möjligheter och begränsningar.

Det är en berättelse om passion och motstånd och om det överhuvudtaget går att älska någon utan att förlora sin själ. ”Boulder” nominerades till det internationella Bookerpriset.

Eva Baltasar är också poet

Eva Baltasar är född 1978 och bor utanför Barcelona. Hon hör till den moderna katalanska litteraturens främsta och internationellt uppmärksammade författare. Förutom romaner skriver hon även dikter och har till dags dato elva diktsamlingar bakom sig.

Hon skriver gärna om vår tids motsägelser, kvinnlig frustration och queera perspektiv i en fientlig omvärld.

Ett möte som förändrar allt

I ”Boulder” möter vi Boulder, en kvinna som lever ett kringflackande men självvalt ensamt liv, som är fritt från sociala konventioner och känslomässiga band. Hon försörjer sig som sjömanskock.

Så träffar hon Samsa, en kvinna som får henne att fundera över sitt fria liv och som hon är beredd att offra allt för och som får henne att gå iland. De bosätter sig på Island, där Boulder säljer hembakade piroger från en foodtruck i Reykjavik.

När Samsa uttrycker en önskan om att skaffa barn, ställs Boulder inför en existentiell konflikt mellan sin värld och längtan efter oberoende. Samsas kropp får ta emot hormonbehandlingar och konstgjord befruktning, medan Boulders kropp brinner av otillfredsställt sexuellt begär.

Inre monolog

Tinna föds och Boulder och Samsa glider ifrån varandra. Det är hela tiden Boulder som berättar och hon gör det i den inre monologens form. I både ”Boulder” och ”Permafrost” är språket stringent, klart och tydligt och Eva Baltasar använder sig gärna av en djärv metaforik. Så här kan det låta: ”Sexualdriften väller fram som komprimerad gas ur sprickan på en enorm klippa” eller ”I mitt inre råder ständig kyla, en utplånande vind, som inte har med Island att göra”.

Eva Baltasar bryter mönstret

I dag skriver författare gärna romaner på 400-500 sidor. Eva Baltasar bryter mönstret och skriver romaner som bara är cirka 100 sidor långa. Hon får väldigt mycket sagt ändå och hon känns väldigt viktig att läsa, inte minst tack vare det ständigt queera perspektivet.

The post Eva Baltasar skriver djärv och förtätad prosa first appeared on Opulens.

ROMAN. ”Språket är stringent, klart och tydligt. Hon skriver med en intensitet, som dock aldrig går över i överspändhet,” skriver Thomas Almqvist som läst Eva Baltasars roman ”Permafrost”.

Permafrost av Eva Baltasar
Översättning; Ellinor Broman
Rámus

Att läsa Eva Baltasar är en oförglömlig resa genom självmordstankar, kärleksaffärer, frustrationer och intimiteter. Det blir till en skildring av motsägelserna i vår tid. I och med det här introduceras Eva Baltasar för första gången på svenska. Hon räknas idag till en av Kataloniens allra bästa författare.

”Permafrost” är en roman om systerskap, lesbisk kärlek och den mörka kampen mot depression och att bryta sig loss från de strukturer som en familj kan tvinga på en. Vi får följa en ung kvinna som efter konststudier och otaliga älskarinnor flyr Barcelona och familjen för Skottland och Belgien.

Hon försöker kontrollera sin historia och tackla det faktum att hon aldrig kommer att kunna motsvara sin mors förväntningar. När självmordstankarna river i henne är hon oförmögen att ta hand om sig själv på samma sätt som sin syster.

Baltasar är också poet

Eva Baltasar föddes 1978 och bor utanför Barcelona. Hon har också skrivit elva diktsamlingar, som hon prisbelönats för. ”Permafrost” är första boken i en trilogi, som analyserar olika typer av kvinnor. Självtvivlet är första sprickan i den egna permafrosten.

Huvudpersonen vill nå fram till sanningen om sig själv men lyckas inte riktigt på grund av alla livets komplikationer. Hon blandar gravallvar och humor och når på så vis fram till en balans i framställningen. Någon katalansk kritiker har jämfört Eva Baltasar med Dorothy Parker – ironisk och obeveklig.

Berättarjaget flyttar till Bryssel, där hon börjar arbeta som lärare i spanska. Veronika måste genomgå en intensivkurs i spanska, då hon ska bli stationerad i Centralamerika. Hon älskar också med franska Roxanne, som är pianist och bergsklättrare. Hon visar sig mer självmordsbenägen än jag-personen. Hon har svårt att ta hand om sig själv, precis som sin syster.

Eva Baltasar försöker gå till botten med jagets möjligheter och omöjligheter. Hon skriver gärna om skam, förtvivlan och skuld. Hennes mamma lider av depressioner, migrän. kronisk sömnlöshet och hypokondri.

Baltasar skriver med intensitet

Eva Baltasar skriver rakt på sak och så pass frimodigt så att hon har lyckats vitalisera och frigöra den katalanska prosan. Hon använder sig av ett utsökt sinnligt språk, när hon beskriver sitt sexliv. Hon är inte sexmissbrukare men tänker gärna på sex flera gånger om dagen och skriver gärna om onani.

Språket är stringent, klart och tydligt. Hon skriver med en intensitet, som dock aldrig går över i överspändhet. ”Permafrost” är en snillrik och dråplig historia som skildrar det vilda livet som omger oss. Boken innehåller bara 128 sidor, men gav mig ändå en intensiv läsupplevelse.

The post Eva Baltasar skriver om depression, systerskap och lesbisk kärlek first appeared on Opulens.