INTERVJU. Med anledning av ett nytt singelsläpp, Five times a day, med Bara Karin har Opulens ställt några frågor till henne angående den nya låten. Här nedan kan du även läsa låttexten och se videon.

Karin Johansson är producent och artist som gör musik under namnet Bara Karin (du kan följa henne på Instagram och på Facebook). För två år sedan presenterade vi hennes musik på Opulens prosa och poesi-avdelning. Nu i början av maj har hon släppt en ny singel med tillhörande musikvideo, som kommer att följas av ett album i höst. Singelns titel är Five times a day.

Även denna gång är det ett feministiskt budskap i låtarna där Bara Karin blandar allvar med humor och singeln tar även upp psykisk ohälsa. Vi ställde några frågor till henne inför släppet:

Vad har du för tankar kring det kommande albumet?

– Det kommande albumet Just one swipe away handlar om tillgängligheten och förgängligheten. Att allt är tillgängligt för oss men just därför också förgängligt – du kan alltid bli ersatt av någon annan. I Five times a day köper männen sex av en amfetaminberoende psykiatripatient, deras fruar blir ersatta när de inte vill vara med och förverkliga det männen sett i porrfilmerna.

– Tematiken och den röda tråden i ett album är viktig för mig. Från början hade jag med en låt som hette Tinder Gold men den var alldeles för romantisk och fick därför inte vara med på plattan, ha ha.

Vad vill du lyfta fram eller förmedla med din musik?

– Med min musik vill jag skildra livet som kvinna; som kvinna i musikbranschen och som kvinna i en heterosexuell partnerrelation i ett patriarkalt samhälle. Jag vill göra det utan omskrivningar för att lyssnarna ska känna igen sig i stället för att tänka ”varför är inte mitt liv/min relation lika fluffig och rosa som hennes?”

Kan du säga något om låttexten till aktuella singeln? 

– Five times a day handlar om livet på en sis-institution. Jag jobbar som psykolog och texten är inspirerad av det jag fått erfara när jag jobbat inom psykiatrin och samarbetat med socialtjänsten. En gång satte en socialsekreterare en prislapp på en patient, påtalade hur dyrt det var för socialtjänsten att ha hen på sis-hemmet. Det blev första raderna till låten.

– Låten handlar också om konsekvensen av okunskapen om olika diagnoser, särskilt ADHD och hur det kan yttra sig hos kvinnor. Psykiatrin går enligt mig mer och mer mot en så kallad medicinsk modell där vi medikaliserar lidanden och försöker lösa det med läkemedel. Jag jobbar numera på en mottagning där vi träffar de som utsätts för våld i sin partnerrelation och de som säljer sex. Sedan jag började där har jag förstått hur tokigt det kan bli när psykiatrin försöker lösa en så kallad depression med SSRI när det egentliga problemet är att kvinnan blivit tyst och tillbakadragen som en strategi för att undgå våld från sin man.

Du har ett tydligt feministiskt budskap i din musik. Varför är det viktigt för dig att förmedla?

– Jag skulle kunna göra pop där jag sjunger om mannen jag saknar och hur fantastiskt det är när vi är tillsammans, det är vad flest verkar vilja lyssna på idag. Men det finns redan tusentals sådana artister som bidrar till att vidmakthålla idén om den romantiska och samtidigt jämställda relationen som möjlig. Sådan musik bidrar till att alla sneglar på andra och undrar varför deras relation inte är som alla andras verkar vara. Men dom jämställda romantiska relationerna finns väl inte? Det är bara populärmusiken som får oss att tro det.

– Det sjungs allt för mycket om riddare på vita hästar som räddar kvinnorna ur ensamheten. Men även i en tvåsam heterosexuell relation idag finns en ensamhet, den existentiella ensamheten som uppstår när man inser att ens manliga partner aldrig kommer att förstå vad det faktiskt är att vara kvinna.

I din musikvideo ser vi dig i en sjukhuskorridor tillsammans med en dansare, utklädd till sjuksköterska eller läkare. Det är både vackert och berörande. Berätta lite om varför du bestämde dig att spela in videon så?

– I psykiatrin är man, liksom i patriarkatet, avhumaniserad. Man går där i sina vita arbetskläder och ibland även patienten.

– Idén som psykolog är också att du inte ska berätta något om dig själv för dina patienter. Jag behöver musiken för att få dela mina erfarenheter med världen och ibland kan jag tänka att min musik hjälper andra mer än mina ord i terapirummet – man missar ofta det strukturella perspektivet som psykolog.

Här kan du se videon till Five times a day

Det går också bra att lyssna på låten här.

Five times a day

Social security tells me
it takes seven thousand five hundred crowns
to keep me safe
within this cage

I take amphetamine five times a day
to stay awake
in this cage
it’s a lot cheaper
than cutting deeper

Five times a day makes the doctor go away
five times a day
five times a day

BDD OCD ADHD
BDD OCD ADHD

I need someone to hold me tight
so I let daddies pick me up
late at night
I make them frown
when I go down
I use my tongue better than them
they never tell it to their wives
and the price?
the pills get cheaper
when I go deeper

Five times a day makes the doctor go away
five times a day
five times a day

The post Bara Karin – skivaktuell med feministiskt budskap first appeared on Opulens.

TRANSTRÖMER. Pianisten Karin Johansson har tonsatt några dikter av Tomas Tranströmer för sin grupp ORD. Bo Bjelvehammar har lyssnat och uppskattar varsamheten och det fria musikaliska uttrycket.

Hemligheter på vägen med ORD
Tonsättning av några dikter av Tomas Tranströmer
Havtorn Records

Tomas Tranströmer är vår ledande svenska poet, eller riktigare sagt var, efttersom han dog 2015. Han fick ett stort antal priser för sin poesi och det finaste var Nobelpriset, 2011.

Det är en vardaglig, ofta enkel poesi med en stor slagkraft och närvaro. Utöver det vardagliga finns stråk av mystik, formler, slöjor, som bär orden över landskapen. Tranströmer har orden inom sig, som i en dröm väcker han dem och de blir delar i en enda stor avlyssning av livet, ett samtal, en dialog.

Ett blommande äppelträd, ett träd mot skyn, kan än en gång påminna oss om mirakel, om ännu en årsring; Tomas Tranströmer blir den som förlöser, återskapar och blottlägger.

Pianisten Karin Johansson har tonsatt några dikter av Tomas Tranströmer för sin grupp ORD. Det är röst, blås och bas runt pianot. Särskilt uppmärksammar jag Jenny Willéns röst, med en stor skörhet och uttalad känsla. Mycket kännetecknas av fri improvisation. Det finns inga gränser, snarare en öppen gränslöshet. Detta att se på livet, att minnas – detta att plötsligt skärpa seendet, för en stund, för att se tillbaka och upptäcka både samband och kortslutningar.

Det sker alltför sällan, detta att avlyssna livet, att ta fram livstycken, låta dem belysas på nytt och få andra och kompletterande färgtoner, eller möjligen nyanser.

I vår vardag finns det stor trängsel, alltför sällan ges tid åt reflektion och eftertänksamhet. Det kommer annat emellan och vi avvisar ofta det som ligger längre bakåt i tiden som inte sällan hänger samman med nuet. Och får oss att se trådar, som är nära tvinnade i varandra.

Karin Johansson tar sig an Tomas Tranströmers poesi med varsamhet och hon lyssnar verkligen på orden samt låter allt bilda en organisk enhet, som är nära originalet, men hon visar även en stor självständighet och frihet.

Karin Johansson visar på det nära släktskapet, samhörigheten mellan musik och poesi, när det gäller Tomas Tranströmer. Många nutida tonsättare har inspirerats av Tranströmers poesi och tonsatt hans texter. Jag tänker avslutningsvis på Emma Tranströmers Dagsmeja från 2011 med sin fars tonsatta dikter. Och så den svåra november 1990 när en stroke slog Tomas Tranströmers skapande i spillror, en årsring, ett livsmärke, som tvingade honom att ompröva sina uttrycksformer.

The post Musik och poesi i fint samspel first appeared on Opulens.

EXPERIMENTELL MUSIK. “De är skickliga musiker, men framför allt raffinerade ljudkonstnärer. De har verktyg, som i ödmjukhet ger förfinade och exceptionella uttryck.” Bo Bjelvehammar har lyssnat på Arter med duon Karin Johansson/ Lisen Rylander Löve.

Arter med Karin Johansson/ Lisen Rylander Löve
Havtorn Records

Det sker ständigt en förändring i naturen, nya arter tränger in på främmande områden, stör balansen och påverkar de biologiska energierna. Flera arter försvinner och utrotas varje år. Det är kring detta som pianisten Karin Johansson och saxofonisten Lisen Rylander Löve har skapat sitt nya experimentella album Arter.

Det handlar om störningar och intrång i naturen, om rödlistade arter, som kan vara nära till utrotning. Låttitlarna är namn på rödlistade växter och djur, allt från skimrande nervblad till större vindeltrappa. Alla namn äger en poetisk mättnad och en sällsynt skönhet.

När det gäller fågeln i församlingen, blåkråka, så tror jag bestämt att den är nationellt utdöd, men den kan ses rikligt på andra håll i världen, det är lätt att förstå att den tillhör ordningen praktfåglar, med sina färger i grönblått, rödbrunt och svart.

På de nio spåren läggs tonmattor, som befruktar varandra, belyser mångfalden och vidden. Detaljerna bildar enheter och helheter. Varje byggsten är viktig, ska värnas och bevaras. Det är så det byggs en varsam hållbarhet. Karin Johansson och Lisen Rylander Löve speglar detta i sin musik där de med improvisationens verktyg når ner på djupet.

Deras röster kompletterar varandra, det skapar både en melodisk spännvidd och en annorlunda och tilltalande struktur.

De är skickliga musiker, men framför allt raffinerade ljudkonstnärer. De har verktyg, som i ödmjukhet ger förfinade och exceptionella uttryck. Även om karaktären på de enskilda spåren kan fara åt olika håll, så blir allt till en organisk helhet.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Det är spännande, innovativt och angeläget. Duons nyfikenhet leder till kreativitet och deras mod lämpar sig väl för ett gränsöverskridande och tvärkonstnärligt projekt som detta. (Ett smakprov på musiken finns här, reds. anm.)

The post Innovativ och angelägen musik first appeared on Opulens.

MUSIK. Pär Moberg har med sina medmusiker format ett album med värme och charm, något som är väl värt att lyssna till – inte minst i dessa oroliga tider, skriver Thomas Wihlman.

Möte i Mixturen med Pär Moberg, Karin Johansson, Nabil Kassis
Skivbolag: Disc Republic
Producenter: Pär Moberg och Karin Johansson
Mixning och mastring: Pär Moberg

Evolving traditions heter folkmusikern Pär Mobergs företag, och det är ett bra och sammanfattande namn på det som saxofonisten, med mera, Moberg gör. Evolution och inte revolution.

Nyligen utkom albumet Möte i Mixturen, där organisten Karin Johansson jämsides med Moberg spelar en framträdande roll och Nabil Kassis gästar på stränginstrumentet quanon (arabisk cittra).

Moberg är kursledare för folk- och världsmusikutbildningarna vid Musikhögskolan i Malmö. Karin Johansson är kyrkomusiker, utbildad vid Musikhögskolan i Malmö (MHM), och sedan 2015 också professor vid MHM. Kassis har syriska rötter, och undervisar också i sitt instrument.

Flera av albumspåren bär tydliga drag av den folkliga traditionens koralmusik. Men här finns också utblickar mot den klassiska musiken, som till barockens Buxtehude, Marcello och Couperin och till 1800-talets orgelvirtuos Jacques-Nicholas Lemmens, men även till världsmusiken som exempelvis stycket där Kassis medverkar. Även en ung kompositör som Marcos Ciscar, född 1973, finns representerad.

Albumet kan därför sägas innehålla tre delar: Traditionell folk- och världsmusik från Sverige och Mellanöstern, Pär Mobergs egna kompositioner samt orgelverk av olika kompositörer, arrangerade för orgel och saxofon. Med andra ord är albumets titel, Möte i Mixturen, högst passande.

Möte i Mixturen bär liveinspelningens känsla (Vikens kyrka) men kanske i någon mån dess tekniska imperfektion. I en kyrka passar förstås denna musik alldeles utmärkt, och träffar man på Pär Moberg live så är det ofta i kyrkomiljön.

Kärnan i albumet är därför för mig trots allt den folkliga musiken. Moberg själv har en fin förmåga att få till lyssningsvärda melodislingor. Det märks i spår som ”Pågen från Höj”, och det inte är utan att man får både associationer till irländsk musik och Benny Andersson-tankar i denna komposition. ”Handlarns Tös” går lite i samma stil och anda. Marcellos ”Himlarna förtälja” blir en yster symbios mellan barock och folkdans men kanske även en liten hint mot den klezmermusik Moberg också ger sig på i andra sammanhang. Ett annat intressant spår är orgelnestorns Bengt Granstams vackra arrangemang av ”Fäbodpsalm från Torsång”.

Moberg har med sina medmusiker format ett album med värme och charm, något som är väl värt att lyssna till – inte minst i dessa oroliga tider.

The post Fin mix av folk-, världs- och orgelmusik first appeared on Opulens.