BOKTIPS. Bo Bjelvehammar tipsar om Österlenskildraren och Piratenpristagaren Karin Brunk Holmqvists roman ”Nuckorna på hörnet”.

Nuckorna på hörnet av Karin Brunk Holmqvist
Roman
Bokfabriken

Karin Brunk Holmqvist skriver om de små, enkla människorna och hon ser det stora i små händelser och skeenden i deras liv. Det är ett berättande med humor, värme och betydande människokärlek.

Karin Brunk Holmqvist visar att det alltid finns nya möjligheter och vägar att gå.  

Detta är hennes tjugonde bok alltsedan debuten med ”Potensgivarna”, 1997.

2021 fick hon det prestigefyllda Piratenpriset.

Allt tilldrar sig, ja, nästan allt, i den gamla lärarinnebostaden i Löderup på Österlen. Där bor Elsa Larsson, med sin hund Bjäfseman. Hunden heter egentligen Max, men det eviga småskällandet har gett honom ett annat namn. Elsa har väninnan Inga-Märta som granne.

De kallas i folkmun nuckorna på hörnet, efter en märklig hänvisningsskylt, med samma namn och en avståndsangivelse.

Nu vet jag inte om ”nucka” passar in på vare sig Elsa eller Inga-Märta. Äldre, ogift kvinna i synnerhet stämmer ju, men de är varken känslotorra eller mindre angenäma.

Elsa är faktiskt inte alls nuckig.

Elsa har ett pensionärsliv, som de flesta andra kring henne, med vardagliga rutiner och upprepningar, och hon visar allt omkring sig stor uppmärksamhet. Den sociala omsorgen och kontrollen är omfattande. Inte minst när det gäller Inga-Märta och hennes två gymnastik- kamrater, Gerd och Olga.

Onsdagarna är heliga, då är det nämligen dags för gymnastiken med den krävande Siv.

För Elsa Larsson slår hjärtat lite extra när hon läser dikter av poeten Fritz Berger, som tidigare bott i Löderup. Nu har diktaren kommit upp sig och bor i Stockholm. Men han har inte glömt sitt Löderup.

Elsa och Fritz möts således igen, vilket ger båda nya erfarenheter.

Kvinnorna möts ofta över en kopp kaffe, gärna i anslutning till gymnastiken. Kaffestunderna bjuder på överraskningar som mandelskorpor eller mandelmusslor med grädde och sylt. Inpå julen blir det vörtbröd och nykokt julskinka.

Samtalen kretsar kring det vardagliga, till exempel om gardiner, Häxans silverputs och kommentarer kring andras beteenden och handlingar.

Men även vardagen har en stilla dramaturgi. Så till exempel när det flyttar in en ny granne – då börjar det hända märkliga saker som inbrott i byn och märkliga turer kring antika föremål. Elsa spelar en huvudroll i uppklarandet av brott. Hon visar sig både modig och fingerfärdig. Och handlingskraftig. Därtill är hon dessutom envist beslutsam.

Utöver detta träffar hon Gösta igen, en tidigare kärlek. Nu har han slutat att tala om enbart ensilage och gödselbrunnar. De får det bra tillsammans.

Det är stor igenkänning både beträffande personer och miljöer. Allt skildras dessutom med träffsäkerhet och en starkt påtaglig värme.

The post Sommarläsning: ”Nuckorna på hörnet” av Karin Brunk Holmqvist first appeared on Opulens.

I FOKUS. Fem korta, aktuella kulturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet.

1. TV-SERIE

Amelia – Genom krig och kärlek av Eduard Cortés
Recension av Christoffer Andersson
SVT Play

Sverigeaktuell dramatisering av Julia Navarros succéroman om den unga Amelia som blir spion under åren före andra världskriget. Överklasstjejen Amelia Garayoas (Irene Escolar) faller platt på golvet när hon rycks med i spanska revolutionen och förälskar sig i den ödmjukt karismatiska Pierre Comte (Oriol Pia). En gripande berättelse om kollisionen mellan familjen och samhället, det lilla och det stora, helheten och delen. Man har lyckats sätta frihetens och jämlikhetens lockande kraft på bild och det finns all anledning att fortsätta följa Amelias och Pierres äventyr genom Europa.

2. PROSA

Kyss Karlsson i nacken av Karin Brunk Holmqvist
Recension av Bo Bjelvehammar
Bokfabriken

Nittonde boken av Karin Brunk Holmqvist, vinnare av årets Piratenpris. Som brukligt handlar det om österlen. En roman om några smått excentriska individer som i en liten husklunga längs en väg, som inte är allmän, utan sköts av en vägförening. Det är vid möten med denna som underhåll och framtida planer slås fast. Och även olika uppfattningar kommer upp på bordet.

Det blir dock vägfrågan som svetsar samman personerna i gruppen. De vill inte veta av någon förändring, särskilt som de inte blir informerade. Kommunens tjänstemän kommer med sin torra regelbok, men människorna här låter sig inte övertygas. Det uppstår plötsligt goda samtal mellan dem och de blir inte så retsamma mot varandra.

Karin Brunk Holmqvist är mästerlig på att skapa ett universum i det lilla, att tända provinsens ljus i Vitaby, att se det enkla i det sammansatta, att locka fram människors styrkor och låta svagheterna vissna.

3. SERIEKONST

Berserk av Kentaro Miura 
Essä av Pål Eggert

Med anledning av serieskaparen Kentaro Miuras hädangång i maj 2021 skriver Pål Eggert om hans oavslutade manga Berserk, påbörjat 1989. Huvudpersonen Gutsy, den svarta svärdsmannen, jagar demoniska varelser som infiltrerat samhället och under nätterna hemsöks han av andar som besätter exempelvis skeletten på ett slagfält och försöker döda honom. Gutsy rör sig genom en senmedeltida värld av europeiskt snitt, har ett jättelikt svärd och åtföljs av en liten älva som i mångt och mycket är hans motsats. Gutsy själv framstår i seriens begynnelse som ganska osympatisk och bryr sig inte om så mycket annat än att få hämnas. Som läsare svävar man i okunskap om vad som driver honom i sitt något monomana sökande efter revansch.

En på många sätt extrem serie, men inte utan ljusglimtar. Det finns inga skäl att inte läsa detta mästerverk.

4. FILM

Supernova av Harry MacQueen
Recension av Björn Berglund/TT

Stillsamt drama om ett par (Colin Firth och Stanley Tucci) som åker på en bilsemester innan en av dem försvinner in i demensens dimmor. De skämtar och smågrälar sig igenom det vackert filmade och symboliskt höstfärgade landskapet. Samtidigt rycker avgrunden obönhörligt närmare. Resan blir till ett nostalgiskt och vemodigt bokslut över deras liv tillsammans. Inte en film om demens så mycket som en berättelse om att försöka ta farväl av någon man älskar. Och som sådan är den en snyftfest som ibland gränsar åt det tillrättalagda och banala, men som har tillräckligt med humor och välskrivna repliker för att historien ska bli berörande och charmig ändå.

Med skådespelare som Tucci och Firth – den senare har något slags svart bälte i att visa smärta och tillbakahållna känslor med små medel – går det inte heller att misslyckas, menar Björn Berglund.

5. MUSIK

Allegro für Klavier – Robert Schumann, m.fl., Seung-Yeun Huh, Solo Musica 2021
Recension av Björn Gustavsson

Pianisten Seung-Yehun Huh, från Korea, har sedan länge intresserat sig för tysk romantik, och på sin senaste skiva djupdyker hon i Robert Schumanns musikaliska universum. Tolkningarna är utmärkta snarare än hänförande; bäst är hon i den omfångsrika ”Fantasie C-Dir” opus 17. Känslostarkt målar hon den färgrika spretigheten i första satsen, väl följande angivelsen: ”Dueschaus phantastisch und leidenschaftlich vorzutragen”.Bachs viola da gamba-sonater fungerar som rena meditationspasset.

Att få sjunka ner i denna långsamt framskridande musik – framförd med sådan finess som på denna cd Sonatas for viola da gamba and harpsichord, med Robert Smith och Francesco Corti – är en ynnest. Men det starkaste spåret är gamba-spelaren Robert Smiths egen komposition, ”Dido’s torment”: intensiv, gränsöverskridande musik som utifrån djupaste respekt för barockgenren hänfört driver i riktning rockmusik.

The post Kulturtips: Från krig och kärlek till gränsöverskridande musik first appeared on Opulens.

PIRATENPRISTAGARE. Karin Brunk Holmqvist är mästerlig på att skapa ett universum i det lilla, skriver Bo Bjelvehammar, som läst Piratenpristagarens nya bok.

Kyss Karlsson i nacken av Karin Brunk Holmqvist
Bokfabriken
Vinnaren av årets Piratenpris, Karin Brunk Holmqvist, kommer nu med sin nittonde bok och som brukligt handlar det om Österlen. Därtill om några människor, som lever sitt eget liv lite vid sidan om dagens uppskruvade tempo. Det är några smått excentriska individer i en liten husklunga längs en väg, som inte är allmän, utan den sköts av en vägförening. Det är vid möten med denna som underhåll och framtida planer slås fast. Och även olika uppfattningar kommer upp på bordet.

Platsen är Vitsippevägen strax utanför Vitaby, men vägen kallas Knäppgökavägen av systrarna Nilsdotter, Johanna och Blenda. De har bott där hela sitt liv, de har gjort strandhugg i Simrishamn och Danmark, men annars har de varit platsen trogen. De vet allt som händer längs med vägen och även det som inte har hänt, skapar de i broderier. Minsta rörelse och varje liten handling kontrollerar de, från sin utsiktsplats bakom spetsgardinen.

Det är väl tveksamt om de boende kan kallas knäppgökar – de har sina egenheter, men några tokstollar är inte. Biologen Helmer kryper på alla fyra i gräset för att bestämma varje insekt med linneansk iver. Han är aningen snäv i sitt seende, men nån knasboll är han inte. Inte heller Göte är knäpp: han har levt ett hårt liv, men nu hittat ro och frid i sitt liv, han är både händig och hjälpsam. Dessutom visar Göte känslor för Hjördis, några hus bort, de möts nu allt oftare och Hjördis får på ett sätt nytt liv.

Det är för alla här ett liv i enkelhet. Det sker inga stora variationer, i så fall skulle det väl vara varubussen eller när kommunens mannar kommer och sätter ut pinnar för att göra ingrepp i vägen. Det blir vägfrågan som svetsar samman personerna i gruppen. De vill inte veta av någon förändring, särskilt som de inte blir informerade. Kommunens tjänstemän kommer med sin torra regelbok, men människorna här låter sig inte övertygas. Det uppstår plötsligt goda samtal mellan dem och de blir inte så retsamma mot varandra. De äter och fikar tillsammans och alla verkar gilla hallongrottor.

Viktigast av allt är att de boende samlas kring en gemensam lösning, som är bra för alla. Alla små underligheter och tvisteämnen läggs åt sidan.

Karin Brunk Holmqvist är mästerlig på att skapa ett universum i det lilla, att tända provinsens ljus i Vitaby, att se det enkla i det sammansatta, att locka fram människors styrkor och låta svagheterna vissna.

Det visar sig att Vitaby har mycket att bevara från urminnes tider, det är en kulturbygd, som är rik på fornlämningar; förleden i ortsnamnet handlar om ett äldre namn på Mölleån.

The post Här slutar allmän väg first appeared on Opulens.

PRISTAGARE. Enkelheten är storheten för årets Piratenpristagare, författaren Karin Brunk Holmqvist. Märkbart tagen av utmärkelsen konstaterar hon att det är det finaste pris hon fått – Fritiof Nilsson Piraten följer henne i skrivandet.

– Jag har varit kompis med Piraten i många år, trots att jag aldrig har träffat honom.

The post Karin Brunk Holmqvist får Piratenpriset first appeared on Opulens.