PROSALYRIK. Gunnar Lundin har vid flera tillfällen medverkat i Opulens med texter i aforistisk stil som kombinerar en essäistisk metod med ett prosalyriskt uttryck. Nu kan vi presentera hans senaste alster ”I morgonväkten”.

I MORGONVÄKTEN

Det finsk-ryska-orientaliska hos Saarikoski: tidningar och sju cigarretter till frukost; långsamt klä sig inför en resa. Vänta. (”Tålamod” är ett västerländskt ord för oss som alltid har ett mål i sikte.) Kontra det amerikanskt-svenska (Mia Berner, hustrun: Framåt!). Grekland (dess orientaliska sida) kontra Rom.

Tussilago i dikeskanten
Vincents skor

Muslimer som tror att vårt öde är förutbestämt. – Den cancersjuke kung Husseins leende i Camp David under förhandlingarna mellan PLO (Palestina) och Israel.

Karen Blixen: kikuyuernas ”levnadskonst”. Beredskapen inför det oväntade (begreppet ”oväntat” tycks inte finnas!) Gudarna har en nyckfull och outgrundlig natur.

Kikuyuerna begraver inte sina döda utan låter kropparna ligga ute i naturen. Varför ser vi aldrig en död fågel i skogen? Vart tog den vägen?

    Den sitter och sjunger i ett träd.

Lycka. Natt. Kamp!

Du ska se
sången hinner ifatt dig
om du skyndar vidare

The post Gunnar Lundin: ”I morgonväkten” first appeared on Opulens.

KOGNITION. Gunnar Lundin reflekterar i aforistisk form över livets kognitiva processer.

Men är det inte studier av lust, utan avsiktligt nyttotänkande, som ofta är ‒ vetenskapande?

Erfarenhet som bara försvinner. Som materialiserar sig i framtiden, när det kniper, som en djinn, eller en engelsk butler (med en hostning).

Först efter två, tre skedar upptäcker jag att yoghurten är sur – ”Nu är dagen förstörd…” Ja, med en sådan tanke! Det oväntade träffar i solar plexus.

Istället: som kikuyuerna (Karen Blixen) vara vän med det oväntade!  Så galen som världen är, eller snarare: så outgrundliga gudarna är!

Av sagor och romaner lär vi att mäns förhållande till kvinnor stundom hör ihop med mat. Två förälskade äter gärna ur samma tallrik. Rumi: ”Man går upp i vikt av kärlek.”

Vetenskapande: Jag lär mig gå. Jag lär mig ett nytt språk.  Nu kan jag, utan att sträcka på mig, se ut också genom det här fönstret!

”Lagen om alltings djävlighet.” Pessimisten, med sitt mörka öga,  ser vad som fattas optimisten.

Även om du var utan just den här djävligheten, funne livet snart på nya. Och för övrigt – var sann! – hur skulle du se på en okänd person i ditt trångmål?

Livet är en fråga som vi ska besvara. En? Ständigt nya frågor.

Vi. Vi havsbadare. Under­bart leva i vågskum solgenomgnistrade. Men kvällen kommer.

    Kvällen kommer. Och natten

    Och morgonen, alltings början.

Terroristens värld har stannat den timme då Muhammed for till himlen och tog med nycklarna till Koranen. Sedan har hisbollah, jihadister sökt kopiera dem. Falska kopior?

   Sufiernas… Sufierna dessa inför Herren underkastade djupt broderliga, systerliga sällar. Nycklar? Varför nycklar då det finns ingen dörr?

Terroristen går i döden för sin tro. Kan man gå i döden för humanism och frihet? För Torahns visdom att jag är med om att skapa världen som dag från dag måste tolkas på nytt – ?

The post Gunnar Lundin: ”Vetenskapande” first appeared on Opulens.

ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.

Det räcker med att läsa en dagstidning för att tro Olof Lagercrantz: ”Vi befinner oss i en period av andlig förråelse och barbari och det förfärliga är att vi inte märker det, därför att vi är bedövade av de tekniska och materiella framsteg som skänker spänning och njutning.”

Det primära i Lagercrantz’ biografier är den enskilde. Samtiden är bakgrund. Den enskilde har en egen vilja och ett eget val. Massans foglighet under totalitära regimer har fött en misstro mot den enskilde och urblekt individen till ett färglöst substrat.

Ändå är det på den enskilde det kommer an. De som vid massmötet i Berlin inte gjorde hitlerhälsningen!

Att det finns ett personligt imorgon, ett sant med och mot de sanningar vi får höra. Om samtiden strider mot den mänskliga naturen – och våra möjligheter till lycka – må vi ta hjälp av konsten och vetenskapen

De ideologiskt styrda intellektuella har ett budskap, de vrider och vänder det, ibland syns näsan, ibland nacken.

Idéerna har fått ny ström av ett behov i tiden.

Vilka spår betyder mening? Vilka spår får oss att vända uppmärksamheten mot nytt håll, mot något som står i vår makt?

Det finns en förnöjsamhet, Voltaires och J C Powys’: förnöjd med vardagen – men inte med vad man åstadkommit. Förnöjsamhet som gör en glad, arbetsför, energisk.

Göra sig tillgänglig en anspråkslös energi är att få ork.

Lyckans väsen lär till 50 % bero på gener, till 40 % på livs­åskådning. Endast till 10 % beror stämningen i vårt liv på yttre omständigheter, samhällssystem osv.

Att som kikuyun (Karen Blixens Den afrikanska farmen) – och som den visvordne Job – kunna följa slumpens kast!

Även i ghettot finns den personliga hållningens spelrum.

Man kan lära av all erfarenhet. Av allt man läser. Konsten, kanske kunde jag en gång lära den, är att ta the jump – ett förtröstansfullt steg – tillbaka till sitt eget spår.

Det går att ändra sitt förhållande till världen.

En kvinnlig vetenskapsman drabbades av stroke. Blödningen fick hennes analytiska verksamhet att försvinna och hon fick uppleva vad hon saknat:  närvaro, ”vilande dag” (Gunnar Björling). En aktiv förnöjsamhet. Planerna, målen – satta ur spel. Den analytiska förmågan återkom, men “vilande dag” var vad hon i fortsättning utgick från och vände åter till.

Hon hade återfått en ”naivitet”.

Det finns goda tradi­tioner och seder som efter människans mått under årtusenden slipats ut, som stenar vid en havsstrand. Gentlemannen.

Mognad är allt? Vägen till mognad: ”uppväxandets vaccina­tioner”. Men det finns människor som vaccinerats till skuggor av den unika personlighet de var som barn och tonåring. Den som förlorat spontaniteten – på gott och ont, obotlig – är felvaccinerad.

När Heidenstam berättar Karl XII är det just det artonåriga lynnet som sprids till soldater och folk som fascinerar honom. Framför allt (Del 2) dess immunitet och förädling i nederlaget. Den svenska fattigdomens betydelse. En dröm. Men en vacker dröm.

Det är genom fotona – och alltså kameran – fotografen får ny blick. En distansering som, medan livet går vidare, kan betraktas och begrundas.

The post Om liv och litteratur – Del 4 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. Idag tjuvstartar vi med en av våra sommarserier. Det gör vi med “Om liv och litteratur”, en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.

Konsten hade öppnat ett fönster mot världen. Och jag gick ut genom dörren. I fortsättningen blev litteraturen en del av erfarenheten, ja den var själv ögonstunder av insikt och frågor, i ett oavslutat. En kombination poesi och intellekt. Intuition (uppfattad sanning) tillsammans med intellektuell analys. Samspel konst och liv.

I mina drömmar förekom en klok man som bodde granne med mig. Vad tyckte han om mig? Men han vände inte sitt ansikte mot mig. (Han liknade Karl Vennberg, som uppmuntrade mig men var svår att komma in på livet.)

Så försvann den undflyende skugglike mannen ur drömmarna. Den ”vise mannen” en sida av mig? Men vis är jag inte. Finns någon klokhet består den i att jag bättre förmår söka mig fram och ha tålamod i perioder av stillastående. Jag läser utan anxiety of influence. Jag styrs av behovet att, utan system, finna något sant, något som kompletterar eller för vidare. Kanske bara komma i den stämning där en poesi uppstår från ett centrum.

Det fanns en tid när jag hade yttre framgång. Men själen är inte bara strävan efter framgång och erkännande. Dess behov är att få del i något större än den själv. När motgången kom såg sig själen storögt om efter andra möjligheter. Jag kom in på den väg där jag, ”ohögtidligt”, kunde återfinna den av ävlan bortsprungne dagen.

Att jag fått tillåtelse att mogna: se på sitt förflutna från en alptopp.

Att snabbt anpassa sig till nya omständigheter, hinder, tillfälligheter som kommer mellan vanorna: ett mål du bedras på, ett inställt tåg – .

Karen Blixen om kikuyuerna: de var vän med det oförutsedda. Deras gud var densamma som Jobs.

Om vi är ”born actors”? Uppträd höviskt, och du blir hövisk? Handlingen den duk på vilken vi målar vår dag.

Avståndet återger oss blicken. Det som lyst i ögonen och gett en reaktion slocknar som en fyrtiowattslampa i solljuset på promenaden.

Naturen tar tid på sig – tusentals år för att bilda bergskedjor, en ny växt- eller djurart. Kroppen ingår i naturens process. Vi vill styra kroppen efter vår kulturotålighet.

Naturens tid. Men utanför naturens tid, vid sidan om, i tidlösheten, finns vårt andliga hem. Mind rules matter. Tankens kraft.

I bildade kretsar skäms den som inte läst Tolstoj. I akademiska kretsar är självbilden bunden till sådana artificiella värden. Det är motsatsen till själv­känsla.

Gå dit din smak för dig. Behåll sinnet för det djupt mänskliga som driver gäck med skönhet och framgång.

Den storartade självbilden för dig bort från vardagen. Samvetet – tacksamheten – för dig till den. Också med hjälp av den stora konsten.

Mystiken är det tillitsfulla sinnets lek i varje individuellt öde.

Almqvist förblir i några avseenden förebild och väg­visare.

Bonsaien –  en trädlik växt som man tvingat till dess martallslikt krökta form. Och bonsaien har gröna blad, vänder sig mot ljuset, bidar i skuggan. I sin begräns­ning: ”vacker”.

”Penelopes väv, ständigt uppriven och varje morgon på nytt påbörjad…” Vad betyder detta för mig?

The post Om liv och litteratur – Del 1 first appeared on Opulens.

KANON. Karen Blixen är ensam kvinna bland de fjorton danska författare som finns med på den lista som danska gymnasielever ska ha läst innan de tar examen. Nu har Dansklärarförbundets gymnasiesektion fått nog och tagit fram en lista på andra kvinnliga författare som de tycker borde få en plats, uppger SVT. På den finns bland andra Inger Christensen, Tove Ditlevsen och Suzanne Brøgger.

Den socialdemokratiska barn- och utbildningsministern Pernille Rosenkrantz-Theil har hittills bemött kraven med att inget hindrar att eleverna läser dessa kvinnliga författare – också.

Men enligt Dansklärarförbundets Mischa Sloth Carlsen är det svårt att hinna. Hon framhåller också att listans symbolvärde är starkt.

I Danmark infördes en litteraturkanon av den borgerliga regeringen 2004 och den har varit omdebatterad lika längre. De nya diskussionerna inleddes efter det att en en student kritiserade den nuvarande listan med författare i tidningen Politiken i höstas.

TT Nyhetsbyrån

The post Krav på fler kvinnor i dansk litteraturkanon first appeared on Opulens.

FILOSOFI. Finns vi till för att vi tänker eller är det så att vi tänker för att vi finns till? Det är en central frågeställning i den här texten av Gunnar Lundin.

Descartes “Cogito, ergo sum“, Jag tänker, alltså finns jag till, är det som banat väg för vetenskap, upplysning, teknologi och det stora framsteget. Som konsekvens börjar vi nu hylla AI och hoppas på robotar i hemtjänsten. Heidegger vänder på Descartes: “Jag är, alltså tänker jag”. Det ger människan en plats i naturen, som hon också är en del av. Den platsen var nästan övergiven. Pandemin påminner oss om att den finns. Heidegger ska läsas med urskiljning, och just här urskiljer jag något viktigt. Men ontologin fick Sartre att dra slutsatsen att vi är oreserverat fria att välja våra liv – på räkenskapens dag, som inte finns, är livet summan av våra handlingar. Det är Descartes som existentialist. För Heidegger var det ett felslut. Det betyder inte att vi är ofria. Men vår frihet ser annorlunda ut.

Ett sätt att förstå vårt misstag är att läsa Karen Blixens “Den afrikanska farmen”. Här skildrar hon de upplysta framstegsrovgiriga kolonisatörernas möten med kikuyer, massaier, och muslimska somaliska boskapsskötare. Vad hon kom att känna i mötet med naturfolken liknar hon vid vad Columbus kände när han upptäckte Amerika. Och deras ättlingar dukar nu under för de rika ländernas klimatförstöring. I utvecklingsländerna dör på grund av coronarestriktionerna lika många av svält och bristsjukdomar som av viruset i framstegets länder.

Jag delar upplysningens tro på förnuftet. Voltaire, Rousseau. Och det är förnuftet som säger mig att Heideggers vändning av Descartes är avgörande för hur det kommer att gå.

The post Descartes, Heidegger och tänkandet first appeared on Opulens.