KJELL HÖGLUND. ”Han kunde ha kommit var helst ifrån, en trubadur från Kung Arturs England, en herrelös hund, en desertör” påstår förhandsreklamen för Anders Sundelins bok om Kjell Höglund som kommer i september. Om sångaren, låtskrivaren och författaren Kjell Höglund, visste jag inget förrän nu. En förklaring är att jag under många år uppehöll mig utomlands, bland annat i Antipodien. Nu vet jag mer, både genom allt som finns om Höglund på internet och en dokumentär på SVT Play, “När tåget lämnat perrongen”.

Lägg därtill en originell trycksak som förlaget Farozonen just gett ut och som säkert redan är ett samlarobjekt: ett avlångt pappersark finurligt sammanvikt så att man ser en bokstav i taget. Utfällt kan man läsa i versaler DESERTÖREN, med ett N som första sida och med EJ på en banderoll. På baksidorna finns den långdikten, från 1978, som inte mist sin aktualitet.

Den encyklopediske Kalle Lind, ständigt närvarande i tryck och i radio, har skrivit ett bra förord: ”Desertören är en av Höglunds legendariska långlåtar, närmare sjutton minuter lång (…) så revolutionär att den ifrågasätter revolutionärerna. Det är en sång som uppmanar oss att desertera, att inte bli kanonmat, att inte marschera i ledet oavsett hur vackra parollerna är, att slåss genom att vägra slåss. Somliga ord må vara daterade, andemeningen är tidlöst tänkvärd och evigt kjellhöglundsk.”

IVO HOLMQVIST

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Kjell Höglunds tidlösa tänkvärdheter first appeared on Opulens.

MUSIK & MÄNNISKOR. Gussy Löwenhielm börjar nysta i mysteriet med den mytomspunna duon Philemon Arthur & The Dung, men spinner också trådar kring uttrycket “Sverige är bra litet ibland”.

En av mina favoritscener inom svensk film är den i ”En kille och en tjej” när Lasse (Brasse Brännström) säger till Lena (Marianne Rudberg) att det var onödigt det hon sa om att Sverige är ett litet land. Efter en tids ältande säger Lena till slut på Harriet Anderssonsk stockholmska: ”Förresten var det inte det jag sa. Jag sa att Sverige är bra litet ibland”. Enkelt, välspelat och väldigt roligt. Men framför allt sant. För Sverige är bra litet ibland.

Jag frågade i början av denna månad kulturantropologen Kalle Lind om han hade någon dokumenterad utläggning om fenomenet Philemon Arthur & The Dung. Det har ju länge spekulerats friskt kring vilka som kan tänkas ligga bakom denna mytomspunna duo som efter att ha tilldelats en Grammis 1972 fick hela galan att läggas på is i 15 år.

Kalle Lind förklarade att detta med all säkerhet avhandlades i någon podd. Men ett hetare tips var det, från en annan person i denna tråd på Twitter, att Lind hade avhandlat detta laddade ämne i programmet ”Snedtänkt”. Där diskuterar han frågan tillsammans med Eva Wilke som tillsamman med Anders Lind grundade Silence Records. Skivbolaget som gav ut gruppens skivor.

Wilke ger inga som helst indikationer på vilka som kan tänkas ligga bakom gruppen. Hon svarar inte ens på frågan om det är duons riktiga farmor som förekommer på några av spåren. Hon är helt förtegen i frågan och det känns som att vårt enda hopp är att polisutredaren Krister Petersson samlar till presskonferens inom snar framtid. Fram till dess kan vi bara spekulera kring vilka som har skapat odödliga hits som ”In kommer Gösta” och ”Henning i sin presenning”.

Ett vanligt förekommande element i min barndom var bilfärden mellan Danderyd och squashhallen i Täby där min pappa och valfri motspelare skulle konfronteras mellan fyra svettimpregnerade linjerade väggar. Jag var med som något slags moraliskt stöd skulle jag tro. Eller så skulle sporten inspirera mig att göra något vettigare med mitt liv än att intressera mig för musik. Vem vet?

Ungefär 25 år senare satt jag själv i Ralph Lundstens K-märkta Andromedastudio

Bilfärden hade några återkommande teman. Men det som verkligen blev bestående var den tragikomiska upplevelsen av Ralph Lundstens klassiska signatur till Radio Sweden, Utlandsradion. Melodin som skulle signalera att utlandssvensken hade fått in en svensk frekvens på radion. För trots att Sverige är bra litet ibland så kan det vara intressant att veta vad som försiggår där. Signaturen är en kort trudelutt på fyra takter som skiftar mellan dur och moll och således satte griller i min tioåriga hjärna. Ovissheten gav mig ångest. Men för Lundsten gav den dineros. Enligt uppgift spelades denna signatur fyra gånger i timmen och gav Lundsten således en trevlig ersättning från Stim varje år.

Ungefär 25 år senare satt jag själv i Ralph Lundstens K-märkta Andromedastudio, där verket hade kommit till, i egenskap av ljudtekniker och förevigade pionjärens elektroniska sagovärld med hjälp av ett brusigt mixerbord. Också det K-märkt. Det var spännande att höra Lundstens lågmälda norrbottniska direktiv viskas bakom ryggen medan jag drog i EQ-reglagen.

Ralph var en egensinnig man som visste vad han ville. Och som gärna delade med sig av sina erfarenheter. Men det jag verkligen minns var när han den 22 april ringde upp en vän för att gratulera denne på 83-årsdagen. Vännen var en känd svensk illustratör vid namn Hans Arnold. Jag satt häpen bredvid och låtsades vara sysselsatt med att mixa sagomusiken. Men det gjorde jag alltså inte. Istället tog jag med största intresse del av detta nu unika K-märkta samtal mellan en kompositör av elektronisk konstmusik och illustratören till bland annat Abbas samlingsskiva, Astrid Lindgrens mystiska ”Allrakäraste syster” samt Ralphs album ”Shangri-La”.

När Ralph sedan bjöd på lunch, som alltid var korv och mandelpotatis, samtalade vi om elektronisk musik då Bo Anders Persson från Träd, Gräs och Stenar kom på tal. Ralph var föga imponerad av Pärson Sound (ni som vet, ni vet) men det var jag som var ett stort fan av ”Träden”. Dem som jag samma år skulle göra min andra spelning tillsammans med.

Men det som är roligt med ”Träden” var ju att de hade gjort en cover på just Philemon Arthur & The Dungs ”In kommer Gösta” som finns med på inspelningen från den första Gärdestfesten. Den i juni 1970.

Kanske var det denna inspelning som satte igång spekulationerna kring om det möjligtvis var ”Trädens” trummis Thomas Mera Gartz som var en av personerna bakom Philemon Arthur & The Dung.

Stig Vig donerade vid sin bortgång hälften av sin skivsamling till Pet Sounds Records på Skånegatan i Stockholm.

Hade jag varit mer insatt i ämnet hade jag kunnat luska lite då jag pratade med Gartz i samband med en rockfestival i Norrköping sommaren 2008. Men så långt hade jag inte kommit i min svenska musikarkeologi vid denna tidpunkt. Tråkigt nog.

I januari 2012 tackade den legendariske basisten Per-Åke Odeltorp för sig. En man som förmodligen är mer bekant som Stig Vig, grundaren av de berömda reggaerockarna Dag Vag. Stig Vig donerade vid sin bortgång hälften av sin skivsamling till Pet Sounds Records på Skånegatan i Stockholm. Vid ett besök där under sommaren samma år hittade jag till min stora glädje ett välbevarat exemplar av Kebnekajses klassiska debutskiva ”Resa mot okänt mål”. Men med en viktig detalj: En klisteretikett på vilken det stod ”Per Gud”.

Eftersom gitarrsolot på titelspåret är bland det bästa som någonsin spelats in i Sverige var det inget att snacka om. Skivan skulle till varje pris bli min. Dels för att den är en milstolpe i svensk musikhistoria och dels för att den hade tillhört Stig Vig. Som ibland använde sig av pseudonymen Per Gud. Och som dessutom spelade på den där festivalen i Norrköping 2008 där även Kebnekajse uppträdde. Skivan gavs ut på Silence Records samma år som Philemon Arthur & The Dungs debutalbum. Mellan dessa två utgivningar ges bara ett album ut: Fläsket Brinners debut. Också den en milstolpe. Och även de spelade på festivalen i Norrköping.

En lördag i mars tog jag med mina barn till Filmhuset i Stockholm för att se en riktig svensk filmklassiker. Cinematekets visning av ”Picassos Äventyr”. När vi passerar Gärdet påminns jag om Gärdesfesten. Och när huvudrollsinnehavaren i filmen dyker upp tänker jag: ”In kommer Gösta”. Gösta Ekman var dessutom samma år aktuell med tv-serien ”Herr och Fru Pappahammar” där han spelar mot Lena Söderblom, mamma till slagverkaren Per Tjernberg (Per Cussion) i just Dag Vag, och som bor bara ett stenkast från den plats där jag just nu sitter och skriver denna text.

När sedan Lena Olin dyker upp i filmen blir det för mycket att ta in. Eftersom hon är gift med Lasse Hallström, regissören bakom ”En kille och en tjej”. Och då kan jag inte annat än att konstatera: ”Fan, Sverige är bra litet ibland”.

The post Gussy: “Sverige är bra litet ibland” first appeared on Opulens.

BIOGRAFI. “Förhoppningsvis kan Kalle Linds utmärkta bok inspirera fler att axla Karl Gerhards roll som samhällskritisk underhållare och att rakryggad stå upp mot orättvisor och för mänskliga rättigheter,” skriver Mathias Jansson.

Karl Gerhard: Estradör och provokatör av Kalle Lind
Historiska Media

“I dessa tider är det svårt att inte skriva satir” konstaterade den romerska satirdiktaren Juvenalis. Ett uttalande som revymakaren Karl Gerhard skulle skriva under på. Hade Karl Gerhard levt idag skulle han inte haft några problem att hitta nya ämnen till sina samhällskritiska visor. Den kända kupletten “Den ökända hästen från Troja” skulle inte handla om Sveriges tveksamma inställning till nazityskland under andra världskriget, utan kanske om vår undfallenhet mot Turkiet i Natoförhandlingarna och “Jazzgossen” skulle inte handla om moderiktiga och sysslolösa unga män på 1920-talet utan förmodligen om influencers eller deltagare i Paradise hotell.

Idag är väl Karl Gerhard ganska okänd hos en yngre publik. Vilket kanske inte är så konstigt både till innehåll och form har Karl Gerhards revyer passerat sitt bäst före datum. I boken “Karl Gerhard: Estradör och provokatör” lyckas ändå Kalle Lind att teckna ett personligt och intressant porträtt av en de mest framstående estradörerna och provokatörerna i svensk historia. För det är nog många som kan tacka Karl Gerhard för att han banade vägen och satte ribban för den samhällskritiska och satiriska visan från Hasse och Tage, via Magnus Uggla, humorgruppen Grotesco och alla andra personer som idag levererar samhällskritik på ett humoristiskt sätt.

Karl Gerhard växte upp i Stockholm, men familjen hade sin bakgrund i den småländska myllan, så att spela teater fanns inte på faderns karta, men redan som ung gick Karl Gerhard sin egen väg och trotsade fadern. Nu var det inte revyscenen han eftersträvade i första hand utan den seriösa teatern och de klassiska pjäserna. Efter några års kringflackande i landet med roller i pjäser av Strindberg och Ibsen, som aldrig blev någon större succé, drogs han enligt egen utsago motvilligt in i revybranschen. Det skulle visa sig vara en lyckoträff där han med tiden både uppträdde på scenen, skrev texter och blev teaterdirektör. Under mellankrigstiden var Karl Gerhard det stora namnet inom revysverige med en imponerande produktion och succéer på löpande band bakom sig.

Det Karl Gerhard gör är att han under 1920-talet förnyar revyn genom att tillföra djärva och ibland kontroversiella samtidskommentarer i sina texter. Här återfinns en blandning av nyheter, politiska kommentarer och skvaller, förklädda i sinnrika rim med förtäckta referenser för den invigda publiken.

När andra världskriget bryter ut och nazisterna tar makten i Tyskland, blir hans samhällsengagemang och kritik mot nazismen allt starkare och attackerna i revyerna mot etablissemanget fränare. Den publik som tidigare lockats av det djärva och lite elaka i revyerna sviker nu när det blir en mer allvarlig och mörkare ton i texterna. Till och med regeringen vill lägga munkavle på Karl Gerhard när han framför “Den ökända hästen från Troja”, med sin allt för öppna kritik mot nazisterna.

Kalle Lind har skrivit en läsvärd bok om estradören och provaktören Karl Gerhard. För Karl Gerhard är en person som har ett lika starkt behov att underhålla och stå i rampljuset som att rakryggad stå upp för sina åsikter. Han är inte rädd för att säga obehagliga sanningar och provocera sin omgivning. Boken tecknar också ett historiskt dokument om den svenska revyscenen under främst 1920 till 1950-talet, en turbulent tid i svensk historia, med världskrigen hängande som en svart skugga över allting.

Det som gör boken aktuell är att man kan se oroväckande paralleller till dagens samhälle och situationen under mellankrigstiden med det glada 20-talet, börskraschen, högerpopulismen och de ökade polariseringarna i samhället. För historien har en tendens att återupprepa sig eller för att citera Karl Gerhard ur inledningen av kupletten “Den ökända hästen från Troja”: “Allting går igen ur tidens grums och mögel / Stiger fram en skrämmande fantom”. Förhoppningsvis kan Kalle Linds utmärkta bok inspirera fler att axla Karl Gerhards roll som samhällskritisk underhållare och att rakryggad stå upp mot orättvisor och för mänskliga rättigheter. För som sagt idag är det inte svårt att skriva satir.

The post Inspirerande om estradören och provokatören Karl Gerhard first appeared on Opulens.

PRISAD. Årets Piratenpris går till Kalle Lind.

Strax efter 12 klev pristagaren ut från det gamla pumphuset i skånska Vollsjö, Fritiof Nilsson Piratens födelseort.

De två senaste åren har Piratensällskapet inte kunnat hålla tillkännagivandet som brukligt vid pumphuset i Vollsjö på grund av pandemin, men i år avlöpte allt enligt traditionen. Vid Pumphuset förklarade Kalle Lind att han nu får det finaste priset som finns, finare än Nobelpriset, och att allt från och med nu blir nedförsbacke. Han försökte också sammanfatta det som han gillar hos Piraten.

– Han ser på människan som den tragiska och komiska varelse hon är, sade Kalle Lind och citerade två vanliga repliker från Malmö som han känner igen hos Fritiof Nilsson Piraten: “det är vad det är, och vad ska man göra”.

Diversearbete

“Diversearbetare i kulturbranschen”. Så brukar radioprataren, författaren och förläggaren Kalle Lind titulera sig själv. Piratenpriset får han för ett “osedvanligt kärleksfullt, humoristiskt och initierat kulturellt diversearbete”.

– Min första tanke var att juryn var fullkomligt sinnessjuk, säger Kalle Lind som är stolt, glad och generad.

– Jag är väl inte Klas Östergren, Kristina Lugn eller Allan Edwall. Det här är en oerhört fin skara att få sälla sig till.

Förhörd av släktingar

Kunnig om Fritiof Nilsson Piraten är dock Kalle Lind som hade alla författarens böcker i föräldrahemmet och dessutom blev förhörd av sina släktingar om detaljer i dem.

Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972) var advokat och författare. Han debuterade med “Bombi Bitt och jag” 1932.

Sedan 1989 har Piratenpriset delats ut till kulturpersonligheter som verkat i Piratens anda och sedan 2020 ligger prissumman på 150 000 kronor.

Bland tidigare pristagare finns bland andra Kristina Lugn, Gösta Ekman, Lasse Åberg, Carin Mannheimer och Bodil Malmsten. I fjol fick författaren Karin Brunk Holmqvist priset.

Själva priset delas ut under Piratendagen i Kivik i juli.

Erika Josefsson/TT

Daniel Kihlström/TT

The post Kalle Lind får Piratenpriset first appeared on Opulens.

The post Kalle Lind startar förlag first appeared on Opulens.