SKIVNYTT. Kangas klanger förvandlas som genom ett trollslag till Kangas bjällerklanger. Kurator Kangas öppnar idel hårda paket med mjukt innehåll. Ur spår!

Just det där med bjällerklang är en sanning med modifikation. För de av årets nya svenska julskivor som jag fastnat för rymmer förhållandevis lite av den varan. Julstämningen kommer i stället från andra håll.

Hög mysfaktor med Nils Landgren

Nils Landgren lämnar in en ny julstämningsansökan vartannat år. 2025 delger Mannen med den juligt röda trombonen oss den nionde delen i sin skivserie i och med ”Christmas With My Friends IX” (Act/Naxos, LP/CD/DL). Samma omslagsdesign som alla år, James, fast nu i en lila nyans. Vinylen är till och med i samma läckra färg.

Långkörarkollegan och gitarristen Johan Norberg har skrivit de flesta av skivans nya kompositioner, som utgör precis över hälften av dess lussebagardussinet låtar. Hög mysfaktor i soundet, med proper professionalism men aldrig med de där kväljande julöverdrifterna.

Ursnygga sånginsatser av Sharon Dyall, Isa Sand och operaprimadonnan Jeanette Köhn; samtliga veteraner från den allra första skivan i serien, som startade 2006. Souliga Kid Creole-kokosnöten Jessica Pilnäs tillkom 2008 och har hängt med på varje utgåva sedan dess. Basisten Clas Lassbo ersatte Eva Kruse på förra volymen och återkommer här, medan Radiosymfonikernas trombonsektion spelar exakt så mjukt att barren förblir kvar på granens grenar. Alla dessa förmågor bidrar till att göra detta ett av årets mest lyckade julalbum.

Dock – och stäm mig gärna för att jag uttrycker min åsikt – tycker jag att det är en liten miss att Landgren undgått att göra en version av Marvins Gayes julklassiker ”Purple Snowflakes” trots projektets genomgående lila design.

Julklassiker i livetappning

På den där allra första ”Christmas With My Friends” från 2006 hette pianisten Bugge Wesseltoft. Norrmannen hade redan 1997 skapat en säsongsklassiker med sitt lågmälda julalbum ”It’s Still Snowing On My Piano” på samma tyska skivetikett, Act. Just den pianopudrade utgåvan lär vara en av de bäst säljande skivorna någonsin på den tyske musikbranschlegendaren Siegfried E. Lochs jazzcentrerade bolag.

Nu kommer en skiva med livetagningar av den norske pianistens meditativa musik, fångad livs levande på fem skilda lokationer i hemlandet. ”It’s Still Snowing On My Piano – Live” (Act/Naxos,LP/CD/DL). Just ordet ”still” är avgörande i sammanhanget. Bugge Wesseltofts stillsamma stil är motsatsen till de braskande ljudkulisserna i varuhus och reklamradiokanaler just nu.

Jul med The Second Hand Orchestra

Lågmäld på ett helt annat vis är The Second Hand Orchestra på albumet ”Snow, This Is Christmas” (Sing a song fighter, LP/DL). Andrahandsorkestern är Karl Jonas Winqvists skötebarn, och han driver också den spännande lilla skivetiketten Sing a song fighter, som huserar artister som Iiris Viljanen, Langendorf United, Dina Ögon-medlemmen Daniel Ögren och diverse afrikansk musik.

The Second Hand Orchestra har vi de senaste åren kunnat höra i hyllade samarbeten med skotske indiefolkartisten James Yorkston och Cardigans-sångerskan Nina Persson. Så nyligen som i oktober kom orkesterns senaste egna skiva ”Puzzle”. Hack i helg följer nu ”Snow, This Is Christmas”, som avslutar en jultrilogi där tidiga skivtitlar heter ungefär samma sak, med skillnaden att de föregående volymerna inleds med orden Slow och So.

Kontrasten är stor till Tomtenisse Landgrens lyxiga slädfärder i Artlantisstudion. Här låter det mer som avigt bleckblås på Kapsylens bakgård. Emma Nordenstam, Viktor Brobacke, Henry Moore Selder och de tio andra musikerna förmedlar lite mer av en gör det själv-känsla, där det dyker upp svirrande vintage-synthljud, löskokt lap steel guitar och förströdda pianotoner i fiffigt recyclade julklassiker.

Urvalet sträcker sig från en trollskogstolkning av ”Staffan var en stalledräng” till en loppis-lekfull version av en Snobbenlåt. Adolphson & Falks ”Mer jul” förvandlas till ett salsa-Eldorado, medan Elvis evigt gröna ”Blue Christmas” får både Frisell-jazz, tomte-twang och steel-poäng.

Med kontrabasen i centrum

Mer ”normal” jazzjul väntar på ”Scandinavian Christmas Bass” (Prophone/Naxos, CD/DL) från kontrabasveteranen Hans Backenroth. Även om det kanske inte tillhör vanligheterna med just kontrabasen i centrum på en julskiva, så är det just detta som skänker skivan en extra dimension och variation mitt i utbudet av tinnitustangerande tingel-tangel.

Hans Backenroth har under sin långa bana hunnit med att vara en stöttepelare i Arne Domnérus och Monica Zetterlunds band. Andra konstellationer har varit ihop med Bernt Rosengren, Kjell Öhman, Ulf Wakenius och Claes Janson, för att bara plocka några ur säcken.

I tandem med danske pianisten Ole Kock Hansen (som lirat med alla från Miles till Dexter men hemmavid är mest känd för sitt långvariga samarbete med danske jazzbasisten Niels-Henning Örsted Pedersen) tolkar Backenroth nu idel julstandards från våra skandinaviska breddgrader. Alltsomoftast doppar Kristian Leth slevarna i virvelkaggen och bildar en trio med kontrabasen och flygeln.

Det vilar inget svårtillgängligt eller akademiskt över framförandet, blott genomtrevliga julstämningar utan ovidkommande schmaltz. Samtidigt är samspelet djupt imponerande. Trevligt också att bekanta sig med nummer som ”Det kimer nu til julefest” och ”Julen har bragt velsignet bud”, vilka skänker ny(gamla) nyanser till julmusikutbudet.

På avslutande ”Karl-Bertil Jonssons julafton” (en hyllning till Backenroths kompanjon Arne Domnérus) gästar saxofonisten Klas Lindquist och sätter punkt för en av årets mest värmande julskivor. Om Tage Danielssons julsaga visas varje år i tv lär den här skivan bli lika återkommande chez Kangas.

Showbiz och jazz med Stockholm Voices

Desto mer showbiz och jazz hands ljuder det om ”Christmas Time Is Here” (Prophone/Naxos, CD/DL) från vokaljazzkvartetten Stockholm Voices. Rösterna från östkusten slår sig här samman med Bohuslän Big Band. De senares ”Shades of Gil Evans” fick nyligen Kangs klanger att utbrista i ”En väldigt välkommen musikupplevelse utöver det vanliga”.

Tillsammans bjuder de på lyxigt ljudande juleljud i jazzskrud. Vi omsluts av Louis Armstrongs julspelliste-ikoniska ”Cool Yule” och två Stevie Wonder-tolkningar, men även sånt som ”O Holy Night”, ”Santa Claus Is Comin’ to Town” och Bing Crosbys kioskvältare ”I’ll Be Home for Christmas”. Julglädje på rätt sida det smöriga.

Sällskapsspelande juljazz

Coco Chatru är något annat. En Stockholmsgrupp som bygger sin identitet kring en mystisk, påhittad figur med samma namn. Tidigare i år släppte Coco Chatru LP:n ”Limbokolia” (Trygger Music, LP/DL) med en lekfull, svårtetiketterad jazz och ett tillhörande brädspel (!). Nu kommer ytterligare en dos sällskapsspelande jazz i form av ”Lost Christmas” (Trygger Music, LP/DL).

Summa 13 nyskrivna jazzlåtar med titlar som ”Tomtarnas midnatt”, ”Pulka” och den inledande programförklaringen ”Mys vid brasan”. Coco Chatrus fantasifulla mytologiserande fortsätter genom att förklara att skivan är soundtracket till den spårlöst försvunna julfilmen ”Lost Christmas”, och att döpa ett av spåren till ”Coco raskar över isen”.

En alldeles förtjusande liten skiva från kontrabasisten Håkan Trygger, altsaxofonisten Linus Kåse, barytonsaxofonisten Charlie Malmberg och batteristen Daniel Kåse.

Lågmäld briljans

Om vi tar på oss snöskorna och ger oss ut i folkmusikmarkerna möts vi snart av Sigrid Moldestad & Hazelius Hedin som lågmält briljerar på ”Vinternatt” (Ta:lik, CD/DL). Skivan baseras på låtmaterialet från den förhållandevis färska triokonstellationens populära julkonserter.

Folkkära och rosade norska folkmusikern och sångerskan Sigrid Moldestad ihop med de svenska folkmusikerna Esbjörn Hazelius och Johan Hedin är en trekant som aldrig blir fyrkantig.

Deras ”Vinternatt” lyses upp av traditionella julvisor från Norge och Sverige, som varvas med nykomponerade bitar i samma anda. Nyckelharpa och hardingfela tar plats under granen och musiken tindrar precis så vackert och vilsamt som vi kunde önska.

Sofia Talviks kristallklara julsånger

Sångerskan och gitarristen Sofia Talvik ingår i den svensktyska duon Hansan men är även artist på egen hand med en över 20-årig solokarriär. Hon har som tradition att släppa en egenkomponerad jullåt varje år. 2017 samlade hon dessa i paketet “When Winter Comes: A Christmas Album”.

2025 är det dags för ett nytt uppsamlingsheat. “Wrapped in paper” (Makaki Music, LP/CD/DL) rymmer ett knippe julsånger i kristallklart singer-songwriter-stuk med dova skuggor, där folk och country bor granne med två insmugna tolkningar av julklassiker. Ett alternativ för den som tröttnat på julmusikens ekorrhjul och gillar sånt som First Aid Kit, Joni Mitchell, Emmylou Harris och Judy Collins. Och beställer du CD:n via Bandcamp går det att få den signerad, med vaxsigill, texthäfte och presentpåse! En kreativ klappidé.

Den som vill ha mer Sofia Talvik kan spana in det lika nya albumet från duon Hansan. “Vargar” (Makaki Music, DL) mixar folkmusik med visa, och i titelspåret medverkar en morrande murrig Stefan Sundström.

Ett alternativt julalbum

Stockholmsbaserade skivbolaget Ella Ruth Institutet har en rad starka roots-klingande namn i sitt stall, från H. Self till Toni Holgersson. Traditionsenligt släpper etiketten fullmatade julalbum varje år.

”This is all the snow you get vol 4” (Ella Ruth Institutet, DL) följer traditionen med låtar som osar av sot i själen och kask i slasket. Inställningen anas genast i inledande ”Köpmännens julfest” av bandet Det blev handgemäng. Bjällerklangen har tystnat för länge sedan och ersätts av en isande snödriva rätt i pallet.

Local Terrain ger en Ron Sexsmith-julig försmak på hur deras debutalbum kanske kan te sig när det landar under våren. Björn Gidlund, Mads Husvik och Introspektivet är andra medverkande som kommer med ny musik 2026, allt genom Ella Ruth Institutets försorg. Men först hör vi dem på den här genomgångens kanske mest alternativa julalbum.

14 låtar och artister som spänner från opluggad hästjazz till midvinter-mörkerrock, och med Toni Holgerssons ”Annas november” som utropstecken. Icke att förglömma: Yngve Stoor som julkavalkadens allra sista artist och låt!

Hyperambitiöst julprojekt

Som avslutning tar vi ett djupt andetag och ger oss i kast med folkmusikern Hampus Grönbergs hyperambitiösa projekt. Grönberg är född i Falun men numera bosatt i Göteborg där han är involverad i den irländska traditionella musikscenen. Han spelar i konstellationer som Bäckafall, Furuhill och Just As Blue, i genrer från svensk folkmusik till bluegrass.

På ”The Hampus Grönberg Christmas Experience” (Egen utgivning, DL) pulsar han sig igenom hela 91 julmelodier på strax under timmen.

Av de elva spåren på albumet är fyra medleys. Grönberg trakterar gitarr, banjo, mandolin, bouzouki och slagverk, och om detta låter som ett galet projekt så kan Kangas bjällerklanger meddela att det här är allt än Eugene Chadbourne-nipprigt. Det är faktiskt bara fullkomlig ”normal” musik. Skickligt framförd och med ett smittande gott humör.

Se där, klapptips från Kangas klanger. Ha en skön jul nu, alla läsare!

The post Kangas bjällerklanger ‒ hårda paket med mjukt innehåll first appeared on Opulens.

JAZZ. “Hannah Svensson visar på visans innerlighet och hudnärhet,” skriver Bo Bjelvehammar.

Snowflakes in december med Hannah Svensson
Ladybird Record/Naxos

Med julen kommer minnen, stämningar och känslor, som har vuxit fram under livets gång. I detta sammanhang är musiken central, alla tänker på låtar som Irving Berlins ”White Christmas” eller James Lord Pierponts ”Jingle Bells”.

Hannah Svensson sångerska, låtskrivare och bildkonstnär har valt ut ett antal klassiska julsånger, tillsammans med titelspåret ”Snowflakes in December, ” som är en egen komposition ger hon både ny och traditionell juljazz. Hon omger sig med de bästa av medmusiker som Sven-Erik Lundeqvist på piano.

Vi drömmer, vi längtar, nära är både det förflutna och framtiden. När julen är nära tänker vi redan på årets första äppelblom eller det första sommarregnet. Det är sant, under hela året lever vi med en obeskrivlig längtan.

Särskilt finns detta i ”Jag vet en dejlig rosa”, där Hannah Svensson visar på visans innerlighet och hudnärhet.

I hela albumet andas det både en magisk närvaro och en lekfull spänst.

Jag lyssnar även på hennes föregående album ”Places and dreams,” också det befäster hennes arbete i frontlinjen i svensk jazz.

The post Magisk närvaro och lekfull spänst first appeared on Opulens.

ÖSTERBOTTNISKT. “Det är bra men för mig inte tillräckligt nyansrikt och lyhört. Jag vet att hon kan bättre.” På söndag är det första advent och vad passar då bättre än att släppa en julskiva? Thomas Wihlman är dock tveksam till Iris Viljanens nya bidrag till genren.

En finsk jul av Iiris Viljanen
Producerad av Iiris Viljanen (samt ett spår av Patrik Berger, ett av Jonas Teglund)
Teg Publishing

Ja, men så är det ju, att jag blev lite besviken. Var på en lysande Iiris Viljanen-konsert för ett par år sedan, omväxlande men framför allt egensinnig och kraftfull. Den upplevelsen får jag inte här.

En julskiva slår förvisso an en annan ton, en annan resonans, än en livekonsert. Men ändå lyckas inte Viljanen och produktionen med nyanserna, med subtiliteterna. Det finns egenskapade melodier som är riktigt fina, det är både jazzigt och folkligt och det finns bra texter, men ändå skaver det lite i mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, har det gått lite för fort, borde hennes pianospel få utvecklas eller är det kanske bara mindre bra här? Antydan om jämförelse med Shai Maestro känns övermaga.

Kanske är jag för konventionell. I texterna har vi kopplingar, Iiris och jag. Vid tågstationen i Vasa har jag också fått vänta. Österbotten är mitt, också. Samtidigt kanske vi båda känner en frustration över att inte kunna resa till det Finland vi älskar, på grund av covid. För Viljanen är resans mål föräldrahemmet i Tölby, utanför Vasa. Det är tvåspråkigheten, med hembyns och hemkommunens svenska och grannkommunen Vasas tvåspråkighet med finländsk dominans.

En av titlarna är “Arkihuolesi kaikki heitä/Vardagssorgerna glöm dem alla”. Kanske är det coronan som skaver i oss, det är inte lätt att glömma vardagssorgerna. Och vi är skilda från varandra, våra länder och våra vänskapsband.

Jag hade älskat att få höra Viljanen tolka klassiska välkända finländska julsånger som “Giv mig ej guld ej glans ej prakt“ eller “Sylvias julvisa“. Det får jag inte, men Sibelius finns ändå med i form av “On hangeat korkeat nietokset“. Vi får även en “Härlig är Jorden, Maa on nii kaunis“, på finska och svenska, svängig jazz och “Polska från Korsholm“.

Men sammanfattningsvis, det är bra men för mig inte tillräckligt nyansrikt och lyhört. Jag vet att Viljanen kan bättre. Kanske skulle hon behöva en fristående topproducent och inte själv vara involverad i så mycket utöver låtskrivande och framförande.

Ändå, jag tar tacksamt emot en julskiva med både finska och finlandssvenska texter. Jag lyssnar med glädje men det skaver som sagt lite i mig. Man kan också reservera sig och säga: Nja, julskiva, kanske inte. Men ett vanligt album med vintertema, kanske det. Det behöver inte vara fel, men byt då ut den missvisande albumtiteln.

The post Ett album med vintertema i alla fall first appeared on Opulens.