BORTGLÖMD PROFIL. Få minns idag den framstående kulturpersonligheten Karl Warburg.  I en aktuell bok av Monica Lauritzen blir han framlyft ur glömskan. Elisabeth Brännström finner en sympatisk person som hade moderna idéer. 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Den varsamme vägvisaren av Monica Lauritzen
Albert Bonniers förlag

Ett känt fotografi från Sovjettiden dök ständigt upp framför Monica Lauritzens inre öga när hon inledde sitt arbete med biografin Den varsamme vägvisaren om den sorgligt bortglömde kulturpersonligheten, Karl Warburg ( 1852-1918). Bilden föreställer en grupp politiska ledare där en av dem blivit bortraderad. Enbart en pälsmössa har fått sväva kvar i luften som en liten påminnelse om mannens tidigare existens. Fotografiet gav Monica Lauritzen en tankeställare och en tragikomisk bild av hur glömska kan uppstå. Viktiga personer kan lätt raderas ut ur vårt kollektiva minne, av myndigheter som vill skriva om historien, eller av tidens gång när sociala och kulturella förändringar bidrar till att vissa historiskt viktiga medborgare bleknar bort för att till sist försvinna.

Så är fallet med Karl Warburg, en av 1800-talets mest tongivande svenska kulturprofiler. Den hårt arbetande Warburg byggde bland annat upp Nobel-biblioteket och deltog i planeringen av Stockholms Stadsbibliotek. Han var också en produktiv kritiker och litteraturskribent som skrev flera litterära biografier och tillsammans med Henrik Schück producerade standardverket Illustrerad svensk litteraturhistoria.Utöver detta var han under en tid ordförande i Författareföreningen och deltog i redaktionen för Nordisk familjebok samtidigt som han var professor i litteratur vid Stockholms Högskola och deltog med full kraft i det politiska livet som representant för liberalerna.

Till en stor del påminner den dåtida kulturdebatten förvånansvärt mycket om den debatt vi har idag. Svenskhet, nationalism, etnisk tillhörighet och kvinnors rättigheter var på agendan då som nu och Warburg fick, trots sin kompetens och uppenbara känsla för svensk kultur, under sitt liv ta emot både dolda och öppna förolämpningar på grund av sitt judiska påbrå. 1800-talets nationalister var för det mesta mer eller mindre öppet antisemitiska och Monica Lauritzen målar upp en livfull bild av en samhällsdebatt där Karl Warburg står på den modernare, liberala sidan samtidigt som han försöker handskas med sina två identiteter som jude och svensk. Något som han med tanke på omständigheterna verkar ha lyckats bra med. Särskilt intresserad var Warburg av att framhäva kvinnliga författare, som han ansåg skulle värderas likvärdigt med männen, och i den här frågan hamnade han ofta i clinch med Strindberg, en författare och vän han i princip beundrade men vars verk han ofta ansåg vara alltför präglade av kvinnohat, känslokyla och bristande nyansering.

I det stora hela framstår Warburg som en sympatisk man som gick in för sitt arbete med stor passion och uppenbar vilja att föra det svenska kulturarvet vidare, med vissa moderniseringar. Monica Lauritzen låter oss få ta del av Warburgs egen historia, hans prekära ställning som jude och svensk i det nationalistiskt färgade kultursammanhanget och vi guidas skickligt genom dåtidens ofta infekterade samhälls-och-kulturdebatt angående etnisk och kulturell tillhörighet och kvinnornas ställning och rättigheter till fritt uttryck i ett samhälle där riktlinjerna sedan länge ritats upp av män.

En intressant biografi om en djupt engagerad kulturpersonlighet, fylld av kunskap om det sena 1800-talets kulturella tankegångar och debattklimat som förhoppningsvis säkrar Karl Warburgs minne för kommande generationer. Det är han väl värd.

Alla recensioner av Elisabeth Brännström

The post Framlyft ur glömskans mörker first appeared on Opulens.