JUBILEUM. Med Marcel Prousts frånfälle i november 1922 dog Europa. Eller mindre drastiskt i alla fall den stora litteraturen om det gamla Europa. Den långa episka berättelsen där inget var för litet för uppmärksamhet var på fallrepet liksom den samhällsklass som gav syre åt den. Romanen i mellankrigstiden började förhålla sig till filmen på samma vis som det figurativa måleriet till fotografiet, antagonistiskt och sökande sin egen raison d’être. Den slängde ut berättelsen till förmån för formexperimentet.

Vi talar om en inbilskt navelskådande och allt mer obsolet samhällsklass. Proust skildrade i På spaning efter den tid som flytt denna klass distanserat, men också kalejdoskopiskt. Först i sista bandet verkar han ta verklig ställning. Första världskriget kräver proviant av de parisiska bagerierna och överklassen klagar mest på att de gamla fina bakverken av den och den sorten är otillgängliga. Tanken om adelns “noblesse oblige”, att den bär upp något värt att bevara? Det punkteras i romansvitens avslutande band.Om den nu inte snarare lidit av pyspunka efter 4 000 sidor.

Första världskriget rev ner vår kontinent från sockeln. 1800-talets Europa föll på eget grepp. Detta sekels gasbelysning och tunnelbana blev nästa sekels senapsgas och stridsvagnar. Vår kontinent föll på eget grepp. Proust tecknar detta fall i solglittrande ultrarapid. Med Proust avslutades den stora kollektiva berättelsen. Din och min berättelse trädde in på arenan.

Jesper Nordström

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: 100 år sedan Prousts död first appeared on Opulens.

The post En klang av Wien summerade operaförenings framgångar first appeared on Opulens.

UTSTÄLLNINGAR. För att fira 200 år som museum kommer The National Gallery i London att ställa ut några av historiens största konstverk på institutioner runt om i Storbritannien.

Tolv kända verk ska placeras i olika delar av landet, vilket gör att mer än halva befolkningen kommer att vara inom en timmes resa från ett av verken. Vissa av dem har aldrig lånats ut av museet tidigare, skriver BBC.

Bland de verk som visas återfinns Claude Monets “Bro över näckrosdamm”, Botticellis “Venus och mars”, Caravaggios “Nattvarden i Emmaus” samt Rembrandts “Självporträtt vid 34 års ålder”.

Utställningarna öppnar den 10 maj 2024.

TT Nyhetsbyrån

The post Känd konst lånas ut för första gången first appeared on Opulens.

SUNNE. Västanå teater firar 50-årsjubileum – med en hyllningsföreställning till Värmlandsförfattaren Selma Lagerlöf. “En saga om en saga” är ett urval av hennes berättelser, med särskilt fokus på berättandet, myten, poesin och musiken.

The post Västanå teater jubilerar med Lagerlöf-hyllning first appeared on Opulens.

HURRA. Vad vore Liljevalchs konsthall i Stockholm utan sin vårsalong? I sommar är det äntligen dags för den försenade jubileumsutställningen. “Vårsalongen 100 år” samlar 250 verk av konstnärer från salongens sekellånga historia.

Viktor Andersson/TT

The post Vårsalongens “greatest hits” på Liljevalchs first appeared on Opulens.

STRUKEN. Östersjöfestivalen firar 20 år, med dirigenten och grundaren Esa-Pekka Salonen vid taktpinnen under jubileumskonserten. Saknas gör dock en annan av festivalens grundare – den ryske dirigenten Valerij Gergiev.

–Under rådande omständigheter är det helt enkelt inte aktuellt med tanke på hans koppling till den ryska regimen, förklarade Staffan Becker, konserthuschef för Berwaldhallen, tidigare i år i en intervju med SvD.

Östersjöfestivalen grundades 2002 på initiativ av Berwaldhallens dåvarande konserthuschef Michael Tydén, Esa-Pekka Salonen och Valerij Gergiev, med ambitionen att uppmärksamma lösningar för en hållbar Östersjöregion. Men Gergiev, som har hyllat Putin och dirigerat sin orkester på ryska krigsskådeplatser, är alltså inte längre ett affischnamn för festivalen.

Under jubileumskonserten den 31 augusti dirigerar Salonen Mahlers symfoni nr 2 med Sveriges Radios symfoniorkester, samt sopranerna Nina Stemme och Miah Persson.

Bland gästartisterna under festivalen märks också den Grammy-belönade ensemblen Kremerata Baltica, den isländske pianisten Vikingur Ólafsson och den franska musikensemblen L’ Arpeggiata som håller sin barockkonsert i Vasamuseet.

Den 27 augusti är det Sverigepremiär för Karin Rehnqvists verk “Silent earth”. Det framförs av Sveriges Radios symfoniorkester och Radiokören under ledning av dirigenten Dima Slobodeniouk.

TT Nyhetsbyrån

The post Östersjöfestival jubilerar – utan Gergiev first appeared on Opulens.

TIDIG MUSIK. Det svenska musikinitiativet Early Music Day fyller tio år den 21 mars. Det firas med en konsert i Tyska kyrkan i Stockholm med bland annat norsk-internationella Orkester Nord.

Musikfestivalen Early Day Music är nordens största event för barock-, renässans- och medeltidsmusik och firas varje år den 21 mars på Johann Sebastian Bachs födelsedag. Festivalen har också spridit sig till andra länder i Europa, USA och Asien med syftet att uppmärksamma barocken.

Konserten direktsänds av Sveriges Radio.

TT Nyhetsbyrån

The post Svensk festival firar med norskt gästspel first appeared on Opulens.

JUBILEUM. Första maj skulle tonsättaren, dirigenten men också bildkonstnären Hugo Alfvén ha fyllt 150 år vilket uppmärksammas stort under året.

Alfvén, företrädare för nationalromantiken i svensk musik, gjorde bland annat orkesterverk som “Midsommarvaka”. Mindre känt är att han också var en målande konstnär och flera av hans målningar, bland annat från Capri, visas på Waldemarsudde i Stockholm i en utställning som öppnar på födelsedagen.

Alfvén komponerade en rad klassiska körverk som “Uti vår hage” och under 37 år ledde han manskören Orphei Drängar. Bland de många programpunkter som Kungliga Musikaliska Akademien sammanställt finns även en “Sing along Alfvénkonsert” med Radiokören under ledning av Cecilia Rydinger i Berwaldhallen i Stockholm 19/11.

TT Nyhetsbyrån

The post Hugo Alfvén firas hela året first appeared on Opulens.

JUBILEUM. Opulens fyller fem år. Chefredaktör Stefan Bergmark skriver kort om magasinets tillkomst och målsättning.

Den 6 februari 2017 sjösatte jag och entreprenören samt författaren Melker Garay kultur- och samhällsmagasinet Opulens. Tidningen fyller alltså nu fem. På grund av pandemin blir det i år ingen fest liknande den vi hade då vid releasen på Moriska Paviljongen i Malmö, från vilken vi publicerade en bildkavalkad.

Lanseringen för fem år sedan hade under vintern föregåtts av diskussioner om det högljudda debattklimat som skapats i svallvågorna av sociala mediernas framväxt, samtidigt som vi upplevde att kulturjournalistiken fått minskad betydelse. Många dagstidningar har inte längre någon kultursida och de som fortfarande har lägger allt oftare artiklar bakom betalvägg. Så föddes idén om att göra ett brett samhällstillvänt kulturmagasin med såväl opinionstexter som reflekterande artiklar om alla konstarter.

Mycket har hänt under de här åren vilket gör att tiden för mig både känns kort och lång. Under den första våren utgjorde jag själv en enmansredaktion men hade stöd av en handfull skribenter runt om i landet. Under åren som gått har i nämnd ordning kulturredaktör, redaktionssekreterare, webbtekniker och nyhetsredaktör tillkommit och frilansstallet mångdubblats. Även innehållsmässigt har magasinet successivt ökat i volym och vi publicerar nu 9-10 artiklar sex dagar i veckan.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Listan över förändringar som gjorts under dessa fem år är lång och många av dem, framförallt de av teknisk natur, har nog inte något större allmänintresse som det ibland brukar heta i journalistiska sammanhang. Men den största skedde för ganska precis ett år sedan då vi startade en avdelning med kulturnyheter. Dessvärre fick vi i vintras avslag på vår bidragsansökan hos mediestödsnämnden vilket innebar ett bakslag i tidningens utveckling.

Men vi ger oss inte! Kan bland annat teknikmagasin och morgonshower i radio räknas som ”allmänna nyhetsmedier” bör förstås också ett magasin med kulturnyheter kunna beviljas stöd.

Det har varit fem år av hårt slit. Tack till alla som läst och alla som bidragit till magasinet! Resurserna har varit knappa men steg för steg tar vi oss framåt mot vårt mål – att vårt dagliga magasin ska vara en självklarhet för alla kulturintresserade i landet, oavsett om hen är bokälskare eller författare, cineast eller filmregissör.

The post Opulens fem år first appeared on Opulens.

Du gav nyligen ut ett samlingsalbum, Evig inre kris, hur kommer det sig att det var dags att göra en samling?

– Min förläggare tyckte att det var en bra ide och jag höll med. Vi kom på att det var tjugo år sedan som jag debuterade som serietecknare och att det vore roligt att uppmärksamma och fira. Jag hoppas att andra tycker att det är roligt, det är ju inte alla böcker som gå att få tag på längre. Egentligen hatar jag att titta tillbaka på det jag har gjort förut så det har varit en utmaning. Jag är jättedålig på att vara stolt och vill helst lägga det bakom mig, men det var skönt att gå emot den impulsen och försöka ge mig själv lite cred.

Vad består samlingen av?

– Serier, teckningar och enrutingar. Det är dels en samling från de senaste tjugo åren och dels teckningar från en period under pandemin. Under 320 dagar gjorde jag en bild om dagen och har valt ut ett antal av dem. Så det är ganska mycket nytt också.

Och titeln, Evig inre kris, var kommer den ifrån?

– Den här titeln har hängt med mig ett tag, jag har nog haft med den i någon teckning. Jag kom på den en gång när jag skulle pitcha en bok inför marknadsavdelningen när jag gav ut mina böcker på ett annat förlag. Jag beskrev temat på boken som en evig inre kris och kände att livet verkligen är så och det är också det jag triggas av konstnärligt. Kriserna avlöser varandra, man betar av dem men aldrig en gång för alla. Man kommer alltid tillbaka till nästan samma fråga och lever sitt liv i cirklar som bara blir större och större. På ett sätt är det jobbigt, men på ett annat är det skönt för jag känner att jag lever.

Nu när du har tittat tillbaka på ditt serieskapande, hur har det förändrats sedan din första utgivning?

– Själva teckningarna har förändrats, även om jag kan tycka att mina tidiga teckningar har någonting som inte går att få tillbaka så har jag blivit bättre på att använda färg. Jag känner mig säkrare och kör på. Innehållsmässigt är det svårare att säga. Jag har aldrig tänkt på mig själv som en politisk tecknare men det blir ofta politiskt eftersom jag ändå har ett feministiskt perspektiv. Men det har aldrig varit mitt syfte utan jag har alltid jobbat väldigt personligt med vad jag själv känner. Min kreativitet kickar igång när jag möter motstånd, om jag känner mig begränsad eller känner sorg och ilska generellt, men gränserna för vad som triggar mig har flyttats och det har varit roligt att se. En del känns passerat och avklarat, det finns ingen sprängkraft i det längre, medan andra serier fortfarande funkar. Så man märker att tiden har gått, det som kändes aktuellt då skulle idag vara som att slå in öppen dörr.

Ja dina serier är ju inte sällan samhällskritiska, varifrån hittar du inspiration till de ämnen du vanligtvis tar upp?

– Jag får inspiration från mig själv och mina egna reaktioner och känslor, men det är ju såklart känslor som uppstår i relation till omvärlden. Det som får igång mig är om jag känner mig osäker eller känner att jag har gått över gränsen. Som människa tycker jag att vi är otroligt bra på att förstå vad andra förväntar sig av oss och det är förstås en styrka att kunna uppfatta andras önskningar, men det blir också ett problem eftersom man riskerar att begå våld på sig själv när man så gärna vill bli godkänd. Jag känner att jag ganska ofta riskerar att begå våld på mig själv och att jag måste vara observant på det, men i min konst har jag direktkontakt med mig själv och den kommunikationen är ärlig och på riktigt. Konsten är ett sätt att hålla mig sann och frisk.

Du får verkligen till dina poänger på ett humoristisk sätt med väldigt få ord, hur ser processen ut när du jobbar, kommer text eller bild först?

– Det är lite olika men om jag gör vanliga serier så kommer nästan alltid texten först. Jag börjar med att skriva manuset och då handlar det väldigt mycket om att skala av, eftersom det inte får plats så mycket i en serie. Det är väldigt mycket att komprimera. Samma med teckningarna, där får man inte heller plats med hur mycket som helst.

Du har ju en karaktär som återkommer, tjejen med svart hår och stora ihåliga ögon, hur mycket inspiration till den karaktären är hämtade från dig själv?

– Hon kom till för tjugo år sedan, jag ritade henne helt spontant och sedan har hon sett likadan ut, bara blivit lite kraftigare fysiskt. Jag är ingen självbiografisk tecknare men däremot hämtar jag hela tiden saker från mina egna tankar och mitt eget liv. Hon är ju på ett sätt jag rakt av men jag är inte precis sådär i verkligheten. Däremot är våra inre samma, vi har samma känslor, och sedan manifesterar de sig lite annorlunda för henne än för mig. Även om jag tycker att hon är ganska jobbig ibland så är hon alltid uppriktig. Hennes superkraft är att hon alltid kräver att få vara sig själv och att få vara med. Hon är ett föredöme och en hjälte, jag ser henne som ett alter ego.

Du gick på konstskola i Norge, Kunstakademiet i Trondheim, började du teckna serier redan där eller hur och varför blev det ditt uttryck?

– Jag tecknade inte serier på konstakademin. Det är alltid språk och bild jag har hållit på med, men jag har aldrig kopplat att jag kunde sätt ihop det till serier. Jag läste själv inte så mycket serier när jag växte upp, det såg så annorlunda ut då. Det var inte så många tjejer som var serietecknare, men sedan frågade en kompis mig varför jag inte gjorde det och när jag började så kom det väldigt naturligt. Jag kände mig bekväm och som att jag kunde uttrycka mig väldigt lätt via serier.

Hur var mottagandet när du började, som en av de tidigare kvinnliga och feministiska serieskaparna?

– Jag hade ju ingenting att jämföra med så jag blev inte ens förvånad, men helt självklart hade jag en massa olika forum och mottagare. Nu när jag tänker tillbaka så fanns det ett otroligt sug efter den typen av serier så jag fick en massa ställen att publicera mig på direkt, det var superenkelt, som en räkmacka. Sedan var det svårt på andra sätt, att jag inte fick ihop tillräckligt med pengar och så. Men just att nå ut var enkelt så jag hann etablera mig och sedan när vi blev fler så hade jag ändå en slags position. Jag hade tur helt enkelt.

Hur gick det till när du bestämde dig för att välja och satsa på konsten?

– Konsten har nog alltid varit väldigt viktig för mig men däremot har jag inte alltid levt så. Särskilt ett tag under tonåren kom jag ifrån tecknandet och då mådde jag också väldigt dåligt. Jag hade tänkt att göra någonting helt annat, jag skulle bli psykolog och var tvungen att läsa in en del ämnen på en Wiks folkhögskola. Efter ett år där kunde jag söka till psykologprogrammet men då hade jag upptäckt en bild- och formlinje där som var så himla frestande. Så jag gled över dit. Jag vet inte om det fanns något tillfälle då jag bestämde mig för att jag skulle bli konstnär, det är så svårt att ta ett sådant beslut, men jag höll på med det under flera år, fortsatte att utbilda mig och kom till slut in på konstakademin. Till slut har man stängt flera andra dörrar och så är man plötsligt konstnär, det är den vägen man har.

Jag läste i en äldre intervju att du har med dig ditt skissblock överallt, stämmer det fortfarande? 

– Ja det gör det. Ibland är det lite jobbigt att tillvaron flyter ihop och att det inte blir så stor skillnad mellan jobb och fritid men på de flesta sätt är det bara fantastiskt att få göra det jag tycker roligast.

Vad gör du för att behålla spontaniteten och lusten i skapandet samtidigt som det är ditt yrke?

– Jag tycker inte att det är svårt, jag har lite regler för att jag inte ska fastna eller tycka att det är tråkigt. Men jag tycker aldrig att det är tråkigt, jag gör faktiskt inte det. När jag är på väg att göra det för enkelt för mig så ändrar jag någonting, ger mig själv en utmaning eller byter något material. Varje dag tänker jag på att jag har tur och att jag är tacksam över att jag har det här jobbet. Jag ser det inte ens som ett jobb.

Upplever du några begränsningar kring det fria skapandet, jag tänker om du behöver ta hänsyn till vad publiken vill ha?

– Jag vill inte riskera att ge folk vad de vill ha och det är en begränsning att behöva förhålla sig till det. Men det är också bra med begränsningar, man får ha en strategi.

– Min första bok fick mycket uppmärksamhet och priser, det var lite speciellt och ingenting jag hade förväntat mig. När jag gav ut nästa bok efter det visste jag att jag skulle kunna upprepa samma sak och bara göra vad folk förväntade sig, men det skulle inte bli bra. Så jag bestämde mig för att göra någonting helt annat. Men å andra sidan är ju det också en anpassning, även om jag lyckades med mitt mål att hålla mig uppriktig, för hade jag inte varit rädd för att anpassa mig så hade jag kanske tecknat på ett annat sätt ändå. Nu gjorde jag det extra svårt för mig, att det bara måste vara den här typen av teckningar där jag vet att jag är helt fri.

– Men jag tycker om att behöva förhålla mig till svårigheter, min kreativitet sätts igång av det. Om jag känner mig lite trängd och kreativiteten blir instängd så skapas en slags sprängkraft och den måste ut. Vad är det att vara helt fri? Det skulle inte fungera, jag tycker om att utsättas för livet och dess begränsningar.

Har du några speciella förväntningar inför 2022?

– Jag har inga förväntningar alls. Det låter ju fruktansvärt tråkigt men jag vill bara fortsätta att hålla på. Det är ju lite speciell tid och jag tycker att jag är inne i en bra tid av mitt liv och vill bara att det ska fortsätta så ett tag. Lite lugn och ro kanske, och sammanhållen tid till att skriva och teckna. Men jag tror att jag kommer att få till det, det känns bra.

The post Helgporträttet: “Konsten håller mig sann och frisk” first appeared on Opulens.

NOVELLTÄVLING. Noveller har under våra fem år blivit lite av ett signum för magasinet, skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark som hoppas att magasinets pågående novelltävling ska bli en lika stor succé som i fjol.

2022 är ett litet jubileumsår för Opulens. Med en parafrasering av Trump – ”Gör kulturjournalistiken stark igen!” – startade vi för snart fem år sedan magasinet. Vi hade sett hur kulturjournalistiken under flera år försvagats. En anledning till detta torde vara dagstidningskrisen. Kultursidorna produceras i stor utsträckning av frilansare och ett fåtal anställda och det är lättare att skära ned i frilansbudgetar än att sparka folk. Samtidigt har ledarsidorna förstärkt sin ställning då de politiska redaktörerna i klickonomin klivit fram som dragplåster i de sociala medierna.

Men om samhällsdebatten i journalistisk form endast skulle drivas av skribenter mer eller mindre knutna till partipolitiken skulle idéutbytet bli fattigt. Kulturjournalistiken är därför ett viktigt inslag i demokratin. Vårt bidrag till att vända utvecklingen var alltså att starta ett dagligt kulturmagasin med sikte på samma bredd som dagstidningarnas kultursidor. Eller rättare sagt med samma bredd som de en gång hade. För idag har ju många tidningar ingen kultursida eller har bantats ned till en blek version av vad de en gång var. Men vill mer än så.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Förutom dagskritik, essäer, kulturnyheter och krönikor har vi sedan starten också upplåtit utrymme för dikter och noveller i vår avdelning Prosa & Poesi. Just novellerna har, en hel del nog på grund av Opulens återkommande skrivartävlingar genom åren, blivit lite av ett signum för magasinet. Tillsammans med Ekström & Garay förlag upprepar vi nu fjolårets succé med ”Sveriges största novelltävling”.

Det är många som skriver skönlitterärt i Sverige och det är tydligt att kortformatet blir allt mer populärt. Av förlagens utgivningar och av konton samt grupper på de sociala medierna att döma är vi kanske på väg mot en ny boom för novellen. Men även om många har författardrömmar är det inte sällan det stannar vid drömmar och halvklara berättelser. Med novelltävlingar hoppas vi kunna uppmuntra skrivande människor att färdigställa den där texten som man jobbat på men inte ännu avslutat. Eller att fatta pennan och på papper få ned idén man bär på.

Oavsett om du är rutinerad eller nybörjare – alla är välkomna att delta i årets novelltävling! Sista inlämningsdag är den 28 februari.

The post 2022 ett jubileumsår för Opulens first appeared on Opulens.

PODD. Richard Dinter möter författaren och nyblivna göteborgaren Horace Engdahl, som också nyligen utkommit med en ny bok.

Dags för tjugonde avsnittet av Dinter utan filter. Ett litet jubileum som firades med att Richard Dinter vandrade runt i Göteborg i ett lätt duggregn i flera timmar. Det är något skönt med att gå omkring på i en stad där man inte har några förankringar. Man går på gator man inte brukar gå, ser människor man inte brukar se.

De där tankarna tog han med sig till min gäst, författaren Horace Engdahl som själv relativt nyligen flyttat hit och i dagarna dessutom är aktuell med en ny bok, Op. 101.

Om podcasten och tidigare avsnitt >>

The post Jubileumsavsnitt med Horace Engdahl first appeared on Opulens.