POP/ROCK. Hanna Chawki inleder året med att lyssna på poppig, mysig, svindlande och spejsad musik. 

Idel artister vill öppna och sätta sin touch på det hejdlöst spännande året 2022. Ska det bli ett mysigt år med Truls Mörck eller svindlande med Bob Hund? Och Di Leva firar David Bowies 75-årsdag den 8 januari med att släppa en cover på klassikern Heroes. Di Levas hyllning är snäll och poppig, sjungen med soft vibrato. Svårt att överträffa Bowie men rart med en hälsning till den saknade, döda mästaren. Full fräs årets första dagar.

Truls Mörck, tvålfager och begåvad musiker, sångare och låtskrivare som förut var med i det charmiga bandet Den Stora Vilan. Han skrev och sjöng där tex den fina låten Djuret med förtrollande öppningsrader ”När jag var ett barn lös jag ikapp med ett brinnande träd”. Sedan dess har han kuskat runt med Graveyard i Amerika och släppt ett par soloplattor på skivbolaget Fetish.

Truls är en passionerad hantverkare och jag blir alltid lika imponerad över hans skicklighet att sätta ihop låtar smakfullt och noggrant. Delikat ut i fingerspetsarna. Förra året släppte han skivan med passande namnet What a time to be alive. Orden man förvånat utropar varje dag. Den lät väldigt mycket George Harrisson. Sensuell, filosofisk, med lagom mycket rökelse.

Den 7 januari 2022 gav Truls oss en smak på framtiden, en singel med låtarna “Ball & Chain”, en akustisk variant av “What a time” och “Downhill from here”. Singeln känns som en parantes eller ett avstamp mot mindre mysticism och mer jordnära kvaliteter. Kanske ett försök att vara mer spontan och inte gå in och fila på varje detalj. Känns aningen anonymt, som om Truls inte riktigt landat i den nya tiden. Men vem har det?

Bob Hund släpper också en singel. Låten “Skräck eller Lycka?” Öberg och Company står mitt upp i sitt virrvarr av motsättningar, begripligt som blir obegripligt, känslor drar åt alla håll samtidigt.

Tajt och sårbart. Ett ljuvligt inferno som tilltar.

Ta gärna över 2022 med ert hälsosamma, musikaliska kaos!

Slutligen släpper magiska Josephine Foster en singel idag, fredagen den 14 januari. “Nun of the above“. En klok kvinna som förlöser och ger vila med spejsade små utflykter på synten och stabil, avspänd sång. Foster samlar elegant sina trupper inför nästa storslagna manöver. Ännu en blänkare från kommande fullängdaren.

The post Nya ljud: Truls Mörck, Bob Hund och Josephine Foster first appeared on Opulens.

POP/ROCK. Hanna Chawki har lyssnat på en förtrollande röst, en ljuv stämma och ett uthålligt gubbsväng. Det kan du också göra! 

Sångerskan och musikern Josephine Foster från Colorado med den förtrollande rösten och härligt, skeva och vackra låtar har just släppt en singel från fullängdaren Godmother som kommer i början av nästa år, med titeln “Guardian Angel“.

En besynnerlig melodi som skiftar karaktär mellan udda verser och mer traditionell refräng, men ändå inte. Hela låten är en skön tvist. Och jag behöver en skyddsängel nu.

Planeten Jorden skälver. Foster är musikaliskt njutbar, intelligent och fantasifull. En kvinna i min smak. Frälsningsarmén i Underlandet.

En annan häftig sångerska är Yukimi Nagano som sjunger i svenska Little Dragon med den stabila trummisen Erik Brodin (släkt med den passionerade musikern Johan Johansson som under många år förgyllt staden Göteborg med sina nedslag vid keyboarden).

Little Dragon släppte en EP den 7 december med en och samma låt i tre varianter. “Drifting out“.

Först kommer standardvarianten med ett pianokomp som rullar fram på ett behagligt sätt.

Yukimi sjunger med själ och rullar omkring hon med, som en kelsugen katt. Sedan kommer en experimentell remix med trummor, effekter och elektronik.

Sist kommer en variation med stråkar. Längtan efter att driva iväg, upprepas och vi får flyta bort på olika sätt, till olika komp och med Yukimis ljuva stämma som en eggande pelare i templet som lyfter från marken för en ride mot det okända.

Min gamla polare Steffe ringde och klagade på Neil Young & Crazy Horse.  Att de var gamla gubbar som klädde sig som tjugoåriga rock’n’rollers. Sånt har jag själv allt överseende med och kan tvärtom uppskatta en gammal person som är såpass ungdomlig att han eller hon har energi över att lägga på hälsosam attityd! Men hur låter plattan Barn som släpptes idag?

Öppningsspåret är sömnigt. Illavarslande start. Munspel, dragspel och trötta gitarrer. Neil har sin sensitiva och sylvassa stämma intakt och målar fram Amerika, ett hederligt Amerika på landet, en öl på baren, svettiga arbetare. Rustikt.

Schyst snubbe utan överraskningsmoment. Denna gången. Jag gungar med i vissa låtar för svänget är osvikligt.

Ett uthålligt sväng.

Låten som avrundar skivan heter “Don’t forget love” och den frasen upprepas många gånger som ett mantra till ännu en sömnig melodi. Som en gammal kärlek man glömt för länge sen, av en god anledning. Lite mer passion och craziness, maybe?

The post Nya ljud: Josephine Foster, Little Dragon och Neil Young & Crazy Horse first appeared on Opulens.