BEFOLKNINGSÖKNING. “Med detta perspektiv blir det nästan lite komiskt att man kan ha ett så stort fokus på en enskild gubbstrutt som Trump i så många år, när det finns så oerhört många andra personer att välja på.” Christian Wåhlander funderar kring jordens population som mer än fördubblats under hans livstid.

Det räcker ju med att promenera runt på Möllan här i Malmö för att förstå att det finns mycket folk här i världen. Varenda dag ser jag människor som jag aldrig sett förr, även om det bara handlar om en kortare utflykt till Ica som ligger trehundra meter från porten.

The post Tankespeglar: Närmare åtta miljarder and counting first appeared on Opulens.

SAMVERKAN. “På någon nivå händer det något med Jorden – och med allt levande. Och jag tror att alla mänskliga kunskapsfält måste samverka för att kunna tänka bortom det som begränsar oss. Här tror jag att litteraturen och retoriken kan öppna för analogier”, skriver Lis Lovén.

Om vi tänker oss att Jorden i sig är ett levande väsen, då borde vi tänka bortanför det mänskligas inskränkta gränser. För då är Jorden och Livet i sig själv så mycket mer.

Jag tänker mig inte att jag skapar mig en ideologisk tankemodell när jag nu talar om Jorden. Det levande som denna planet består av står bortom politiska och ideologiska modeller. Just för att vi som individer gärna blir negativa när vi slåss om det politiska eller om det enda rätta. Därför vill jag personligen gå bortom det politiska – även om jag kan hitta en skönhet i mänsklighetens förmåga att tänka ut saker och ting. Och som konstnär vill jag hellre se till skönheten. Och jag tänker mig inte att gud ”konstruerade” skönheten. Den, skönheten alltså, är en skapelse och innehåller allt. Den innehåller Jorden som levande mekanism.

Häromdagen satt jag och studerade i en bildordbok med önskan att lära mig mera engelska ord och termer. Jag lärde mig termer utifrån geologi, meteorologi, näringskedjan, gps och mycket mer. Tanken slog mig då. Om Guds själva öga är ett slags gps så ser hen allt. Och vi ingår som allra djupast i denna skapelse.

Ja, jag är djupt intresserad av religion och tror nog jag har lärt mig en del om detta ämne. Jag är inte intresserad av att ha rätt hela tiden. Snarare tror jag att all tankeverksamhet ska föra oss framåt mot ett möjligt svar. I den meningen är våra tankemodeller giltiga och där kan jag nog gå med på att ideologier har sina viktiga poänger. (det hela är för mig en paradox – och all religion är en sann paradox!)

Tänk om Jorden såsom varande en levande organism genomgår en global mutation. Då är inte loppet kört än! Och har inte de olika geologiska epokerna hela tiden genomgått olika faser? Kanske befinner vi oss i en geologisk fas – och härifrån kan vi hoppas på en form av överlevnad.

Jag tänker mig inte att Gud straffar oss. Men jag tror att Gud behöver oss som medskapare och medhjälpare. Och på sätt och vis måste vi hoppas på det bästa. Kanske är pandemin ett svar på vad mänskligheten har gjort mot Jorden. Moder Jord? Tanken att kvinnan står Jorden nära och himlen tillhör mannen, det är en modell som både kan diskuteras och visserligen kritiseras.

Men att föda liv handlar om celler och molekyler och – mutation?

På någon nivå händer det något med Jorden – och med allt levande. Och jag tror att alla mänskliga kunskapsfält måste samverka för att kunna tänka bortom det som begränsar oss. Här tror jag att litteraturen och retoriken kan öppna för analogier. Just detta att varje litterär figur innehåller bildspråk som för oss bortom det begränsande och det invanda. Att ta språket som hjälp innebär att i analogierna kan vi se sambanden mellan det ena och det andra. Himmel som ser Jord. Och Jord som blickar mot himlen. I den språkliga personifikationen blir allting levandegjort. Och förstår alla poeter detta eller begränsar de sig blott och bart till en fadd postmodernism?

Nej, det är inte tid att slåss om den rätta litterära teorin. Det är dags att öppna de litterära figurerna till det de är ämnade för. Att se bortom det egna jaget! Och där någonstans kommer det levande livet oss till mötes. Allt är inlemmat i ett högre öga (Guds gps) där vi är synade under lupp. Vi kommer helt enkelt inte undan. Vi måste erkänna oss som en del av tallar, skog, berg, öken. Och i den uråldriga poesien finns alla arketyper färdiggjorda och väntar på oss. I en djup litterär analogi kan jag – om så för en kort stund – skönja hur saker hänger ihop. Himmel, hav, horisont!

Och vi måste lära oss av historien, för den blickar ner via gps. Och vi är där vi är och ingen annanstans. Vi är alla del av samma ensamhet. Vi är poetiska solitärer på jakt efter ett djupare och större sammanhang! Tror jag…

The post Jorden – Ett levande väsen ? first appeared on Opulens.